Monica Sjöö – The Godess of Avbury and Silbury 1978.
Monica Sjöö, Den stora kosmiska modern, Moderna Museet, till 15 okt.
Recension publicerad 2023-05-19 i Göteborgs-Posten.

Ekofeminist, aktivist, konstnär, medium och författare. Monica Sjöö är 70-talet personifierat. Nej till patriarkatet, rasismen, kärnkraften, Vietnamkriget och atombomben. Ja till moder jord. Sjöö rymde från hem och skola vid sexton års ålder 1954, och bosatte sig i Bristol, i ett landskap av fornlämningar som sägs bära spår av gånga tiders matriarkat. Hela sitt liv arbetade Sjöö för en alternativ, bättre värld och för att driva fram förändring. När Moderna Museet visar den första retrospektiva utställningen med Sjöö, arton år efter hennes bortgång aktualiseras många av hennes tankar. Det är krig i Europa, en global farsot har nyligen skördat miljontals offer, demokratin går kräftgång, nynazism är på uppgång och regeringar runt om i världen slår dövörat till mot klimathotet. Continue reading →

En ny kulturpolitik är möjlig, publicerad i Konstnären nr 2, 2023.
Intervjuer med Pelle Amberntsson utredare vid Myndigheten för kulturanalys
och med Kim West, doktor i estetik vid Södertörns högskola.

INGRESS: Under Amanda Linds tid som kulturminister, släppte Myndigheten för kulturanalys en av de mest omtalade kulturrapporterna i svensk nutid, Så fri är konsten. Den plockades upp även utanför kulturens snäva korridorer och blev ett slagträ i debatten om politikens styrning av kulturen, främst via ansökningsblanketter till allehanda kulturstöd. Tidigare i år släppets en motrapport med titeln Kritik av konstens frihet i vilken författarna ifrågasätter fundamenten för den första rapporten. Så hur ser författarna av de bägge rapporterna på konstnärlig frihet och armlängds avstånd? Magdalena Ljung rapporterar. Continue reading →

Elina Brotherus, Seabound Two Nights in a Row, 2018.
På armlängds avstånd, hundra år av nordisk konst, Artipelag, till 1 okt 2023.
Publicerad på Konstguiden digitalt.

Det turbulenta, naiva och kaxiga 1900-talet. Framtidstro, två världskrig, uppgörelse med gamla ordningar, och en industrialism som bäddar för välfärd. Hur förhöll sig Nordens konstnärer till de kulturella och samhälleliga förändringarna? På armlängds avstånd. Utställningstiteln anspelar på distans, som kunde vara rent fysisk och geografisk, men också handla om tillbakadragenhet och skepsis. Samtidigt definierar armlängds avstånd i militära termer det manöverutrymme soldaterna ställde upp sig med för att hantera sina vapen. Utrymme behövs för att uträtta något. Armlängds avstånd är också en viktig princip enligt vilken politiker inte ska vara delaktiga i beslut rörande konstens innehåll eller form. Betydelserna sammanstrålar i Artipelags sommarutställning som är toppen på isberget av en privat samling modernistisk konst. Continue reading →

Karin Broos – Det stora blå 2010. Intervju med Karin Broos, aktuell med utställningen Svart Sol på Liljevalchs konsthall till 27 aug 2023. Publicerad i nr. 2 av Konstguiden 2023.

Landskapet öppnar upp sig som ett andetag. Frykens vida, blå vatten är en fjord kramad till sjö av de värmländska skogarna. Kör mot Arvika, Sunne, har Karin Broos skrivit, sväng av mot Östra Ämtervik. Grusvägen leder genom skir grönska och där står det gamla skolhuset med glasveranda. Hundskall hörs när jag knackar på och så forsar det nerför trappan i ett lurvigt vattenfall, stor pudel, liten pudel och golden retriever. Karin och jag sätter oss i vardagsrummet, hundarna lägger sig vid våra fötter och somnar tvärt. Ateljén är tom, säger Karin och tecknar avvärjande mot en dörr på glänt, transportfirman var här från åtta på morgonen till åtta på kvällen, tre personer som lastade över hundra verk. Continue reading →

NM 1750, Joakim Skovgaard, Eva i Paradiset eller Ormen i Paradiset, Sign. 1911, Olja på duk

Trädgården, Konst och natur under sex sekler, Nationalmuseum, till 7 jan 2024.
Recension publicerad 2023-03 på Konstguiden digitalt.

Finns det en bättre plats än trädgården? Och då menar jag inte att dubbelvikt rensa ogräs utan att befinna sig i ett ideallandskap. Blommor, frukter, fågelsång. Porlande vatten, solens strålar och trädens skugga. Paradiset, inte konstigt att vi började där. Men bristen på kunskap, sex och barn avgjorde saken för Eva, och de tvingades ut ur Edens lustgård. Sedan dess har människan försökt att göra naturen mer gästvänlig. Odlingar, betesmarker och parker. Utomhusrum för kroppslig och själslig överlevnad. Nationalmuseums utställning famnar allt detta, med fokus på äldre tiders trädgårdskonster och utflykter in i samtiden. Continue reading →

Peter Geschwind, After Image, Bonniers konsthall, till 2 april
Recension publicerad 2023-02- i Göteborgs-Posten.

Det är mörkt och ur svärtan träder bilder fram, som i en film, men här handlar det om upplysta föremål i nersläckta rum. Delar av den stora installationen uppenbarar sig rytmiskt i avklarnade blixtar och rör sig ryckigt till suggestiva ljud. After Image är den svåraste utställningen jag gjort, säger den konstnärliga ledaren Theodor Ringborg, det var krävande både tekniskt och emotionellt. Sexton år tidigare hade Peter Geschwind en mitt-i-karriären utställning på Färgfabriken i Stockholm. Ringborg var då hans utställningstekniker och deras vänskap började där. Under arbetet med den nu aktuella utställningen på Bonniers konsthall gick Peter Geschwind bort, femtiofem år gammal efter en tids sjukdom. Continue reading →

Jemina Asp Zayed – Gemensamma drömmar.
Recension publicerad 2023-02-25 i Göteborgs-Posten.

Rekord igen! Över fyratusen sökande som attraherats av Vårsalongens demokratiska tilltal. Vem som helst, alla kan söka. Kanske passerar man nålsögat utan att ha satt sin fot i konstvärlden, får möta en stor publik och sälja sina verk på en välrenommerad konsthall? Årets jury ledd av Isabella Nilsson, tidigare chef för Göteborgs konstmuseum, och konstnären Jockum Nordström har med varm blick och varsam hand tagit fram en jämn salong. Inga horrörer men inte heller något som står ut på ett störigt sätt. I salarna finns stillsam humor, vemod, naturlyrik och omvärldens turbulens som ringar på vattnet. Continue reading →

Intervju med Jockum Nordström aktuell med utställningen Inget Papper, Inga mynt, Liljevalchs konsthall till 14 maj 2023. Publicerad i nr.1 av Konstguiden 2023.

– Jag är snart där, säger Jockum på telefon, vill bara att hunden ska leka av sig i snön! Gården är vit som ett ark papper, kors och tvärs över den skyndar människor förbi, svarta av vinterkläder. Runt om reser sig gula 1700-talshus som en gång inhyste Barnängens textilfabrik. Kvar finns fasader, syftningslinjer och spår, och tydligt i allt det står Jockum Nordström. Det måste vara han, för pälsmössan med öronlappar har jag sett på ett gammalt foto och näsan är som om han tecknat den själv. En italiensk tryffelhund har han också, som hoppar upp på mig. Jag klappar Rio, men han skäller. Han vill att du ska klappa mer, förklarar Jockum. Jag höjer en avvärjande hand och då höjer hunden sin tass som i en spegel. Vi sparkar av oss snön och stiger in. Här är hans vinterateljé, men han arbetar också alla tider på året i sin ateljé på Gotland. Det är tyst, bak tjocka murar och höga fönster. Visuellt sprakar det desto mer. Skira ståltrådsskulpturer på bänkar och tidningsurklipp som dräller nedanför. De får gott sällskap av tändsticksaskar, pipor, snäckor, kakelugn med girlang av kottar och cykel. Continue reading →

Sara Vide Ericson, The Storm Within 2021, Magdalena Ljung Man och barn, stillbild, 2014.
Text publicerad i tidskriften Konstnären nr 4 2022.

Var är du själv? frågade en lärare mig på en förberedande konstskola. Det var innan jag började arbeta med rörlig bild och spela rollen av mig själv i mina filmer. Där! skulle jag nu kunna peka på skärmen, jag är med på varenda bild… Läraren menade förstås inte bokstavligt, hon ville komma åt en känsla grundad i erfarenhet och engagemang. En tydlig avsändare, ett jag som ville något. Visning blev mitt första videoverk där jag i rollen av museiguide går runt i mitt hem och pratar om mig själv i tredje person. Jag arbetade vid den tiden på Strindbergsmuseet och tänkte på hur berättelser skapas. Vad är viktigt att förmedla och vad menas med att känna någon? Continue reading →

Nan Goldin, This Will Not End Well, Moderna museet, till 26 feb 2023.
Recension publicerad 2022-11-01 i Göteborgs-Posten.

“Jag har aldrig velat vara fotograf utan filmskapare”, menar den internationellt uppburna fotografen Nan Goldin, “och jag har väntat på det här tillfället i decennier”. Moderna museets utställning är unik då Goldin presenteras som multimediakonstnär i en stor retrospektiv. En stad av bildspel växer fram, tvåtusen fotografier ordnade i sex filmiska berättelser med tillhörande musik och en total speltid om drygt två timmar. Varje film har sitt hus, stora svarta monoliter med väggar av tjockt tyg, skapade av utställningsarkitekten Hala Wardé. Stramt och sparsmakat i kontrast till intensiteten, glöden, extasen och sorgen som filmerna bär fram. ”This will not end well var en rad som kom till mig i ett bråk”, säger Nan Goldin på presskonferensen med sin djupa röst, ”men jag hör att svenskar inte uppfattar humorn som också finns där, i mörkret.” Continue reading →

Åke Göransson, Färgens tröst, Inge Schiöler, Landskap utan gräns, Liljevalchs+, till 8 jan.
Recension publicerad 2022-10-18 i Göteborgs-Posten.

Färgen som sjunger och vrålar eller viskar smeksamt, eftertänksamt, det är Göteborgskoloristerna Inge Schiöler och Åke Göransson. Deras parallella utställningar visas nu i konsthallens nybyggda annex Liljevalchs+. En målerisk tvåfald där Göranssons finstämda interiörer famnas av en intim omramning och Schiölers vildsinta naturmotiv tillåts ljuda högt mot taklanterninerna. Katalogen är också en katamaran av två böcker, poeten Anna Hallberg har skrivit förtätade dikter utifrån Göranssons kompakta motivvärld och konstnären Lars Lerin följer Schiöler som en kollega i tanken till hans vidsträckta målarrike i den bohuslänska skärgården. Även två dokumentärfilmer av Pontus Hjorthén ackompanjerar presentationerna och fyller på bilden av konstnärskapen. Utställningarna formar sig i all sin dualitet till en genomtänkt, rik och vacker satsning. Continue reading →

Christer Strömholm, Porträtt i Paris, Nationalmuseum, till 8 jan 2023.
Recension publicerad 2022-10-09 i Göteborgs-Posten.

Mitt för ingången till utställningen står en pelare och på den ett självporträtt, vänporträtt, ateljéinteriör och drömsyn, allt i ett foto. Längst ner en stadig Strömholm med stor kamera, klivande på hans axlar, fast på en stege, skulptören Liss Eriksson och ovanför en skulptur med lyfta armar. Hela vindlande pyramiden fångad i en spegel med barockram. På andra sidan pelaren hänger fotografiet Lille Christer, som myntets baksida. En pojke, ej Strömholm själv, begapar ett par nätstrumpbeklädda ben omgivna av byxben på en scen i Pigalle. Runt dessa två bilder från 50-talets början vecklar det första rummet ut sig i urbanitet, nattlig svärta och hastiga möten av evig karaktär. Continue reading →

Anna Pajak, Metamorfos, Medusas skratt, Förstenad, samtliga år 2021, beskurna.
Anna Pajak, Medusas skratt, Wetterling Gallery, 10 feb – 19 mars 2022.
Katalogtext för Wetterling Gallery.

Medusa låg med Poseidon i Atenas tempel, för det straffades hon med ormar till hår och en blick som förstenade. Perseus besegrade Medusa med en speglande sköld och använde huvudet som vapen. När han halshögg henne och blodet blandades med havets skum växte Chrysaor och Pegasus fram. Så stärkande, säger Anna Pajak, de försöker döda henne men det växer något ännu mer kraftfullt. Medusa var för mycket, precis som många andra kvinnor med henne, och Anna vill att den här utställningen också ska vara det. Skrikig, lockande och vass. Målningarna drar in dig men sen sticker du dig, målningarna är tänkta som Medusas sköldar. Continue reading →

Vårsalongen, Liljevalchs konsthall, 4 feb – 10 april 2022.
Recension publicerad 2022-02-06 i Göteborgs-Posten.

Vårsalongen som borde döpts om till midvintersalongen bär ändå bud om blidväder. I samklang med hävda restriktioner slås portarna upp för eftertänksam, personlig och intim konst. Fjolårets covid-existentialism med tragikomiska poänger är som bortblåst, istället märks den två år långa pandemiparentesen främst i form av introspektiva stämningar. Continue reading →

Annika Elisabeth von Hausswolff, Oh Mother, What Have You Done, 2022 (utdrag).
AE von Hausswolff, Alternativ sekretess, Moderna Museet, 23 okt 2021  – 20 feb 2022.
Recension publicerad 2022-10-23 i Göteborgs-Posten.

En beständig blick som djupnat under en trettioårig karriär, det är Annika Elisabeth von Hausswolffs stora retrospektiv på Moderna museet. Ett obrutet intresse för kriminologi, maktstrukturer och psykologi som löper genom serier av iscensatta fotografier och digitalt bearbetade arkivbilder. En gestaltningsförmåga att skala av det välbekanta kring en vilt främmande kärna, och blicken som blottlägger, som söker sig bortom hörnet in i avigheten. Om ett konstnärskap kan liknas vid en utredning, säger hon, borde det råda sekretess, men det gör det inte, alltså finns konstverken, en alternativ sekretess. De många bilderna förstärker varandra och orkestreras av verk ur Moderna museets samling. Det är rytmiskt, elegant och tankeväckande. Continue reading →

Anders Zorn, Mor klär sitt barn, 1888.
Zorn – en svensk superstjärna, Nationalmuseum, 6 april – 29 aug 2021.
Recension publicerad 2021-04-18 i Göteborgs-Posten.

En selfmade superstjärna möter i entrén, fetsvart signatur på väggen och ett självporträtt därunder. Nationalmuseums stora, pandemiförsenade utställning dammar av Anders Zorn och låter honom skina i de dovt belysta salarna mot väggar i pastell. Det är en traditionell mönstring och behållningen ligger i att studera konstnären som betraktare. Zorn var ingen teoretiker, det han var riktigt bra på var att se och återge. Vattnets skvalp, skälvningen i en underläpp, ögats blänk och cigarrens rök. Med visuell intelligens och psykologisk inlevelse kom han åt nerven i det han gestaltade. Continue reading →

Pär Engsheden och Sara Danius Nobelklänningar, Nationalmuseum, 16 juni – 21 feb 2021.
Recension publicerad 2020-06-17 i Göteborgs-Posten.

Chockrosa och cognacsfärgad, så mötte Sara Danius på Nobelfesten hösten 2018, och klänningen är först ut på Nationalmuseums utställning. Det är som en ny era tar vid. Danius hade varit Svenska Akademiens första kvinnliga sekreterare i tre år, och var nu den första avsatta ständiga sekreteraren. Skandalerna kring kulturprofilen var i full sving och världen blev vittne till hur Akademien inte klarade av att rädda sitt namn. Istället för att agera efter den utredning som Danius tillsatte trappades konflikten upp i splittring och hon röstades bort. Likväl skrider Danius in på Nobelbanketten med högburet huvud, den forna ledaren men icke desto mindre storslagen. Vid den tiden är hon också svårt sjuk i bröstcancer, som hon talar om öppet, och hennes kultstatus stiger. Hon är helt enkelt vinnaren som historien får hinna ifatt. Continue reading →

1989 – kultur och politik, Nationalmuseum, 5 sep – 12 jan 2020.
Recension publicerad 2019-09-10 i Göteborgs-Posten.

Svartvitt och rött, som dokumentärfoto och revolution, så inleds utställningen 1989 – kultur och politik. Det är trettio år sedan Berlinmuren föll, en natt när gränsen mellan öst och väst öppnades och DDR-medborgare vällde in på gator som varit förbjudna för dem i nästan trettio år. Jubel och tårar, hackor och släggor och en kyss gränsle över muren. Dubbelexponerat på vår samtid av nya murar, skärpta gränskontroller och gated communities blir temat högaktuellt istället för nostalgiskt, men den kopplingen får besökarna göra själva. Det som föreligger på Nationalmuseum är ett tvärsnitt av ett magiskt ögonblick i Europas historia. Continue reading →

Bokrecension av Emigrant Memoir – Linda Maria Thompson.
Publicerad i Fotografisk tidskrift nr 2, 2019.

Emigrant Memoir, En utvandrares levnadsminne, jag översätter titeln fritt och krocken är redan där. Ett främmande språk, ett vägskäl av tolkningar. Har jag nycklar till känslan som förmedlas? Boken är dubbel, börjar från två håll, med fotografier, eller om man vänder på den, med texter. Innanför pärmarna sönderfaller dubbelexponeringen till ett prisma av blickar och tankespår. ”Den här minnesboken är min, deras, din och vår. Det här arbetet är tillägnat alla människor stadda i rörelse.” Så flätar Linda Maria Thompson sitt eget liv in i en väv av mänsklig erfarenhet. Continue reading →

Programtext till föreställningen Ensam galning för Göteborgs Stadsteater 2019.

Skärvorna av Nasim
En gudinna dansar fram, vacker, överdriven och koncentrerad. Hon rör sina smala armar, smala händer i ornamentala mönster. Kroppen är en mumie tuktad av träning, ibland utökad med lösbröst och svept i glänsande tyg. Ansiktet är en ikon, ögonbryn som fågelvingar, ögon som kol. Nasime Sabz, den gröna Nasim, var en aktivist och influencer på Youtube. Hon lärde tusentals följare att veganism är ett fredligt och smart livsval. Ett omhändertagande av jordens alla varelser och räddningen för vår planet. Det är enklare än du tror, sa hon, allt du behöver är en önskan att förändras till det bättre. Continue reading →