Kreativa pauser, ett samtal med tre konstnärer som medverkar anonymt.
Intervju publicerad i tidskriften Konstnären nr 2, 2024.

När var det senast jag gjorde konst? Kan jag fortfarande kalla mig konstnär?
Istället för att plåga mig själv med dessa frågor pratar jag med tre kollegor om kreativitet, professionalism, mindre produktiva perioder och vad som behövs för att vara en verksam konstnär.
Magdalena: Vad betyder det att vara verksam för er?
Anne: Att man kontinuerligt har färdiga verk, inte bara halvfärdiga i skrubben, och att man presenterar dem i offentliga sammanhang, vilket också kan vara på nätet.
Kim: Ett konstnärskap är inte detsamma som att måla varje dag. Det handlar om att investera sin tid. Att tänka eller göra något annat som knyter an till konsten är också en del av arbetet.
Robert: Jag är yrkesmässigt verksam när jag har finansiering och en distributör. Det är inte gratis att göra film så jag jobbar när jag får ett ja. Sedan är jag också personligt verksam i andra uttrycksformer, då svarar jag på frågor ingen ställer och berättar saker ingen ber om.

M: Vad betyder det att vara professionell för er?

K: Att verka i en konstnärlig kontext och ha mottagare för sitt arbete. Att man söker en dialog genom sina verk som involverar fler platser än just den man själv befinner sig på.

A: Jag vet inte om jag kan kalla mig professionell längre efter en sjukskrivning, två föräldraledigheter och en skilsmässa. Hur länge räcker min konsthögskoleutbildning? Varje år kommer det ut nya konstnärer från de fem konsthögskolorna i Sverige och helst ska du ha fått fart på din karriär redan som nyutexaminerad. De som lyckas arbetar med konsten fyrtio timmar i veckan och då händer det saker, de blir bra.

R: En amatör livnär sig inte på sin konst, men många etablerade konstnärer kan inte försörja sig på sitt arbete, så vem vet vad ord som bra eller professionell egentligen betyder i sammanhanget?

M: Konstnärskap eller a body of work, orden påminner om ett landskap eller en kropp. Båda begreppen anspelar på något stort, intrikat och sammanhållet som tagit tid och kunnande att åstadkomma. Men det kan också finnas stråk av något annat. Hur ser ni på perioder när ni är mindre produktiva?

A: Det är enormt stressande. Dagar flyger iväg och blir till år. Hinner jag inte göra konst kan jag inte ställa ut eller få stipendier och då kommer jag göra ännu mindre konst. Samtidigt kan jag inte hålla på med en massa saker som inte ger pengar.

R: Luckorna när jag inte jobbar är svåra för jag känner mig mindre duktig. Samtidigt kommer idéerna då. Jag övar mig på att hantera de här mellanrummen och till och med skapa dem. Att vara produktiv är inte samma sak som att producera.

K: Jag får motvilligt erkänna att de icke-produktiva perioderna är nödvändiga för min utveckling. En vecka eller ett år, oavsett tid är uppehållen viktiga. När ens arbete går på tomgång är det bättre att ta en paus, även om startsträckan sedan blir lång.

M: Gör jag inte konst är det som att jag sviker mig själv. Samtidigt är det andra saker jag också vill göra, som känns lättare. När jag arbetar som konstkritiker eller lärare på konstskolor får jag också utlopp för min kreativitet och kan leva mitt i konsten. Dessutom har jag ett sammanhang, mottagare och inkomster, vilket långtifrån alltid är fallet när jag gör konst. Hur ser ni på konstnärer som inte längre arbetar som konstnärer?

R: Det finns människor som är poeter men som inte skriver. De har en blick, ett sätt att se på världen. Sånt försvinner inte bara för att man slutat att producera verk.

K: De som slutar med konst är modiga. De har investerat sin identitet i ett konstnärskap och gått långa utbildningar. När de väljer en annan yrkesväg måste de bygga upp allt igen. En del tror att konstnärer som ger upp konsten blir sorgsna, men jag tror att många blir gladare av att arbeta med något annat. De slipper bli refuserade, ha dålig ekonomi och tidsbrist. Konst är inte nödvändigtvis det bästa att arbeta med.

A: Jag vet många som skolat om sig men fortsätter att arbeta med konst även om det inte syns utåt. De har slutat att vara administrativa konstnärer och gör konst mer för sin egen skull.

M: Blir man mindre professionell av att ha overksamma perioder?

K: Nej, det handlar mest om att prioritera på olika sätt. Att vara produktiv är att hitta en metod som passar en, att orientera sig i ett skafferi av möjligheter, och konstnärer har olika arbetsmetoder.

A: Ja. Overksamma perioder leder till att man blir sämre på det man gör, att man inte syns och inte betraktas som professionell.

R: Nej, alla behöver perioder där idéer kan mogna. Speciellt om man, som jag, använder sig av sitt egna liv som inspiration i konsten.

M: Livet, ja. Ibland är det som att konsten finns i ena vågskålen och mycket annat i livet i den andra, eftersom ett konstnärskap kräver uppoffringar. Samtidigt kan man vända på det, konsten är ju livet! En vän till mig gjorde ett projekt där han samtalade med människor inlagda på långvården. Alla ångrade att de hade arbetat så mycket och önskade att de hade varit mer med familj och vänner. Men konsten ses också som ett kall, inte bara ett brödjobb. En del kanske kan ångra att de inte vågade vara konstnärer? Vad behöver ni för att vara verksamma och professionella?

K: Ett bra sammanhang är viktigt. Konstnärskollegor, gallerister och institutioner som verkar för konsten. Befinner man sig i ett sådant kraftfält hänger inte allt på ens egen energi. Man kan också omfamna energin som finns runt en och lyftas av det. För att vara professionell behöver jag en mottagare. Om någon bryr sig om det jag gör får jag en bekräftelse på investerat arbete och det motiverar mig. Ekonomi är förstås en förutsättning. Har man ett extraknäck måste man inte enbart göra säljbara verk utan kan experimentera mer. Jag behöver också en arbetsdisciplin med regelbundenhet och lojalitet gentemot konstnärskapet. Att man upprätthåller det som vilket arbete som helst, och gör man det kommer poesin på köpet!

R: Jag behöver min hjärna och tillgång till mitt inre rum, att jag är i kontakt med mig själv. Finansiering, som jag pratat tidigare om och en ram inom vilken jag skapar en arbetsdag. Det är så lätt att tappa ramen och flyta ut i ett mellanland. Å andra sidan behöver jag också bara vila på mitt lantställe och låta livet komma till mig.

A: Tid och pengar är det som behövs, och att fortsätta kämpa, aldrig ge upp. En del konstnärer gör konst för att det är ett kul jobb, men jag har inte den distansen. När jag började med konsten var det ett sätt att överleva och nu kan jag inte sluta. Mitt dåliga självförtroende finns jämsides med ett behov av att upptäcka och utforska. Det går inte alltid ihop med kravet på synlighet, som i sociala medier. Det ska jag sluta med för jag har ingen lust med jiddret i etern längre. Jag vill tillbaka till mystiken och lugnet i konsten.

Anne, Kim och Robert heter något annat i verkligheten.

Magdalena Ljung