Jemina Asp Zayed – Gemensamma drömmar.
Recension publicerad 2023-02-25 i Göteborgs-Posten.

Rekord igen! Över fyratusen sökande som attraherats av Vårsalongens demokratiska tilltal. Vem som helst, alla kan söka. Kanske passerar man nålsögat utan att ha satt sin fot i konstvärlden, får möta en stor publik och sälja sina verk på en välrenommerad konsthall? Årets jury ledd av Isabella Nilsson, tidigare chef för Göteborgs konstmuseum, och konstnären Jockum Nordström har med varm blick och varsam hand tagit fram en jämn salong. Inga horrörer men inte heller något som står ut på ett störigt sätt. I salarna finns stillsam humor, vemod, naturlyrik och omvärldens turbulens som ringar på vattnet.

MASHA heter en jättelik svart tår tråcklad med tagel och metalltråd av Jini Hedblom. Protester runt om i världen som svar på Masha Aminis tragiska död har pågått i ett halvår nu. Verket blir ett lod, ett tyst utropstecken och sorgens nollpunkt. Intill hänger broderier med titlar som Jekaterina utanför sitt utbombade hus och Tunnelbanan har blivit deras hem. Charlotta Grunewald har som pensionär fått tid att sy dessa, tidigare arbetade hon för Läkare utan gränser. Nyhetsbilderna omdanas av Grunewald genom en tålmodig, minutiös teknik. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina går in i sitt andra år och spås att bli långvarigt. Júlia Lobosco från Göteborg visar videoverket Biltvätt/Lava Jato som anspelar på en kriminalutredning i Brasilien år 2014. Lobosco ritar porträtt i lera på en bildörr med alla högt uppsatta personer som dömdes i korruptionsskandalen, och spolar sedan bort dem med vatten.

Naturen och olika stämningar förmedlade som själens landskap är ett givet tema på vårsalongen. Hanna Dahlbäck har målat flera koloristiskt spännande motiv från Kosterhavet, en plats hon återkommit till ända sedan hon var barn. Klippor, vågor och horisonter formar en saga mättad med livslust och mystik. Germund Lindunger har också inspirerats av Bohusläns kust, främst Valön, och skapat en serie vägghängda skulpturer. Här filtreras moln, solnedgångar och vattenspeglar genom abstraktion, och artikuleras med allmogelister och väggfärg. En lekfull tolkning av landskapsmåleri och en tredimensionalitet med färgen som huvudingrediens. Ett stycke topografi i brons signerad Björn Ahlberg & Johan Sandler tycks vara en mer traditionell skulptur men skenet bedrar, titeln Bögberget vrider om perspektivet för här finns ett monument till alla möten som var förbjudna och därför fördrevs ut i naturen. Siri Ahmed Backström söker sig varken till dramatiska landskap eller laddade platser. I serien Utsikt 200116-221011 har hon i drygt två år tittat ut genom sitt fönster och tecknat det hon ser med pastellkritor. En parkbänk, en stig och huset mittemot genom trädens grenar låter inte mycket för världen, men hon tar med betraktaren på ett sant äventyr genom olika temperament och skiftningar där det stora bor i det lilla och möjligheten att tvätta ögonen öppnar sig.

Amorteringskravet och Bopriserna sjunker är göteborgaren Maria Lundgrens stora målningar av sobra interiörer. Ljust spatiösa rum, cremefärgade draperier, förljugna detaljer placerade av mäklarhand, och så titeln som en blixt genom bostadsrätternas bårhus Riksbanken höjer räntan! Vardagsnära, existentiell humor när den är som bäst. Wikki Lindgren verkar i samma genre och stad, men med omvänd palett och något förskjutet fokus. Midsommarfirande, Luciafirande för småbarnsföräldrar och Svenskt Julfirande blinkar mot 1600-talets stillebentradition där luxuösa uppställningar lyste mot svart bakgrund. Svärtan och de glödande färgerna är desamma men matvarorna som hävdar sig är enklast möjliga, hoprafsade på snabbköpet. Kanske går det att skapa stämning ändå? Gemensamma drömmar är vad dessa verk ytterst handlar om, passligt nog är det även titeln på installationen bredvid. Jemina Asp Zayed gigantiska korthus av uttjänta ytterdörrar. Ett bräckligt minnesmärke över allt det sköra som kallas livet, där infriade förhoppningar och besvikelser samsas bak lyckta dörrar.

Ett hjulspår går genom mörkglänsande lera, det är Håll mig våt: delad av Stella Dieden Richter, som kört över en hög med lera och penslat formen som uppstod med flytande plast. Skulpturen glittrar, äcklar och lockar. Där finns de sexuella anspelningarna men också något djupare, vår biologiska existens som till sitt väsen är mjuk, blöt och föränderlig. Det handlar om att fånga stunden, inte stelna. Är det möjligt? Konsten försöker, och Vårsalongen lyckas att visa verk som gör betraktaren ständigt ny inför sig själv.

Magdalena Ljung