Konstkritiker

Den ofrivillige företagaren

Publicerat i tidningen Konstnären nr 3, 2009.

Samtal om konstnärskap och entreprenörskap.
Moderator: Magdalena Dziurlikowska. Deltagare: Carl-Johan Dee Geer, Emma Stenström, Karin Willén och Andreas Ribbung.

MD: Jag har som de flesta konstnärer ett företag men upplever att entreprenörskapet stjäl tid från konsten. Man ska göra så mycket annat än konst att man till slut blir en assistent till en konstnär som inte finns. Säg att en konstnär är en kock som lagar soppa. När soppan är klar ska den dokumenteras, serveras, paketeras, marknadsföras, ställas ut och säljas. Kocken måste alltså, förutom att vara en väldigt bra kock, även vara Mamma Scans alla avdelningar. Är det något nytt, och måste det vara så? Continue reading →

Konst är också arbete

Publicerat hösten 2009 i LO-Tidningen.
Krönikor om mina arbetsroller som konstnär, konstkritiker och museipedagog.

Inledning                                    1989

Min kompis och jag sitter på huk i våra nattlinnen. Vi drar nattlinnena över knänen och då ser det ut som vi har jättebröst. Jättebra, nu kan vi leka Samantha Fox. Plötsligt börjar vi hoppa runt som grodor och skrika: ”Touch me, I wanna be somebody!”
Samantha sjunger ”Touch me, I want your body” men det spelar ingen roll för vi har så rätt man bara kan. Rör vid mig och gör mig till någon! Den uppmaningen riktades till hela världen, som låg öppen men som ändå vägrade kontakt. Från killarna i klassen till stjärnorna i OKEJ-tidningen.
Continue reading →

Gallerirunda

Samlingsrecension publicerad 2009-10-17 i Göteborgs-Posten.

Eva Löfdahl arbetar med formspråk. Det gör alla konstnärer, men Löfdahl arbetar i bemärkelsen kämpar och destillerar, och formspråk betyder här att verket oscillerar mellan ting och ord. Löfdahls konst är avklarnat analytisk, men mättad av märkliga relationer. Abstrakt och konkret gäckar den om vartannat i fullt dagsljus. Continue reading →

Shirin Neshat

Recension publicerad 2009-10-16 i Sydsvenska Dagbladet.

Kvinnor utan män, Kulturhuset
Shirin Neshat lämnade Iran som sjuttonåring, hon bor i New York och spelar in sina filmer i Marocko. Hennes konst antas representera iransk kultur och islam men filmerna gör aldrig anspråk på en dokumentär skildring av status quo. Istället behandlar Neshat samhällsproblematiken och religionen på ett fritt poetiskt och djupt personligt sätt. Filmerna mynnar ofta ut allegorier och är stöpta i magisk realism som för tankarna till Andrej Tarkovskij och Wong Kar-wai. Continue reading →

Tal R

Recension publicerad 2009-10-16 i Expressen.

Old Confused, Magasin 3
Vad är Tal R? Färg och komposition när den är grov och lekfull. Tal R är också Tal Rosenzweig, född i Israel, bosatt i Danmark, och med en internationell karriär i rullning. Han är den nya generationens Per Kirkeby för dansk måleriexport. Continue reading →

Varför mördar man sin dotter?

Bokrecension publicerad 2009-10-08 i Sydsvenska Dagbladet.

Bok: Varför mördar man sin dotter? Emre Güngör och Nima Dervish
Hur kan en far mörda sin dotter? Emre Güngör och Nima Dervish frågar papporna. De söker upp män på Kumla och i Kurdistan, de dricker te och röker med monstren. Kallar dem ”farbror” på arabiskt maner. Men de manliga författarna viker inte en tum från sina feministiska ambitioner. De samlar material för att påverka unga män i kampen mot hedersförtrycket, bland annat genom nätverket Sharafs hjältar. Continue reading →

Kulturhus i Södertälje

Reportage publicerat 2009-21-09 i Stockholms City.

Signe Johannessen, magisterstudent på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, vill starta ett kulturhus utanför Södertälje. Tillsammans med flera konstnärer driver hon Konstinitiativet Brand och har arbetat i ett år för en arena för samtidskonst. Den tänkta platsen är en förfallen brandstation i Järna. Pengar finns, sponsorer är beredda att betala köp och drift, men nu riskerar projektet att gå i stöpet. Huset ska rivas. Continue reading →

Ola Pehrson

Krönika publicerad 2009-09-16 i Göteborgs-Posten.

Retrospektiv på Färgfabriken
Det är påsk 2006, Ola Pehrson omkommer i en bilolycka tillsammans med sin fru och två av deras tre barn. Tidningarna skrev om en särling i svensk konst. Särling? För mig framstod hans konstnärskap som centralt och karriären rullade. Han var också min lärare, jag tyckte hans konst var glasklar, men han betraktades tydligen som udda. På Färgfabrikens retrospektiva utställning förstår jag nu hur märklig hans konst kan förefalla. Continue reading →

Dalí, Dalí med Francesco Vezzoli

Essä publicerad i Moderna Museets Bulletin nr 5 2009.

Salvador Dalís konst – det kitschgalloperande överdåd som kritikerna skrev ner medan priserna steg och köerna ringlade. Salvador Dalí själv – den uppblåsta divan som gjorde allt för att stå i rampljuset och sälja så mycket som möjligt. Redan John Cage kallade honom vulgär och bedrövlig. Varför ska han grävas upp och ställas ut? Continue reading →

Fredrik Wretman

Katalogtexter för Apotekets konstförening årskatalog 2009.

Stilla och intensivt. En man i orange mot blå bakgrund. En thailändsk buddhistmunk djupt försjunken i meditation, och högst närvarande. Det skulle kunna vara ett fotografi. Om det inte vore för vindpusten, ljusreflexen, flugan och andningen. Tiden går och tavlan skiftar, det är bild gjord av ljus och tid – en film. Fredrik Wretmans videoinstallation ”Transitions (Looking for Alice Fine)” är en spegel för frid. Continue reading →

Vanja Hermele – Konsten så funkar det (inte)

Kommentar publicerad 2009-07-11 i Göteborgs-Posten.

Ska vi ha konstnärlig kvalitet eller jämställdhet? Genusvetaren Vanja Hermele har djupdykt i bildkonsten, och sagt att ju mer hon pratar om konst desto längre bort vill hon vara från den. På uppdrag av Konstnärernas Riksorganisation har hon gjort en intervju- och statistikstudie där ingen går fri, för så blir det när strukturella brister påtalas. En fråga som Hermele granskar är valet mellan bra och jämställd konst. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth slår ifrån sig, ska man ha hög kvalitet så kan det bli ojämnlikt. Continue reading →

Den försörjda feminismen

Krönika publicerad i Konstnären nr 2, 2009.

Livet igenom har jag fått välja mellan två alternativ: att ta ett jobb jag inte vill ha, få en månadslön som jag kan leva på, vara en god samhällsmedborgare och oantastlig feminist ELLER att jobba med det jag vill, som jag tycker är viktigt, och delvis leva på någon annan. Jag valde det senare. Det har inneburit glädje och ett liv som inte känns förfelat men samtidigt mycket tvivel, smygande och tjafs. Jag hade till och med ett gräl om det med en kompis, som jag sa upp bekantskapen med. Continue reading →

Kritik

Krönika publicerad i Paletten nr 2, 2009.

Betraktelse av mina två roller som konstnär och konstkritiker

Jag recenserar inte konstnärer jag känner närmare, ingen jag haft som mentor, varit tillsammans med eller någon jag ringer en lördag och frågar vad hon gör. Däremot kan jag skriva om någon jag stannar till en stund för att prata med på en vernissage. Jag tror jag kan säga vad jag tycker ändå, och jag upplever inte att mitt omdöme grumlas.
Continue reading →

Ernst Billgren och kritiken

Analys publicerad i Paletten nr 2, 2009.

I boken Vad är konst? (2008) skriver Ernst Billgren att konstkritik bara är försvarbar om den innehåller positiva omdömen. Men det stämmer inte eftersom tystnad är värre än en utskällning. Blicken borde lyftas från den enskilda konstnärens ego så att striden står om kritikens frihet och angelägenhet och inte ifall texten kommer med beröm eller inte. Continue reading →

Marjetica Potrč och STEALTH

Katalogtext för Statens konstråd 2009.

Konstnärlig gestaltning vid Thunmanskolan

Tvärs över Thunmanskolans långa gård sträcker sig en energifarm som kulminerar i en fruktfarm. Vindkraftverk, solpaneler och träd skjuter upp vertikalt medan en brygga förbinder delarna horisontellt och utvidgas till teaterestrad. På de rumsbildande trädäcken kan man umgås och plocka frukt. Man kan också begrunda fotosyntesen vars molekylstruktur återges som mönster i asfalten. Inne i skolbyggnaden kan man se hur mycket elektricitet som kraftverket bidragit med till det befintliga elnätet. Continue reading →

Konstfackvår

Krönika publicerad 2009-05-13 i Sydsvenska Dagbladet.

Äntligen är svaret här. Konstfacks vårutställning slår ut i blom och detta intresserar för en gångs skull inte bara konsträvar utan också den breda allmänheten, precis som min gamla skola alltid har önskat. Fint att konsten ska visas, för hittills har stormarna varit trista. Anna Odell har blivit känd för en psykbluff. Nu avslöjas sanningen: för tretton år sedan försökte Odell begå självmord, hon blev omhändertagen, och när hon berättade om sina erfarenheter av psykvården blev hon aldrig trodd. Därför iscensatte hon processen igen, för att dokumentera och ifrågasätta vårdens rutiner. Är det rätt att så snabbt och ofta lägga patienter i bälte? Vad är psykisk sjukdom och vem definierar det? Continue reading →

Serieböcker

Samlingsrecension, publicerad 2009-05-24 i Expressen.

Konstnären Cindy Sherman sa för ett par decennier sedan att hon är mer intresserad av det fula än av skönhet. Hon gjorde fotografiska verk där äckligheter och dissonanser utspelar sig i feminismens namn på kvinnokroppens sargade mark. Så gör också flera unga serietecknare idag, tar det stereotypt lena och hela och river fram en plats åt sig själva där de kan spy ut sin besvikelse över ett ojämställt samhälle. Continue reading →

Konstrunda för barn

Publicerad 2009-04-29 i Expressen.

När jag var barn gick vi till kyrkan varje söndag. Egna barn skulle jag ta till konsthallen istället. Frågan är bara om de skulle bli lika uttråkade som jag var. Kultur sägs vara för envar, men alla utställningar kan inte appellera till alla. Min sämsta visning när jag jobbade som guide var på utställningen ”Min Marilyn” på Liljevalchs konsthall. Barnen stod framför mig och var jag än började med Marilyn var det sex, våld, kändisskap och knark. Visst förstår barn sånt som är svårt och tycker om det läskiga, men det gäller också att de ska kunna knyta intrycken till sin vardag. Continue reading →

SAK:s årsbok

Recension publicerad 2009-07-01 i Expressen.

Det händer grejer med SAK:s årsböcker! Från 1892 har Sveriges Allmänna Konstförening mest gett ut monografier över manliga konstnärer, men kring millennieskiftet bröts strömmen med Sveriges konst i tre band. Efter denna mönstring följde större överraskningar som de bristande men lovvärda satsningarna på video- och fotokonst, och nu tolv författare om tolv konstverk. Continue reading →