Separatutställningen Fönster mot Hälsingland, Hälsinglands museum i Hudiksvall, 6 april 2013 tills vidare. I utställningen ingår filmerna Gården, Resan och Festen.

En filmtriptyk på gränsen mellan konstvideo och dokumentär. De enskilda filmerna är Gården, Resan och Festen (se nedan). Gården fokuserar på hälsingegårdar och världsarvet ur många olika perspektiv. Resan kretsar kring problematiken om att stanna, flytta eller komma tillbaka till Hälsingland. Festen behandlar festkultur förr och nu och människans uråldriga behov av en extraordinär upplevelse. Continue reading →

Separatutställningen My Secret Voice, Galleri Box i Göteborg, 24 mars-22 april 2012.
I utställningen ingår fyra tecknade serier och fyra filmer.

My Secret Voice är ett kalejdoskop av personliga berättelser där svart humor och djupt allvar rasar in i varandra. I videoverk och tecknade serier iscensätter Magdalena Dziurlikowska sig själv och lever ut olika jag. Hur får man det liv man vill ha? Hur lyckas man sjunga rent? Hur gör man för att inte bli våldtagen? Magdalena går genom en samtida vardag till en poetisk sanning om vad det innebär att skapa sig själv idag. Starka färger, utlämnande vittnesmål och en ständig strävan att göra skillnad. Continue reading →

Filmen Don’t Mention the Music nomineras i kortfilmsklassen på Tempo 2012
och får ett hedersomnämnande.

Motivering:
“Juryn vill ge ett hedersomnämnande till en film som, med både humor och frustration som verktyg, förför oss och gör oss på synnerligen gott humör. Den lyckas dessutom berika den dokumentära genren med en personlig kombination av lust, konstnärligt nytänkande och ett visuellt uttryckssätt utöver det vanliga.”

Radioreportage i Mitt i musiken, P1 och P2

Ystads konstmuseum, Sånt som händer, 11 feb-20 maj 2012.
Jag deltar med fyra tecknade serier och filmen Don’t Mention the Music.

Medverkande konstnärer: Lars Arrhenius, Magdalena Dziurlikowska, Carin Ellberg,
Anneli Furmark, Ragnar Persson och Liv Strömquist.
Berättande teckning med djup svärta och färgrika scenerier. I talade bubblor och tankeväckande bilder skildras händerlser ur vardagen, ges kommentarer till samhället och funderingar kring livet. En utställning fylld av värme, sarkasm, humor och allvar.

Recension i Sydsvenska Dagbladet

True Stories, Galleri Global Talks, Stockholm, 2 feb -26 feb, 2012.
Jag deltar med filmen My Secret Life.

Medverkande konstnärer: Rasmus Albertsen, Magdalena Dziurlikowska och Johan Wilén.
Bry dig inte om att du ljuger när du skriver, sanningen berättar du ändå – är något som den svenske författaren Stig Claesson lär ha sagt och utgör utgångspunkten för Global Talks utställning True Stories. En utställning om berättande, sanning och dualitet.

Filmen Favourite Things visas på Göteborg International Film Festival 2012.

Magdalena Dziurlikowska är konstnärlig ledare för Zon Moderna på Modernautställningen dec. 2010.

Vad är Zon Moderna?
Zon Moderna är ett konstnärligt och konstpedagogiskt projekt på Moderna Museet som varit igång sedan 2004. Varje termin bjuder museet in en konstnär att arbeta med en grupp gymnasieungdomar apropå den aktuella utställningen. Hösten 2010 handlar det om Modernautställningen och jag är inbjuden! Tidigare konstnärer är bland andra Matti Kallioinen, Fia-Stina Sandlund, Jacob Dahlgren, Anneè Olofsson, Jan Håfström och Marianne Lindberg De Geer.

Temat för Zon Moderna hösten 2010
Vår utställning hette ”När är jag svensk”. Jag ville att gymnasieungdomarna skulle ställa sig frågor om den svenska nationaliteten. Vad svenskhet är för er? Vad innebär det att leva i Sverige idag? Vad innebär det att vara svensk? Vad är Sverige för något?

Presentation på Moderna Museets hemsida.
Min projektblogg för Moderna Museets hemsida.
Blänkare 1 i Svenska Dagbladet. Blänkare 2 i Svenska Dagbladet.

Aurora Reinhart – Julio & Lupita.
Screeningsprogrammet Vittnesmål. 4/9-26/9 2010.
Curatorer: Magdalena Dziurlikowska och Richard Dinter.

Tensta Konsthall presents the video screening program Testimony curated by Magdalena Dziurlikowska and Richard Dinter. It’s a 55 minute long program showing works by ten leading video artists.

Now finally I’m going to tell. I’m going to tell it, just as it was. I was there, I was a witness and this is my testimony. But which story should I pick? Suddenly self-confidence crumbles in a myriad of voices, recollections and cultures. What gives me the right to wipe out other peoples stories with my own? Do I want to cover up the multiple truths I believe in with just one? Everybody is a witness to their own life. It’s a story that’s continually changing. We want to give our testimony.

Blänkare i Svenska Dagbladet.
Tensta Konsthall.
Continue reading →

Separatutställning Life Styling, Eskilstuna konstmuseum, 13/3-18/4 2010.

Utställningen var i museets stora sal för temporära utställningar. Jag hade tio av mina viktigaste filmer fördelade på tre videostationer och andra verk på väggarna runt omkring.

Verk på utställningen:
Video: Den heliga Graal, Kritik, Självplågeri, Attention Whore, Home Styling, Reglerna, Tröjor, Visning, Jag har inte bett om det här, Middag med mig själv.
Serier: Åldersskillnaden, Bh-monstret, Bloody virgin,
Collage och foto: Flickan med tändstickorna, Äntligen hemma, Tusen gånger hellre, Fåglar, Death is not an event of life.

Recension i UNT.
Reportage i Eskilstuna-kuriren.
Reportage i Folket.
Eskilstuna konstmuseum.

Text- och fotoprojekt i Paletten om mina roller som konstnär och konstkritiker.
Paletten, nr 2, 2009.

Jag recenserar inte konstnärer jag känner närmare, ingen jag haft som mentor, varit tillsammans med eller någon jag ringer en lördag och frågar vad hon gör. Däremot kan jag skriva om någon jag stannar till en stund för att prata med på en vernissage. Jag tror jag kan säga vad jag tycker ändå, och jag upplever inte att mitt omdöme grumlas. Förr eller senare korsas vägar. Säg att jag deltar i ett videoprogram med tjugo andra konstnärer. Får jag någonsin skriva om någon av dem? Är det en viss tid jag ska sitta i karantän?
Continue reading →

Text- och fotoprojekt i LO-Tidningen om mina olika yrken inom kulturfältet.
LO-Tidningen, hösten 2009.

Inledning                                    1989

Min kompis och jag sitter på huk i våra nattlinnen. Vi drar nattlinnena över knänen och då ser det ut som vi har jättebröst. Jättebra, nu kan vi leka Samantha Fox. Plötsligt börjar vi hoppa runt som grodor och skrika: ”Touch me, I wanna be somebody!”
Samantha sjunger ”Touch me, I want your body” men det spelar ingen roll för vi har så rätt man bara kan. Rör vid mig och gör mig till någon! Den uppmaningen riktades till hela världen, som låg öppen men som ändå vägrade kontakt. Från killarna i klassen till stjärnorna i OKEJ-tidningen.
Continue reading →

Offer: Äggskal, blommor, matrester och en hastig begravning i plast. Livet som sugits ur. Kronblad, ägg och frukt är typiska offer till gudarna och jag vill tänka att jag är av samma snabbhet och skörhet.
Separatutställning Death is not an event in life, Gallerian, hösten 2008.

Jag visade fotoserien Death is not an event in life.

Recension för Expressen.

Text- och fotoprojekt i Expressen om barns kreativitet och utvecklingen av mitt konstnärskap. Expressen 2008-02-02.

En del barn slutar aldrig att teckna, jag slutade först när jag kom in på Konstfack. Jag har ingen livslinje från mitt skolritande till mitt konstnärskap. I så fall finns en starkare bindning till lekarna då jag bara tittade på saker. Mamma blev galen, inga dockor, inga berättelser, bara sitta i ett hörn och peta på en sten.
Continue reading →

Separatutställning Allaminamig på Teatergalleriet i Uppsala, våren 2008.

Jag visade ett urval av mina videoverk, collage och fotografier.

Teatergalleriet.
Recension i UNT.

Examensutställning på Konstfack i Vita havet, okt. 2007.
Verket Tusen gånger hellre. 1000 fotografier, 40 sidors text, 2007. Läs hela texten här.

I ett år har jag fotograferat kvinnor som jag skulle kunna tänka mig att se ut som. Kvinnor i alla åldrar som jag känner igen mig i eller skulle vilja känna igen mig i. När jag fotar äldre tänker jag att så här skulle jag vilja se ut om tjugo år. När jag fotar yngre: varför var jag aldrig så cool när jag var arton? Det jag söker är ett uttryck för personlig estetik och en hemkänsla i andras utseenden. Mest tittar jag på ansikten men även vilken stil någon har; vad man gör med sig själv. Det blir en samling av tusen alternativa jag.

Reportage i DN.
Reportage i Metro.
Lantz i P3.
Snittet i P1.
Kommentar i Aftonbladet.
Continue reading →

Bild ur verket Development Projects.
Separatutställning Foto och video på Galleri Syster i Luleå, våren 2007.

Jag visade ett urval av videoverk och collage.

Reportage i Norrbottenskuriren.
Reportage i NSD.
Galleri Syster.

Flickan med tändstickorna, collage, 500 x 211 cm, 2006.
Jag representerade Konstfack på Sollentunamässan, våren 2006.

Jag har räknat alla mina saker, jag har 10 244 stycken. Varje tändsticka står för en sak. Jag har räknat minsta beståndsdel som är värdefull att få, t.ex. ett häftstift.

Flickan med svavelstickorna hade bara ett par stickor att värma sig med, jag har hur många som helst! Man kan försöka värma sig med saker. Ibland önskar man att allt bara brann upp för en, det vore en befrielse. Samtidigt är det en skräck.

Tändstickorna i collaget motsvarar det sätt som sakerna grupperar sig i min lägenhet.
En del stickor är lagda på teckningen av mig, de konstituerar mig, jag samlar dem, de anfaller mig. Stjärnorna ser jag som explosioner av saker då man öppnar sina lådor, men också ljuset då man tänder en sticka och den fallande stjärnan som föll för flickan i berättelsen. När en stjärna faller är det någon som dör.
Man ser sig själv i den speglande svarta lacken.

Recension på Konsten.net.
Recension i UNT. 

Verket I’m every woman på Tiranabiennalen, Sweet Taboos, sept.-dec. 2005.

I’m every woman är ett självporträtt skapat med hjälp av kontaktannonser. I de fall då männen har efterfrågat det jag tycker att jag kan erbjuda har jag tagit med det i mitt verk. Jag har omformulerat deras önskemål till påståenden och fått fram en mängd beskrivningar av mig själv. Vad är det som gör att man passar tillsammans med någon? Vilka egenskaper vill män att kvinnor ska ha? Passar man ihop med många eller bara med några få?

Tiranabiennalen.
Del av textverket följer nedan:

I’m every woman
Jag är en glad tjej, 20-30 för givande relation.
Jag är en trevlig kvinna, gärna utländsk.
Jag tycker om att vara i naturen och att resa.
Jag är kvinna 30-35 år, utan barn, klok, med bra utseende och ett öppet intellekt.Jag är snäll, varm, öppen, svensk, attraktiv tjej 29-35 år, för långvarig relation. Continue reading →