Publicerad 2009-04-29 i Expressen.

När jag var barn gick vi till kyrkan varje söndag. Egna barn skulle jag ta till konsthallen istället. Frågan är bara om de skulle bli lika uttråkade som jag var. Kultur sägs vara för envar, men alla utställningar kan inte appellera till alla. Min sämsta visning när jag jobbade som guide var på utställningen ”Min Marilyn” på Liljevalchs konsthall. Barnen stod framför mig och var jag än började med Marilyn var det sex, våld, kändisskap och knark. Visst förstår barn sånt som är svårt och tycker om det läskiga, men det gäller också att de ska kunna knyta intrycken till sin vardag. Just nu visas i Stockholm en rad utställningar som har mycket med barndom att göra. Konsten är glad, arg, häpnadsväckande och sevärd.

Loretta Lux, Kulturhuset

Blek och söt som en lallande skog av bokmärkesänglar men även kall då ett sjuttiotal porträtt borrar med blicken ur stora barnaögon. Egentligen är det inte porträtt utan hägringar som Loretta manipulerat fram i datorn. Resultatet blir överjordiskt avklarnat som i ungrenässansens målningar och en surrealistisk smak av sockervadd med diamantnålar.

Jacob Dahlgren, From art to life to art, Andréhn-Schiptjenko

Jacob Dahlgren älskar ränder, han klär sig randigt och är som en Aquafreshtub: hela hans konstnärskap vilar på bestämda mönster. För att få fram de strikt pulserande regnbågarna bygger han ihop brokiga brukssaker. Badrumsvågsmattan blir en golgatavandring för de stora och ett nöje för de små. Skynda på, till konsumtionens reglerade nöjesfält.

Jan Håfström, Mörkrets hjärta, Liljevalchs

När Jan Håfström var tjugosju återsåg han sina barnteckningar och de sysselsätter honom än. Det är Fantomens alias Mr Walker, dödskallar, palmer och en mamma som torkar disk. Han är inte intresserad av Fantomen men av hjälteberättelses mörka skugga. Som barn sväljer man spänningen med brutaliteten…, sen har man livet på sig att smälta intrycken. Alla kan flytta runt hans bilder till en egen berättelse på www.morkretshjarta.se

Drömmare, Millesgården

Tänk dig en drömmarnas skattkammare. Katinka Andersson fotograferar skarvfrun, jättefjärilen och huldran, Peter Tillberg virvlar ihop kvistar till skogsväsen, och Tilda Lovell filmar en gräddig grotta. Klara Kristalovas ”Kaninflickan” sitter med kaninöron framför Kristus på korset. Han har lidit, men hon då? Hennes blick är grumlig som av tårar och utkletat smink, det ser ut som om någon spottat henne i ansiktet! Vakna ur drömmen.

Roland Persson, ALP

En jättelik pumpa, pösig, hudfärgad och med pumpabarn som förbinds med klorofyllådror. Pumporna är varken onda eller goda, de jäser bara på en solkig madrass i ett svart rum. Verket heter Mother. För Roland Persson är naturen en kraft och en kamp. I hans konst blir inte naturen nedlagd och utslätad till landskap, man överväldigas av den.

Magdalena Dziurlikowska