Dick Bengtsson, Bergsvandrare 1974.
Det ingen vill se, Dick Bengtsson och Här är vi nu, Sven-Harrys Konstmuseum till 14 sep.
Recension publicerad 2025-04-07 i Konstguiden.

Hakkorsen, svart på vitt återkommer de i Dick Bengtssons konst och ändå lyckades han med det omöjliga: Att på 1960- och 70-talet infoga svastikor i sina målningar utan att konstvärlden vände honom ryggen, utan att få sina verk vandaliserade och utan att bli ihjälkramad av extremhögern. Hur gick det till? Ja, det var som när den tyske konstnären Anselm Kiefer reste runt i Europa år 1969 och gjorde Hitler-hälsningen iklädd sin pappas gamla Wehrmacht-uniform. Kiefer upplevde sitt performance som absolut nödvändigt eftersom det offentliga samtalet aldrig handlade om fascismen, andra världskriget eller tredje riket, och i skolan berördes denna del av historien bara ytligt. Continue reading →

Cajsa von Zeipel, Formula X, 2021.
Apokalyps, Göteborgs konstmuseum, 22 feb 2025 – 18 jan 2026.
Recension publicerad 2025-02-24 i Konstguiden.

Kan inte apokalypsen bara komma snart? Alla tecken finns ju här. Världen är lika svinig och rå som under romarrikets sista dagar och ändå låter syndafloden vänta på sig. Eller är apokalypsen redan här utan att vi märker det, för att vi vant oss? Bränderna, översvämningarna och pandemierna som är det nya normala. Krigen, hungerkatastroferna och flyktingströmmarna, alltid i realtid på våra skärmar. Massutrotningarna i naturen och nedsläckningen av demokratier i våra samhällen, utan att någon bryr sig. Att saker bara fortsätter, det är det som är katastrofen, skrev Walter Benjamin redan i slutet av 1930-talet. Continue reading →

Stefan Johansson Forcefield, performance och installation.
Vårsalongen, Liljevalchs konsthall, 20 feb – 27 april 2025.
Recension publicerad 2025-02-14 i Konstguiden.

Har inte Vårsalongen spelat ut sin roll? Har man sett en så har man väl sett alla, ett spexigt smörgåsbord av amatörer? Om någon så borde jag vara trött på Vårsalongen. Jag har guidat i fyra år, deltagit som konstnär i fem och nu recenserar jag för nionde gången. Ändå står jag där evigt nyfiken när vintern är som kallast och portarna slås upp till ännu en vår. Continue reading →

Havet, Louisiana, Danmark, 11 okt 2024 till 27 april 2025.
Publicerad i Konstguiden 2024-10-16.

För mig är det självklart att älska havet, för hur det ser ut, låter och luktar. Simma är som att flyga fast skönare. Havsdjuren hallucinogena i sina uppenbarelser. Skeppen och snäckorna melankoliskt vackra. Mitt ex kunde aldrig förstå min kärlek.
Havet? Det blåser så mycket där! Veckan innan jag träffade honom var jag på dejt med en man som ensam i sin båt seglat över Atlanten. Dagen efter gick jag med min dotter till Sjöhistoriska museet. Det var mer lagom, men inom mig finns det alltid en längtan till ett stort och blått vatten. Continue reading →

Det är vackrast när det skymmer, Thielska galleriet, 21 sep till 26 jan.
Recension publicerad 2024-09-20 i Konstguiden.

Med taktisk precision öppnar Thielska galleriet sin säsongsutställning. Det är vackrast när det skymmer, inleder Pär Lagerkvist sin dikt, och det är lätt att hålla med, men för bäst effekt ska det också vara höst. Helst november med sina tidigarelagda solnedgångar, en plötsligt brinnande himmel på väg hem från jobbet, fri sikt genom kala träd och avsaknaden av snö, som annars skulle stjäla uppmärksamheten. Om dagens förbipasserande hejdar sig för ett snabbfoto på neonrosa moln, så stannade förra sekelskiftes konstnärer livet igenom vid det valörrika aftonljuset. På gränsen mellan dag och natt lät de sina inre och yttre kartor sammansmälta och målade fram stämningslandskapet. Continue reading →

Frida Orupabo – Woman with Dog II 2024.
Frida Orupabo, On Lies, Secrets and Silence, Bonniers konsthall, 28 aug – 10 nov 2024.
Recension publicerad 2024-09-13 i Konstguiden.

Ett svartvitt landskap öppnar sig i stora salen på Bonniers konsthall, en skog av pelare, och mellan, ovanför och på dem grupperar sig fotografier, collage och videoverk. Big Girl I och Big Girl II sticker upp sina huvuden, två överdimensionerade klippdockor ihopsatta av flickor och kvinnor i ett forcerat vuxenblivande. Dockorna är Frida Orupabos hittills största collage och hon har själv blivit stor i flera bemärkelser. Orupabo har gått från barndomen utanför Oslo och ett heltidsarbete som sociolog till en konstnärskarriär i rullning. Hon växte upp med sin syster och deras norska mor sedan fadern som var från Nigeria lämnat familjen. Nu har hon en egen familj och två döttrar. On lies, secrets and silence heter utställningen och hämtar sin titel från författaren och feministen Adrienne Rich. Hennes ord fick Orupabo att tänka på de lögner vi berättar för oss själva och andra, och på hur tystnaden formar oss. Continue reading →

Det månghövdade jaget, en DIT – Do-It-Together-utställning, Galleri Panncentralen, Gustavsberg, 6 – 8 sep. Presstext till utställningen på beställning.

I ett individualistiskt kulturklimat skapar vi Det månghövdade jaget som är en DIT, Do-It-Together-utställning med femtiofem konstnärer. Vi ser det som en manifestation för konsten och en kollektiv insats. Kärntruppen av konstnärer har bjudit in kollegor och nu är vi en stor skara av unga, gamla, levande och döda bildskapare. Alla medverkar med egna originalverk i en mängd tekniker såsom måleri, teckning, grafik, installation, skulptur, performance, foto, video och textverk. Vi vill visa på konstens nödvändighet, dess bredd och eviga karaktär av att vara ett livsviktigt uttryck. Continue reading →

Valeria Montti Colque representerar Chile på Venedigbiennalen 2024.
Intervju publicerad i Konstguiden nr 2, 2024.

Valeria och jag stämmer träff i ett av hennes hem, Hökarängens centrum, där hon står på torget och pratar med några vänner. Direkt när hon kramat dem hejdå ringer hennes barn och barnets pappa. Längre fram på gatan möter filmaren Alexis Zeiss som gör en dokumentär om henne. Utanför ateljén packar Valerias pappa upp några gipsskulpturer. Innanför tröskeln hälsar vi på konstnären Rossana Mercado-Rojas, en samarbetspartner. Vi kryssar fram mellan konst, kostymer och saker som är bra att ha. Valeria är nyligen hemkommen från Venedigbiennalen där hon färdigställt ett stort verk. Vi ses precis innan min deadline för texten, men det gick inte tidigare för hon hade fyrtio graders feber, och så fort intervjun är över ska hon arbeta med sitt projekt för Open Art i Örebro. Vi har två timmar på oss och gräver fram två stolar för att ha någonstans att sitta. Continue reading →

Jeff Olsson – In Full Bloom 2011.
Jockum Nordström, Jeff Olsson, Rolf André, utställningen Den allvarsamma leken på konsthallen Lokstallet i Strömstad 6 juli – 11 augusti 2024.
Presstext beställd av konsthallen Lokstallet 2024.

Leken är gratis, den är fri. Lek föder fantasi, skapar ordning och oordning. Lek har ingen koppling till ekonomisk vinning. Leken är äldre än vår kultur och har format människan som kulturvarelse. Så kännetecknar Johan Huizinga leken i sin bok Homo Ludens, den lekande människan. Och för oss vuxna, tänker jag vidare, ju allvarligare klangbotten ett skämt eller en lek har desto bättre. För då avslöjas en existentiell sanning där även ambivalensen får ta plats. Det roliga är inte bara skoj. Humor är viktigt och allvarligt, det är en omstörtande, visionär och radikal kraft. Continue reading →

Foto: Anders Petersen.
Anders Petersen, Thomas Wågström och Uno Karlsson, utställningen Folk, Lokstallet, Strömstad, 25 maj – 30 juni 2024.
Presstext beställd av konsthallen Lokstallet.

Folk, människor, själar, varelser. De finns på varje bild i utställningen. Deras blickar krokar tag i våra och drar inåt, neråt, till ett djup av känslor och erfarenheter. Eller nackar istället för ögon, bakhuvudets omvända ansikte som möter i Thomas Wågströms fotografier. Idén till serien grodde långsamt och aktualiserades när en vän ramlade och bröt nacken. Hur skört är inte livet? Mitt i detta liv leker solkatterna på hans frus hals och håren glesnar på hans pappas åldrade hjässa, pappan som inte längre finns, men i bilden gör han det. Wågström bor i ett höghus utanför Stockholm. Han tittar ner från fönstret och tar bilder som formar sig till små berättelser. En pojke kryper mot några gungor, men så kryper han vidare istället. Två äldre kvinnor möts, pratar en stund och skiljs åt. Ovanifrån ser vi andra höghus, trädens kronor i vinden och vågor mot en strand, och det är tiden vi ser. Continue reading →

Lotte Laserstein – I min ateljé 1928.
Lotte Laserstein, Ett delat liv, Moderna museet 11 nov 2023 – 4 april 2024.
Recension publicerad 2023-11-14 i Konstguiden.

Lotte Laserstein ser på oss medan hon målar, tittar ut ur de många självporträtten och naglar fast betraktaren tills tiden runnit bort. Hon var queer, migrant och jude, vilket kastade mörka skuggor över hennes liv. Hundra år senare har vi hbtqi på agendan, migrantströmmar och den största vågen av antisemitism sedan förintelsen. Vad ser du när du tittar på mig? tycks hon fråga. Kanske dig själv? Och vem är jag just nu? tänker hon vidare med blicken i spegeln. Vem har jag blivit? Lasersteins delade liv utgörs av två förvånansvärt fristående akter i en pjäs utan generalrepetition. Continue reading →

Denise Grünstein, ur serien Figure Out. Eftermäle, Artipelag 7 okt 2023 – 7 jan 2024. Recension publicerad 2023-10-17 i Konstguiden.

Vad betyder ett liv och ett konstnärskap? Hur hittar man sig själv, sitt språk, och vad blir kvar efter en? Denise Grünstein var en stilbildande fotograf med metafysik och suggestion som ledstjärnor. Det dokumentära draget i svenskt fotografi utmanades av hennes iscensättningar, manipulationer och förfrämligande blickar på det invanda. På Artipelag börjar resan genom hennes bildvärld längst in i en korridor. En tät svit av rum med svartvita och bruntonade bilder för tankarna till en rot, ett frö eller en knopp, som sedan slår ut i kronblad av uppdriven färg och breder ut sig i de stora salarna. Från beställningsuppdrag till konstnärliga projekt, från svartvitt till färg, från barndomens Finland till karriären i Sverige. På resor runt om i världen och in i de inre världarna. Från 1950 till 2023. Continue reading →

Jens Assur, ur serien Privat Natur. Liljevalchs konsthall, 6 okt 2023 – 7 jan 2024.
Intervju i tidskriften Konstguiden nr 3, 2023.

Det tar sju timmar med tåg från Stockholm till Åre, så Jens Assur och jag ska höras digitalt. På dagen för vårt samtal skriker tidningarnas förstasidor om stormen Hans, översvämningar i Åre och urspårade tåg i mellersta Norrland. De materiella skadornas omfattningar berättigar inte dessa rubriker, säger Jens, vi har inga dödsfall. Rösten är koncis och informationen paketerad i exakta formuleringar. Det är inte som Louisiana 2005 och orkanen Katrina, lägger han till. Genast finns hans karaktäristiska blick där, ett självklart globalt perspektiv samtidigt som hans seende är specifikt, lokalt och detaljsökande. Continue reading →

Monica Sjöö – The Godess of Avbury and Silbury 1978.
Monica Sjöö, Den stora kosmiska modern, Moderna Museet, till 15 okt.
Recension publicerad 2023-05-19 i Göteborgs-Posten.

Ekofeminist, aktivist, konstnär, medium och författare. Monica Sjöö är 70-talet personifierat. Nej till patriarkatet, rasismen, kärnkraften, Vietnamkriget och atombomben. Ja till moder jord. Sjöö rymde från hem och skola vid sexton års ålder 1954, och bosatte sig i Bristol, i ett landskap av fornlämningar som sägs bära spår av gånga tiders matriarkat. Hela sitt liv arbetade Sjöö för en alternativ, bättre värld och för att driva fram förändring. När Moderna Museet visar den första retrospektiva utställningen med Sjöö, arton år efter hennes bortgång aktualiseras många av hennes tankar. Det är krig i Europa, en global farsot har nyligen skördat miljontals offer, demokratin går kräftgång, nynazism är på uppgång och regeringar runt om i världen slår dövörat till mot klimathotet. Continue reading →

En ny kulturpolitik är möjlig, publicerad i Konstnären nr 2, 2023.
Intervjuer med Pelle Amberntsson utredare vid Myndigheten för kulturanalys
och med Kim West, doktor i estetik vid Södertörns högskola.

INGRESS: Under Amanda Linds tid som kulturminister, släppte Myndigheten för kulturanalys en av de mest omtalade kulturrapporterna i svensk nutid, Så fri är konsten. Den plockades upp även utanför kulturens snäva korridorer och blev ett slagträ i debatten om politikens styrning av kulturen, främst via ansökningsblanketter till allehanda kulturstöd. Tidigare i år släppets en motrapport med titeln Kritik av konstens frihet i vilken författarna ifrågasätter fundamenten för den första rapporten. Så hur ser författarna av de bägge rapporterna på konstnärlig frihet och armlängds avstånd? Magdalena Ljung rapporterar. Continue reading →

Elina Brotherus, Seabound Two Nights in a Row, 2018.
På armlängds avstånd, hundra år av nordisk konst, Artipelag, till 1 okt 2023.
Publicerad på Konstguiden digitalt.

Det turbulenta, naiva och kaxiga 1900-talet. Framtidstro, två världskrig, uppgörelse med gamla ordningar, och en industrialism som bäddar för välfärd. Hur förhöll sig Nordens konstnärer till de kulturella och samhälleliga förändringarna? På armlängds avstånd. Utställningstiteln anspelar på distans, som kunde vara rent fysisk och geografisk, men också handla om tillbakadragenhet och skepsis. Samtidigt definierar armlängds avstånd i militära termer det manöverutrymme soldaterna ställde upp sig med för att hantera sina vapen. Utrymme behövs för att uträtta något. Armlängds avstånd är också en viktig princip enligt vilken politiker inte ska vara delaktiga i beslut rörande konstens innehåll eller form. Betydelserna sammanstrålar i Artipelags sommarutställning som är toppen på isberget av en privat samling modernistisk konst. Continue reading →

Karin Broos – Det stora blå 2010. Intervju med Karin Broos, aktuell med utställningen Svart Sol på Liljevalchs konsthall till 27 aug 2023. Publicerad i nr. 2 av Konstguiden 2023.

Landskapet öppnar upp sig som ett andetag. Frykens vida, blå vatten är en fjord kramad till sjö av de värmländska skogarna. Kör mot Arvika, Sunne, har Karin Broos skrivit, sväng av mot Östra Ämtervik. Grusvägen leder genom skir grönska och där står det gamla skolhuset med glasveranda. Hundskall hörs när jag knackar på och så forsar det nerför trappan i ett lurvigt vattenfall, stor pudel, liten pudel och golden retriever. Karin och jag sätter oss i vardagsrummet, hundarna lägger sig vid våra fötter och somnar tvärt. Ateljén är tom, säger Karin och tecknar avvärjande mot en dörr på glänt, transportfirman var här från åtta på morgonen till åtta på kvällen, tre personer som lastade över hundra verk. Continue reading →

NM 1750, Joakim Skovgaard, Eva i Paradiset eller Ormen i Paradiset, Sign. 1911, Olja på duk

Trädgården, Konst och natur under sex sekler, Nationalmuseum, till 7 jan 2024.
Recension publicerad 2023-03 på Konstguiden digitalt.

Finns det en bättre plats än trädgården? Och då menar jag inte att dubbelvikt rensa ogräs utan att befinna sig i ett ideallandskap. Blommor, frukter, fågelsång. Porlande vatten, solens strålar och trädens skugga. Paradiset, inte konstigt att vi började där. Men bristen på kunskap, sex och barn avgjorde saken för Eva, och de tvingades ut ur Edens lustgård. Sedan dess har människan försökt att göra naturen mer gästvänlig. Odlingar, betesmarker och parker. Utomhusrum för kroppslig och själslig överlevnad. Nationalmuseums utställning famnar allt detta, med fokus på äldre tiders trädgårdskonster och utflykter in i samtiden. Continue reading →

Peter Geschwind, After Image, Bonniers konsthall, till 2 april
Recension publicerad 2023-02- i Göteborgs-Posten.

Det är mörkt och ur svärtan träder bilder fram, som i en film, men här handlar det om upplysta föremål i nersläckta rum. Delar av den stora installationen uppenbarar sig rytmiskt i avklarnade blixtar och rör sig ryckigt till suggestiva ljud. After Image är den svåraste utställningen jag gjort, säger den konstnärliga ledaren Theodor Ringborg, det var krävande både tekniskt och emotionellt. Sexton år tidigare hade Peter Geschwind en mitt-i-karriären utställning på Färgfabriken i Stockholm. Ringborg var då hans utställningstekniker och deras vänskap började där. Under arbetet med den nu aktuella utställningen på Bonniers konsthall gick Peter Geschwind bort, femtiofem år gammal efter en tids sjukdom. Continue reading →