Tänk om jag såg ut som hon, Dagens Nyheter

Malin Nordgren, Insidan, Dagens Nyheter, 2006-09-23.

Skulle du kunna tänka dig att byta utseende med någon annan? Konstnären Magdalena Dziurlikowska har funderat mycket på den frågan. Nu går hon runt i Stockholm och fotograferar kvinnor som hon själv skulle kunna tänka sig att se ut som. Ofta är det kvinnor som hon på något sätt känner igen sig i, berättar hon.
– Jag är nöjd med mitt eget utseende, men ändå underminerar jag ofta den känslan genom att tänka “vad hon där borta är snygg, tänk om jag såg ut som hon”. Den tanken har jag velat undersöka djupare. Men det är inte främst klassiskt vackra kvinnor jag letar efter, snarare sådana med ett utseende som jag känner mig hemma i. En del av dem säger att de känner igen sig själva i mig, också.
Till verkpresentation.
Vissa bilder tar Magdalena Dziurlikowska mer i förbifarten, andra gånger ber hon om lov och berättar om projektet, som hon hoppas ska bli en utställning så småningom.

– De flesta tycker att det är roligt, de blir glada och smickrade. Men jag har blivit förvånad över hur dåligt självförtroende många kvinnor har, de kan inte förstå hur jag skulle vilja se ut som de. Det har känts som om de verkligen har behövt bli peppade och få höra att de ser bra ut, det är roligt att konst kan fungera på det sättet också.
Hon blir själv ofta granskad från topp till tå av kvinnorna, som funderar på om de också skulle vilja byta utseende med henne.
– Jag tror att många av dem tycker lite synd om mig, säger Magdalena Dziurlikowska. De tror att jag är jag-svag och vill vara någon annan. Men det handlar inte om dåligt självförtroende, utan om att prova tanken om att se ut på ett annat sätt.

Att vilja se ut som någon annan handlar både om en “konsumistisk” jakt på yttre skönhet och om ett djupare prövande av den egna identiteten, menar hon.
– Egentligen har vi många olika identiteter inom oss, och vi har många möjliga utseenden, men vi trycker ner de flesta för att vara en enda person. Det är spännande att prova tanken att byta, att känna att “det där skulle kunna vara jag”.

Magdalena Dziurlikowska, 30, är född i Polen. Hon går fjärde året på Konstfack i Stockholm och är konstkritiker i Expressen. Tidigare har hon bland annat gått på Idun Lovéns förberedande konstskola, och hon har också en fil kand i konstvetenskap.
En stor del av hennes konstnärskap handlar om identiteten och dess gränser, säger hon, och där använder hon alltid sig själv som utgångspunkt. Förra året gjorde hon installationen “I’m every woman”, som var ett självporträtt skapat av kontaktannonser, där hon omformulerade mäns önskemål i annonser till påståenden och beskrev sig själv utifrån dessa. Installationen var med på Tiranabiennalen i Albanien.

Projektet där hon fotograferar kvinnor kallar hon för “Tusen gånger hellre”, och tanken är att hon ska samla bilder på tusen kvinnor. Nu har hon passerat 200.
– I början var jag kräsen, ingen jag såg dög riktigt. Det kändes som en så stor sak att vilja ta över någons utseende. Alltid fanns någon detalj som jag inte ville ha. Men sedan insåg jag att jag nog skulle ha ratat mig själv också, om jag sett mig utifrån. Alla har sina skavanker och brister, men man vänjer sig vid sina egna. Då gick det lättare, jag fick en känsla av att när det går bra att se ut som jag, då borde det gå bra med många andra utseenden också. En känsla av att jag duger, andra duger.

Under projektets gång har Magdalena Dziurlikowska insett hur påverkad hon är av reklamen och dess bildspråk, beskriver hon. Där handlar det mycket om accessoarer och “stil”. Man ger en förskönad, fragmentiserad bild av människors kroppar i stället för att se en helhet som går att acceptera. Det sättet att se på andra har rotat sig fast, säger hon. Men nu har hon lättare att se skönheten hos andra, hon ser på ett mer “humanistiskt” sätt.
Även om det här är ett “snällt” projekt, där de flesta som hon fotograferar blir glada, finns det en mörkare sida som speglar verkligheten, säger Magdalena Dziurlikowska – hon väljer ut vissa och ratar andra.
– Det är en uteslutning på grund av utseendet som ofta sker i det fördolda, i projektet kan den bli tydlig. Nu undviker jag att gå in i ett gäng tjejkompisar och välja ut en. Vid ett tillfälle såg jag hur en tjej som inte tillfrågades verkligen blev ledsen. Jag ångrar det djupt. Det här ska vara ett inkluderande projekt, inte tvärtom.

Även om Magdalena Dziurlikowska oftast får positiv respons från de kvinnor hon vill fotografera, händer det ibland att hennes fråga väcker oro.
– Vissa är rädda för att bli utnyttjade, till exempel för att deras ansikten ska klippas ihop med nakna kroppar och läggas ut på internet. Vore jag man, skulle det här projektet nog vara omöjligt att genomföra, misstänksamheten skulle vara för stor. Folk är mer oroliga i dag. Den franske filosofen Michel Foucault har skrivit om att det tidigare under historien var ett privilegium att bli avbildad, medan det senare mer och mer har förknippats med negativa aspekter som övervakning och kontroll. Jag tror att det blir allt svårare att ta bilder av okända människor.

Malin Nordgren