Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna-kuriren, 2010-03-13.
Foto: Marie Bremberg.
Tusen alternativ. I ett år plåtade Maria Dziurlikowska tusen kvinnor som hon skulle vilja känna igen sig i. ”Vi jämför oss med andra, vi överkonsumerar utseenden, det är ett lager i projektet. Samtidigt finns en annan klangbotten. Utseendet är till stora delar inte valt, det inre kan vara många olika identiteter.”Magdalena Dziurlikowska har plåtat tusen kvinnor hon skulle vilja se ut som och hon har räknat alla sina saker. Däribland finns 1 kniv, 1 tejp, 1 mensschema, 190 foton, 2 avbrytbara knivblad… Fyra mycket olika konstnärer öppnar utställningar på Eskilstuna konstmuseum i dag.

Sammanlagt blev det 10244 saker som fanns hemma hos Magdalena Dziurlikowska, som i dag öppnar sin utställning Life styling i stora hallen på Eskilstuna konstmuseum. Hon jobbar med foto, collage, video och text i en varierad utforskning av det egna jaget. I tre olika videostationer kan du se tio filmer som på olika sätt är iscensättningar av den dokumentära blick Magdalena Dziurlikowska riktar mot sig själv.

I Middag med mig själv äter hon och hör sin egen tjatiga röst.
– Rösten anmärker på vad jag borde göra eller vad jag har gjort fel. Den är en monolog i mitt huvud, som ett ständigt närvarande externt dåligt samvete, en ond ängel på min axel.

I andra filmer gör hon en guidad visning om sig själv, har på sig alla tröjor, en efter en, och klagar på dem, går runt i lägenheten och talar om vad som bör göras.
– Jag fäser mig vid detaljer och tappar perspektiven. Allt ska åtgärdas! Det finns en fixering vid inredning och vad speglar det, säger Magdalena som också gjort filmer om självplågeri, om konstkritik, om barnlöshet, om egna regler…
På utställningar visar hon viktiga verk i sitt konstnärskap och också nya arbeten. Alltsammans kretsar kring frågor om hur vi skapar oss själva och hur vi reflekterar runt den skapelsen.
– Jag såg någonstans att 10 000 är medeltalet för en västerlänning. Jag gjorde ett collage jag kallar Flickan med tändstickorna – anspelning på Flickan med svavelstickorna. Varje tändsticka står för en sak och motsvar hur sakerna grupperar sig i min lägenhet. Jag bestämde att jag inte fick slänga något och inte städa när jag gjorde det här. Saker är sammansatta: ibland bygger sakerna upp mig, värmer mig, ibland önskar jag allt brann upp och befriade mig.

Magdalena Dziurlikowska har också fotograferat fåglar ur gamla väggmålningar.
– De är fria men samtidigt gånga under lager av gammal oljefärg. Och på fotografiet intill pryder jag mitt hår som börjar gråna med livsbejakande fjärilar. Döden och livet…
Livsbejakande, intressanta och paradoxala är också de tusen kvinnor hon fotograferat och skrivit texter till, om deras reaktioner. Hon frågar till exempel olika tanter om hon får plåta dem:
– Vad, mig? En gammal kärring… Din fina kamera skulle bara gå sönder!
– Nej, du har så vackra ögon!
– Det är du som har!

– Det var lättast att fotografera kvinnor i Japan och svårast i Norge…

I de mindre rummen öppnar tre andra utställningar samtidigt. (…)

Tita Nordlund Hessler