Bo Madestrand, för Expressen, 2008.
Vad angår oss döden? Inte ett dugg, om man ska tro filosofen Ludwig Wittgenstein: ”Döden är ingen livshändelse”. Med den sentensen ringande i bakhuvudet har konstnären och Expressen-kritikern Magdalena Dziurlikowska gett sig ut på en sommarresa i dödens fotspår. I en serie bilder från länder som Grekland, Indien och Polen har hon fotograferat situationer där hon själv upplevt en förhöjd livskänsla – eller känt döden flåsa i nacken.
Resultatet växlar mellan det konkreta och drastiska, som i fotografiet av en överkörd katt, och det symboliskt eftersinnande, som i bilden där hon fäster plastblommor i sitt grånande hår. De 22 högblanka bilderna är uppnålade på väggen som om de vore slutkorr från något glassigt månadsmagasin, medan bildtexterna för in ett mer personligt, poetiskt anslag. Så här kan det låta, i ett ode till den egna sophinken: ”Äggskal, blommor, matrester och en hastig begravning i plast. Livet som sugits ur. Kronblad, ägg och frukt är typiska offer till gudarna och jag vill tänka att jag är av samma snabbhet och skörhet.”
Nu är ju livets förgänglighet inte direkt något nytt motiv i konsthistorien, men Dziurlikowska närmar sig ämnet med oförskräckt mod, och, som det synes, friskt humör. Tankarna går omväxlande till holländskt vanitas-måleri och Peter Greenaways film ”ZOO”, här finns samma nyfikna fascination inför förruttnelsens estetik och existensens mirakel.
Bo Madestrand