Annika Elisabeth von Hausswolff, Oh Mother, What Have You Done, 2022 (utdrag).
AE von Hausswolff, Alternativ sekretess, Moderna Museet, 23 okt 2021  – 20 feb 2022.
Recension publicerad 2022-10-23 i Göteborgs-Posten.

En beständig blick som djupnat under en trettioårig karriär, det är Annika Elisabeth von Hausswolffs stora retrospektiv på Moderna museet. Ett obrutet intresse för kriminologi, maktstrukturer och psykologi som löper genom serier av iscensatta fotografier och digitalt bearbetade arkivbilder. En gestaltningsförmåga att skala av det välbekanta kring en vilt främmande kärna, och blicken som blottlägger, som söker sig bortom hörnet in i avigheten. Om ett konstnärskap kan liknas vid en utredning, säger hon, borde det råda sekretess, men det gör det inte, alltså finns konstverken, en alternativ sekretess. De många bilderna förstärker varandra och orkestreras av verk ur Moderna museets samling. Det är rytmiskt, elegant och tankeväckande.

Fotoserien Tillbaka till naturen från 1993 markerar genombrottet för von Hausswolffs karaktäristiska seende. Ett kvinnligt lik flyter i strandbrynet, ett förvridet eko av Anders Zorns nakna kullor i vassruggar. Hon följs av andra kvinnor, flera kroppar, i mjuk mossa, vid vägkanten. Hon är det ideala offret. I fotot Hey Buster! What do you know about desire? vaktar en schäferhund övertäckta rester som vilar mot blek, mjuk sand. Det är ikoniska arbeten i Hausswolffs konstnärskap som påverkat generationer av konstnärer. Liknande stämningar återfinns i Sara Stridsbergs och Joyce Carol Oates författarskap, berättelsen om romantik och död. Om hur våld och sexualitet strålar samman, genomsyrar och stakar ut kvinnors liv.

Oh mother, what have you done är en fotoserie från 2019 som skildrar det diametralt motsatta, kvinnliga förövare. Uppförstorade och anonymiserade dokumentärfotografier, utskrivna på plexiglas och bemålade med oljefärg. Kvinnornas händer i bojor, ansikten utsuddade och den pålagda färgen uppdriven till ett skrik. Upplevelsen är avklarnad, äntligen finns de här bilderna, de jag först nu vet att jag saknade. Skönheten och odjuret som konvergerar i en oåterkallelig förvandling. Titelns fråga som stelnar till ett påstående i avsaknad av frågetecken. Och perspektivet som kanske inte är det motsatta, för oavsett om hon är offret eller förövaren spelar vanäran den största rollen i dramat.

Utställningen bjuder också utflykter i den globala kapitalismens spår och avskräden. I ett samarbete med historikern Jan Jörnmark reste hon genom USA, Asien och Kroatien och fotograferade gårdagens framsteg som nu låg förbytta i mardröm och ruiner. Projektet resulterade i flera verk och i boken Avgrunden (2011). Ett svidande tidsdokument och likväl når von Hausswolff längst när hon går in i det osäkra rummet av kärlek, ångest och gränsöverskridanden. Serierna där kvinnorna står i centrum men också det mångfacetterade spektrat av heminteriörer där en kuslig aspekt alltid är inneboende och välbekanta objekt lever ut sitt oanade mörker, som i serien och rumsinstallationen Spöke (2000) där hon fotograferat sitt tömda föräldrahem.

Från att ha arrangerat bilder har von Hausswolff övergått till att förändra och sätta samman redan existerande material, gamla bilder hon köpt från nedlagda arkiv och förändrat. Färgat in, blekt ur, tydliggjort och förfrämligat. Bilderna återuppstår som hennes egna, mättade och förtätade. Room of depression eller Labour is labour wherever är båda från 2015. Något väsentligt sker men jag vet inte vad, och det är just osäkerheten som formar styrkan.

Utställningen Alternativ sekretess är en viktig rapport från en tid, en plats och en kropp. Ett kraftfullt och poetiskt vittnesmål och ett livslångt seende som är sant mot sig självt och som hittat sin egen väg.

Magdalena Ljung