Pär Engsheden och Sara Danius Nobelklänningar, Nationalmuseum, 16 juni – 21 feb 2021.
Recension publicerad 2020-06-17 i Göteborgs-Posten.

Chockrosa och cognacsfärgad, så mötte Sara Danius på Nobelfesten hösten 2018, och klänningen är först ut på Nationalmuseums utställning. Det är som en ny era tar vid. Danius hade varit Svenska Akademiens första kvinnliga sekreterare i tre år, och var nu den första avsatta ständiga sekreteraren. Skandalerna kring kulturprofilen var i full sving och världen blev vittne till hur Akademien inte klarade av att rädda sitt namn. Istället för att agera efter den utredning som Danius tillsatte trappades konflikten upp i splittring och hon röstades bort. Likväl skrider Danius in på Nobelbanketten med högburet huvud, den forna ledaren men icke desto mindre storslagen. Vid den tiden är hon också svårt sjuk i bröstcancer, som hon talar om öppet, och hennes kultstatus stiger. Hon är helt enkelt vinnaren som historien får hinna ifatt. Oavsett vad Akademien beslutade var Metoo här för att stanna. Och som det sägs, ars longa vita brevis. Danius klänning uttrycker tidsandan, det är en okonventionell showstopper och så långt ifrån ett smycke till en man en kan komma. En dräkt för hjälte. Fotsid, mjukt veckad och sydd av tjugofem meter sidentaft som prasslade lite när hon rörde sig. Fäst med en rosett upptill som anspelning på Danius vardagsfavorit.

På våren 2018 protesterade tvåtusen demonstranter till stöd för den avsatta Danius på Stortorget i Gamla Stan. Kvinnor som män klädda i knytblus, ett plagg Danius gjort till sitt. En lek både med den slafsiga klädkoden på Södertörns högskola, med männens slipstvång inom Akademien och med plaggets historia som hon underminerade med oväntade färger och mönster. Denna berättelse och Danius bredare intresse för mode ges tyvärr inte plats på Nationalmuseums utställning som håller ett strikt fokus på hennes Nobelkreationer. I ett mörkt rum, som i en smyckesask, visas fyra klänningar mångfaldigade av speglar. Haute couture som Pär Engsheden, en av Sveriges främsta designer, skapade för Danius och som hon bar på Nobelfesterna 2015-2018. Det är unika, handsydda plagg som draperades direkt på bäraren och var avsedda endast för henne och för ett specifikt tillfälle. Engsheden har kallat Danius sin inspiratör, och onekligen hade hon modet att bejaka och förmågan att bära upp det han skapade i dialog med hennes tankar och kropp. Utställningen är också startskottet för Nationalmuseums satsning att samla svenskt mode med hög verkshöjd från år 2000 och framåt, och Danius klänningar ingår nu i samlingarna.

Röda rosor på svart siden blev den första klänningen för Akademiens ständiga sekreterare Danius som satt på Selma Lagerlöfs stol nummer sju. Klänningen är skapad med en blinkning till förra sekelskiftet liksom till Marcel Proust och orientaliska strömningar. Danius skulpturala, fotsida klänning med hög hals och långa ärmar knäppte ihop 1800-talets romantik med dagsfärsk integritet. Klänning nummer två var en helomvändning gjord för att förvåna, inspirerad av Honoré de Balzacs roman Förlorade illusioner, och samma år vann Bob Dylan Nobelpriset i litteratur. En uppochnervänd champagnekupa med bara axlar och stora grönsvarta rosor som tycks fångade i hög hastighet, utsmetade av fart. Alldeles innan Nobelbanketten 2017 hade avslöjandet om de sexuella övergreppen drabbat Akademien, men skandalen var ännu i sin linda. Danius handlade snabbt och klartänkt, och hennes look signalerade samma styrka. Klänningen tog fram drottningen Danius, pelarlik i vitt siden med svarta rosor som påminner om en hermelinpäls och den fuchsiarosa manteln i påvens färg. Virgina Woolf och boken Ett eget rum hyllades också via dräktens design. Fotografier på Danius iförd klänningarna liksom skor och accessoarer avrundar utställningen men lämnar en längtan efter mer. En djupare läsning av hur Nobelklänningarna relaterar till sina litterära inspirationskällor och en vidare förankring i hur Danius litterära forskning kom att omfatta många tankar om mode. År 2019 blev Danius utsedd till Sveriges bäst klädda kvinna av modetidskriften Elle. Det var samma år som hon lämnade Akademien och som hon gick bort femtiosju år gammal. En bok vid namn Sidenkatedralen famnar hennes ofullbordade projekt.

Magdalena Ljung