1989 – kultur och politik, Nationalmuseum, 5 sep – 12 jan 2020.
Recension publicerad 2019-09-10 i Göteborgs-Posten.
Svartvitt och rött, som dokumentärfoto och revolution, så inleds utställningen 1989 – kultur och politik. Det är trettio år sedan Berlinmuren föll, en natt när gränsen mellan öst och väst öppnades och DDR-medborgare vällde in på gator som varit förbjudna för dem i nästan trettio år. Jubel och tårar, hackor och släggor och en kyss gränsle över muren. Dubbelexponerat på vår samtid av nya murar, skärpta gränskontroller och gated communities blir temat högaktuellt istället för nostalgiskt, men den kopplingen får besökarna göra själva. Det som föreligger på Nationalmuseum är ett tvärsnitt av ett magiskt ögonblick i Europas historia.
Året eller begreppet 1989 var kulmen på en längre process. Sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien, den sjungande revolutionen i Baltikum och den blodiga omvälvningen i Rumänien utan några silkesvantar på, inget av det hade varit möjligt om inte Sovjets dragit sig tillbaka sedan 70-talets mitt. På M. Komarovs affisch kommer ett skepp lastat med orden glasnost och perestrojka. Bilden hänger på en vägg söndrig upptill som välkänd mur men också rätvinkligt taggig som spelet Tetris, med vilket Sovjet erövrade världen efter att Nintendos konsol Game Boy nådde marknaden 1989. Utställningen blandar politik med allehanda kulturella uttryck och konstgenrer. Sveriges bidrag till revolutionerna var Roxettes internationella listetta Listen to your heart som användes av Václav Havels parti. Ett kabinett tillägnat MTV och musikvideons genombrott bär fram historien.
Tomasz Sarneckis affisch lockar polackerna till Solidaritet, en sheriff har bytt ut revolvern mot röstsedeln och tågar mot de första fria valen i östblocket 1989. Samma dag som valens hålls avslutas massakern på Himmelska fridens torg. Stuart Franklins foto på en man framför en rad stridsvagnar är världskänt, Kina undantaget. På kinesiska internet är bilden förbjuden. Inte ens liknande bilder, som en svan som brer ut sina vingar framför en lastbil, får förekomma. Sovjets upplösning blev utan större blodspillan medan Jugoslaviens fall resulterade i etnisk rensning. Ryssland och flera stater i östra Europa har utvecklats i auktoritär riktning. Militanta muslimer strider mot demokratin. Och hur går det förresten med protesterna i Hong Kong? Här kunde temat knutit an mer till samtiden.
Ett av de prismor som utställningen ser det sena 80-talet med är en konstscen som öppnar upp sig mot kvinnliga konstnärer, personliga berättelser, icke-västerländska aktörer och blandningar av material. Guerilla Girls aktioner och plakat, ett med texten: ”Måste Kvinnor vara nakna för att komma in på Metropolitan Museum of Art? Mindre än fem procent av konstnärerna i moderna avdelningen är kvinnor men åttiofem procent av de nakenakterna är kvinnor.” Robert Mapplethorpes självporträtt med kranium från 1988 som anspelar på Edvard Munchs grafik och som förebådar hans död i decenniets epidemi Aids ett år senare. Judith Butlers klassiska bok Gender Trouble från 1990 som påverkade konsten med begrepp som queer och intersektionalitet, även om det senare ordet inte fanns med då.
Modet hade vid åttiotalets slut övergått från rosa axelvaddar och glittrigt överdåd till det strikt svarta, asymmetriska och antiglamourösa vilket foton från Comme des Garçons och Martin Margielas produktion vittnar om. Designen drog åt konstens håll med antifunktionella bruksföremål, som Ron Arads Looming Lloyd, en rottingfåtölj som står vådligt på tå med blytunga klumpedunsfötter. Det är roligt att botanisera i utställningens salar och upptäcka allt som hände samtidigt, men det blir också så många historier att det är svårt att få tag i berättelsen.
Den amerikanske ekonomen Francis Fukuyama skrev att liberal demokratisk kapitalism hade besegrat kommunismen 1989 och att historien därmed nått sitt slut. Men vår samtid är rik på strider och utmaningar, och det mest intressanta med utställningen blir att så många frön till vår tidsanda och problematik såddes under sent åttiotal. Framväxten av nya nationalstater som kunde välja sin väg, varningar för framtida katastrofala klimatförändringar och Tim Berners-Lees fantastiska hypertextprojekt World Wide Web med en mörk potential av övervakning, kontroll och desinformation. Det som hände 1989 var inte demokratin och frihetens seger utan att verktygen för en bättre värld lades i våra händer.
Magdalena Ljung