Stina Rosenberg, SAK:s årsbok

Stina Rosenberg beskrurenGenom Dina ögon I beskruren.
Katalogtext om Stina Rosenbergs konstnärskap till SAK:s årsbok 2017.

Måleriet virvlar, skälver och kastar sig ut. Det är som att färgerna och formerna kämpat fram en plats åt sig själva. Att de huggit runt tills det uppstått luft kring dem. Stina Rosenberg ser måleriprocessen som att beträda ett intimt rum, ytan är en plats och något kraftfullt utspelar sig mot den ljusa bakgrunden. Hon målar med penslar, fingrar och gummiskrapor och motivet växer fram intuitivt. Allt sker på en aluminiumskiva som hon grunderar med vit, svagt rosa, blå eller grå ton som hon slipar tills den är helt len. När Rosenberg övergick från stora teckningar till måleri i sitt konstnärskap saknade hon skärpan i pappret och stördes av målardukens gräng. Metall tål mycket, det går att vara hårdhänt och ta i, men också att göra mycket små detaljer. Måleriet är organiskt och aluminium har en fasthet, som känns skön i förhållande till det rörliga, förklarar hon.

Genom dina ögon I – talar om vad som blir synliggjort via någon annans blick. Genom betraktelsen av ett verk eller ett liv. Målningen är full av skärvor, hinnor och brottstycken, som om allt klippts till av ögats ständiga blinkande och fokusförskjutningar. Skuggan är en plats med okänt innehåll. Vissa gånger ger sig skuggan tillkänna mer än andra, säger Rosenberg. Uttrycket i målningen är brutalt med sin djupröda kollisionsenergi. Orda föregår Skuggan, de är syskon med samma format och tillkomstperiod. En rund form välver sig, som en mun som ska forma ett läte, men inget kommer, det är stumt vitt både inuti och runt om formen. Teckning rör sig desto mer, slingrar, hårar och tar över. Ett väsen med mycket kraft och inga gränser. Papper på papper får läggas till, både på väggen och på golvet, för att växandet ska få plats. Installationen består av åttio delar. Kall kan både vara något kyligt eller ett inre kall. Är det inte rentutav så att det finns kyla i ett kall? Att kallet ofta har en kompromisslös prägel som ställs mot mjukare, varmare livsmål och värden? Penseldragen flaxar, flyger högt, blå som iskristaller och frihet. Rosenberg berättar att hon inspirerades av en situation då hon behövde göra val och försökte hålla huvudet kallt.

Stina Rosenbergs liv speglas i hennes konstnärskap men målningarna bildar ingen kronologisk dagbok. Tid och rum kan upplösas i måleriet och olika erfarenheter får plats parallellt. Hon försöker inte gestalta något figurativt eller berätta en specifik historia men väljer ofta existentiella titlar och kroppsliga färger. Främst handlar måleriet om relationer. Relationen till minne och till tid. Relationen till sig själv eller till en annan människa. Hur man förhåller sig till situationer. Vad en relation är och vad den kan vara. Rosenberg upplever att det uppstår ett möte när hon målar. Måleriet triggar, plockar fram känslor och svarar på det hon ger till det. Sedan slutar detta samtal. Målningen är färdig när den tar avstånd och vill vara sin egen. När hon inte längre vet vad hon ska göra och när den inte pockar på hennes uppmärksamhet. Då önskar hon att den kan ingå en ny dialog och få en relation till betraktaren, där nya subjektiva upplevelser får utrymme och tid.

Magdalena Dziurlikowska