Thomas Lerner, Insidan, Dagens Nyheter, 2009-03-16.Är det ”fult” att vilja bli en kändis? Konstnären Magdalena Dziurlikowska är beredd att gå för långt för att nå uppmärksamhet. Hon säger att ”folk lyssnar ju hellre på kändisar än på den som inte är någon”.
Första gången Magdalena Dziurlikowska blev riktigt uppmärksammad i medierna var i samband med en intervju och en stor porträttbild i DN:s kulturdel. Hon upplevde en elektrisk glädje och var stolt. På telefon och mejl kom glada tillrop från vänner och bekanta.
Se videon Attention Whore. Till verkpresentation av Fifteen Frames of Fame.
– Att bli uppskattad för det jag gör är en enorm kick. Det är som att vinna något stort. Känslan är euforisk, berättar Magdalena. Samtidigt med glädjen över att synas i en stor tidning blev hon skygg – och kände sig som ett villebråd när hon gick på stan. Tittade den där mannen på henne för att hon varit i tidningen, eller bara för att glo på en tjej, vem som helst?
– Jag upplevde det som om folk hade ett övertag gentemot mig. De visste en massa om mig, och jag ingenting om dem. Det var kusligt.
Magdalena Dziurlikowska gick på kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet och studerade sedan på Konstfack. I sin konst återkommer hon gärna till frågor kopplade till identitet, självbild och besatthet. Flera av hennes konstprojekt finns på Youtube.
Under senare år har hennes nyfikenhet på vad som driver någon att sträva efter kändisskap ökat, och hon funderar mycket på hur kändisskapet påverkar människors syn på sig själva. Just nu arbetar hon med kortfilmen ”Attention whore”, ungefär ”uppmärksamhetshora”. I korta scener berättar hon om sina drivkrafter och tankar kring kändisskap.
Varje gång hon öppnar en tidning och ser att det är fullt av kända människor på sidorna reagerar hon lika starkt.
– Och så sitter jag här. Jag vill också bli känd! Jag vill vara en cool krönikör eller den kända konstnären som ställer ut i Berlin.
Magdalena Dziurlikowska är född i Polen och kom som nioåring till Sverige tillsammans med föräldrarna. Mamman tyckte om att titta på filmer med den tidens stjärnor, och pappan lyssnade på jazzmusik. Ingen av föräldrarna drömde dock om att bli som sina idoler, den tanken fanns inte i deras föreställningsvärld.
– Att många i dag vill bli kända är ett tecken på ett mer demokratiskt samhälle där man faktiskt kan vandra mellan olika sociala grupper. Platsen i rampljuset är nåbar. Men inte nödvändigtvis de mest talangfulla blir kända, utan ofta de mest enträgna och de som har tajmning.
En gång frågade en kamrat varför Magdalena egentligen vill arbeta som konstnär. ”För att ha roligt”, svarade hon. Men så tillade hon att en drivkraft faktisk är att bli känd.
Vännen förstod inte riktigt. Han menade att om man ska bli känd bör man inte välja konsten utan i stället att vara med i någon dokusåpa, som ”Big brother”.
Hur långt är Magdalena då själv beredd att gå för att bli känd?
– Kändisskap är en bra draghjälp, och om det inte finns några andra vägar att bli sedd är jag beredd att använda kändisskapet som en plattform för att få ett erkännande. Ibland tänker jag surt att jag skulle kunna bli känd för något helt ovidkommande för att sedan förmedla det jag egentligen vill.
– I år har det stormat om Anna Odell och Nug som jag gick tillsammans med på Konstfack. De ser sitt plötsligt uppflammade kändisskap som en ovälkommen bieffekt och vill inte använda utrymmet de skulle kunna få i medierna.
Magdalena Dziurlikowska har i sitt konstnärskap guidat runt i sitt hem, tecknat serier om sina kärleksförhållanden och berättat om varför hon inte vill ha barn. Konstigt och utlämnade kanske en del anser.
– Jag vill sudda ut gränsen mellan det privata och det offentliga för att berätta om vad det innebär att vara människa i vår samtid. Det innebär att jag i min konst måste lämna ut mig ibland och kanske till och med bli förlöjligad. Jag är hellre själsligt än kroppsligt naken – det är dessutom intressantare.
Få är beredda att förlora sin själ för att bli kända. Men allt fler förändrar sin kropp för att få maximal uppmärksamhet: Silikonbröst, läppförstoringar … Hur påverkas deras självbild?
– De som skönhetsopererar sig svävar nog på moln över att se ut som de drömt om. Men på sikt är det skadligt för den personliga utvecklingen att så många positiva upplevelser är knutna enbart till ett skapat utseende.
Zorn, Grünewald, Picasso, Dalí … många konstnärer blev megakändisar under sin livstid. Men bland nutida kolleger är synen på kändisskap dubbelbottnad.
Många anser att en riktig konstnär inte i första hand ska sträva efter att bli känd utan att i stället ha ett högre syfte med sin konst, en vilja att berätta något viktigt om vår värld.
– Samtidigt sneglar många av oss konstnärer avundsjukt på framgångsrika kulturproducenter som blivit kända och får gå på galapremiärer och synas i teve.
Magdalena var bekant med en känd person och när de två var ute tillsammans ryckte de flesta till, log och skärpte sig. Men ingen gick fram till honom – fast de inget hellre ville i just den stunden.
– Å andra sidan kan ju inte han heller gå fram och börja prata med vem som helst. De skulle tro att han gör sig till eller kanske är lite knäpp. Och då skulle det inte uppstå någon kontakt.
För ett par år sedan var Magdalena på en vernissage i Stockholm när en välkänd konstnär kom in i rummet. Det var som om hela havet delades; först drog sig besökarna mot väggarna som om en klotblixt farit fram i lokalen.
– Sedan vällde alla fram emot honom och ville vara i hans närhet, nästan som om han vore en helbrägdagörare. Som om han hade kunnat frälsa dem från osynligheten och meningslösheten därför att han räknades och syntes – och inte de.
Magdalena Dziurlikowska känner ibland en skräck för att inte bli uppmärksammad. Varför är det så viktigt att bli sedd?
– Det handlar om att få sin röst hörd, att bli en samtalspartner i det offentliga rummet, att få spela med i de stora sammanhangen, att räknas. Det skulle vara så mycket lättare att berätta det jag vill nå ut med om jag var ”någon”.
– Men samtidigt som det skulle vara skönt att få en skopa beröm och applåder varje dag undrar jag över hur mitt arbete skulle påverkas. Den glädje beröm för med sig och den sorg negativ kritik åstadkommer tar tid från skapandet. Men för det tillbaka något till skapandet?
Många påpekar att att med kändisskap kommer både ”smek och pisk”. Lika generös som kändisvärlden kan vara i ena stunden, lika nedbrytande kan den vara i nästa. Publiken verkar vilja ha en dramaturgisk kurva där det efter uppgång följer fall.
Det blir nästan lika ödesmättat som ett grekiskt drama och den enda synd gudarna inte förlåter är hybris, övermod.
– Det finns ett hatkärleksförhållande till kända människor där man vill förmänskliga den som är upphöjd. Så inleds jakten efter misstaget. Ett oförsiktigt uttalande, ett glas för mycket, ett test av droger i ungdomen – och fallet kan bli tungt.
Thomas Lerner