Recension publicerad 2008-01-11 i Expressen.

Utställning på Milliken Gallery
Spela tre filmer samtidigt och fråga betraktarna om sambandet! Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans trekanaliga videoinstallation ”Gorilla goddess gangster and the goblins” är beroende av just en sådan gestaltningsförmåga. En fejkhinduistisk gudinna jämte en leranimerad gangster som likt Robert de Niro skjuter mot sin spegelbild. Visst går dessa att jämka ihop! Med lite surrealistiskt kitt och med en hjärna som alltid kommer på hur ovidkommande saker ska förenas, men räcker det?

I presstexten står det att ”Fragmenten är så laddade och kommunikativa att (…) helheten blir paradoxalt naturlig och självklar.” Jag har svårt att hålla med, men där står även om fantasin som subversiv kraft. Livs- och arbetsparet Jeannin och Schuurmans rör sig alltid i en fantastisk och frustrerande fablernas värld. Deras mytologi är upphängd mellan Nathalie Djurbergs burleskeri och Matti Kallioinens psykadelia. Det är en vansklig terräng att lyckas i eftersom positionerna mitt i prick och helt åt skogen lurar tätt vid varandra eller byter plats.

Jeannin har gjort sig känd för den svenska publiken med ett par finurliga och humoristiska videoinstallationer som exempelvis ”Breaking the Law”. Den nu aktuella ”Gorilla godess…” puttrar på med en procession gröna troll bärandes spelkort genom snölandskap i vilket det står en liten stuga med glaskula på taket. Småkul men ändå mest märkligheter staplade på hög utan att det vill sig, lyfter eller bär. Stella d’Ailly citerar i sin utställningstext Sven Lindqvist (fritt från engelska): ”Om jag inte får exakthet så vill jag ha nonsens. / Och exakthet även i nonsens.” Det känns som den sista strofen gick för döva öron.

Magdalena Dziurlikowska