Recension publicerad 2006-12-11 i Expressen.

”Norra Europas största fotoutställning” känns märkligt liten och hängningen åderlåts av breda gångar. Tur att bilderna bär! Spannet är brett; från etablerade till amatörer, från konst till press. Här finns svenska fotografiets flaggskepp; Lars Tunbjörk, Lennart Nilsson och Miriam Bäckström. Två håller låg profil, en sticker ut. Tunbjörks collage Blomma är porträtt av växter som ska pryda och skänka ro men ter sig onaturliga och råddiga som vilken kontorsbråte som helst. Ett liknande nyckfullt berättande finns hos den yngre generationen. Thobias Fäldt har fotat flitigt men frågat sig själv: vilken historia är jag behörig att berätta? De bleka människorna i de stilrena tagningarna behåller sin gåta och händelsefriktionen får betraktaren stå för. Sviten År 1 är renskrubbad och befriande. Linda Forsells ambition är desto mer dekorativ och deskriptiv men det gemensamma är att vara ny inför världen. Cribs är ett insteg i Bredäng, i exakt likadana lägenheter och helst samma hörn. Där finner hon vad hon än vill. Theresia Bråkenhielms hittar också rätt när hon lyckas förena småflickor och stordjur utan att smeta ner med sexualitet. Stallflickor är inne i sig själva, i ett ständigt händande och befriade från sentimentalitet. Smäktande smör tycks annars vara en av fotografins akilleshälar och sådant finns också på mässan; oh, vad världen är vacker för att sedan inte säga mer, dock är ingen av de ovannämnda skyldig.

Magdalena Dziurlikowska