Intervju med Gunilla Carlsson, kulturpolitisk talesperson, riksdagsledamot, S
Intervju med Tina Ehn, kulturpolitisk talesperson, riksdagsledamot, Mp
Publicerade i Konstnären nr 2, 2014.

“Vi har också sett en förskjutning åt aspektpolitik där kulturen alltmer ses som nytta för något annat. Visst kan kulturen ha goda effekter, men för oss är det viktigt att kulturen har ett egenvärde! Vi har en kulturminister som säger att den största kulturpolitiska reformen är jobbskatteavdraget. Den som har fått mer i plånboken kan konsumera kultur och de som har fått mindre i plånboken räknas bort. Det betraktar jag som en rent borgerlig syn på konst.”
Gunilla Carlsson

Intervju med Gunilla Carlsson
Gunilla Carlssons röst kommer från ett soligt Göteborg där tavlor hänger på väggarna och där det finns en ambition om konsten som en självklar del av välfärden och arbetsmarknaden.

Gunilla presenterar sig som en allätare av konst som gärna besöker museer med kollegorna från kulturutskottet. För en månad sedan var utskottet i Paris, där de bland annat såg Carl Larsson-utställningen. Hos Gunilla däremot hänger verk av nu levande konstnärer.
– Både min sambo och jag är med i olika konstföreningar som har lotterier, men det är bara han som vunnit hittills, själv får jag istället köpa min konst!
– Kan du nämna en stark konstupplevelse?
– För några år sedan såg jag Lars Lerins målningar på Konsthallen i Borås och de var så häftiga att jag nästan inte kunde ta in dem. Nu i fredags gick jag till elevutställningarna på konsthögskolan Valand och blev också fascinerad av de många och spännande verken.

Att Gunilla arbetar med kulturpolitik är lika delar bakgrund och slump. När hon kom in i Riksdagen fick hon önska sig ett utskott och valet föll på kulturen. Innan hon blev heltidspolitiker arbetade hon på ABF och satt med i en teaterstyrelse. Hemifrån bär hon med sig ett konstintresse och en kunskap om konstens värde.
– Jag lärde mig att tycka om konsten utan att alltid förstå den fullt ut. Konsten kan vidga våra tankar och sinnen och ge oss nya uttrycksmöjligheter. Som mänskliga varelser har vi mycket att hämta från kulturen och jag tror att vi påverkas mycket av kultur, om vi får möjligheten att ta del av den.

Den prekära ekonomiska situationen som många konstnärer befinner sig i ser Gunilla som en del i en större helhet.
– Det är inte bara konstnärer som lever under sådana svåra förhållanden och det gör att vi behöver ett socialförsäkringssystem som fungerar för en bred majoritet istället för att skapa speciallösningar för vissa yrkesgrupper. Socialdemokraterna vill se avtalsenliga löner och ett fackligt arbete för att uppnå detta.
– Men varför ska en konstnär rösta på just Socialdemokraterna?
– Vi ser jobben som en viktig del av vår politik. Människor får möjlighet att komma i arbete, vi får en starkare välfärdspolitik och det gör att vi kan satsa mer på kulturen.

Både den offentliga sektorn och marknaden har ett ansvar för att förbättra konstnärernas villkor, menar Gunilla, men fokuserar på åtgärder som staten borde vidta. Den privata sektorn ser hon som en viktig del av samhället, men säger att man varken kan förlita sig på marknaden eller tvinga den till ett ansvar för konsten.
– Gunilla, kan man inte underlätta för marknaden att stödja konstnärer?
– Det brukar föreslås att företag ska ha rätt till avdrag för inköp av konst, men vi förespråkar inte det. Skattepolitiken är redan ett virrvarr av olika avdragsrätter.

Alliansens åtta år vid makten har förändrat samhället i grunden och missgynnat kulturen, menar Gunilla. Hon ser en rad trender som går åt fel håll, men har också många förslag på hur saker skulle kunna göras annorlunda.
– Arbetsmarknaden har luckrats upp med tillfälliga anställningar och försämringar i socialförsäkringssystemet. Vi har också sett en förskjutning åt aspektpolitik där kulturen alltmer ses som nytta för något annat. Visst kan kulturen ha goda effekter, men för oss är det viktigt att kulturen har ett egenvärde! Vi har en kulturminister som säger att den största kulturpolitiska reformen är jobbskatteavdraget. Den som har fått mer i plånboken kan konsumera kultur och de som har fått mindre i plånboken räknas bort. Det betraktar jag som en rent borgerlig syn på konst.

Socialdemokraterna har under de senaste åren föreslagit ökade anslag inom olika kulturområden. Mer pengar till bland annat Statens konstråd, för inköp av konst, till kulturarrangörerna och till scenkonstallianserna. Partiet vill också öka uppmärksamhet på att MU-avtalet efterföljs, slopa entréavgiften på de statliga museerna och ta tillbaka de estetiska ämnena i skolan. En miljard mer till kulturen var ett vallöfte 2010 och det har vi uppnått.

Utmärkande för Socialdemokraternas kulturpolitik är synen på kulturen som en integrerad del av välfärden. Alla ska ha rätt att ta del av kulturen och känna att de är en viktig och bidragande del av den.
– Det behövs mer kreativitet för samhällsutvecklingen, arbetsmarknadspolitiken och för framtidens arbetsmarknad. Vi ser att det skapas nya jobb inom kultursektorn, men det behövs också konstnärligt kunnande i andra branscher. Därför vill vi ha tillbaka de estetiska ämnena i skolan. De konstnärliga och kreativa ämnena behövs, både för att kunna vara människa och för att få en bra yrkeskarriär.

Intervju med Tina Ehn
Tina Ehn är på väg till Sandviken för att diskutera landsbygdsfrågor. Hon ringer mig från tåget och vi pratar om kulturen som ett mänskligt ekosystem.
När Tina ser på konst vill hon bli berörd, det ska kännas betydelsefullt, glädjande eller omtumlande. Både njutning och obehagskänslor är välkomna.
– Jag försöker vara helt öppen och inte ha förutfattade meningar när jag umgås med konst. Konsten ska få angripa mig.

I somras fick hon en stark konstupplevelse på Färöarna. Hon beskriver konsten där som riklig, präglad av stämningar, av naturen och havet. På Färöarna hittade hon också Ruth Smith Nielsen, en modernistisk målare med gripande livshistoria. En annan minnesvärd konstresa gick till New York, då var hon tjugo år och drabbades av Picasso på MoMa.
– Tina, hur många procent av en människa är kultur?
– Oj, väldigt mycket. Mer än vad man kan sätta siffror på, men säg sjuttio procent!

Intresset för kultur kom tidigt, flera i Tinas släkt och omgivning var konstnärligt aktiva och det var deras kreativitet som inspirerade henne. Vägen in i politiken gick via hennes miljöintresse men hon säger sig vara bra på att koppla ihop sin grundhållning med de uppdrag som kommer på agendan.
– För mig är det självklart att länka samman kulturen med rättvisefrågor och hållbarhet. Kulturen är en viktig del av yttrandefriheten och utvecklingen men det finns inga lagar som styr kulturen. Istället får man arbeta med att skapa ekonomiska möjligheter.

Genom att använda budgeten som styrmedel vill Miljöpartiet bidra till en tryggare ekonomi inom kultursektorn och utveckla olika skyddsnät.
– Det är viktigt med trygghetssystem som även omfattar människor med ojämna inkomster. Skapande människor lever ofta under osäkra förhållanden och vi vill göra det möjligt för dem att ägna sig åt sina kreativa yrken.

För att uppnå detta vill Tinas parti höja utställningsersättningarna, biblioteksersättningarna och de individuella visningsersättningarna, se till att MU-avtalet efterföljs, göra konstnärsstipendierna pensionsgrundande och låta bildkonsten komma in i fler sammanhang.
– Vi vill också utveckla scenkonstallianserna. Där finns inte bildkonsten med, men allianserna kanske kan utökas. Vidare arbetar vi mycket med det fria kulturlivet och det ser vi som en viktig politisk fråga. Kultur ska finnas runt om i landet, inte bara i de stora städerna. Därför fördelar vi mer resurser till samverkansmodellen som ger regionerna större handlingsutrymme.

Tina ser det offentliga samhället som den självklara kulturbäraren, men vill inte helt fjärma kulturpolitiken från privata aktörer och menar att marknaden kan lyfta upp kulturen mer.
– Hur stor del av den statliga budgeten vill ert parti lägga på kulturen? Nu går 0,8% av budgeten till detta, och du säger att 70% av en människa är kultur…
– Haha, vi har ingen fastställd princip om exakt antal procent men vi har större satsningar i vår budget än den nuvarande regeringen. Sedan finns det områden utanför kulturen som också handlar om kultur och som vi lägger mycket resurser på, exempelvis utbildningssystemet.

Just att koppla ihop kultur och bildning på ett tydligare sätt är en hjärtefråga för Miljöpartiet. Att återinföra estetikämnena i skolan och se till att det finns lärare i kultur- och musikskolorna är en självklarhet.
– De borgerliga partierna har gjort kulturen mindre viktig, inte minst inom utbildningen, och det påverkar också framtidens kulturpolitik. Man har mest pratat om volontärer och kulturcheckar och förlitat sig på att marknaden ska ta ansvar för kulturen, vilket jag som kulturpolitiker tycker är fel.

En grundprincip för Miljöpartiet är hållbarhetstanken. Det som gynnar människor och miljö ska vara billigt och det som förorenar och tär på de ändliga resurserna ska vara dyrt. Ur det perspektivet är kulturkonsumtion bra. Kulturen kan dessutom konsumeras många gånger om utan att det är miljöfarligt. Visst finns det giftiga färger och långa transporter när man ser till konstmarknaden, påpekar Tina, men totalt sett är inte kulturen särskilt belastande för miljön jämfört med mycket annat vi gör.
– Främst vill jag se kultur och konst som ett mellanmänskligt ekosystem som skapar bryggor och broar till ömsesidig förståelse. Därför är kulturen en viktig del av vårt samhälle, inte som grädde på moset utan som något fundamentalt.

Magdalena Dziurlikowska