Ella Tillema, Detta är bara början I (beskuren). Vårsalongen 25 jan – 24 mars 2013.
Recension publicerad 2013-01-29 i Göteborgs-Posten.

Ingen undkommer Vårsalongen, en institution i kanten av det höga konstlivet, Liljevalchs kassako och en laboratorieverkstad med startår 1921. Konsthallschefen Mårten Castenfors gör sin femte salong och äntligen träffar han mitt i prick. Juryn med Lena From, Päivi Ernkvist, Ulf Kihlander och Monika Larsen Dennis har i sin alkemiska process fått fram en rik, glad, omedelbar och överraskande salong som talar ett lättbegripligt men inte utarmat språk.

Ett starkt anslag finns i flera av de monumentala verken. Ellinor Augustinis jättelika halsband i keramik, Desiree Bergströms enorma cirkel av pappersremsor perforerade av syslöjdelevers första gesällprov, eller Amy Bondessons fantasifulla, textila installation. Andra verk som också går upp i format, men med staden som tema, är Kent Fernströms storslagna och naivistiska modell av Stockholmsförorten Hagalund före modernismens segertåg, Karl Magnus Peterssons mörkt stämningsfulla modell Arkipelag 2, och Klara Olofssons vidsträckta fotografi Blåkulla som refererar till samma Hagalund, men nu med höghusen vrängda ut-och-in.

Grundstommen på Vårsalongerna är måleriet, och samtidigt är det den minst inspirerande genren. Ur syndafloden sticker vissa vassa upp, som Anders Skölds flödigt drivna stadsbild. På skulpturens område drar två Göteborgsbaserade konstnärer blickar till sig, Mattias Härenstams sinnesförvridande, resliga träskulpturer, och Anna Karin Petterssons lågmälda Videkisse, en katt av vide, och hunden Spets-spets, även den av rätta virket.

Videokonsten har i år renodlats i ett svart rum med rader av skärmar. Ilona Huss Walin, även hon från Göteborg, visar en förvuxen elev, en ensam man som tonårsskämtar i ett tomt klassrum. Roligt är det också när Max Göran och hens queerfeministiska kompisar låter sina könsorgan röra sig som fladdermöss i takt med musiken. Andra feministiska utropstecken är Anna Berndtsons korståg i den saudiarabiska kvinnolösa Ikeakatalogen där hon återtar platsen i köket, i aftonklänning och med motorsåg. Ella Tillema tar istället till penseln och hagelgeväret. Självporträttet bär titeln Detta är bara början I. Hennes andra målning, en monumental komposit med rött hårsvall heter Är det i mitt huvud det brinner, eller är det hela världen som står i brand?

Utställningens två showstoppers som inte låter sig inordnas i annat än ett bubbligt skratt över det enkelt geniala är Ebba Camitz dammode av vita plastskedar minus skaft, och Sanna Laabans video där hon utklädd till maneki-neko, en japansk lyckokatt, sitter och vajar med tassen fram och tillbaka. Och visst, förtrollningen fungerar. Har man bara en konst-Stockholm-sejour så rekommenderas en vårpromenad i sjutton minusgrader till Vårsalongen där temperaturen jagar mot betydligt hetare höjder.

Magdalena Dziurlikowska