Sanna Björling, Dagens Nyheter, 2005-01-27.

Magdalena Dziurlikowskas bidrag är “Äntligen hemma”, en matta av gamla tangentbord. En gammal trasmatta har fått en ny yta av resterna av sextio skrotade datorer. Hon gjorde den för ett år sedan, på konsthögskolan i Umeå.
– Mitt verk handlar om att ta tillvara trasor. Tangentborden är som vår tids trasor. Men det skulle inte vara intressant för en designer att föra flera mattor än denna – de går ju inte att andävnda. Mig skulle det inte heller ge något, säger hon.
Till verkpresentation.
Magdalena Dziurlikowska går första året på Konstfack linje för fri konst, men har ändå ett bidrag på årets vårsalong. Flera av hennes klasskompisar har annars struntat i Liljevalchs på grund av designinriktningen.
Magdalena Dziurlikowskas bidrag är “Äntligen hemma”, en matta av gamla tangentbord. En gammal trasmatta har fått en ny yta av resterna av sextio skrotade datorer. Hon gjorde den för ett år sedan, på konsthögskolan i Umeå.
– Mitt verk handlar om att ta tillvara trasor. Tangentborden är som vår tids trasor. Men det skulle inte vara intressant för en designer att föra flera mattor än denna – de går ju inte att andävnda. Mig skulle det inte heller ge något, säger hon.

Design är främst till för praktiskt bruk, konst är till för.. något annat. Vad som helst, tanken kanske. För Magdalena Dziurlikowska ligger skillnaden i upphovsmannens intention snarare än i resultatet. Samma sak kan vara både konst och design. Mattan vill hon se som en kommentar till designen. Annat datorskrot blev till installationer.
Skillnaden är kanske inte så viktig: områdena överlappar varandra och många verk på årets vårsalong skulle ha kunnat platsa på ett vanligt år.

Magdalena Dziurlikowska är väl bekant med Liljevalchs – inte bara deltog hon på förra årets vårsalong (med en video); hon arbetade här som guide innan hon började utbilda sig som konstnär. Hon “gick som katten kring het gröt”, som hon säger, och umgicks länge med konsten innan hon tordes ge sig in i den själv.

Hon är inte särskilt imponerad av designåret, och påpekar att konsten utgör en liten del av Konstfack, där den trängs med illustration, industridesign, keramik och glas och textil.
– Vi är väl själviskt trötta på att det inte handlar om oss. Jag har aldrig varit så intresserad av design
– för mig har snygga saker varit sig själva nog. Varför ska jag läsa om en tröja när jag kan läsa om en målning. Konst handlar om kommunikation, säger hon men nyanserar sig genast:
– Fast å andra sidan har jag alltid älskat det vackra och tyckt att skönhet är intressant. Och konsten har ansett sig ha patent på teori och ett filosofiskt förhållningssätt, trots att design också väcker tankar och påverkar människor nästan intravenöst.

Sanna Björling