Installationsbild med videoverket Statecraft 2017.
Loulou Cherinet, Who Learns My Lesson Complete?
Moderna Museet, 11 mars – 10 sept 2017.
Krönika publicerad 2017-09-08 i Sydsvenska Dagbladet.

”Jag kan svenska och har jobb, varför måste jag jämt vara utanförskap?” ”Vem har rätt att bestämma det?” ”En arbetslös svensk är mer utanförskap!” Så diskuterar två nyanlända i Loulou Cherinets videoverk ”Statecraft” som visas på Moderna Museet i Stockholm (t o m 10/9). Kameran snurrar kring nysvenskar, svennebananer, funktionshindrade, före detta missbrukare och långtidssjukskrivna. De diskuterar utanförskap och innanförskap – alla känner att orden, liksom livet, skaver. Continue reading →

Genom Dina ögon I beskruren.
Katalogtext om Stina Rosenbergs konstnärskap till SAK:s årsbok 2017.

Måleriet virvlar, skälver och kastar sig ut. Det är som att färgerna och formerna kämpat fram en plats åt sig själva. Att de huggit runt tills det uppstått luft kring dem. Stina Rosenberg ser måleriprocessen som att beträda ett intimt rum, ytan är en plats och något kraftfullt utspelar sig mot den ljusa bakgrunden. Hon målar med penslar, fingrar och gummiskrapor och motivet växer fram intuitivt. Allt sker på en aluminiumskiva som hon grunderar med vit, svagt rosa, blå eller grå ton som hon slipar tills den är helt len. Continue reading →

Interiörbild från Biologiska museet i Stockholm.
Krönika publicerad 2017-08-14 i Sydsvenskan.

Kring oss finns ting för handen, pennan, bordet, stolen. Men börjar vi titta och samla på sakerna transformeras de till ting för tanken. I utställningen Tingen i samlandets spår på Fredriksdal museer och trädgårdar finns två montrar med monterade fåglar och fjärilar, skärvor från Helsingborgs stadsmuseum som stängde 1996. När stadsmuseet öppnade i början av förra århundradet fanns tvåtusen monterade djur där. Det var så vi tittade på naturen innan vi kunde sätta in en kamera i en fågelholk. Nu används de monterade fåglarna till att vidga vårt kulturhistoriska perspektiv på samlande. Continue reading →

 Alexandra Vogt – No Title (beskuren)
Like a Horse, Fotografiska, 19 maj – 3 sep, 2017.
Recension publicerad 2017-07-19 i Göteborgs-Posten.

Äntligen. En tematisk grupputställning på Fotografiska. Annars har man mest satsat på manliga genier i riktningslösa retrospektiver. Visst, mästarna har varit vassa men utställningarnas metod tycks ha varit att visa upp och utropa titta vad snyggt! Därför är den nu aktuella Like a Horse så välgörande. För här är en utställning som vill något mer. Tankeproduktion och problematisering. Att sätta in bilderna i ett sammanhang av samtid och samhälle och knyta an till relevanta diskussioner. Continue reading →

Jag skriver konstkritik för dagspress och i konsttidskrifter.
Uppdragsgivare: Göteborgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet, Konstperspektiv, Konstnären, Fotografisk Tidskrift, Aftonbladet, Expressen Kultur, LO-Tidningen Kultur, Statens konstråd, Konstfrämjandet, Artlover, Konstvärlden, Omkonst, Konsten.net, MM-Bulletinen och Paletten.

Nedan följer mina publicerade texter i urval.

Stillbild ur videoverket Dom 237, Piteå Tingsrätt – om mordet på ett barn 2012.
Krönika publicerad 2017-07-18 i Sydsvenskan.

Vacker norrländsk natur med fjäll, sjö och så mordet på ett barn. Det är ingen mysig deckare utan rå verklighet. Michael-fallet då ett fyraårigt barn plågades ihjäl av sin styvfar och sin mor vid sjön Tjeggelvas, sju mil norr om Arjeplog år 1990. Berättelsen kommer till mig via Marianne Lindberg De Geers videoverk Dom 237, Piteå Tingsrätt – om mordet på ett barn som hon gjorde 2012 och som nu visas på hennes retrospektiva utställning på Färgfabriken i Stockholm. När Lindberg De Geer berättar om verket säger hon: ” Till saken hör att jag arbetat fjorton år inom psykiatrin, varav nio år på BUP, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Göteborg, och tagit del av fruktansvärda öden som samhället vänt ryggen.” Continue reading →

Marie-Louise Ekman, Moderna Museet, 17 juni – 17 sep 2017.
Marianne Lindberg De Geer, Full Speed Ahead, Färgfabriken, 6 maj – 26 nov 2017.
Recension publicerad 2017-06-28 i Göteborgs-Posten.

Marie-Louise Ekman och Marianne Lindberg De Geer visar i sommar hela sina konstnärskap på Moderna Museet respektive Färgfabriken. Utanför konstvärlden förväxlas de lätt, livs- och konstrebeller med liknande namn och blonda hårsvall. Mångsysslande, konstnärligt tongivande, samhällsdebatterande, jämngamla och båda i tur och ordning gifta med Carl Johan De Geer. Sedan löser likheterna upp sig i paralleller. Ekman har varit rektor på Kungliga Konsthögskolan och chef på Dramaten. Lindberg De Geer har varit ledamot i Kulturrådet och chef för Konst & Design på Kulturhuset Stadsteatern. Continue reading →

Pernilla Zetterman, Turn Down Center Line, Fotobok.
Recension publicerad i Fotografisk tidskrift nr.X 2017.

I min hand håller jag ett konstobjekt, en bok i svart läder med fladdrande långa bokmärken och en trollformel i silver på omslaget. Pernilla Zettermans Turn Down Center Line samlar hennes foto- och videoverk om relationen mellan människa och häst. En kärlek som rymmer ömhet, omhändertagande, maktutövning och våld. Continue reading →

Fia Kvissberg, Kvinna–Moder–Vän, Edsviks konsthall 13 maj – 4 juni 2017.
Katalogtext, beställning.

Att besöka Fia Kvissberg i hennes ateljé är som att träda in i ett färgsprakande kalejdoskop. Hon förbereder sin stora utställning till Edsviks konsthall och visar mig runt bland måleri, grafik och skulptur. Sjuttio verk ska med. Utställningens titel är Moder-kvinna och vän och temat rör vid brännande frågor om moderskap, konstnärskap, identitet och jämställdhet. Continue reading →

Susan Philipsz, Lost in Space, Bonniers konsthall, 22 feb – 7 maj 2017.
Kortrecension publicerad 2017-02 i Göteborgs-Posten.

Susan Philipsz, den skotska ljudkonstnären som skapat suggestiva installationer runt om i världen, intar nu Bonniers konsthall i Stockholm med utställningen Lost in Space, 22 feb – 7 maj. Hennes verk har en förmåga att förhöja stämningen på den plats de samverkar med. Vattendrag, kyrkogårdar och järnvägar blir besjälade. Ofta träffar hon mitt i prick utomhus, men i konsthallens vita kub blir det tyvärr alltför kalt och andefattigt. Continue reading →

Marina Abramovic, The Cleaner, Moderna Museet, 18 feb – 21 maj, 2017.
Kort krönika publicerad 2017-02 i Göteborgs-Posten.

Den världsberömda performancekonstnären Marina Abramovic har just öppnat sin stora retrospektiva utställning på Moderna Museet i Stockholm (18 feb – 21 maj). Abramovic inspireras av fysiska och psykiska utmaningar, meditation och schamanism. Hon visar att nya upplevelsehorisonter kan öppnas när våra gränser tänjs tills de nästa brister. Med sina performances, som hon utför själv eller tillsammans med publiken, vill hon förändra oss. Få oss att sakta ner, skala av och öppna upp. Utmana och överskrida oss själva. Nå bortom rädslan, smärtan och ilskan, och skapa ett varande i nuet med nya dimensioner, ny mening. Continue reading →

Marina Abramovic, The Cleaner, Moderna Museet, 18 feb – 21 maj, 2017.
Recension publicerad 2017-02-19 i Sydsvenska Dagbladet.

The cleaner, rengöraren, frigöraren. En konstnärlig praktik är ett personligt iordningställande, och Marina Abramović städar mer än de flesta. Flera verk kretsar kring rengöring och hennes essens är att skala av och nå kärnan. No bullshit. Hon är dödsallvarlig, glasklar, humoristisk – och intensiv som ett vattenfall på pressvisningen. I femtio år har hon tänjt på vad som är fysiskt och psykiskt möjligt. Drivit sig själv, publiken eller deltagarna till bristningsgränsen och inhämtat kunskap bortom det vi kallar verklighet. Continue reading →

Gunnel Wåhlstran, Magasin 3, 11 feb –11 jun 2017.
Recension publicerad 2017-02-16 i Göteborgs-Posten.

Det är sommar. Solvarma klippor utanför Strömstad. En len vind andas i båtens segel och leker om kvinnans hår. En karaktäristisk bild för Gunnel Wåhlstrand som målar av gamla foton från familjens sommarnöje. Varför blir det inte en banal och sentimentalt reklambild? Färgerna. Den överjordiskt milda, smeksamma gråskalan som fjärmar och kapslar in, samtidigt som allt vibrerar av liv. Hantverket. Att kunna bemästra en vidsträckt och utsökt detaljerad målning i något så egensinnigt som tusch. Stämningen. Drömsk och romantisk men full av störningar och uppvaknanden. Continue reading →

Moa Israelsson Forsbergs, Nothing Inside is Worth Dyig for, Lars Bohman Fine Art, 3 – 26 nov 2016. Katalogtext.

Sten, kvistar, fågelbon och vass. Saker man ser i skogarna. Små hus, skeva grindar och doftljus. Saker hos människor i närheten av skogarna. Här på utställningen finns verkligheten igen, som gengångare och skugga. Inget är naturligt eller upphittat, allt är frambesvärjt. Pinnarna, täljda av polyuretanskum och målade, eller uppstagade med armeringsjärn och penslade med akrylkomposit. De varken tunga eller lätta stenarna i skumgummi har kramats i betong. Ett fint pulver, fine turf, ligger ovanpå. Continue reading →

Astrid Sylwan – Vermilion, beskuren.
Katalogtext till Astrid Sylwan utställning på Märsta konsthall 2015.

Japan, Sunday, Vargtimmen. Ett flöde går i blått, rosa, blått, och formerna följer från horisontellt till vertikalt. Astrid Sylwans måleri handlar om färgpåläggning och tillit. Färgen ska vibrera hela vägen genom nyansernas register och betraktaren får lita på sin känsla, som i mötet med poesi eller musik. Det är klanger, rytmer och molltoner. Den fysiska färgen beter sig, målas på, skrapas av, rinner och tvättas ur. Vi har lärt oss att musik kan vara en sinnesstämning medan måleri är en bild, och en bild ska föreställa något. Men om Astrid velat att vi skulle se en valfisk hade hon målat en. Det är inte meningen att vi ska gissa på fiskar, utan att vi ska känna något. Det kan vara svårt att låsa upp den dimensionen. Det kan vara för intimt att hänge sig. Continue reading →

Intervju med Kacper Kowalski, publicerad i Fotogfrafisk Tidskrift nr 4, 2015.

Den flygande fotografen Kacper Kowalski sätter sig i sitt gyroplan eller i sin skärmflygare så gott som dagligen om vädret tillåter. Precis som vid bilkörning ska blicken riktas långt fram, men när läget är under kontroll tar han fram kameran och fotograferar rakt ner, från en höjd på hundrafemtio meter. Robusta reportagekameror som Nikon D4 och D3X duger gott. En lång flygning är på två timmar, sedan landar han på ett fält, vilar en timme och flyger så igen. Landskap, hus, vägar och människor i häpnadsväckande mönster. Det händer att han måste nödlanda, men det skrämmer honom inte. Han har flugit i tjugo år. Continue reading →

Rundabordssamtal publicerad i tidskriften Konstnären nr 4, 2015.
Deltagare: Maria Lantz, Erik Krikortz, Erik Wikberg, Joakim Sternö och Max Valentin.
Moderator: Magdalena Dziurlikowska.

MD: Vi lever i ett samhälle där invanda begrepp ständigt omskapas. Vad innebär det idag att göra ett konstverk, spela in en film, fotografera eller att skriva? Tidigare kopplades detta till yrkeskunnande, finansierad ekonomi och långa processer. Nu finns en snabb, digital folklig kreativitet. Hur förändrar det arbetet och ekonomin för kulturskapare? Continue reading →

Auguste Rodin, Nationalmuseum, 1 okt 2015 – 10 jan 2016.
Recension publicerad 2015-10-08 i Göteborgs-Posten.

Auguste Rodin, ett känt namn också utanför konstvärlden. För vem har inte sett Kyssen i gnistrande sockervit marmor eller Tänkaren vars inre liv uttrycks i muskler och heroisk nakenhet? När Nationalmuseum presenterar Rodin är det som modelleringens mästare. Bronser, gipser och marmorskulpturer virvlar fram mot bakgrund av effektfulla fotografier. Stora salen ägnas åt bredden i hans konst, sidorummen åt Helvetesporten och de skandinaviska efterföljarna. Små kopior av hans verk finns att känna på, handen löper över den vibrerande ytan, inga transportsträckor. Continue reading →

Francesca Woodman, Om att vara en ängel, Moderna Museet, 5 sept – 6 dec 2015.
Recension publicerad 2015-09-08 i Göteborgs-Posten.

Titta, jag är en kvinna! Francesca Woodmans blick och vackra kropp på nästan varenda bild. Någon som nyss lämnat tonåren, klätt av sig och förälskat sig i sin attraktionskraft. Men Woodmans fotografier gör fanfaren av skönhet och nakenhet komplex. I långa serier, i hundratals bilder frågar hon vad en blick, en kropp och en kvinna är för något. Hur formas en ung människa när hon bär rastret kvinna över sin mänsklighet? Hela tiden i kontakt med konsthistoria, med surrealism och sin samtids 70-tal iscensätter hon sig själv och tittar djupt in i våra ögon. Continue reading →

Efter Babel, Moderna Museet, 13 juni – 30 aug 2015.
Recension publicerad 2015-06-17 i Göteborgs-Posten.

En sammansatt, mångbottnad, global, teoretisk, politisk och ideologisk utställning på Moderna Museet över sommaren. Först och främst den tredelade titeln. Efter Babel syftar naturligtvis på bibelns Babels torn. Människorna ville bygga ett torn ända till himlen men gud slog ner deras hybris och gjorde så att de började tala olika språk. De förstod inte längre varandra och bygget avstannade. En av deltagarna på Moderna Museet, den fransk-amerikansk-libanesiska poeten och målaren Etel Adnan vill hylla mångfalden av språk och säger: ”Språket har en kraft, en skönhet, en innebörd bortom den intellektuella och bortom orden. Språket är en värld full av gåtfulla mentala konstruktioner. Det krävs många generationer, miljontals människor, för att skapa ett språk.” Continue reading →