{"id":588,"date":"2011-07-20T12:11:23","date_gmt":"2011-07-20T12:11:23","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=588"},"modified":"2011-08-16T14:55:09","modified_gmt":"2011-08-16T14:55:09","slug":"pia-konig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=588","title":{"rendered":"Pia K\u00f6nig"},"content":{"rendered":"

Huvudreportage i Konstkatalogen<\/em> v\u00e5ren 2010.
\n\"\"<\/a>
\nVi \u00e4r p\u00e5 en plats med l\u00e5dor och drivor, med bilder och figurer. Blicken tar tag om en sak i taget, tyghyacint, glaskupa, marsipan. Dockor, b\u00f6cker och skor i docksk\u00e5p.
\n\u2013 Jobbar du h\u00e4r eller bor du h\u00e4r?
\n\u2013 Det \u00e4r mitt rum och sammanhangen h\u00e4r \u00e4r viktiga f\u00f6r mitt arbete. Jag b\u00f6rjade l\u00e4sa en bok, \u201dRensa i r\u00f6ran med feng shui\u201d och svimmade vid andra kapitlet. H\u00e4r finns inget less is more. More is more. Jag samlar p\u00e5 allt och f\u00e4ster mig vid detaljer. En av mina utst\u00e4llningar hette \u201dMyopi\u201d, det \u00e4r ett annat ord f\u00f6r n\u00e4rsynthet.<\/p>\n

P\u00e5 Mia Sundberg Galleri i Stockholm f\u00f6r fem \u00e5r sedan byggde Pia K\u00f6nig upp sitt kungarike \u201dMyopi\u201d. V\u00e4ggarna t\u00e4cktes med m\u00f6nstrade tapeter och hyllorna fylldes av stubbar, flakonger, kjolar och k\u00e4rl. P\u00e5 v\u00e4ggen kunde man se tecknade m\u00f6bler, skjortor, l\u00f6v och en dubbelstubbe med lampetter, heraldisk i sin symmetriska uppbyggnad. Rummet blev ett sorts frambroderat naturaliekabinett d\u00e4r saker skapade av m\u00e4nniskohand vecklade ut sin g\u00e5tfulla melankoli och d\u00e4r olika tider fl\u00e4tades samman.<\/p>\n

\u2013 Min mormors hus har spelat en stor roll f\u00f6r mig. Hon ber\u00e4ttade om sakerna d\u00e4r och jag tittade. Jag har ett extremnostalgiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till saker. Inte bara till de sakerna, utan till alla m\u00f6jliga saker. Jag \u00e4r intresserad av f\u00f6rem\u00e5l, av hantverk och konsthantverk. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga exakt vad jag \u00e4r intresserad av men jag \u00e4r mycket intresserad.<\/p>\n

Efter att vi \u00e4tit frukostgifflarna tar Pia K\u00f6nig fram en sk\u00e5l med bem\u00e5lad konfekt. En prydlig h\u00f6g av rosiga frukter klirrar l\u00e4tt mot glaset. Godisarna \u00e4r flera \u00e5r gamla och stenh\u00e5rda.<\/p>\n

\u2013 Jag tror att jag kommer att g\u00f6ra saker i marsipan snart. Jag letar alltid efter marsipanformar och samlar lite p\u00e5 marsipan. P\u00e5 loppmarknader s\u00f6ker jag efter saker som har en sl\u00e4ktskap med min konst och ibland hittar jag grejer jag skulle kunna ha gjort sj\u00e4lv. S\u00e5 har min l\u00e4genhet blivit mitt referensbibliotek och h\u00e4r kan jag f\u00e5 en id\u00e9start.<\/p>\n

Pia K\u00f6nig bor i G\u00f6teborg d\u00e4r hon gick ut Valand 1997 men hon formades \u00e4ven starkt under sin studietid av ett utbytes\u00e5r p\u00e5 Ume\u00e5s konsth\u00f6gskola. Det fanns ett bra arbetsklimat bland eleverna, minns hon. Alla var d\u00e4r bara f\u00f6r skolans skull och jobbade som galningar. Det var i Ume\u00e5 som Pia K\u00f6nig t\u00e4nkte fram en figur hon ville gjuta. Figuren var en kl\u00e4nning, avkapad strax under br\u00f6sten, men med ben och m\u00f6rka klumpf\u00f6tter. Hon gjorde ocks\u00e5 en flicka vars ansikte man aldrig ser, men hon har blont h\u00e5r och klumph\u00e4nder som ser ut som boxningshandskar. Kring flickfigurerna utvecklade Pia K\u00f6nig en v\u00e4rld av stora t\u00e4ndstickor, sm\u00e5 hus, tomma pratbubblor och gr\u00f6na h\u00e4stskor som betyder tur. De s\u00f6ta men handikappade gestalterna och deras dysfunktionella tillbeh\u00f6r var k\u00e4rnan i hennes examensutst\u00e4llning som bar titeln \u201dDet \u00e4r inget fel p\u00e5 mig\u201d. P\u00e5 v\u00e4ggarna i utst\u00e4llningsrummet satte Pia K\u00f6nig upp m\u00f6nster av f\u00e4rgglada prickar. F\u00f6rutom den pigga och trygga tonen av ballonger och barnkalas fanns ocks\u00e5 en k\u00e4nsla av eksem, bakterieodling och smitta. Golvet i galleriet famnades av l\u00e5ga staket med grindar, och bes\u00f6karna blev os\u00e4kra p\u00e5 hur de skulle f\u00f6rh\u00e5lla sig till de l\u00e4ttforcerade hindren. Mitt bland staketen planterade Pia st\u00e4ndigt lysande sm\u00e5lampor, en sorts hemmah\u00f6rande fyrtorn med sk\u00e4rmar sydda av blankslitet lakanstyg.<\/p>\n

\u2013 I slutet av skoltiden st\u00e4lls m\u00e5nga fr\u00e5gor p\u00e5 sin spets. Beh\u00f6vs man som konstn\u00e4r? Vilken plats kan man ta och hur ska man ta sig fram? D\u00e4r kommer jantelagen in.<\/p>\n

\u2013 S\u00e5 hur ska man arbeta konstn\u00e4rligt och ta plats som kreativ m\u00e4nniska?<\/p>\n

\u2013 Jag har ingen l\u00f6sning p\u00e5 det. Jag har bara jobbat. Bor man i Stockholm finns det ett annat tempo eftersom m\u00e5nga maktcentra ligger d\u00e4r. Sj\u00e4lv har jag inte alltid smitt n\u00e4r j\u00e4rnet varit varmt. Jag \u00e4r en l\u00e5ngsam konstn\u00e4r. Det har ocks\u00e5 tagit l\u00e5ng tid f\u00f6r mig att f\u00f6rst\u00e5 min konstn\u00e4rsroll och att acceptera den. En g\u00e5ng fr\u00e5gade jag mig sj\u00e4lv hur mitt liv skulle se ut om jag inte fick rita eller skapa mer. Det \u00e4r om\u00f6jligt, det \u00e4r helt uteslutet, svarade jag. Men erk\u00e4nn i s\u00e5 fall att det h\u00e4r \u00e4r viktigt! D\u00e5 v\u00e4nde det, men det kom f\u00f6rst efter skolan.<\/p>\n

Nu \u00e4r Pia K\u00f6nig, tillsammans med Gunilla Hansson, huvudl\u00e4rare p\u00e5 Gerlesborgsskolan i Bohusl\u00e4ns sk\u00e4rg\u00e5rd och d\u00e4r undervisar hon varannan vecka. Hon trivs med skolans utsatta naturl\u00e4ge. Det \u00e4r extremlandet d\u00e4r borta, utbrister hon. Regnar det s\u00e5 regnar det s\u00e5 in i helvete! Hon tycker ocks\u00e5 om att eleverna \u00e4r i b\u00f6rjan av sitt konstn\u00e4rskap och fria inf\u00f6r att pr\u00f6va nya infall och tekniker. Det skapar en speciell energi. Pia K\u00f6nig har k\u00e4nt att l\u00e4raryrket p\u00e5 en grundl\u00e4ggande konstutbildning har varit bra f\u00f6r henne som konstn\u00e4r. Hon har tvingats att formulera sig mer precist. Konstn\u00e4rer omger sig ofta med andra konstn\u00e4rer, menar hon, och till slut beh\u00f6ver ingen artikulera sina tankar, f\u00f6r det finns en underliggande f\u00f6rst\u00e5else. P\u00e5 Gerlesborg pratar Pia K\u00f6nig med elever som s\u00f6kt till skolan f\u00f6r att de kanske tycker om Skagenm\u00e5larna, men de uts\u00e4tts f\u00f6r samtidskonsten och uppt\u00e4cker att konsten ocks\u00e5 kan vara ett sn\u00f6re som dinglar fr\u00e5n taket. Tidigare arbetade hon som konstkonsult i V\u00e4stra G\u00f6taland och h\u00e4ngde konst p\u00e5 sjukhus. Det upplevde hon ocks\u00e5 som en bra konstskola f\u00f6r hon f\u00f6rstod hur olika man kan se p\u00e5 en och samma bild.<\/p>\n

Att se saker p\u00e5 andra s\u00e4tt \u00e4n vad de \u00e4r t\u00e4nkta f\u00f6r har varit ett ledmotiv f\u00f6r Pia K\u00f6nig. Hon har ofta f\u00f6rstorat upp detaljer, ber\u00f6vat tingen deras funktion och hopfogat objekt som inte skulle dr\u00f6mma om att sm\u00e4lta samman. P\u00e5 ett IASPIS-stipendium i Stockholm uppt\u00e4ckte hon Kungliga bibliotekets samling av Allers-tidningar och b\u00f6rjade l\u00f6vs\u00e5ga efter sista skrikets m\u00f6nster fr\u00e5n tidigt 1900-tal.<\/p>\n

\u2013 De gjorde om Kungliga biblioteket d\u00e5. Man kunde titta p\u00e5 mikrofilm dagarna i \u00e4nda och skriva ut s\u00e5 m\u00e5nga kopior man ville, f\u00f6r de hade ingen r\u00e4knare den sommaren. I Allers f\u00f6rr i tiden fanns det till exempel husritningar, m\u00f6nster p\u00e5 hur man l\u00f6vs\u00e5gar olika on\u00f6diga saker, exempel p\u00e5 hur man viker en servett f\u00f6r att f\u00e5 plats med tre kex eller anvisningar f\u00f6r hur man virkar ett klockarmband. D\u00e4r fanns allt, och allt var intressant f\u00f6r mig.<\/p>\n

I de sirligt l\u00f6vs\u00e5gade, genombrutna ornamenten fann hon en inramning som passade hennes gjutna figurer. Tingen fick ett landskap, en spelplan och en bakgrund. De blev varmt omh\u00e4ndertagna och elegant serverade, men f\u00f6rst beh\u00f6vde Pia K\u00f6nig \u00e4ndra skalan fr\u00e5n originalm\u00f6nstren. Ett litet underl\u00e4gg f\u00f6r en kaffekanna muterade till en rej\u00e4l hylla. Eller s\u00e5 gjorde hon egna ritningar. Mansh\u00f6ga docksk\u00e5p med titeln \u201dPlacebo\u201d s\u00e5g dagens ljus och bar tunga figurer i magen. De sm\u00e5 metalliska varelserna myllrar fram f\u00e4rggrant p\u00e5 en hylla. Annars gapar sk\u00e5pen tomt och stort. Frontala och imposanta p\u00e5minner de om maktfullkomliga biktstolar. Samtidigt \u00e4r de livsodugliga. Gjorda av obehandlad och \u00f6mt\u00e5lig plywood.<\/p>\n

En tv\u00e5 meter h\u00f6g ljuskrona v\u00e4xte ocks\u00e5 fram ur Pias h\u00e4nder. En barockskapelse, kaprici\u00f6s, flamboyant och venetiansk, men \u00e4ven den av r\u00e5 och dammig plywood. Helt ofunktionell. Den magnifika lampan kan inte lysa, bara belysas. D\u00e5 v\u00e4xer skuggan ihop med saken och g\u00f6r vidundret \u00e4nnu st\u00f6rre. Kronan tronade i Pia K\u00f6nigs installation \u201dVem \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 ensam om natten\u201d p\u00e5 Mia Sundberg Galleri i Stockholm och Pia hoppades p\u00e5 att n\u00e5gon excentrisk miljon\u00e4r skulle k\u00f6pa den. Ist\u00e4llet var det en verkstadsskola i Karlskrona som k\u00e4nde att lampan fungerade hos dem. De blev f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6ver att hon var en s\u00e5dan finsnickare.<\/p>\n

\u2013 G\u00f6r du allt sj\u00e4lv?<\/p>\n

\u2013 Det snirkliga g\u00f6r jag sj\u00e4lv, men ska det vara stramt och rakt s\u00e5 best\u00e4ller jag. En g\u00e5ng var jag p\u00e5 en laminatfabrik i Tyskland. Efter\u00e5t stod jag p\u00e5 balkongen, r\u00f6kte och t\u00e4nkte: Jag \u00e4lskar att vara kund! Det \u00e4r inte s\u00e5 att jag m\u00e5ste g\u00f6ra allting sj\u00e4lv. Mina v\u00e4nner och jag ing\u00e5r i en sorts bank av konstn\u00e4rer som hj\u00e4lper varandra.<\/p>\n

Ett annat offentligt verk som Pia K\u00f6nig f\u00e4rdigst\u00e4llde \u00e4r \u201dEn slags blomma\u201d f\u00f6r den invandrart\u00e4ta stadsdelen Bergsj\u00f6n i G\u00f6teborg. Blomman skriksjunger av f\u00e4rg och gl\u00e4nser blank p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan v\u00e4xt och varelse. Den har ett rosa t\u00e5rtpodium, skor p\u00e5 en kulle och flera antropomorfa utv\u00e4xter. P\u00e5 natten lyser den upp sig sj\u00e4lv med en lampa som liknar en liljekonvalj.<\/p>\n

\u2013 Till en b\u00f6rjan stod jag vid skulpturen och var lite orolig. Jag hade hittills inte haft ett verk utomhus. En gubbe kom f\u00f6rbi och var arg. Han tyckte att det hade varit b\u00e4ttre med en bronsfarbror som pekade \u00e5t n\u00e5got h\u00e5ll. Sen kom en unge och hoppade p\u00e5 skorna. D\u00e5 t\u00e4nkte jag att skulpturen nog hade v\u00e4nner och slutade vakta den.<\/p>\n

Blomman i Bergsj\u00f6n \u00e4r stor och av plast. Annars g\u00f6r Pia K\u00f6nig mest sm\u00e5 skulpturer av metall. Hon k\u00f6per gamla bokstavstyper fr\u00e5n tryckerier d\u00e4r varje bokstav \u00e4r en metallstav med en st\u00e4mpeldyna av bly, och sm\u00e4lter ner dem. Ur massan av uttj\u00e4nta ord gjuter hon nya former. Sedan m\u00e5lar hon dem s\u00e5 att blicken inte k\u00e4nner av metallen. Det \u00e4r f\u00f6rst handen som f\u00e5r sig en chock. Figurerna blir f\u00e4rgstarka och bokstavligt blytunga. Sm\u00e5, poppiga, g\u00e5tfulla och st\u00e4llda mot vit bakgrund b\u00e4r de sp\u00e5r av japansk estetik och Pia K\u00f6nig har ocks\u00e5 rest extensivt i Japan. Pia \u00f6ppnar ett sk\u00e5p d\u00e4r hon f\u00f6rvarar ett exemplar fr\u00e5n varje gjutning och f\u00f6revisar generationer av skulpturer som bildar sl\u00e4ktled. H\u00e4r finns vitt \u00f6ra p\u00e5 bl\u00e5 kulle, sko med dubbelklack och svart pipa med rosa ur. S\u00e5 ser figurerna ut och s\u00e5 lyder deras titlar. Allt \u00e4r glasklart och samtidigt opakt p\u00e5 b\u00e4sta surrealistman\u00e9r. Ren\u00e9 Magrittes ande sv\u00e4var ovanf\u00f6r de prydliga attributen i bisarra konstellationer, men referenser till samtida konstn\u00e4rer flimrar ocks\u00e5 f\u00f6rbi. Richard Johansson och Mette Bj\u00f6rnbergs visuella humor, Franz Wests uppsluppna obryddhet, Jens F\u00e4nges och Thomas Elovssons graci\u00f6sa lekar med former, och Philip Gustons m\u00e5lningar d\u00e4r allt ser s\u00e5 framskulpterat ut.<\/p>\n

\u2013 R\u00e4tt l\u00e4nge ville jag inte erk\u00e4nna att jag h\u00e4ngde ihop med andra konstn\u00e4rer. F\u00f6rst n\u00e4r jag t\u00e4nkte p\u00e5 hur musiker l\u00e5nar och skriver tributer till varandra s\u00e5 lossnade det. Nu tittar jag mycket p\u00e5 vad andra gjort och det k\u00e4nns bra att vara en del av en str\u00f6m.<\/p>\n

Vi lyfter upp de m\u00e5nga f\u00f6rem\u00e5len ur sk\u00e5pet. Man ska ta i de leksakslockande tingen och \u00f6verraskas av tyngden. Men de \u00e4r sk\u00f6ra ocks\u00e5! Det kan l\u00e4tt g\u00e5 en flisa om n\u00e5gon kommer \u00e5t med ringen och de svarta figurerna blir genast flottiga. F\u00f6r att f\u00e5 fram det mjukt sotsvarta har Pia K\u00f6nig anv\u00e4nt en f\u00e4rg utvecklad f\u00f6r teatern. En helt reflexl\u00f6s matt svart som man kan m\u00e5la scenografi med och f\u00f6rsvinna i, om man har svarta kl\u00e4der p\u00e5 sig. I \u00f6vrigt \u00e4r det modellf\u00e4rger ur sm\u00e5 burkar som penslas p\u00e5.<\/p>\n

\u2013 Jag gillar inte att blanda f\u00e4rger och kladda ner mig. Det \u00e4r j\u00e4ttebra med f\u00e4rdiga nyanser. Men eftersom det \u00e4r hobbyf\u00e4rger f\u00f6r soldater och krigsleksaker s\u00e5 \u00e4r den rosa f\u00e4rgskalan inte helt tillfredsst\u00e4llande… Jag tycker inte heller om det metalliska stadiet av gjutandet och slipandet n\u00e4r det dammar och luktar blod.<\/p>\n

\u2013 Varf\u00f6r \u00e4r det dubbelklack p\u00e5 skon d\u00e4r borta?<\/p>\n

\u2013 Jag s\u00e5g en bild p\u00e5 en sko med tv\u00e5 klackar f\u00f6r skofetischister som tyckte om att bli trampade p\u00e5. Samtidigt kan man tolka det som ett extra st\u00f6d eller en skugga. Jag vill att sakerna ska vara m\u00e5ngtydiga.<\/p>\n

\u2013 Hur lekte du som barn?<\/p>\n

\u2013 Jag hade en f\u00f6rest\u00e4llning om att jag lekte fint med mina barbiedockor, men n\u00e4r jag hittade en gammal v\u00e4ska s\u00e5g dockorna ut som om de hade varit p\u00e5 m\u00e5nga el\u00e4ndiga \u00e4ventyr. Vi m\u00e5lade br\u00f6stv\u00e5rtor p\u00e5 dem med nagellack och gjorde tillbeh\u00f6r till dem i trolldeg. Jag tyckte om att vara sj\u00e4lv hemma n\u00e4r jag var ganska liten. D\u00e5 fyllde jag hela trappan med leksaker som om de bodde i v\u00e4rldens st\u00f6rsta etagev\u00e5ning. Jag upplevde inte att jag var ensam, och ville inte ha barnvakt.<\/p>\n

Tjugo \u00e5r efter att Pia K\u00f6nig l\u00e4mnade sin barndomsstad Karlskrona \u00e5terv\u00e4nde hon dit med utst\u00e4llningen \u201dReturned to sender\u201d. Precis som flera g\u00e5nger tidigare st\u00e4llde hon sina figurer p\u00e5 egentillverkade hyllor och f\u00e4ste dessa mot en tapet hon ritat sj\u00e4lv. Att tapetsera den del av v\u00e4ggen som hon spelar p\u00e5 har varit ett s\u00e4tt f\u00f6r henne att definiera rum. Id\u00e9n att ha en hylla f\u00f6r varje objekt kommer fr\u00e5n Pias favorittidning \u201dWorld of Interiors\u201d d\u00e4r hon en g\u00e5ng s\u00e5g en slottsinteri\u00f6r med tallrikar ordnade just p\u00e5 det s\u00e4ttet. En skulptur p\u00e5 utst\u00e4llningen i Karlskrona var en dubbelhylla d\u00e4r det fanns en brunn i den ena kammaren och ett torn uppe p\u00e5 den andra. Den ena hyllan hade ocks\u00e5 en bit utskuren och den biten hade den andra hyllan f\u00e5tt som bonus, precis som i livets ologiska pussel.<\/p>\n

\u2013 Tornet och brunnen handlade f\u00f6r mig om att gr\u00e4va i sitt ursprung. Det \u00e4r n\u00e5got som g\u00e5r ner\u00e5t och samtidigt upp\u00e5t och fram\u00e5t. Men i Karlskrona som \u00e4r en mycket milit\u00e4r stad blev tornet till en patron.<\/p>\n

Vi \u00e5ker till Pia K\u00f6nigs atelj\u00e9 p\u00e5 Konstepidemin i G\u00f6teborg och g\u00e5r in i ett svalt, vitt rum. D\u00e4r ligger arbetet p\u00e5 borden och resultaten nerpackade i l\u00e5dor eller hoprullade i f\u00f6rr\u00e5det. Och d\u00e4r finns de bekanta figurerna \u00e4nnu en g\u00e5ng. Allt det som ocks\u00e5 fanns hemma hos Pia K\u00f6nig men som jag inte fr\u00e5gat nog om. Vi st\u00e4ller upp tingen framf\u00f6r oss igen. Mutter utan g\u00e4ngor, stift utan l\u00e4pp eller lim, vas med sluten \u00f6ppning, en spegel man inte kan spegla sig i, och ett hus med blinda f\u00f6nsterkupor, med en sorts oseende blick. Sakerna anspelar p\u00e5 en funktion som inte finns f\u00f6r jag har st\u00e4ngt den v\u00e4gen, f\u00f6rklarar Pia. Det finns en skr\u00e4ck i det h\u00e4r, b\u00f6rjar jag. Brukssaker som man ska kunna ha nytta av men inte kan. Och s\u00e5 kommer den l\u00e4tta chocken \u00f6ver att oj, det gick visst inte. Vad ska man g\u00f6ra med det som inte g\u00e5r att anv\u00e4nda?<\/p>\n

\u2013 \u00c4r inte livet s\u00e5? Det \u00e4r fantastiskt och allt kan h\u00e4nda. Eller s\u00e5 kan det aldrig h\u00e4nda. Du tr\u00e4ffar n\u00e5gon och blir lyckligt k\u00e4r eller \u00e4r l\u00e5st i en relation hela ditt liv. Det \u00e4r en skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning vi lever i. Jag har t\u00e4nkt mycket p\u00e5 hur saker f\u00f6rh\u00e5ller sig i en familj och har g\u00e5tt hos en psykolog i tio \u00e5r. Ibland beh\u00f6ver man inte konfrontera n\u00e5gon annan med det man k\u00e4nner, utan mest sig sj\u00e4lv, och d\u00e5 kan det vara bra att g\u00e5 i samtalsterapi. Min mamma blev sv\u00e5rt sjuk n\u00e4r jag var i ton\u00e5ren och jag har inte haft klart f\u00f6r mig hur jag ska f\u00f6rh\u00e5lla mig till v\u00e5r historia. \u201dMutter utan g\u00e4ngor\u201d \u00e4r kanske l\u00e4ngst inne min mamma, mutter \u00e4r ocks\u00e5 mor p\u00e5 tyska.<\/p>\n

\u2013 Ser du en skillnad i dina verk sedan du b\u00f6rjade g\u00e5 i terapi?<\/p>\n

\u2013 Inte hur de ser ut, men hur jag f\u00f6rh\u00e5ller mig till dem. Jag tycker att samtalen d\u00e4r \u00e4r en tillg\u00e5ng. Den tydligaste metaforiska bilden f\u00f6r det h\u00e4r tillst\u00e5ndet \u00e4r en skulptur av en sm\u00e4ltande divan. N\u00e5gon ligger p\u00e5 en divan och pratar ur sig en smet som ska moppas upp och komma ut i en annan form.<\/p>\n

Den sm\u00e4ltande m\u00f6beln spiller \u00f6ver i det sj\u00e4lvupplevda och muttern minus sin id\u00e9 blir ett portr\u00e4tt. Skrattet finns d\u00e4r och gestalterna har ett milt sl\u00e4ktskap med serieteckningar men r\u00e4tt som det \u00e4r visar de en mer fr\u00e5nv\u00e4nd och orov\u00e4ckande sida. De f\u00f6rfr\u00e4mlingar det v\u00e4lbekanta, de \u00e4r skuggor. Hissnande dubbelnaturer. Ofta upptr\u00e4der de i par. G\u00e4ckande, kluriga och outgrundliga.<\/p>\n

\u2013 Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 mycket tv\u00e5 av varje? Dubbelhatt, dubbelklack\u2026 Tv\u00e5 penslar i kors, tv\u00e5 b\u00f6cker.<\/p>\n

\u2013 Jag vet inte varf\u00f6r.<\/p>\n

\u2013 M\u00e4nniskor umg\u00e5s ofta i par.<\/p>\n

\u2013 Ja, det \u00e4r till och med h\u00f6gsta \u00f6nskan ibland. De h\u00e4r tv\u00e5 kvinnorna har trasslat ihop sig med h\u00e5ret i ett evigt samtal. Kanske \u00e4r de siamesiska tvillingar. Det handlar om hur man kan vara i relationer, till andra eller till sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Under sensommaren byggde Pia K\u00f6nig upp utst\u00e4llningen \u201dTranskriptioner\u201d i Stenasalen p\u00e5 G\u00f6teborgs konstmuseum. En trycksak med en vapensk\u00f6ld p\u00e5 omslaget publicerades.<\/p>\n

\u2013 Blasius K\u00f6nig \u00e4r en tysk anfader som jag har. Halva Blekinge \u00e4r ocks\u00e5 sl\u00e4kt med honom. Han var borgm\u00e4stare i Karlskrona och ville bli adlad men var f\u00f6r br\u00e5kig. S\u00e5 han tog sig det h\u00e4r vapnet sj\u00e4lv.<\/p>\n

Ist\u00e4llet f\u00f6r anfadern br\u00f6star sig nu en grunka i sk\u00f6ldens mitt. Ett bulligt, huvudl\u00f6st och fyrfota k\u00e4rl. Det kan ses som en del av sj\u00e4lvportr\u00e4tt Pia K\u00f6nig skapar. Ett gr\u00e4nsl\u00f6st portr\u00e4tt d\u00e4r varje sak b\u00e4r p\u00e5 en sk\u00e4rva av henne sj\u00e4lv. F\u00f6r \u201dTranskriptioner\u201d, som betyder \u00f6verf\u00f6ringar, st\u00e4llde hon samman gamla och nya objekt. Hon m\u00e5lade ocks\u00e5 ett tyg med raka streck, men bl\u00e4cket i penseln gjorde en plump och tog slut. Om och om igen drog hon s\u00e5, tills hon hade ett t\u00e4tt fl\u00f6de och en sorts skrift av t\u00e5rar. Tyget l\u00e4t hon l\u00f6pa genom ett h\u00e5l i en v\u00e4gg, mot vilken olika skulpturer var uppst\u00e4llda. P\u00e5 baksidan \u00e4r tyget oskrivet och p\u00e5 framsidan fyllt av tecken, erfarenheter. Hon hittade tyget i sin mormors hus. Det som alltmer har blivit hennes materialbibliotek.<\/p>\n

Ett annat bibliotek som \u00e4r viktigt f\u00f6r Pia K\u00f6nig \u00e4r det arkiv hon nyligen sammanst\u00e4llde och som kunde ses p\u00e5 \u201dTranskriptioner\u201d. Det \u00e4r ett rumsbildande sk\u00e5p med representanter f\u00f6r alla hennes figurer.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag m\u00e5lade de gjutna figurerna fanns det alltid eftersl\u00e4ntrare som inte blev f\u00e4rdiga. Nu t\u00e4nkte jag att alla skulle vara med och m\u00e5lade de som hittills inte hade varit f\u00e4rdiga i svart.<\/p>\n

Pia K\u00f6nig menar att de svarta figurerna \u00e4r som skuggor av de andra. Samtidigt \u00e4r de \u00f6ppnare och tydligare i sin form. N\u00e4r hon s\u00e5g resultatet blev hon sur p\u00e5 sig sj\u00e4lv att hon inte hade m\u00e5lat dem s\u00e5 f\u00f6rut.<\/p>\n

\u2013 Vad betyder arkivet f\u00f6r dig?<\/p>\n

\u2013 Jag har l\u00e4nge t\u00e4nkt p\u00e5 det h\u00e4r rummet\u2026 Och helst vill jag bo d\u00e4r inne. Ett tag funderade jag p\u00e5 allvar att om jag skulle ta bort vissa saker hemma s\u00e5 skulle arkivet f\u00e5 plats hos mig. Sen kunde jag bo d\u00e4r. D\u00e5 kunde jag vara d\u00e4r p\u00e5 helgerna och s\u00e4ga att: Nej, tyv\u00e4rr kunde jag inte svara i telefonen f\u00f6r att jag var p\u00e5 landet.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Huvudreportage i Konstkatalogen v\u00e5ren 2010. Vi \u00e4r p\u00e5 en plats med l\u00e5dor och drivor, med bilder och figurer. Blicken tar tag om en sak i taget, tyghyacint, glaskupa, marsipan. Dockor, b\u00f6cker och skor i docksk\u00e5p. \u2013 Jobbar du h\u00e4r eller … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[11,44],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/588"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=588"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/588\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2025,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/588\/revisions\/2025"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=588"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=588"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=588"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}