{"id":564,"date":"2011-07-20T11:51:14","date_gmt":"2011-07-20T11:51:14","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=564"},"modified":"2011-08-16T15:20:17","modified_gmt":"2011-08-16T15:20:17","slug":"dali-dali-med-francesco-vezzoli","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=564","title":{"rendered":"Dal\u00ed, Dal\u00ed med Francesco Vezzoli"},"content":{"rendered":"

Ess\u00e4 publicerad i Moderna Museets Bulletin<\/em><\/a> nr 5 2009.<\/strong><\/em><\/p>\n

Salvador Dal\u00eds konst \u2013 det kitschgalloperande \u00f6verd\u00e5d som kritikerna skrev ner medan priserna steg och k\u00f6erna ringlade. Salvador Dal\u00ed sj\u00e4lv \u2013 den uppbl\u00e5sta divan som gjorde allt f\u00f6r att st\u00e5 i rampljuset och s\u00e4lja s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt. Redan John Cage kallade honom vulg\u00e4r och bedr\u00f6vlig. Varf\u00f6r ska han gr\u00e4vas upp och st\u00e4llas ut? F\u00f6r att Salvador Dal\u00ed \u00e4r central i 1900-talets konstutveckling och viktig f\u00f6r samtidskonsten. Precis som Marcel Duchamp och Andy Warhol utvecklade han ett konceptuellt konstn\u00e4rskap, en h\u00e5llning som idag har avancerat till r\u00e4ttesn\u00f6re. Samtidigt var Dal\u00ed en starkt visuell konstn\u00e4r som vr\u00e4kte p\u00e5 med f\u00e4rg, form och materialitet, n\u00e5got som \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n sj\u00e4lvklart p\u00e5 2000-talet. Dal\u00ed \u00e4r fr\u00e4mst k\u00e4nd som m\u00e5lare men hans verksamhet str\u00e4ckte sig l\u00e5ngt utanf\u00f6r staffliet, han var ju \u00e4ven designer och k\u00e4ndis men noga med att h\u00e4vda sin konstn\u00e4rliga frihet. Detta \u00e4r ett tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt och en industri som inleddes med Dal\u00ed och som idag f\u00f6retr\u00e4ds av Damien Hirst, Haruki Murakami och Jeff Koons.<\/p>\n

Salvador Dal\u00eds aktualitet finns ocks\u00e5 i att han tidigt ins\u00e5g massmediernas potential och utnyttjade dessa f\u00f6r att iscens\u00e4tta sitt liv. Ernst Billgren skriver i sin bok \u201dVad \u00e4r konst?\u201d att media idag \u00e4r ett konstn\u00e4rligt material bland andra. S\u00e5 som en konstn\u00e4r arbetar med lera eller grafik kan hon \u00e4ven arbeta med media. I sp\u00e5ren av medieexponering f\u00f6ljer k\u00e4ndisskapet och Francesco Vezzoli \u00e4r en nu levande konstn\u00e4r som vigt sitt konstn\u00e4rskap \u00e5t k\u00e4ndismyten. Vezzoli st\u00e4ller ut en installation sida vid sida med Salvador Dal\u00eds verk och ger en bild av hur Dal\u00eds enorma mediefl\u00f6rt utmynnar i dagens hatk\u00e4rlek till celebritetskulten. I v\u00e5rt samh\u00e4llsklimat f\u00f6rkroppsligar k\u00e4ndisen massans stegrade beg\u00e4r efter synlighet. Alltfler av de s\u00e5 kallade vanliga vill lyckas i offentligheten och f\u00f6rfattaren Sigge Eklund menar att: \u201dVi \u00e4r den f\u00f6rsta generationen d\u00e4r den breda massan f\u00e5r pr\u00f6va p\u00e5 narcissistens tv\u00e4ra kast mellan att vara geni eller v\u00e4rdel\u00f6s.\u201d En av grundvalarna f\u00f6r ett lyckat konstn\u00e4rskap \u00e4r synlighet, samtidigt misst\u00e4nkligg\u00f6rs en konstn\u00e4r som vill bli k\u00e4nd. Francesco Vezzoli menar att \u201ddet finns en massa m\u00e4nniskor som tillh\u00f6r konstv\u00e4rlden som sk\u00e4ms f\u00f6r sina ambitioner att synas. Deras intellektuella h\u00e5llning \u00e4r oerh\u00f6rt h\u00e4mmad, och i l\u00e4ngden blir deras konst lidande.\u201d<\/p>\n

Salvador Dal\u00ed drog sig inte f\u00f6r att synas och etsade sig fast som en galen uppt\u00e5gsmakare, men ju tydligare hans flamboyanta persona blev desto sv\u00e5rare blev det att f\u00e5 tag p\u00e5 mannen bakom myten. Det var inte heller meningen att man skulle komma \u00e5t n\u00e5got \u201dbakom\u201d. Dal\u00ed ville inte f\u00f6rst\u00e5 uppdelningen. Tv\u00e4rtom ville han sammansm\u00e4lta med sin skapelse och bli till en enigmatisk yta: \u201dDe tillf\u00e4llen i mitt liv d\u00e5 jag nedl\u00e5tit mig till att b\u00e4ra civila kl\u00e4der \u00e4r ytterst f\u00e5. Jag g\u00e5r alltid kl\u00e4dd i Dal\u00eds uniform.\u201d I den livligt fantasifulla sj\u00e4lvbiografin \u201dSalvador Dal\u00eds hemliga liv\u201d h\u00e4vdar han att skillnaden mellan falska och \u00e4kta minnen \u00e4r densamma som den mellan juveler, det \u00e4r alltid de falska som ser mest \u00e4kta ut. St\u00e4ndigt \u00e5lar han sig mellan sanning och l\u00f6gn och g\u00f6r livet till spektakul\u00e4r maskerad. Utst\u00e4llningen p\u00e5 Moderna Museet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r uppbyggd p\u00e5 ett labyrintiskt s\u00e4tt f\u00f6r att ge bes\u00f6karen n\u00f6jet att g\u00e5 vilse och hitta poetiska sanningar man inte letade efter. Men Dal\u00eds g\u00e4ckande framtoning var inte bara en kurrag\u00f6mmalek utan ocks\u00e5 ett kontinuerligt unders\u00f6kande av konstn\u00e4rsrollen. Hans livs- och konstprojekt var att \u00f6verskrida sig sj\u00e4lv och han gick st\u00e4ndigt in f\u00f6r att \u00f6verraska, chockera och anv\u00e4nda skrattet som en subversiv kraft. Sigmund Freud k\u00e4nnetecknade humorn som social olydnad och Andy Warhol menade att umg\u00e5s med Dal\u00ed var \u201dsom att vara bland kungligheter eller cirkusfolk.\u201d Mitt i denna karnevaliska yra tronade el maestro sj\u00e4lv. V\u00e4l synlig, tillika f\u00f6rvirrande opak och mystisk, utmanade han publikens f\u00f6rest\u00e4llningar om vad en konstn\u00e4r och dennes konst kunde vara.<\/p>\n

\u201dJag f\u00f6rs\u00f6ker skapa fantastiska ting, magiska ting, dr\u00f6mlika ting. V\u00e4rlden beh\u00f6ver mer fantasi. V\u00e5r civilisation \u00e4r alltf\u00f6r mekanisk. Vi kan g\u00f6ra det fantastiska verkligt, och d\u00e5 blir det verkligare \u00e4n det som faktiskt existerar.\u201d S\u00e5 sa Dal\u00ed om konstens uppgift och fr\u00e5n mitten av 30-talet slog han allt l\u00e4ngre lovar utanf\u00f6r konstens upptrampade mark. Han designade tyger, parfymflaskor och smycken, schackpj\u00e4ser f\u00f6r American Chess Foundation d\u00e4r alla pj\u00e4serna \u00e4r avgjutningar av hans fingrar f\u00f6rutom drottningarna, som \u00e4r Galas fingrar, och tornen som \u00e4r salt- och pepparkar. Han gjorde ett askfat f\u00f6r flygbolaget Air India. Som tack fick han en elefant som han donerade till Barcelonas zoo. \u201dDet \u00e4r sv\u00e5rt att uppeh\u00e5lla omv\u00e4rldens intresse l\u00e4ngre \u00e4n en halvtimme i taget\u201d koketterade Dal\u00ed. S\u00e5 skrev han ett operalibretto, upptr\u00e4dde som performancekonstn\u00e4r i TV, ritade en nattklubb som aldrig byggdes, samarbetade med Walt Disney och Alfred Hitchcock, och skapade n\u00e5gra frisyrer. Han var trol\u00f6s, rastl\u00f6s och kommersiell. Utst\u00e4llningen p\u00e5 Moderna Museet f\u00f6ljer detta myllrande spektrum och visar hur Dal\u00eds trendiga kringflackande h\u00e4ngde ihop med intresset f\u00f6r svunna tiders stora m\u00e4stare. Att \u00f6verskrida genrer var traditionellt ren\u00e4ssansmannens och universalgeniets privilegium. P\u00e5 1900-talet blev det dock k\u00e4ndisen som i kraft av sitt renomm\u00e9 fick utveckla en yvig kreativitet. Genom kontakter och tilltagande ber\u00f6mmelse \u00f6ppnades scen efter scen, och den k\u00e4nde m\u00e5ngsysslaren \u00e5terf\u00f6ddes som typ. Just en s\u00e5dan var Dal\u00ed, men han \u00e5terv\u00e4nde st\u00e4ndigt till m\u00e5leriet.<\/p>\n

Salvador \u00e4r ett f\u00f6rnamn som f\u00f6rpliktigar, menade Dal\u00ed och ans\u00e5g sig vara utsedd till att fr\u00e4lsa m\u00e5leriet fr\u00e5n den moderna konstens tomhet. Han bodde i USA p\u00e5 40-talet och b\u00f6rjade str\u00e4va efter att \u00e5terge m\u00e5leriet den status det hade historiskt. Ist\u00e4llet f\u00f6r att springa p\u00e5 MOMA samlade han p\u00e5 b\u00f6cker om Leonardo da Vinci och utarbetade en klassisk stil med m\u00e5nga referenser till m\u00e4staren. I Dal\u00ed tappning omsm\u00e4ltes ocks\u00e5 ren\u00e4ssansens f\u00f6rest\u00e4llningar om ber\u00f6mmelse till mediemedveten strategi f\u00f6r k\u00e4ndisskapet. Hans fru Gala fick posera som jungfru Maria och Dal\u00ed m\u00e5lade sig sj\u00e4lv som Jesusbarnet i hennes kn\u00e4. Precis som roller f\u00e4rgar av sig p\u00e5 sk\u00e5despelare skapade Dal\u00ed och Gala sin egen upph\u00f6jdhet. Ett led i projektet var bruket av ordet \u201dgudomlig\u201d. Det anv\u00e4ndes ofta i litteraturen om da Vinci, och Dal\u00ed annekterade det f\u00f6r egen r\u00e4kning: \u201dDen gudomlige Dal\u00ed \u00e4lskar Gala, Dal\u00ed och dollar.\u201d Platsen var v\u00e4l vald eftersom social r\u00f6rlighet upp\u00e5t var stommen i den amerikanska dr\u00f6mmen. Andr\u00e9 Breton uppm\u00e4rksammade Dal\u00eds framg\u00e5ngar och gav honom \u00f6knamnet \u201dAvida Dollars\u201d, sugen p\u00e5 pengar. Dal\u00ed kommenterade att anagrammet fungerade som en talisman och \u201dgjorde dollarregnet l\u00e4ttflytande, angen\u00e4mt och enformigt.\u201d Liksom Andy Warhol var Dal\u00ed n\u00e4stan patologiskt r\u00e4dd f\u00f6r fattigdom och b\u00e5da trivdes i de rikas och ber\u00f6mdas s\u00e4llskap. Men f\u00f6rutom hovm\u00e5lare var de \u00e4ven hovnarrar som gjorde elitens portr\u00e4tt i ena stunden f\u00f6r att dekorera skyltf\u00f6nster i n\u00e4sta. Oavsett vad mediet var fiskade de hela tiden efter synlighet som ett medel f\u00f6r att utmana ordningen.<\/p>\n

Det h\u00e4vdas att synligheten har g\u00e5tt fr\u00e5n att vara ett medel till att bli m\u00e5l i sig. K\u00e4ndisen har blivit en person som \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att vara k\u00e4nd. Antalet anh\u00e4ngare skapar auktoriteten och en person m\u00e5ste inte vara speciell f\u00f6r att h\u00f6ja sig \u00f6ver massan. D\u00e4r finns f\u00f6rst\u00e5s en urholkning, men ocks\u00e5 en \u00f6ppning till subversivitet eftersom platsen kan fyllas av vem som helst. Francesco Vezzolis konst handlar om att utnyttja och blottl\u00e4gga en s\u00e5dan ih\u00e5lighet i k\u00e4ndiskulten och diskutera hur detta \u00e5terverkar p\u00e5 v\u00e5r kultur. Vezzoli skapar en parfym utan doft och en filmtrailer om en film som inte finns. I hans konstn\u00e4rliga projekt speglas ett samh\u00e4lle d\u00e4r meddelandet om en h\u00e4ndelse blivit viktigare \u00e4n sj\u00e4lva h\u00e4ndelsen. Detta predikament beskrivs \u00e4ven av Micael Dahl\u00e9n i boken \u201dNextopia\u201d. Vi \u00e4r aldrig b\u00e4ttre \u00e4n v\u00e5rt n\u00e4sta, inte v\u00e5rt senaste projekt, och en vara sjunker i pris s\u00e5 fort den n\u00e5r marknaden. Naturligtvis \u00e4r k\u00e4ndiskulten extremt beroende av f\u00f6rv\u00e4ntningar, och d\u00e4rf\u00f6r simulerar Francesco Vezzoli musikvideor, filmtrailers, presidentvalskampanjer och reklamaffischer. Men inget av detta refererar till n\u00e5got verkligt, inte i Vezzolis konst, och kanske inte heller i \u00f6vriga samh\u00e4llet?<\/p>\n

Precis som Salvador Dal\u00ed vill Francesco Vezzoli enbart befatta sig med ytan, och g\u00f6ra den till ett spektakel som kusligt nog n\u00e4rmar sig vardagen. F\u00f6rutom film sysslar han \u00e4ven med broderi. Ett ensamt, pl\u00e5gsamt och sm\u00e5tt maniskt hantverk, d\u00e4r han sitter p\u00e5 gayklubbar eller hemma hos en k\u00e4ndis och broderar t\u00e5rar p\u00e5 portr\u00e4tt av filmstj\u00e4rnor. Salvador Dal\u00ed ville utmana den goda smaken och skaka om hierarkierna. Nu har det h\u00e4nt. God smak har blivit d\u00e5lig, det sublima har blivit banalt och h\u00f6gkultur har blivit massproducerad popul\u00e4rkultur. Likv\u00e4l utmanar Vezzoli de kvardr\u00f6jande resterna av modernismens rena h\u00f6ghet n\u00e4r han sitter d\u00e4r b\u00f6gigt och borgerligt broderande. N\u00e4r han dr\u00f6mmer om stj\u00e4rnor, tror att han \u00e4r n\u00e5gon, och \u00e4nnu v\u00e4rre n\u00e4r han blir n\u00e5gon! Vezzoli har ber\u00e4ttat att hans f\u00f6r\u00e4ldrar var \u201dhyperpolitisktkorrekta\u201d och detta att str\u00e4va efter n\u00e5got betraktades som \u201dl\u00e4tt felaktigt, n\u00e4stan amerikanskt, en smula fascistiskt.\u201d Senare i livet blev Vezzoli kritiserad f\u00f6r att han sl\u00e4pade in TV:s vulg\u00e4ra masskultur i konsten och ifr\u00e5gasatte den upph\u00f6jdhet som konstv\u00e4rlden fortfarande lever med. Salvador Dal\u00ed saboterade st\u00e4ndigt gr\u00e4nsdragningar mellan konsten och det andra, d\u00e4r det andra var livet. Han underminerade konstbegreppet genom att g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att sj\u00e4lv vara konst, och han \u00e4lskade att vara sin skapelse. Francesco Vezzoli intar en diametralt motsatt st\u00e5ndpunkt n\u00e4r han s\u00e4ger att han avskyr att vara sin egen konst. Samtidigt tror han att hans n\u00e4rvaro i verken \u00e4r betydelsefull, f\u00f6r d\u00e5 blir han f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r sin egen kritik. D\u00e4r sammanstr\u00e5lar Francesco Vezzoli och Salvador Dal\u00ed. De iscens\u00e4tter en kulturkritik samtidigt som de f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r<\/em> denna kultur. P\u00e5 ett utagerande, lekfullt och allvarligt s\u00e4tt riktar de udden mot sig sj\u00e4lva och sk\u00e4rsk\u00e5dar sin hatk\u00e4rlek till konsten och k\u00e4ndisskapet. Vezzoli: \u201dAtt vara konstn\u00e4r \u2013 jag vet inte vad en riktig konstn\u00e4r \u00e4r \u2013 handlar om att b\u00e4ra p\u00e5 en j\u00e4ttelik in\u00e5tv\u00e4nd pl\u00e5ga och att hitta det minst klumpiga s\u00e4ttet att f\u00f6rvandla den till n\u00e5got ut\u00e5tv\u00e4nt.\u201d<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ess\u00e4 publicerad i Moderna Museets Bulletin nr 5 2009. Salvador Dal\u00eds konst \u2013 det kitschgalloperande \u00f6verd\u00e5d som kritikerna skrev ner medan priserna steg och k\u00f6erna ringlade. Salvador Dal\u00ed sj\u00e4lv \u2013 den uppbl\u00e5sta divan som gjorde allt f\u00f6r att st\u00e5 i … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[51,11,24,50],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/564"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=564"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/564\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2035,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/564\/revisions\/2035"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=564"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=564"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=564"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}