{"id":493,"date":"2011-07-19T22:57:12","date_gmt":"2011-07-19T22:57:12","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=493"},"modified":"2011-08-17T13:42:09","modified_gmt":"2011-08-17T13:42:09","slug":"maria-taube","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=493","title":{"rendered":"Barn gillar ot\u00e4ck konst"},"content":{"rendered":"<p>Publicerad i <a href=\"http:\/\/www.kro.se\/3345\" target=\"_blank\"><em>Konstn\u00e4ren<\/em><\/a> nr 1, 2008.<\/p>\n<p><strong><em>Intervju med konstpedagogen Maria Taube<\/em><\/strong><br \/>\nM\u00e5nga av Moderna Museets bes\u00f6kare sitter i barnvagn. F\u00f6r fyra \u00e5r sedan tog Maria Taube fasta p\u00e5 det och den f\u00f6rsta babyvisningen av museets samlingar var f\u00f6dd. Hon ber\u00e4ttar om hur sp\u00e4dbarnen uppskattar de stora salarna, hur de kommunicerar h\u00f6gljutt med varandra och sedan vill att visaren ska uppm\u00e4rksamma just dem. Bebisars konstsmak f\u00e5r skjuts av saker de k\u00e4nner igen, som katter, eller r\u00e4tt och sl\u00e4tt bl\u00e5tt. Visningarna sker i amningstempo. Om en mamma b\u00f6rjar mata sitt barn s\u00e5 bryter man inte upp fr\u00e5n det konstverket.<strong><\/strong><br \/>\nMD:<br \/>\n&#8211; Tycker du aldrig att det \u00e4r otillfredsst\u00e4llande eller segt?<br \/>\nMT:<br \/>\n&#8211; Hur kan det bli tr\u00e5kigt n\u00e4r jag har tio bebisar framf\u00f6r mig som k\u00e4mpar f\u00f6r att st\u00e5 upp och se? Jag blir f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att de \u00e4r s\u00e5 intresserade och f\u00e5r mycket energi av dem, men varf\u00f6r tror du att det skulle vara trist?<!--more-->N\u00e4r Maria Taube som tio\u00e5ring bes\u00f6kte Moderna Museet f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen blev hon ilsken \u00f6ver att hon inte fick se tillr\u00e4ckligt mycket av konsten. Nu har hon sj\u00e4lv visat konst f\u00f6r barn och vuxna p\u00e5 Moderna Museet i 30 \u00e5r och skrivit ett otal g\u00e5nger om barns m\u00f6ten med konst. Trots det menar hon sig inte vara specialintresserad av barn utan av m\u00e4nniskor. Skillnaden \u00e4r att barn \u00e4r skyddsl\u00f6sa.<\/p>\n<p>Redan under 60-talet inf\u00f6rde konstpedagogen och museimannen Carlo Derkert barnvisningar p\u00e5 Moderna Museet. Han blev snabbt folkk\u00e4r men kunde bli f\u00f6rbannad p\u00e5 den kr\u00e4nkande behandling barnen utsattes f\u00f6r. Hans k\u00e4pph\u00e4st var: \u201dVad\u00e5 barn? Jag har alltid visat konst p\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00f6r alla m\u00e4nniskor, oavsett hur gamla de \u00e4r\u201d. Till museipedagogerna skrek han: \u201dSkaffa dig kunskap! Kunskap!\u201d Maria Taube har ocks\u00e5 ett r\u00e5d till pedagogerna, n\u00e4mligen att g\u00f6ra stereovisningar: bekr\u00e4fta l\u00e4raren och barnen v\u00e4xelvis. Ibland blir l\u00e4rarna provocerade f\u00f6r att deras skolbarn sitter i v\u00e4gen eller st\u00f6r guiden. F\u00f6rmodligen har de sj\u00e4lva blivit \u00f6verk\u00f6rda som unga och klarar inte av n\u00e4r deras skolklass f\u00e5r ta plats, resonerar Taube. Dessutom vill alla bli sedda. \u00c4r det \u00f6verm\u00e4ktigt ska guiden alltid ta barnens parti och blir de vuxna missn\u00f6jda f\u00e5r de pengarna tillbaka. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge har det inte beh\u00f6vts.<br \/>\n\u2013 Det finns tre f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt mellan l\u00e4rare och barn, f\u00f6rklarar Maria Taube och ritar ett par hinkar.<br \/>\n\u2013 Enligt den auktorit\u00e4ra modellen ska l\u00e4rarhinken, full av kunskap, \u00f6sa \u00f6ver allt i tomburken barnet. Sedan finns tv\u00e4rtom-metoden: l\u00e4raren \u00e4r endast full av beundran, han abdikerar och f\u00f6ljer barnet. I mittenl\u00e4get erk\u00e4nner man att b\u00e5de den vuxne och barnet \u00e4r till br\u00e4dden fyllda av erfarenheter och kan m\u00f6tas i en dialog. Den sista l\u00f6sningen f\u00e5r skit fr\u00e5n b\u00e5da h\u00e5llen, men \u00e4r den \u00e4r b\u00e4sta.<\/p>\n<p>M\u00e5nga av Moderna Museets bes\u00f6kare sitter i barnvagn. F\u00f6r fyra \u00e5r sedan tog Maria Taube fasta p\u00e5 det och den f\u00f6rsta babyvisningen av museets samlingar var f\u00f6dd. Hon ber\u00e4ttar om hur sp\u00e4dbarnen uppskattar de stora salarna, hur de kommunicerar h\u00f6gljutt med varandra och sedan vill att visaren ska uppm\u00e4rksamma just dem. Bebisars konstsmak f\u00e5r skjuts av saker de k\u00e4nner igen, som katter, eller r\u00e4tt och sl\u00e4tt bl\u00e5tt. Visningarna sker i amningstempo. Om en mamma b\u00f6rjar mata sitt barn s\u00e5 bryter man inte upp fr\u00e5n det konstverket.<strong><br \/>\nTycker du aldrig att det \u00e4r otillfredsst\u00e4llande eller segt?<\/strong><br \/>\n\u2013 Hur kan det bli tr\u00e5kigt n\u00e4r jag har tio bebisar framf\u00f6r mig som k\u00e4mpar f\u00f6r att st\u00e5 upp och se? Jag blir f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att de \u00e4r s\u00e5 intresserade och f\u00e5r mycket energi av dem, men varf\u00f6r tror du att det skulle vara trist?<strong><br \/>\nDet \u00e4r mycket kunskap som jag inte skulle f\u00e5 utlopp f\u00f6r.<\/strong><br \/>\n\u2013 Ja, men det d\u00e4r handlar om dig. Om att du vill bli bekr\u00e4ftad som konstpedagog. Aprop\u00e5 det tr\u00e5kiga, barn har ett helt annat t\u00e5lamod \u00e4n vuxna och tycker om det repetitiva. N\u00e4r vi st\u00e5r framf\u00f6r Andy Warhols tapet med kor vill de r\u00e4kna koskallar. Jag b\u00f6rjar r\u00e4kna, kommer till elva, men de vill r\u00e4kna alla! Blir det lika m\u00e5nga om man r\u00e4knar fr\u00e5n andra h\u00e5llet?<\/p>\n<p>Fyra\u00e5ringarna sitter som p\u00e5 n\u00e5lar men f\u00f6r de vuxnas skull r\u00e4knar inte Maria Taube fr\u00e5n andra h\u00e5llet. N\u00e4sta g\u00e5ng barnen kommer till museet drar de Maria i handen: \u201dSka vi g\u00e5 och r\u00e4kna kor?\u201d Barn gillar ocks\u00e5 att reflektera. Kotapeten \u00e4r beskuren och de grubblar: r\u00e4knas det som en ko n\u00e4r man bara ser ett horn? Hur mycket ko g\u00f6r en ko? D\u00e5 kommer man Andy Warhols egna fr\u00e5gor om representation mycket n\u00e4ra.<strong><br \/>\nVisst har synen p\u00e5 barnen som vuxnas j\u00e4mlikar i fr\u00e5ga om r\u00e4ttigheter och behov \u00f6kat stadigt under 1900-talet?<\/strong><br \/>\n\u2013 Den kommersiella marknaden \u00e4lskar barn under fyra \u00e5r men m\u00e5nga statliga kulturinstitutioner har av tradition inte brytt sig s\u00e5 mycket om barnen. P\u00e5 Moderna Museet har barnen alltid haft en given plats.<strong><br \/>\nF<\/strong><strong>\u00f6rst kom barnvisningarna, sen babyvisningar. \u00c4r fostervisningar f\u00f6r gravida n\u00e4sta steg?<\/strong><br \/>\n\u2013 G\u00e4rna det. Salvador Dal\u00ed sa sig minnas den r\u00f6da f\u00e4rgen fr\u00e5n livmoderns insida och Niki de Saint Phalle hade ocks\u00e5 varit l\u00e4mplig f\u00f6r dem som g\u00e5r i v\u00e4ntans tider. Saint Phalle menade att den f\u00f6dande kvinnan \u00e4r lik mannen f\u00f6r det \u00e4r en kraft fr\u00e5n hennes kropp som skjuter ut. S\u00e5 n\u00e4r m\u00e4n \u00e4r mest biologiskt manliga och kvinnor mest biologiskt kvinnliga \u00e4r de ocks\u00e5 mest lika varandra.<\/p>\n<p><strong><\/strong>Hekatomber av konstn\u00e4rer h\u00e5ller upp sin barndom n\u00e4r de ska f\u00f6rklara sitt skapande. Constantin Brancusi h\u00e4vdade till och med att den som inte l\u00e4ngre \u00e4r barn inte heller \u00e4r konstn\u00e4r. I b\u00f6cker om barn och konst st\u00e5r det ideligen att barn, till skillnad fr\u00e5n vuxna, tecknar f\u00f6r sin egen skull och inte f\u00f6r att f\u00e5 smicker. Att barnen inte \u00e4r intresserade av att det ska vara traditionellt vackert, medan vuxna \u00e4r r\u00e4ddh\u00e5gsna. Barnens drivkraft \u00e4r lusten och de skapar f\u00f6r att orientera sig i v\u00e4rlden. Och det g\u00f6r inte vuxna? \u00c4r det \u201dbarnet\u201d i dem som \u00e4r renheten och fantasin? D\u00e5 kanske vi ocks\u00e5 ska s\u00e4ga att det \u00e4r \u201dkvinnan\u201d i mannen som g\u00f6r att han vattnar blommorna eller \u201dmannen\u201d i kvinnan som g\u00f6r att hon kan t\u00e4nka logiskt. Det \u00e4r en f\u00f6rdom att barn \u00e4r \u00f6ppna och vuxna f\u00f6rstockade i upplevelsen av konst. Barn kan vara mycket best\u00e4mda med ris och ros och det finns gott om rigida skolbarn. En vuxen mussla kan en konstpedagog alltid lirka upp med diskussion men hur ska pedagogen g\u00f6ra n\u00e4r ett barn sluter sig? Maria Taube vill g\u00f6ra en annan uppdelning \u00e4n mellan barn och vuxna. Sm\u00e5 barn v\u00e4rderar n\u00e4stan inte alls. Skolbarn kan d\u00e4remot mycket v\u00e4l tycka att all konst \u00e4r ful. Fast det beh\u00f6ver inte handla om att Jackson Pollock inte ville h\u00e5lla i en pensel utan om att fr\u00f6ken \u00e4r dum. Ofta \u00e4r barnet aggressivt n\u00e4r det s\u00e4ger att n\u00e5got \u00e4r d\u00e5ligt f\u00f6r det vet att man inte ska tycka s\u00e5. Taube brukar d\u00e5 be barnen beskriva vad som \u00e4r s\u00e5 smakl\u00f6st i konsten, sen fr\u00e5gar hon om de vill titta p\u00e5 de kladdigaste sakerna.<strong><em><\/em><\/strong> Det \u00e4r klart att barnen f\u00e5r tycka att n\u00e5got \u00e4r gr\u00e4sligt och att hitta det allra s\u00e4msta p\u00e5 ett museum \u00e4r roligt f\u00f6r alla. Sedan finns de uppgivna barnen som s\u00e4ger \u201d\u00c4ven om jag hade m\u00e5lat likadant hade jag inte f\u00e5tt h\u00e4nga h\u00e4r\u2026\u201d \u201d\u00c4r du s\u00e4ker p\u00e5 det?\u201d kan guiden d\u00e5 bolla tillbaka. Inf\u00f6r en tavla av Bror Hjort eller Clay Ketter kan barnbarn och farfar unisont utbrista: \u201dDen var d\u00e5lig f\u00f6r den hade jag kunnat g\u00f6ra sj\u00e4lv!\u201d S\u00e5nt tycker Maria Taube \u00e4r sorgligt f\u00f6r det visar att m\u00e4nniskor nedv\u00e4rderar sig sj\u00e4lva. Den vuxne har kanske i sin barndom blivit m\u00e4strad och skr\u00e4md till tystnad och \u00e4r nu i f\u00e4rd att reproducera samma m\u00f6nster. Maria Taube ber\u00e4ttar ocks\u00e5 en historia om motpolen till prestations\u00e5ngest:<br \/>\n\u2013 Det minsta barn jag m\u00f6tt som m\u00e5lade kr\u00e4ktes v\u00e4lling p\u00e5 golvet f\u00f6r att sedan dra streck i s\u00f6rjan. Vi k\u00e4nner gl\u00e4dje av att l\u00e4mna sp\u00e5r efter oss, efter v\u00e5ra kroppar f\u00f6r d\u00e5 ser vi att vi finns och det m\u00e5r vi bra av.<strong><em><\/em><\/strong> Alla barn m\u00e5r dock inte prima av att m\u00e5la. Taube har tr\u00e4ffat de som tecknar v\u00e5rdsl\u00f6st, knycklar ihop och provocerar: \u201d\u00c4r det h\u00e4r fint, va, va? \u00c4r det v\u00e4rt n\u00e5gonting?\u201d En konstpedagog har en hel skolklass att ta hand om och r\u00e4cker kanske inte till att vara terapeut ocks\u00e5 men Taube v\u00e4djar: vad du \u00e4n g\u00f6r, s\u00e4nk inte det h\u00e4r barnet ytterligare. Det kanske inte klarar pressen att hux flux skapa.<\/p>\n<p>Moderna Museet har gjort en unders\u00f6kning om vilken konst barn s\u00e4tter h\u00f6gst. Listan toppas av Marcel Duchamps cykelhjul, Donald Judds r\u00f6da fyrkant och Eva Hesses minimalistiska installationer. En annan magnet \u00e4r det som skr\u00e4mmer. Barn fascineras precis som vuxna av ot\u00e4cka bilder men f\u00e5r till skillnad fr\u00e5n dem inte frossa i det. Vad som \u00e4r farligt beror fr\u00e4mst p\u00e5 sammanhanget, p\u00e5pekar Taube. Barn d\u00f6ps ju i kyrkan framf\u00f6r en bild av en man som misshandlats till d\u00f6ds. Dick Bengtssons tavlor med hakkors \u00e4r d\u00e4remot sv\u00e5ra f\u00f6r henne:<br \/>\n\u2013 Jag kan inte och vill kanske inte hitta ett s\u00e4tt att f\u00f6rklara nazism f\u00f6r fem\u00e5ringar. D\u00e4remot visar jag \u201dHell\u2019s Angels of California\u201d av John E Franz\u00e9n. M\u00e5lningen f\u00f6rest\u00e4ller ett motorcykelg\u00e4ng och i f\u00f6rgrunden en naken skrevande kvinna. F\u00f6rskolebarn reagerar inte som vuxna ofta tror att de ska, utan pratar om bl\u00e5m\u00e4rkena p\u00e5 kvinnans l\u00e5r.<br \/>\nPaul McCarthy-utst\u00e4llningen, med rika referenser till sex och v\u00e5ld, guidades dock inte f\u00f6r barn. Ett annat grepp till\u00e4mpades: under en l\u00e4rarkv\u00e4ll p\u00e5 museet visade Maria Taube ist\u00e4llet videofilmer gjorda av en mellanstadieklass f\u00f6r l\u00e4rare fr\u00e5n andra skolor. Filmerna var fulla av ketchupblod och p\u00e5minde om McCarthys farvatten, utan att barnen sett utst\u00e4llningen. Taubes intryck \u00e4r att vuxna \u00e4r alltf\u00f6r bekv\u00e4ma eller r\u00e4dda f\u00f6r att orka se det barn f\u00f6rmedlar i sina bilder.<\/p>\n<p><strong>Men varf\u00f6r ska vi uppmuntra barnen att se p\u00e5 konst och g\u00f6ra egna bilder?<\/strong><br \/>\n\u2013 I grunden \u00e4r det i en demokratifr\u00e5ga: bilden \u00e4r ett av alla de spr\u00e5k vi f\u00f6ds med och vi lever i en tid d\u00e4r bildspr\u00e5ket anv\u00e4nds flitigt. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att barnen inte bara konsumerar andras bilder utan f\u00e5r tillf\u00e4lle att skapa sj\u00e4lva.<\/p>\n<p>Det har h\u00e4vdats att konsten kan st\u00e4rka f\u00f6rnuftet, bredda k\u00e4nsloregistret, f\u00f6r\u00e4dla v\u00e5r moral och ge oss ett visuellt spr\u00e5k. Ellen Keys appeller, Reggio Emilia-pedagogiken och ett otal andra r\u00f6ster fladdrar f\u00f6rbi genom \u00e5rhundradena. Dagens retorik fokuserar p\u00e5 kreativiteten som f\u00f6ds av konstupplevelsen och f\u00f6rhoppningen \u00e4r att denna eld ska genomsyra v\u00e5rt \u00f6vriga liv. Maria Taube h\u00e5ller f\u00f6rst\u00e5s med om att konsten \u00e4r en stark kraft men \u00e4r innerligt tr\u00f6tt p\u00e5 att prata samh\u00e4llsnytta.<\/p>\n<p>\u2013 Det visar p\u00e5 hur fattig diskussionen \u00e4r! Man \u00e4ter inte bara f\u00f6r att det \u00e4r nyttigt. Kultur handlar om att \u00f6verleva som m\u00e4nniska. Konsten \u00e4r en plats f\u00f6r reflektion och empati.<\/p>\n<p>De minsta barnens bilder har f\u00e5tt ett uppsving sedan modernismens entr\u00e9. Belevade vuxna uppskattar teckningarna f\u00f6r deras abstrakta kvaliteter. Samma f\u00f6r\u00e4ldrar har d\u00e4remot inte mycket till \u00f6vers f\u00f6r pilliga ton\u00e5rsalster. Sm\u00e5barn som tecknar \u00e4r f\u00f6rkonventionella: de bryter mot en massa regler men \u00e4r inte medvetna om det. Skol\u00e5ren \u00e4r konventionella, sedan kan en postkonventionell period upptr\u00e4da. Picasso sammanfattar: \u201dEn g\u00e5ng i tiden tecknade jag som Rafael, men det har tagit mig ett helt liv att l\u00e4ra mig teckna som ett barn.\u201d<\/p>\n<p>Maria Taube skruvar p\u00e5 sig:<br \/>\n\u2013 Barn blir skaml\u00f6st bed\u00f6mda och j\u00e4mf\u00f6rda vid varje steg s\u00e5 det \u00e4r inte konstigt att de \u00e4ngsligt s\u00f6ker trygghet i schabloner och grupper. De kl\u00e4r sig som sina kompisar, dansar och tecknar som dem men jag har inte sett tv\u00e5 likadana teckningar.<\/p>\n<p>Maria Taube f\u00f6rs\u00f6ker ingjuta nyfikenhet och mod. Barn som kommer till Moderna Museet ska bli v\u00e4l bem\u00f6tta och det \u00e4r viktigare att de l\u00e4r sig tala \u00e4n att lyssna. Barn som springer runt minns ocks\u00e5, fast de kanske pratar om konsten f\u00f6rst tv\u00e5 veckor senare.\u00a0 Moderna Museet har testat barn efter en visning och de sn\u00e4llaste \u00e5h\u00f6rarna mindes inte alls s\u00e5 mycket som l\u00e4rarna trodde.<br \/>\n\u2013 De var s\u00e5 upptagna av att nicka och visa att de f\u00f6rstod s\u00e5 att de inte hade energi kvar att ta in konsten.<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Publicerad i Konstn\u00e4ren nr 1, 2008. Intervju med konstpedagogen Maria Taube M\u00e5nga av Moderna Museets bes\u00f6kare sitter i barnvagn. F\u00f6r fyra \u00e5r sedan tog Maria Taube fasta p\u00e5 det och den f\u00f6rsta babyvisningen av museets samlingar var f\u00f6dd. Hon ber\u00e4ttar &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=493\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[11,113],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/493"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=493"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/493\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2114,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/493\/revisions\/2114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=493"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=493"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=493"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}