{"id":470,"date":"2011-07-19T22:39:32","date_gmt":"2011-07-19T22:39:32","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=470"},"modified":"2011-08-17T13:48:01","modified_gmt":"2011-08-17T13:48:01","slug":"hawaii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=470","title":{"rendered":"Hawaii"},"content":{"rendered":"

Resereportage publicerat 2007-08-03 i Expressen<\/em>.<\/a><\/p>\n

Det \u00e4r fuktvarmt p\u00e5 Honolulus flygplats, orkid\u00e9lila av lei-kransar och sliskjolmigt av hawaiiansk musik. N\u00e5gon upptr\u00e4der och en flygplanslogga f\u00f6rest\u00e4ller en tjej med hibiskusblomma bakom \u00f6rat. Varf\u00f6r finns det inte m\u00e5lade dalkullor p\u00e5 SAS-planen och fiolmusik i ankomsthallen p\u00e5 Arlanda? F\u00f6r att Hawaii, till skillnad fr\u00e5n Sverige, skapar myten om sig sj\u00e4lv. Alltsedan 60-talet d\u00e5 \u00f6riket blev amerikanskt och flygindustrin boomade har Hawaii marknadsf\u00f6rts som resedr\u00f6m och skimret best\u00e5r. Hawaii\u2026 folk f\u00e5r n\u00e5got trolskt i blicken men sedan tryter samtalet. 7 miljoner turister kommer hit \u00e5rligen f\u00f6r att nagla fast sitt luftslott.<\/p>\n

Taxin \u00e4r amerikanskt bred och v\u00e4gen med. Det skymmer. Det har det gjort i 18 timmar n\u00e4r vi flugit rakt v\u00e4sterut men nu ska det bli kv\u00e4ll. Molnen \u00e4r persikof\u00e4rgade, bergen svarta och landskapet milt som en rokokom\u00e5lning. Vad har m\u00e4nniskan bidragit med sedan dess? Jo, skokartonger i betong. Skyskraporna st\u00e5r h\u00e5gl\u00f6sa utan f\u00f6rankring, lika brutala som fr\u00e5gande. Hotellet \u00e4r lyxigt och i tropikerna \u00e4r det detsamma som iskallt; alla i receptionen \u00e4r kl\u00e4dda i blommigt och f\u00f6rkylda. Jag \u00e4r en h\u00e5rsm\u00e5n fr\u00e5n att sl\u00e5 p\u00e5 v\u00e4rmen men ist\u00e4llet g\u00e5r jag ut p\u00e5 balkongen. Fr\u00e5n tjugonde v\u00e5ningen syns en seg stad f\u00f6r bilar. De enda m\u00e4nniskorna som r\u00f6r sig \u00e4r joggare och uteliggare.<\/p>\n

Hawaii \u00e4r den nordligaste delen av Polynesien och geografiskt sett v\u00e4rldens mest isolerade plats. Det \u00e4r ocks\u00e5 f\u00e4rggrant, rent, varmt och ganska rikt. \u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r paradiset f\u00f6rl\u00e4ggs hit? Hawaii var de sista \u00f6arna som befolkades p\u00e5 500-talet och det blev ocks\u00e5 v\u00e4stv\u00e4rldens sista uppt\u00e4ckt d\u00e5 James Cook landsteg h\u00e4r 1778. Cook hade tur i b\u00f6rjan, men tredje g\u00e5ngen han kom blev han ihj\u00e4lslagen. Det var dock inget st\u00f6rre avbr\u00e4ck i utvecklingen. Sjukdomar, skogsavverkning, sockerr\u00f6rsplantager, Pearl Harbor, ananasodling och turism avl\u00f6ste varandra i snabb takt.<\/p>\n

Vi befinner oss p\u00e5 \u00f6n Oahu i storstaden Honolulu och naturligtvis g\u00e5r vi till Waikiki Beach. Namnet betyder \u201dmycket f\u00e4rskvatten\u201d och fram till 20-talet var det ett tr\u00e4skomr\u00e5de med odlingar. Sedan fraktade man vit sand fr\u00e5n en annan \u00f6 och byggde hotell. Vattnet \u00e4r smaragdklart, stranden s\u00e5d\u00e4r. Vi dricker n\u00e5got med is, all v\u00e4tska serveras s\u00e5. Palmer vajar, alla med metallringar p\u00e5 stammarna; det \u00e4r f\u00f6r att r\u00e5ttor inte ska kl\u00e4ttra upp och bygga bon. Andra v\u00e4xter och djur finns det ocks\u00e5 i \u00f6verfl\u00f6d, \u00e4ven om de flesta arter redan utrotats. Varje g\u00e5ng jag ser ett blommande tr\u00e4d s\u00e5 \u00e4r det en ny sort, men de verkar ha samma namn: \u201dshower tree\u201d, p\u00e5 grund av sina regnande kronblad. Naturen \u00e4r variationsrik och vacker och den amerikanska filmindustrin h\u00e5ller med. S\u00e5 fort Asien, Afrika, Edens lustg\u00e5rd eller ett dinosauriehelvete ska portr\u00e4tteras \u00e5ker man till Hawaii. Mer \u00e4n 100 filmer och tv-serier \u00e4r inspelade h\u00e4r.<\/p>\n

V\u00e5r guide p\u00e5 Oahu ser ut som Eric Cartman fr\u00e5n South Park men menar att han \u00e4r Elvis Presleys look-alike. Han kallar oss f\u00f6r the gang, \u201dGo, gang, go!\u201d varje g\u00e5ng bussen stannar och vi ska fota. Om vi inte ler kommer han att k\u00f6ra fortare. Vi river av n\u00e5gra bed\u00e5rande utsikter, en surfingstrand, som har v\u00e4rldsrekordet f\u00f6r brutna nackar, och ett par spetsiga berg: \u201dDolly Parton Peaks\u201d. Vid lunch m\u00e5ste vi \u00e4ta ordentligt: \u201dP\u00e5 Hawaii \u00e4ter vi inte tills vi \u00e4r m\u00e4tta, vi \u00e4ter tills vi somnar!\u201d Men vi f\u00e5r inte sova, guidens retorik oscillerar mellan viskningar och skrik och nu r\u00e4knar han upp allt som kom till Hawaii. Cook kom med myggen\u2026 Vad fanns h\u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan? fr\u00e5gar n\u00e5gon. Lava… svarar guiden Kauna lugnt och m\u00e4ktigt.<\/p>\n

N\u00e4sta dag flyger jag till Big Island, lika stort som tre Gotland och st\u00f6rre \u00e4n resten av \u00f6arna tillsammans. H\u00e4r finns en av v\u00e4rldens mest aktiva vulkaner Kilauea och en nationalpark d\u00e4r chanserna att se oranger\u00f6da floder \u00e4r stor. Jag ser inget. Lavan har slutat rinna synligt, den samlas upp till ett stort utbrott nu, menar guiden. Andra tecken talar ocks\u00e5 f\u00f6r det, n\u00e4r som helst kan det ske. Ist\u00e4llet f\u00f6r att fly v\u00e4ntar jag p\u00e5 tv\u00e5 tanter fr\u00e5n West Virginia som sl\u00e4par sig fram genom svavelr\u00f6k och svart \u00f6ken. Vi n\u00e5r vulkankratern, det skulle kunna vara ett grustag om inte f\u00f6r gin- och fruktoffer till pyromangudinnan Pele. Tillbakav\u00e4gen g\u00e5r genom ormbunksskogar och orter med halvsunkig bebyggelse. Den mullrande jorden och tv\u00e5 tsunamiliknande katastrofer p\u00e5 Big Island har lett till \u00f6verkomliga markpriser. M\u00e4klarna ler: \u201dget it while it\u2019s hot\u201d. Min favorit \u00e4r den svarta stranden; tropisk och amerikansk som en Gaugainm\u00e5lning och ett foto av Sally Mann.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen \u00e4r det luau, en festm\u00e5ltid p\u00e5 det anrika, rosa hotellet Royal Hawaiian. Aloha, s\u00e4ger personalen och tr\u00e4r p\u00e5 oss orkid\u00e9band gjorda i Thailand. Mahalo, s\u00e4ger vi, tack. Hawaiianska har bara tretton bokst\u00e4ver, alla lena och transkriberade av mission\u00e4rer. Hula, den rituella dansen som f\u00f6rbj\u00f6ds av desamma, har h\u00e4r p\u00e5 festen degraderats till sensuella krumbukter vilka besk\u00e5das sexistiskt mellan tuggorna. Maten \u00e4r biff och den lila rotfruktssmeten poi serveras inte. Inget \u00e4r heller lagat i jordugn, i sitt eget blod eller inslaget i bananblad. F\u00e5 hawaiianer h\u00e5ller p\u00e5 s\u00e5 idag, de flesta \u00e4ter burkskinka, spam. Ingen annan delstat sl\u00e5r dem i det. Spam \u00e4r bra vid en naturkatastrof. Dessutom kan man g\u00f6ra sushi av det och k\u00f6pa det p\u00e5 Seven Eleven.<\/p>\n

Jag skulle vilja tr\u00e4ffa fler helyllehawaiianer, de utg\u00f6r bara 1% av befolkningen och finns exempelvis p\u00e5 Moloka\u2019i, \u201dden mystiska \u00f6n\u201d. D\u00e4r sjungs det tydligen gospel, m\u00e5nga \u00e4r transvestiter och folk jordbrukar. Jag \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4ldigt nyfiken p\u00e5 Ni\u2019ihau, den karga och \u201df\u00f6rbjudna \u00f6n\u201d som s\u00e5ldes till en skotsk dam i slutet av 1800-talet och som nu drivs av en familj upplysta despoter. De har fixat skola och sjukv\u00e5rd f\u00f6r inv\u00e5narna, d\u00e4remot inga asfalterade v\u00e4gar eller eln\u00e4t. Sedan familjens ranch klappade ihop \u00e4r alla arbetsl\u00f6sa men folket uppges \u00e4ta br\u00f6dfrukter och vara n\u00f6jda. De f\u00e5r l\u00e4mna Ni\u2019ihau men inte ta med sig n\u00e5gon hem och turisterna m\u00e5ste bli personligen ditbjudna. Ett helt annat Hawaii allts\u00e5.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Resereportage publicerat 2007-08-03 i Expressen. Det \u00e4r fuktvarmt p\u00e5 Honolulus flygplats, orkid\u00e9lila av lei-kransar och sliskjolmigt av hawaiiansk musik. N\u00e5gon upptr\u00e4der och en flygplanslogga f\u00f6rest\u00e4ller en tjej med hibiskusblomma bakom \u00f6rat. Varf\u00f6r finns det inte m\u00e5lade dalkullor p\u00e5 SAS-planen och … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[107,11],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/470"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=470"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/470\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2125,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/470\/revisions\/2125"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=470"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=470"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=470"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}