{"id":466,"date":"2011-07-19T22:37:28","date_gmt":"2011-07-19T22:37:28","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=466"},"modified":"2011-08-17T13:48:33","modified_gmt":"2011-08-17T13:48:33","slug":"konstakningsblogg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=466","title":{"rendered":"Konst\u00e5kningsblogg"},"content":{"rendered":"

I juni 2007 \u00e5kte jag tillsammans med tre andra Expressenskribenter till Venedigbiennalen, ArtBasel, dokumentan i Kassel och Skulpturprojekte M\u00fcnster.
\nBlogg i Expressen.<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

7 juni\u00a0 Platons Grotto<\/h3>\n

Vi landar i Venedig och det \u00e4r genast vatten. Regn, p\u00f6lar och fukttjock luft. Fr\u00e5n kanalb\u00e5ten tittar vi p\u00e5 husen och d\u00e4r h\u00e4nger lila krokodiler. F\u00e4rgen \u00e4r s\u00e5 intensiv, Yves Klein hade varit stolt. N\u00e4sta sak som h\u00e4nger p\u00e5 ett hus \u00e4r en spetsduk. J\u00e4ttelik, den v\u00e4dras fr\u00e5n ett f\u00f6nster och r\u00e4cker en v\u00e5ning ner.Vi ackrediterar oss och g\u00e5r runt bland folk i kl\u00e4nningar och kostymer. Vi gick upp 5.00 i morse och har levt p\u00e5 plockmat sen dess. Marmorn gungar under mina f\u00f6tter. M\u00e5rten och Nils drinkar och r\u00f6ker i ett k\u00f6r. Att de orkar!<\/p>\n

P\u00e5 Fondazione Prada p\u00e5 \u00f6n San Giorgio Maggiore visar Thomas Demand Processo Grotto. Det \u00e4r en tredelad arbetsfrukt. F\u00f6rst ut ett foto av en modell av en grotta. Det \u00e4r s\u00e5nt som Demand st\u00e4ller ut (oavsett objekt).<\/p>\n

H\u00e4r finns emellertid mer; tv\u00e5 underliggande arbetsskikt. I det mittersta rummet visas processen. M\u00e4ngder av grottvykort, b\u00f6cker och avverkade stalaktiter, \u00f6verstrukna med neonpenna. Sicket jobb. Roligt \u00e4r det ocks\u00e5 d\u00e5 romantik och konceptkonst beblandas. L\u00e4ngst in, i det tredje rummet, finns grottmodellen av gr\u00e5 kartong. Fast det handlar inte om den. Inte om bilden utan om gr\u00e4vandet och str\u00e4vandet och Platons grotta med det evinnerliga skuggspelet. En viskningslek utan original och en f\u00e5f\u00e4ng l\u00e4ngtan efter n\u00e5got definitivt.<\/p>\n

Det \u00e4r l\u00e4tt att t\u00e4nka s\u00e5 n\u00e4r jag bullrar fram i natten p\u00e5 ett otal vaporettos mot Lido. J\u00e4mt m\u00e5ste jag byta och ta \u00e4nnu en. De g\u00e5r i cirkel men ingen verkar stanna p\u00e5 min station. M\u00e5rten och Nils festar n\u00e5gonstans p\u00e5 Guidecca. F\u00f6r hur ska man annars orka?<\/p>\n

8 juni\u00a0 Giardini = Roskilde<\/p>\n

Dagen \u00e4gnas \u00e5t de nationella paviljongerna i Giardini. Jag avverkar husen i den takt min stukade fot till\u00e5ter och st\u00f6ter p\u00e5 m\u00e5nga svenskar. Ja, Venedig \u00e4r rena svenskkolonin, 2000-talets Grez-sur-Loing och vi fr\u00e5gar varandra vad vi tycker om konsten. Vadar man i creme de la creme b\u00f6r det l\u00e5ta s\u00e5 h\u00e4r: \u201dmycket \u00e4r bra, men det \u00e4r mer som \u00e4r d\u00e5ligt\u201d. God ton \u00e4r ocks\u00e5 att vara misst\u00e4nksam mot nationella manifestationer: \u201dDet \u00e4r en blandning av nationell hybris och lokalpatriotisk korruption\u201d som en bekant uttrycker saken.<\/p>\n

Sj\u00e4lv irriterar jag mig ocks\u00e5 p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rdarna men av andra sk\u00e4l. Giardini\u2026 det ska vara s\u00e5 f\u00f6rbannat tjusigt. Bra konst och vackert folk i en park, inget annat. Matst\u00e4llen, sittplatser eller toaletter gillas ej. F\u00f6ljden \u00e4r att folk kissar i buskarna, \u00e4ter medhavd sylta i lergr\u00e4set och sitter i v\u00e4gen i trapporna. F\u00f6rutom ovan n\u00e4mnda aktiviteter och ett par timmar i k\u00f6 har jag en bra dag och t\u00e4nker att detta \u00e4r en mond\u00e4n version Roskildefestivalen. Man g\u00e5r runt bland de anrika scenerna, ser stj\u00e4rnorna och \u00e4r n\u00f6jd, oavsett hur ens idoler har presterat. Giardini \u00e4r ocks\u00e5 den sk\u00f6naste delen av Biennalens utst\u00e4llningar, till skillnad fr\u00e5n det ambiti\u00f6sa och br\u00f6tiga Arsenale.<\/p>\n

Mitt i natten \u00e4r mitt hotellrum fullt av ov\u00e4sen. Det h\u00e4r ska ju vara det serena Venedig! En kanal och en gondol. Inte som resten av Italien med vespor och skrik. Jag drar in madrassen i badrummet och sover d\u00e4r, likheterna med en rockfestival framtr\u00e4der nu \u00e4n tydligare.<\/p>\n

9 juni\u00a0 La Bella<\/h3>\n

Utanf\u00f6r Biennalen, eller \u00e4nnu hellre utanf\u00f6r Venedig, finns det riktiga Italien och utanf\u00f6r mitt hotellf\u00f6nster finns ett matchande nattliv. Detta f\u00f6ranleder mig till f\u00f6ljande nidskrift:<\/p>\n

Wrrrruuuum, h\u00e4r kommer ragazzerna och parkerar p\u00e5 pizzan s\u00e5 att ketchupen st\u00e4nker! \u00c4h, det \u00e4r inget att sura \u00f6ver, det d\u00e4r var inget \u00e4kta blod. Annars \u00e4r allt i Italien \u00e4kta, och italienare badade i blod medan vi gick med v\u00e5rt fruset i \u00e5drorna och jagade mammutar. Det var den gamla goda tiden. Den tiden tog slut men ist\u00e4llet f\u00f6r att fatta reson gick italienarna omkring och mindes och pekade p\u00e5 det gamla. N\u00e4r nu alla var upptagna med att peka gjordes det inte s\u00e5 mycket nytt. S\u00e5 pl\u00f6tsligt, en g\u00e5ng p\u00e5 1900-talet: \u201dVa fan culo, vi har f\u00f6rsovit oss!\u201d<\/p>\n

Det gick som det brukar en s\u00e5dan morgon. Man satte p\u00e5 sig en brun skjorta och de som stod i v\u00e4gen fick p\u00e5 k\u00e4ften. Det var en tid av buller och tumult men sen t\u00e4nkte italienarna att det var dags att gl\u00f6mma det hela. Hur skulle man g\u00f6ra det? Ont ska med ont f\u00f6rdrivas, s\u00e5 Italien satsade p\u00e5 buller och tumult. Ja, hela landet blev ett tivoli d\u00e4r man tacksamt v\u00e5ldtar sina sinnen f\u00f6r att slippa t\u00e4nka. Tr\u00f6ttnar man mellan varven \u00e4r det bara att st\u00e5 och peka p\u00e5 n\u00e5got gammalt igen. God natt!<\/p>\n

S\u00e5 hemskt \u00e4r det inte alls. Synd att vi ska \u00e5ka imorgon.<\/p>\n

10 juni\u00a0 The hills are alive to the sound of music<\/p>\n

Vi h\u00e4mtar ut bilen och det \u00e4r inte en Jaguar! Den d\u00e4r Jaguaren har det tjatats om l\u00e4nge. Sen februari har jag h\u00f6rt att vi ska g\u00f6ra Europa i en Jaguar, men nu blir det en Alfa Romeo ist\u00e4llet. N\u00e5v\u00e4l, norra Italien sveper \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rbi i 140 knyck men Nils \u00e4r missn\u00f6jd f\u00f6r folk k\u00f6r om honom. N\u00e4r M\u00e5rten s\u00e4tter sig bakom ratten blir det andra takter. D\u00e5 st\u00e5r vi helt stilla. Ingen annan k\u00f6r om heller f\u00f6r det \u00e4r bilk\u00f6.<\/p>\n

Lite bra \u00e4r det dock f\u00f6r vi f\u00e5r tid att veva ner rutan och fota bergen. En 1700-talsm\u00e4nniska hade nickat bifall. Det var n\u00e4mligen d\u00e5, under romantikens tidevarv, som folk b\u00f6rjade uppskatta sn\u00f6kl\u00e4dda toppar. Tidigare ville man p\u00e5 sin h\u00f6jd ha kultiverade kullar men paradisets lundar och pastorala \u00e4gor var b\u00e4st. Det som inte var kulturlandskap var farlig \u00f6demark och v\u00e4rst av allt var bergen. Ingick verkligen bergen i guds ursprungliga skapelse? Kyrkans m\u00e4n menade att syndafloden hade brutit s\u00f6nder marken och voil\u00e0: vidriga klippor, karga obscena utv\u00e4xter! Schweiz var en blemma och ett hinder p\u00e5 v\u00e4gen till det fagra Italien.<\/p>\n

M\u00e5rten, Nils och jag \u00e4lskar Sound-of-Music-natur men vi inser att vi varit i Italien f\u00f6r kort. Ockragula hus, pinjetr\u00e4d och azurbl\u00e5 vatten har hastigt f\u00f6rbytts mot gr\u00e5sten och gr\u00f6nblast. Nu \u00e4r vi hemma igen, k\u00e4nns det som. Fast Basel \u00e4r inte alls som Stockholm f\u00f6r h\u00e4r v\u00e5gar man arkitekturm\u00e4ssigt. Sprillans nya, fr\u00e4siga hus frotterar sig med lugna stenpalats men vi \u00e4r f\u00f6r tr\u00f6tta f\u00f6r att begapa. Ist\u00e4llet inkvarterar vi oss f\u00f6r natten och f\u00f6rbereder oss f\u00f6r en natt i skrivandets tecken.<\/p>\n

Hotellet har Internetuppkoppling i alla rum men den gubben gick inte. Svensk sladd fungerar ej med schweizisk kontakt. Sen funkar inte servicenumret eller visakortet. Att k\u00f6pa Internetkort funkar inte f\u00f6r de har ingen v\u00e4xel. Det slutar med att jag sitter bakom receptionsdisken och skriver p\u00e5 personalens dator.
\n– Att allt m\u00e5ste vara s\u00e5 komplicerat! s\u00e4ger jag till portiern (p\u00e5 klingande r\u00e4toromanska, f\u00f6rst\u00e5s) och han:
\n– Hade det inte varit det s\u00e5 hade det varit tr\u00e5kigt.
\n– Jag \u00f6nskar att jag hade din livsfilosofi.
\n– Jag kan ha den, jag \u00e4r ung.<\/p>\n

Jaha, den upplysningen satt som pricken \u00f6ver i:et.<\/p>\n

11 juni\u00a0 Basel by night<\/h3>\n

S\u00e5 h\u00e4r var v\u00e5r natt:<\/p>\n

Vi satt alla vakna i ett hyperdesignat hotellrum i Basel. P\u00e5 bord, s\u00e4ngar och golv ett lappt\u00e4cke av kataloger, cd-skivor, usb-pinnar, sura nappar, laptops och en flaska whiskey. Jag minns att Nils satt mitt i skiten och f\u00f6rs\u00f6kte skriva om Venedig, helt stirrig. Vi hade problem med bilderna och M\u00e5rten f\u00f6reslog: ring Tomas! Det brukar vara min standardl\u00f6sning annars, Tomaas\u2026 s\u00e5 fort jag ska g\u00f6ra n\u00e5gonting. Nu har jag gjort de beroende av min privata support. P\u00e5 morgonen blev allt klart och s\u00e5 fort Art Basel \u00f6ppnat gick vi raka v\u00e4gen genom porrkvarteren d\u00e4r vi bor till m\u00e4ssan och b\u00f6rjade rapportera.<\/p>\n

Art Basel var r\u00e4tt kasst och vi s\u00e5g det snabbt. Jag skriver \u00e4nd\u00e5 en recension medan mina kollegor sover, och st\u00e4ller dem inf\u00f6r fullbordat faktum. Det \u00e4r ok, det \u00e4r inte asviktigt och de \u00e4r inte vr\u00e5lsugna.
\n– Nils, ska inte du skriva n\u00e5got fr\u00e5n Basel?
\n– Nej, nej! Nils sitter i uppkn\u00e4ppt skjorta och f\u00e4ktar med armarna.<\/p>\n

12 juni\u00a0 Autobahn zu H\u00f6lle<\/h3>\n

Foten \u00e4r under kontroll, jag kan g\u00e5 hur l\u00e5ngt som helst men den \u00e4r bl\u00e5 och svullen. Jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 det, och nu n\u00e4r jag skriver f\u00e5r jag ocks\u00e5 ont i v\u00e4nster l\u00e5ngfinger som jag kn\u00e4ckte under f\u00f6rra \u00e5rtusendet. Ska det heller aldrig sl\u00e4ppa? M\u00e5rten och Nils springer i kemtv\u00e4ttade byxor p\u00e5 en \u00e4nnu kitchigare delm\u00e4ssa som precis \u00f6ppnat. Sj\u00e4lv sitter jag i horkort kjol och mailar kompisar. Jag kanske skulle sk\u00e4rpa mig? Jag g\u00e5r in p\u00e5 utst\u00e4llningen och ser s\u00e4kert m\u00e4ngder av bra saker men det som fastnar \u00e4r en naken dam p\u00e5 en cigarr. Hon kr\u00e4lar, skulpturen \u00e4r gr\u00e4llt bem\u00e5lad. I tidningen Art Investor finns en lista p\u00e5 de mest framg\u00e5ngsrika aktierna: Jasper Johns, Roy Lichtenstein, Keith Haring… Man kan f\u00f6lja de fluktuerande procentsatserna kvartalsvis och l\u00e4ra sig att h\u00e5lla tassarna borta fr\u00e5n Luc Tuymans. Han sj\u00f6nk som en sten och fred vare med honom.<\/p>\n

P\u00e5 Autobahn f\u00e5r man k\u00f6ra hur snabbt man vill. Det kan de s\u00e4ga med ber\u00e5tt mod. Det \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga bilar f\u00f6r det! Men ibland g\u00e5r det. M\u00e5rten k\u00f6r i 180 och \u00e4ter sig m\u00e4tt p\u00e5 godis. Ingen riktig mat vill han ha. Ojoj, det h\u00e4r ska hans f\u00f6r\u00e4ldrar verkligen inte l\u00e4sa. (De h\u00e4lsade att \u201dde v\u00e4ljer att inte l\u00e4sa allt.\u201d) Kassel \u00e4r en liten och sliten stad. Centralstationen ska antingen renoveras eller rivas, vi \u00e4r os\u00e4kra. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 resan f\u00e5r jag ett singelrum. Annars har det alltid varit tv\u00e5 s\u00e4ngar. Man f\u00f6rv\u00e4ntas inte vara singel i Venedig eller Basel. I Kassel d\u00e4remot f\u00e5r man vara s\u00e5 pass misslyckad och det k\u00e4nns sk\u00f6nt.<\/p>\n

13 juni\u00a0 Kaos i Kassel<\/h3>\n

Hotellpersonalen p\u00e5 Deutcher Hof blir inte klok p\u00e5 v\u00e5r relation. M\u00e5rten och jag kommer hem sent, vi g\u00e5r snabbt och p\u00e5 rad. Nils v\u00e4ntar redan p\u00e5 rummet. Jahadu, t\u00e4nker portiern och s\u00e4ger: Gute Nacht. N\u00e4r Natalia f\u00f6ljde med f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan f\u00f6ll fr\u00e5gan redan i Italien:
\n– This young woman, is she with you..?
\n– Oh, she is just working.\u201d sa den rensj\u00e4lade Nils.<\/p>\n

– Sn\u00e4lla, kan du inte skriva att jag k\u00f6rde 200 i timmen? Det \u00e4r Nils igen.
\n– Ni har egna bloggar! fr\u00e4ser jag tillbaka.<\/p>\n

Vad kymigt det ska bli n\u00e4r vi kommer hem till Sverige. Ingen biograf som f\u00f6ljer hack i h\u00e4l, ingen som ber\u00f6mmer f\u00f6r fortk\u00f6rning.<\/p>\n

Masserade av renh\u00e5llningsmaskiners buller sen fem i morse g\u00e5r vi p\u00e5 documentas presskonferens. Det \u00e4r ett slott och en tr\u00e4ngsel. Tio viktiga sitter i panelen och nedanf\u00f6r en sj\u00f6 av journalister. Jag ska rapportera till morgondagens tidning och \u00e4r glad men n\u00e4r vi pratar efter\u00e5t uppt\u00e4cker jag att jag inte minns samma saker som mina kollegor, och det m\u00e5ste vara det vitala, eller hur?<\/p>\n

I Aue-Pavillon \u00e4r det m\u00e4ngder av konst. 1000 stolar, foton med n\u00e5gon som klipper t\u00e5naglarna, folk i en segelb\u00e5t. Jag fattar igenting, jag f\u00e5r panik. De andra har varit h\u00e4r f\u00f6rut. De vet var man kvitterar ut katalogen, de minns vad hotellet heter. De kommer att hitta hem medan jag kommer att g\u00e5 vilse i Kassels centrum och det har jag verkligen inte tid med. M\u00e5rten k\u00f6per glass: choklad och citron. F\u00f6r mig l\u00e5ter det m\u00e4rkligt och jag g\u00f6r mig lustig. Han f\u00f6rklarar att nej, nej, det \u00e4r en v\u00e4lk\u00e4nd mix i Italien, en riktig klassiker. S\u00e5 mycket vet jag. Sen tr\u00e4ffar vi Peter Cornell, nyss hitkommen med flyget. Han har l\u00e4st flera intervjuer med documentas konstn\u00e4rlige ledare Roger M. Buergel och bildat sig en uppfattning om honom. F\u00e5tt en k\u00e4nsla f\u00f6r mannen i fr\u00e5ga, en smak, men nyligen l\u00e4ste han ytterligare en intervju, p\u00e5 tyska, och ser Buergel i ett lite annat ljus nu. Jag\u2026 \u00e4h, vi ska inte ens g\u00e5 in p\u00e5 det<\/p>\n

14 juni\u00a0 Tyska k\u00e4nslor<\/h3>\n

Jag \u00e4r lycklig idag f\u00f6r jag beh\u00f6ver inte tycka n\u00e5got. Ingen recension att skriva. D\u00e4remot g\u00e5r jag omkring och gillar. Nedan f\u00f6ljer ett par exempel:<\/p>\n

Annie Pootoogook \u00e4r en inuit fr\u00e5n Kanada. Hon tecknar, mestadels befolkade interi\u00f6rer. Klart inuiterna sitter inne n\u00e4r de \u00e4r s\u00e5 kallt. Bilderna \u00e4r f\u00e4rgglada men \u00e4nd\u00e5 mest vita. Klart har de en massa brokiga kl\u00e4der f\u00f6r att synas i sn\u00f6n, den som nu inte syns p\u00e5 bilderna. Hennes stil \u00e4r precis och detaljerad, full av tunna linjer och s\u00f6t men \u00e4nd\u00e5 grym och sluten. Anatomin \u00e4r fel, benen b\u00f6jer sig som tuggummi och ger en k\u00e4nsla av utdragenhet, l\u00e5ngsamhet. Tiden \u00e4r dock densamma f\u00f6r alla, inuiterna \u00e4r ocks\u00e5 moderna. Vi v\u00e4sterl\u00e4nningar \u00e4r \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nade f\u00f6r vi ser tv\u00e5 eskim\u00e5er som inte jagar s\u00e4l utan slappar och kollar p\u00e5 porrfilm.<\/p>\n

Andrei Monastyrski har som alla ryssar mycket historia att tampas med, om man nu \u00e4r lagd \u00e5t det h\u00e5llet och det \u00e4r han f\u00f6r han har fotat en gammal font\u00e4n. Jag antar att han vill mer \u00e4n att man bara ska njuta av 16 bilder p\u00e5 gyllene kvinnor bakifr\u00e5n. Fast i stunden r\u00e4cker det bra f\u00f6r mig. Kvinnorna b\u00e4r folkdr\u00e4kt och har tjocka fl\u00e4tor, det \u00e4r sol och sn\u00f6 och jag \u00f6nskar att jag hade varit d\u00e4r. Men jag tycker ocks\u00e5 om att de alla \u00e4r bortv\u00e4nda, ansiktsl\u00f6sa och blickar blint i en ring mot ingenting. Sedan l\u00e4ser jag att kvinnorna symboliserar det forna Sovjets 16 stater. Att Monastyrski spritt vitt pulver i mitten, som symboliserar ingenting, och att han klistrat information om centraliserad vattenf\u00f6rs\u00f6rjning p\u00e5 insidan av bilderna. Ja, det kan han v\u00e4l f\u00e5 g\u00f6ra, men mest \u00e4r det guld, sol, jugendlinjer, sn\u00f6, granar och fl\u00e4tor som g\u00f6r att jag g\u00e5r tv\u00e5 varv kring installationen.<\/p>\n

Ai Weiwei \u00e4r en riktig showstopper. \u00d6verallt dessa stolar! Vart man \u00e4n g\u00e5r s\u00e5 st\u00e5r n\u00e5gra antiker fr\u00e5n Quing-dynastin och lurar p\u00e5 en. Tillsammans \u00e4r de 1001 och Ai har ocks\u00e5 bjudit in 1001 vanliga kineser som ska komma till Kassel och bo i en gammal t\u00e4ltfabrik. Aktionen beskrivs som ett homage till br\u00f6derna Grimm vilka skrev de flesta av sina sagor i staden. Varf\u00f6r ska det tolkas som en hyllning till Grimm? Katalogen ger svar: kopplingen till Grimm \u00e4r att aktionen har en pedagogisk funktion som en f\u00f6rmedlare av v\u00e4rderingar och fr\u00e4mmande v\u00e4rldar. Kr\u00e4vs det s\u00e5 lite f\u00f6r att det ska vara ett homage till Grimm? I s\u00e5 fall \u00e4r alla mina videoverk ocks\u00e5 ett homage till Grimm. Det som f\u00e5r mig att tycka om aktionen \u00e4r att de flesta av kineserna inte varit utomlands och talar inget fr\u00e4mmande spr\u00e5k. De kommer att g\u00e5 omkring h\u00e4r som i en konstig saga. Staden kommer ocks\u00e5 att uts\u00e4ttas f\u00f6r en m\u00e4rklig saga, en invasion som inte vill n\u00e5got egentligen och som sen bara ger sig av.<\/p>\n

Johanna Billing \u00e4r den enda skandinaven p\u00e5 utst\u00e4llningen. I \u00f6vrigt l\u00e4r Roger Buergel ha tyckt att norden var skit. Hon har filmat en grupp musiker fr\u00e5n Edinburgh p\u00e5 en stor segelb\u00e5t. De har ingen erfarenhet av havet, som de flesta i deras stad, trots oceanen utanf\u00f6r husknuten. Det var det som f\u00e5ngade Billings intresse. Till segel, bl\u00e5sande h\u00e5r och h\u00f6ga broar spelas Billings tolkning av Arthur Russels \u201dThis Is How We Walk On The Moon\u201d. Det \u00e4r snygga bilder och sk\u00f6n musik. Billings stil finns f\u00f6r all del ocks\u00e5 d\u00e4r; koncentrationen och det obegripliga i det vardagliga. Jag t\u00e4nker \u00e4nd\u00e5 att med den musiken skulle m\u00e5nga lyckas. Dessutom beh\u00f6ver det inte vara folk i en segelb\u00e5t, det kan vara trapetskonstn\u00e4rer eller svetsare och m\u00e5nga andra kan ju ocks\u00e5 ta bra bilder men nu \u00e4r det Billing som har gjort det och jag st\u00e5r och njuter.<\/p>\n

James Coleman har gjort en videoinstallation som jag \u00e4lskar att hata. En fet projektion i ett \u00e4nnu fetare rum som naturligtvis \u00e4r tomt. Harvey Keitel syns p\u00e5 duken, han st\u00e5r i dimma, fl\u00e5sar och b\u00f6rjar meningar med \u201dthou\u201d. N\u00e5gonting baserat p\u00e5 Shakespeare och l\u00e5ngt som stryk. Ingen text finns i katalogen. Vi blir alla f\u00f6rgrymmade, vad \u00e4r det f\u00f6r man\u00e9r? En blanksida f\u00f6r egna anteckningar, som gjort f\u00f6r att skriva pretto med stora bokst\u00e4ver. Samtidigt \u00e4r det s\u00e5 r\u00e4tt det bara kan bli. Konsten ska kunna ta plats och tid och inga f\u00f6rbannade genv\u00e4gar. Fixar man inte det s\u00e5 kanske man inte var s\u00e5 intresserad fr\u00e5n b\u00f6rjan och d\u00e5 \u00e4r det ingen som helst id\u00e9 med n\u00e5gonting.<\/p>\n

Danica Dakic har tagit ett fotografi p\u00e5 en stor historisk landskapsplansch och mer. P\u00e5 planschen \u00e4r det lummiga palmer, tropiska blomster och sn\u00f6kl\u00e4dda bergstoppar. Framf\u00f6r den syns en grupp autentiska kids. Tanken \u00e4r v\u00e4l att man ska se sprickan. Den mellan v\u00e5r omhuldade kolonialism och de nya medborgarna som \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara en bild. Men det jag ser \u00e4r hur v\u00e4l ungdomarna sm\u00e4lter in i fonden. Killen med huva blir ett \u00e4nnu ouppt\u00e4ckt djur under en bananplanta. Dejtande asiater blir till arabesker. Det passar, matchar och flyter och vi serveras konstigheter ur en svunnen kultur, en gammal nutid. Jag kanske n\u00e5dde till sprickan \u00e4nd\u00e5?<\/p>\n

Dias & Riedweg har filmat en fest p\u00e5 ett tak i Rio de Janeiros slum. Verket \u00e4r f\u00f6rankrat i en gammal historia om kannibalism. Akt\u00f6rerna spelar upp scener fr\u00e5n gamla illustrationer och b\u00e4r p\u00e5 rituella f\u00f6rem\u00e5l. Tack och lov blir det inte \u00f6vertydligt. Sen dyker n\u00e5gra tr\u00e4snitt upp. Bort med dem, jag vill se mer av tjejerna. Runt om installationen finns tjogvis av ljushylta och gudfruktiga som blickar ner fr\u00e5n krackelerade pann\u00e5er. Det \u00e4r meningen, det fanns en tanke att installera verket p\u00e5 Schloss Wilhelmsh\u00f6he med dess samlingar. I en sn\u00e4vare ring kring filmen st\u00e5r vitingarna, kritikerna med sina knastertorra pennor. Vad ska vi tycka? Gud, vad \u00e4r det som vi h\u00e5ller p\u00e5 med? Jag vill dansa, det sv\u00e4nger. Fan vad jag \u00e4r sugen p\u00e5 fest!<\/p>\n

Mary Kelly ville, som feminist, inte st\u00e4lla ut i ett rosa rum men Roger Buergel sa att det inte fanns n\u00e5gra vita kuber p\u00e5 hans utst\u00e4llning. D\u00e5 fr\u00e5gade hon sig sj\u00e4lv om hon var en smygmodernist, en \u201dcloset modernist\u201d. Bara av den anledningen \u00e4r det kul att se installationen d\u00e4r det laxrosa, svarta och glasiga sitter som en sm\u00e4ck. Mycket text \u00e4r det ocks\u00e5, ristat genom glaspl\u00e5tarna och det handlar om det personliga som \u00e4r det politiska. Whatever. F\u00e4rg och form, d\u00e4r har jag mina betesmarker just nu och texten i glaset ristar sig rakt in i hj\u00e4rtat. Oavsett vad som st\u00e5r d\u00e4r. Jag lovar mig sj\u00e4lv att alltid skriva saker genom glas, om jag ska anv\u00e4nda handskrivet i en installation, vilket jag starkt tvivlar p\u00e5.<\/p>\n

I \u00f6vrigt d\u00e5? Det \u201dnakna livet\u201d som det s\u00e4gs h\u00e4r p\u00e5 documentan. Jo, s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

En vecka har vi varit p\u00e5 v\u00e4g nu, umg\u00e5tts dag och natt, och det \u00e4r h\u00f6g tid att b\u00f6rja irritera sig p\u00e5 varandra. P\u00e5 kl\u00e4derna, bloggarna och matvanorna. Jag dricker bara varmt vatten, M\u00e5rten och Nils har inga kl\u00e4der med f\u00e4rg\u2026 Jaja, vi beh\u00f6ver inte gifta oss med varandra. Vi \u00e5ker till Schloss Wilhelmsh\u00f6he och jag blir tillsagd vad jag inte ska skriva. D\u00e5 tar vi konsten ist\u00e4llet. Den var helt ok och passade bra med samlingarna. M\u00e5rten och Nils dr\u00f6jde sig kvar l\u00e4nge, f\u00f6r att de inte ville g\u00e5 hem och skriva, sa Peter.<\/p>\n

15 juni\u00a0 Manna fr\u00e5n himlen<\/h3>\n

Det \u00e4r f\u00f6rel\u00e4sning om konstpedagogik, ett av documentas tre ledmotiv. \u201dVi m\u00e5ste reflektera \u00f6ver guidepraktiken och f\u00e5 ett kritisk f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till den. Det handlar inte bara om att rabbla upp konsten.\u201d Nej, men p\u00e5 universitetet fick jag \u00e4ven l\u00e4ra att \u201dmetod talar man om n\u00e4r man inte har n\u00e5got intressantare att s\u00e4ga\u201d. Talet \u00e4r f\u00f6r all del kort och publiken uppmanas att dra iv\u00e4g guiderna till valfritt konstverk. \u201dG\u00f6r det nu, annars \u00e4r det mycket dyrt.\u201d Ja, och n\u00e5got annat gratis s\u00e4tt finns ju inte. Inga f\u00f6rklarande skyltar. Om man inte f\u00f6rst\u00e5r konsten i ett nafs f\u00e5r man st\u00e5 med tegelstenskatalogen och bl\u00e4ddra. Bl\u00e4ddra mycket, f\u00f6r konstn\u00e4rerna st\u00e5r inte i bokstavsordning eller utst\u00e4llningsordning utan kronologisk verkskapandeordning.<\/p>\n

Jag n\u00e4rmar mig en av guiderna och vi g\u00e5r, bara hon och jag f\u00f6r det ska inte vara stora grupper eller env\u00e4gskommunikation. \u201dDet handlar om att ifr\u00e5gas\u00e4tta r\u00e4tten till talet. \u201dDet jag s\u00e4ger \u00e4r inte viktigare \u00e4n det du s\u00e4ger\u201d menar hon. F\u00f6rvisso, men av erfarenhet i guidesv\u00e4ngen vet jag att folk blir missmodiga n\u00e4r lekm\u00e4n stj\u00e4l showen. Eller som n\u00e5gon sa: \u201djag kan lyssna p\u00e5 Micke varje rast, nu vill jag h\u00f6ra p\u00e5 dig, det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag \u00e4r h\u00e4r.\u201d Min guide vill att visningarna ska bli en upplevelse f\u00f6r alla parter. Gruppen (max. femton personer) ska inte bara suga \u00e5t sig, den ska \u00e4ven ge tillbaka till henne. \u201dEgentligen vill jag visa f\u00f6r folk att de inte beh\u00f6ver mig.\u201d Nej, kanske inte f\u00f6r vi st\u00e5r skr\u00e4mmande lika inf\u00f6r Cosima von Bonin, hon \u00e4r obegriplig f\u00f6r oss b\u00e5da.<\/p>\n

Fast visst vill jag ha min privata guide! Det \u00e4r v\u00e4ldigt roligt att tr\u00e5ka henne p\u00e5 tu man hand men jag rodnar f\u00f6r det \u00e4r ett s\u00e5nt sl\u00f6seri. Guiderna har f\u00f6rberett sig i en m\u00e5nad, de m\u00e5ste ha massor att s\u00e4ga till massorna som v\u00e4ller in men \u00e4nd\u00e5 ska det segas i sm\u00e5grupper och fr\u00e5gor besvaras med: \u201dvad tycker du..?\u201d<\/p>\n

P\u00e5 Liljevalchs konsthall pr\u00f6vades ett liknande system. Ist\u00e4llet f\u00f6r allm\u00e4nna visningar p\u00e5 best\u00e4mda klockslag fanns salsv\u00e4rdar att haffa n\u00e4r som och f\u00e5 sig lite till livs. Jag fr\u00e5gade f\u00f6r mycket, \u201ddet fick inte bli en hel visning\u201d upplystes jag om. Risken f\u00f6r det finns inte p\u00e5 documenta, guiden har tv\u00e5 timmar p\u00e5 sig men ett problem kvarst\u00e5r. N\u00e4r det regnar manna fr\u00e5n himlen har den fattige ingen sked. Vet folk verkligen hur de ska lirka med guiden f\u00f6r att f\u00e5 svar p\u00e5 det de inte vet?<\/p>\n

16 juni \u00a0M\u00fcde in M\u00fcnsteR<\/h3>\n

Vi \u00e4ter pressfolkssoppa i ett bastuvarmt r\u00e5dhus och b\u00f6rjar leta skulpturer p\u00e5 stan. De \u00e4r stora och m\u00e5nga. Inte f\u00f6r att vi ser n\u00e5gra.
\n– Bra att det bara \u00e4r vart tioende \u00e5r.
\nS\u00e4ger jag irriterat och \u00e5ngrar mig genast. Varf\u00f6r kan jag inte vara mer som M\u00e5rten? Sval och cool, ingenting bekommer honom. Fast p\u00e5 ett caf\u00e9 inleder han en mening med \u201djag hatar\u2026\u201d Mest handlar det om bussar i kullerstensgr\u00e4nder men skulpturerna f\u00e5r sig ocks\u00e5 p\u00e5 moppen. Nils och jag h\u00e5ller med, det \u00e4r d\u00f6f\u00f6tt att leta verk p\u00e5 stan som best\u00e5r i att n\u00e5gon flyttat ett par stenar. Tur f\u00f6r skulpturprojekte att Peter ska recensera. Det b\u00f6rjar regna och vi retirerar till \u201dMoscov\u201d och \u201dHongkong\u201d, v\u00e5ra rum p\u00e5 Hotel Marco Polo.<\/p>\n

Jag g\u00e5r till s\u00e4ngs med katalogen, en v\u00e4lfylld bibba d\u00e4r man aldrig f\u00e5r reda p\u00e5 n\u00e5got rakt av. Visst, konsten ska inte portionsf\u00f6rpackas men den ska heller inte sk\u00e4ggmummlas. Tv\u00e5 fr\u00e5gor: vad har gjorts och vad ville konstn\u00e4ren med det? Som svar kan man skriva en hel bok, jag vet, jag vet, men d\u00e5 brukar det finnas en baksidestext. S\u00e5 att man vet om man vill f\u00f6rdjupa sig. Ok, en m\u00e4ngd projekt \u00e4r \u00f6nskv\u00e4rt tydliga. Jag \u00e4r bara sliten, precis som alla andra svenskar vi m\u00f6ter. Tv\u00e5 skulpturprojekt vill jag n\u00e4mna:<\/p>\n

Mike Kelly \u2013 Petting Zoo<\/p>\n

En g\u00e5rd med f\u00e5r, getter, kor och \u00e5snor, valda f\u00f6r att alla gillar salt. Deras roll \u00e4r att slicka p\u00e5 Lots hustru. Hon som v\u00e4nde sig om mot Sodom och Gomorra och f\u00f6rvandlades till en saltstod. Kelly har utg\u00e5tt fr\u00e5n en medeltida bibelillustration d\u00e4r man ser den arma kvinnan vit och slickad i baken av tv\u00e5 kreatur. I hundratals \u00e5r har h\u00e4ndelsen varit inl\u00e5st i en bild. I tusentals \u00e5r har den varit inl\u00e5st i folks tankar. Nu blir ordet kropp och bilden verklighet.<\/p>\n

Michael Elmgreen & Ingar Dragset \u2013 Drama Queen<\/p>\n

En pj\u00e4s med 1900-talets stora skulpturikoner, kopierade av Elmgreen och Dragset. \u201cRabbit inspired by Jeff Koons Rabbit\u201d, \u201cBrillo Box inspired by Andy Warhol\u2019s Brillo Box\u201d\u2026 Rid\u00e5n g\u00e5r upp. Cloud Shepherd f\u00f6rklarar saker f\u00f6r Elegy III. Untitled (Dolomite) lackar ur, Walking Man pratar om ensamheten p\u00e5 alla v\u00e4rldens museer och Four Cubes f\u00f6resl\u00e5r att de ska numrera st\u00e5ndpunkter om konst. De pratar alla utifr\u00e5n sin tidsbundna horisont. Ibland \u00e4r det fyndigt, ibland krystat. N\u00f6jet best\u00e5r i att f\u00f6lja det allm\u00e4nm\u00e4nskliga och det f\u00f6rg\u00e4ngliga. K\u00e4nna igen sig men \u00e4ven se hur relativa k\u00e4nslor \u00e4r och hur allt f\u00f6r\u00e4ndras i takt med (konst)historiens steg.<\/p>\n

17 juni\u00a0 Himlen \u00f6ver D\u00fcsseldorf<\/h3>\n

Det \u00e4r v\u00e5r sista dag tillsammans och jag propsar p\u00e5 att vi ska fotas alla fyra i en grop gjord av Bruce Neuman. Verket heter Square Depression och \u00e4r vitt och sluttande. En omv\u00e4nd pyramidtopp som fungerar bra; folk gillar att sitta d\u00e4r. Fotot blev ocks\u00e5 fint. S\u00e5 lyckliga vi var, s\u00e5 unga.<\/p>\n

Fast inte l\u00e4nge till. M\u00e5rten och jag ryker ihop. Kunde vi inte ha st\u00e5tt ut ett par timmar till? \u00c4h, inget kalas utan kras. Slaget st\u00e5r om milj\u00f6n, fast mer om huruvida Annette Wehrmanns verk \u00e4r bra eller inte. En gr\u00e4vskopa st\u00e5r och skyfflar jord fr\u00e5n en h\u00f6g till en annan. Runtom st\u00e5r diverse maskiner i en alltf\u00f6r perfekt ring. Byggarbetsplatsen \u00e4r avsp\u00e4rrad och det h\u00e4nger m\u00e5lningar f\u00f6rest\u00e4llande en spa-anl\u00e4ggning som ska byggas. Bara det att den inget ska byggas, haha! S\u00e5 sa guiden p\u00e5 bussturen, s\u00e5 jag antar att det \u00e4r en v\u00e4lk\u00e4nd hemlighet. Gr\u00e4vskopan spyr disel hela sommaren. F\u00f6r vem?<\/p>\n

Jag tycker om n\u00e4r publiken ska st\u00e5 till doms \u00f6ver akvariefiskar i en mixer. Jag gillar n\u00e4r pengar f\u00f6rst\u00f6rs inf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 folk som f\u00f6rst inte visste att sedlarna var kasserade. Santiago Sierra \u00e4r en av mina favoritkonstn\u00e4rer. Konst ska inte beh\u00f6va vara pr\u00e4ktigt och politiskt korrekt. Men jag tycker att det h\u00e4r \u00e4r ett f\u00f6r h\u00f6gt pris f\u00f6r ett taffligt sk\u00e4mt. Det handlar om milj\u00f6n och om meningsl\u00f6st, fast\u00e4n betalt arbete. Verket \u00e4r p\u00e5 l\u00e5tsas men dess konsekvenser \u00e4r f\u00f6r mycket p\u00e5 allvar. Vore det n\u00e5got av Sierras rivm\u00e4rke \u00f6ver det s\u00e5 skulle jag g\u00f6ra avb\u00f6n men tyv\u00e4rr \u00e4r det inte tillr\u00e4ckligt aktuellt.<\/p>\n

M\u00e5rten tycker annorlunda och han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 in mig i sin gl\u00e4dje. Sen f\u00f6rs\u00f6ker jag f\u00e5 in honom i min indignation. Sen urartar det. F\u00e5r jag inte tycka vad jag vill? Tror du jag \u00e4r dum i huvudet? F\u00e5r jag inte k\u00f6pa vatten p\u00e5 flaska?<\/p>\n

Vi h\u00e5ller k\u00e4ft ett tag. Fan, M\u00e5rten tog in mig p\u00e5 tidningen. Han m\u00e5ste ha litat p\u00e5 mitt omd\u00f6me. Inte s\u00e5 att vi ska ha konsensus p\u00e5 sidan, o nej, men tanken var v\u00e4l inte heller att jag skulle tycka upp\u00e5t v\u00e4ggarna? Jag vill s\u00e4ga mycket men ska vi st\u00e5 p\u00e5 en bensinmack kl\u00e4dda i olja och blod och gr\u00e4la? Vi \u00e4r lika goda k\u00e5lsupare b\u00e5da tv\u00e5. Nils s\u00e4ger f\u00f6rbindligt och lite vemodigt:
\n– Nu \u00e4r det snart slut.
\n– Thank God!<\/p>\n

Svarar jag och M\u00e5rten ler s\u00e5 vi \u00e4r v\u00e4l p\u00e5 banan igen och Nils avh\u00e5ller sig fr\u00e5n att k\u00f6ra ihj\u00e4l oss p\u00e5 flygplatsen fast\u00e4n han \u00e4r tillr\u00e4ckligt tr\u00f6tt f\u00f6r att g\u00f6ra det. Det finns nog en himmel f\u00f6r oss alla och imorgon ska vi upp i den.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I juni 2007 \u00e5kte jag tillsammans med tre andra Expressenskribenter till Venedigbiennalen, ArtBasel, dokumentan i Kassel och Skulpturprojekte M\u00fcnster. Blogg i Expressen. 7 juni\u00a0 Platons Grotto Vi landar i Venedig och det \u00e4r genast vatten. Regn, p\u00f6lar och fukttjock luft. … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[11],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/466"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=466"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/466\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2126,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/466\/revisions\/2126"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=466"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=466"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=466"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}