{"id":4183,"date":"2026-10-15T13:33:37","date_gmt":"2026-10-15T13:33:37","guid":{"rendered":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4183"},"modified":"2026-10-15T13:37:09","modified_gmt":"2026-10-15T13:37:09","slug":"till-havet-nationalmuseum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4183","title":{"rendered":"Till havet! Nationalmuseum"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nMichael Ancher, En promenad p\u00e5 stranden, 1896.
\nTill havet! Stranden som gr\u00e4nsland och semesterdr\u00f6m, Nationalmuseum, 24 sep 2026 till 7 feb 2027. Publicerad 2026-09-28 i Konstguiden.<\/p>\n

Till havet! Fritidens stridsrop ljuder genom \u00e5rhundradena och manar p\u00e5 den nya medelklassen. Titta, t\u00e5get g\u00e5r fr\u00e5n Paris till Normandie, semestern \u00e4r snart h\u00e4r, st\u00e4derna \u00e4r sotiga och l\u00e4karna skriver recept p\u00e5 havsluft. Stj\u00e4rnorna stod r\u00e4tt p\u00e5 himlen f\u00f6r badturismens utveckling vid f\u00f6rra sekelskiftet, och hundra \u00e5r senare lever vi i massturismens efterdyningar.<\/p>\n

Nationalmuseums stora satsning p\u00e5 stranden inleds med 1870-talet, n\u00e4r badg\u00e4sternas fotsida krinoliner svepte \u00f6ver gyllene sand. Claude Monets m\u00e5lning Normandiet\u00e5gets ankomst, Gare Saint-Lazare<\/em>, 1877, skildrar stationen fr\u00e5n vilken resan till kusten tog fyra timmar. Loket frustar kolsvart och den bl\u00e5 \u00e5ngan bolmar mot de h\u00f6ga valven. F\u00f6r att \u00e5terge damerna p\u00e5 Stranden i Trouville<\/em>, 1870, begav sig Monet till den mest exklusiva badorten och m\u00e5lade i vinden s\u00e5 att sandkorn fastnade i oljef\u00e4rgen. Invid projiceras en raritet, en f\u00e4rgfilm fr\u00e5n 1912 som visar ett turkost hav och mond\u00e4na badg\u00e4ster som gladeligen l\u00e5ter sig sl\u00e5s omkull av v\u00e5gorna. Tv\u00e4rs \u00f6ver rummet vilar \u00c9duard Manets hustru och bror P\u00e5 stranden<\/em>, 1873. Det \u00e4r en raffinerad f\u00e4rgkomposition med tv\u00e5 fullt p\u00e5kl\u00e4dda, gr\u00e5svarta gestalter mot solblekt sand och livfulla str\u00e5k av gr\u00f6nbl\u00e5tt. Manet m\u00e5lade inte landskap men havet gillade han. Som ton\u00e5ring hade han tagit v\u00e4rvning p\u00e5 ett skepp till Rio de Janeiro.<\/p>\n

Dessa m\u00e5lningar gestaltar en tid d\u00e5 stranden omst\u00f6ptes i m\u00e4nniskornas medvetande. Fr\u00e5n att ha betraktats som ett farligt och fult gr\u00e4nsland p\u00e5 1600-talet f\u00f6rvandlades havslinjen under 1700-talets romantiska era till en h\u00e4lsosam naturupplevelse f\u00f6r eliten, och vidare till semesterdr\u00f6m vid 1800-talets slut. Salta bad rekommenderades, men bara i n\u00e5gra minuter. Resten av dagen kunde man spatsera p\u00e5 de nylagda sp\u00e5ngarna, bo p\u00e5 pastellf\u00e4rgade hotell, l\u00e4tta p\u00e5 konventionerna och sl\u00f6sa bort pengar p\u00e5 kasino. Fiskarbefolkningen s\u00e5lde skutorna, hyrde ut sina hus, tv\u00e4ttade \u00f6verklassens kl\u00e4der och l\u00e4rde n\u00e5gra f\u00e5 att simma. Det vanliga var dock att h\u00e4star, baddr\u00e4ngar eller badpigor drog turisten i en badvagn, ut i det l\u00e5nggrunda vattnet och d\u00e4r kunde denne doppa sig naken h\u00e5llandes i ett rep.<\/p>\n

\u00c4r ljuset p\u00e5 Skagen speciellt? Michael Anchers legendariska En promenad p\u00e5 stranden,<\/em> 1896, m\u00f6ter i utst\u00e4llningens n\u00e4sta etapp. Sommarkl\u00e4dda damer g\u00e5r som \u00e4nglar genom magiskt aftonljus i en avl\u00e5ng m\u00e5lning. Allt \u00e4r stilla, lent och s\u00f6tt som mjukglass. Men det fanns ocks\u00e5 andra som gick p\u00e5 samma strand och Ancher m\u00e5lade \u00e4ven dem. R\u00e4ddningsb\u00e5ten f\u00f6rs genom sanddynerna<\/em>, 1883, \u00e4r en heroiskt stor m\u00e5lning med en tr\u00e4ngsel av r\u00e5barkade fiskargubbar under tunga skyar. Flera m\u00e5lningar badar i ett dovt ljus, andra bl\u00e4nker s\u00e5 att man f\u00e5r kisa, s\u00e5 hur \u00e4r det egentligen? Ljuset p\u00e5 Skagen \u00e4r starkt, konkluderar utst\u00e4llningskatalogen, n\u00e4stan sju g\u00e5nger starkare \u00e4n p\u00e5 en \u00e5ker fyrtiofem kilometer d\u00e4rifr\u00e5n, men det \u00e4r inte mer speciellt \u00e4n p\u00e5 andra platser d\u00e4r hav m\u00f6ter flackt land. Det var inte heller f\u00f6r ljuset som m\u00e5larna kom dit, utan f\u00f6r nya motiv, billigt leverne och konstn\u00e4rsgemenskap. Samtidigt har deras verk populariserat Skagen och bidragit till sagan om ljuset s\u00e5 pass att orten med sina dryga sjutusen inv\u00e5nare \u00e5rligen tar emot tv\u00e5 miljoner turister. F\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sen tackade Skagen nej till att bli upptaget p\u00e5 Unescos v\u00e4rldsarvslista, allt f\u00f6r att inte sp\u00e4 p\u00e5 vurmen.<\/p>\n

Parallellt med att gener\u00f6sa och slappa badkl\u00e4der togs i bruk vid 1900-talets b\u00f6rjan utvecklades vitalismens nakna civilisationskritik. Industrialismen och stadslivet hade fj\u00e4rmat m\u00e4nniskan fr\u00e5n hennes r\u00e4tta ursprung och botemedlet var att h\u00e4nge sig \u00e5t naturens element. Edvard Munch hakade p\u00e5 trenden, \u00e5kte ut till \u00c5sg\u00e5rdstrand vid Oslofjorden och m\u00e5lade badande barn. Bleka kroppar som f\u00f6rvr\u00e4ngs under vattenytan blir till bl\u00f6tdjur, och tillsammans med sj\u00f6v\u00e4xter och stenar bildar de f\u00e4rgstarka ornament. Eug\u00e8ne Janssons forts\u00e4tter i det sirliga sekelskiftet med den v\u00e4lk\u00e4nda Flottans badhus<\/em>, 1907, milit\u00e4rens skandalomsusade badinr\u00e4ttning p\u00e5 Skeppsholmen i Stockholm. Inte heller h\u00e4r ett fikonl\u00f6v i sikte, men barnens lekar har ersatts av ett vuxet spel. Kropparna exponeras f\u00f6r en homoerotisk blick, vars forts\u00e4ttning var straffbar. Kabinettet d\u00e4r dessa m\u00e5lningar h\u00e4nger \u00e4r till bristningsgr\u00e4nsen fyllt med stora dukar, ett drastiskt drag som skulle kunna ta udden av verken, men som tv\u00e4rtom f\u00f6rst\u00e4rker kraften i dem.<\/p>\n

Om utst\u00e4llningsarkitekturen hittills g\u00e5tt i havets svala kul\u00f6rer, marint mot impressionism och ljusbl\u00e5tt f\u00f6r Skagen, s\u00e5 \u00e4r den avslutande salen ov\u00e4ntat och passande varm. R\u00f6tt kastar in bes\u00f6karen i modernismen, i krigens och massturismens tid. Danmark blev ett alternativ f\u00f6r de skandinaviska konstn\u00e4rerna n\u00e4r m\u00e5nga gr\u00e4nser i Europa st\u00e4ngde. I Den gr\u00f6na badvagnen, Fan\u00f6,<\/em> 1918 \u00e5terger Isaac Gr\u00fcnewald semesterparadiset i ett sofistikerat kaos. Folk, hund, h\u00e4st, storm och en naken kropp, s\u00e5 som den inte ska ses i en badvagn, och i f\u00e4rger man knappt ser p\u00e5 en strand. V\u00e4rlden var i gungning p\u00e5 flera s\u00e4tt, pl\u00f6tsligt badade man av hj\u00e4rtats lust och inte av h\u00e4lsosk\u00e4l, och gick i baddr\u00e4kt hela dagen p\u00e5 en icke-k\u00f6nssegregerad strand. Fler m\u00e4nniskor p\u00e5 str\u00e4nderna blev det ocks\u00e5, vilket en svartvit film fr\u00e5n 1934 vittnar om. Inspelad en dag i juli p\u00e5 Coney Island utanf\u00f6r New York, dit tunnelbanan dragits tjugo \u00e5r tidigare, f\u00e5ngar den en miljon m\u00e4nniskor i en myllrande massa.<\/p>\n

Den sorgl\u00f6sa rekreationens tid vid havet \u00e4r kanske bara en solkatt p\u00e5 evighetens strand. Max Beckman blev st\u00e4mplad som urartad konstn\u00e4r och flydde nazisterna till Nederl\u00e4nderna d\u00e4r han m\u00e5lade Brunt hav med m\u00e5sar,<\/em> 1941. Brunt som i uniformer, havets lera och allm\u00e4n skit. En b\u00e5t med trasigt segel ligger strandad, omgiven av utmattade vita f\u00e5glar. N\u00e5gra simtag d\u00e4rifr\u00e5n k\u00e4mpar de allierades soldater i Atlantens v\u00e5gor, i Robert Capas ikoniska fotografier fr\u00e5n landstigningen i Normandie. Svarta gestalter som snart ska d\u00f6 i tusental och iskallt, vitt vatten mot v\u00e4ggarnas blodr\u00f6da. Sommaren 2026 togs landstigningsstr\u00e4nderna upp p\u00e5 Unescos v\u00e4rldsarvslista, vilket gjort att str\u00e4nderna generar en mer p\u00e5kl\u00e4dd turism. H\u00e4r biter sig utst\u00e4llningen elegant i svansen och \u00e5terv\u00e4nder till samma str\u00e4nder, fast i ett annat \u00e4rende.<\/p>\n

De badande har r\u00f6rt sig fr\u00e5n norra Europa till varmare platser, hellre Thailand \u00e4n Normandie. Samtidigt renar storst\u00e4derna sina vattendrag s\u00e5 att man under klimatf\u00f6r\u00e4ndringarnas hetta kan svalka sig i Seine eller Themsen. Visst skulle det vara mer helgjutet att forts\u00e4tta ber\u00e4ttelsen d\u00e4r, \u00e4ven om museets uppdrag inte str\u00e4cker sig in i samtiden. Det man nu kan se p\u00e5 Nationalmuseum \u00e4r strandens h\u00e4pnadsv\u00e4ckande utveckling i ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Fr\u00e5n m\u00e4sterliga m\u00e5lningar till affischer och vykort p\u00e5 vem som helst i tv\u00e4rrandig baddr\u00e4kt. Ser man havet f\u00f6r alla v\u00e5gorna? Ja, tack vare kronologiska, geografiska och tematiska tr\u00e5dar skrivs enskildheterna in i ett st\u00f6rre narrativ. Havet finns d\u00e4r, filtrerat genom m\u00e5nga tankar, k\u00e4nslor och temperament.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n

\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Michael Ancher, En promenad p\u00e5 stranden, 1896. Till havet! Stranden som gr\u00e4nsland och semesterdr\u00f6m, Nationalmuseum, 24 sep 2026 till 7 feb 2027. Publicerad 2026-09-28 i Konstguiden. Till havet! Fritidens stridsrop ljuder genom \u00e5rhundradena och manar p\u00e5 den nya medelklassen. Titta, … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4183"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4183"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4183\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4189,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4183\/revisions\/4189"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4183"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4183"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4183"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}