{"id":4180,"date":"2026-10-15T13:30:43","date_gmt":"2026-10-15T13:30:43","guid":{"rendered":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4180"},"modified":"2026-10-15T13:38:01","modified_gmt":"2026-10-15T13:38:01","slug":"goteborgskolorism-waldemarsudde","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4180","title":{"rendered":"G\u00f6teborgskolorism, Waldemarsudde"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nRagnar Sandberg, Den bl\u00e5 bussen, 1938.
\nDen underbara f\u00e4rgen, G\u00f6teborgskolorismen i nytt ljus, Waldemarsudde, 3 okt 2026 till 26 feb 2027. Publicerad 2026-10-05 i Konstguiden.<\/p>\n

Lysande f\u00e4rger som skriksjunger. Smaragdgr\u00f6nt, violett, r\u00f6tt, saffransgult och koboltbl\u00e5tt. Det \u00e4r sv\u00e5rt att m\u00e5la med s\u00e5 starka f\u00e4rger och \u00e4nd\u00e5 f\u00e5 ihop det. G\u00f6teborgskoloristerna kunde. Det var motigt att verka i en sm\u00e5stad under mellankrigstiden, men d\u00e4r skedde ett m\u00e5larunder. Tor Bjurstr\u00f6m undervisade p\u00e5 Valands konstskola och de utexaminerade var Inge Schi\u00f6ler, Ragnar Sandberg, \u00c5ke G\u00f6ransson, Ivan Ivarson och Nils Nilsson. De fem r\u00e4knas till g\u00f6teborgskoloristernas k\u00e4rntrupp, som chockerade p\u00e5 30-talet men b\u00f6rjade \u00e4lskas p\u00e5 50-talet. Waldemarsuddes utst\u00e4llning visar prov p\u00e5 kronprinsarnas verk i en vidare kontext.<\/p>\n

Bjurstr\u00f6m ville att hans elever skulle s\u00e4tta \u201df\u00e4rg mot f\u00e4rg, f\u00f6r att uppn\u00e5 st\u00f6rsta m\u00f6jliga intensitet\u201d. Klanger och harmonier skulle uppst\u00e5 i m\u00f6tet mellan f\u00e4rgf\u00e4lt. N\u00e4r jag gick p\u00e5 konstskola hundra \u00e5r senare fick jag l\u00e4ra mig samma sak, och jag har ocks\u00e5 l\u00e4rt ut detta till mina elever. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt uppg\u00e5r g\u00f6teborgskolorismen i modernismen ideal, d\u00e4r man f\u00f6rlitar sig mer p\u00e5 kul\u00f6r \u00e4n val\u00f6r, mer p\u00e5 f\u00e4rg \u00e4n gr\u00e5skala.<\/p>\n

Innan g\u00f6teborgskoloristerna fanns Edvard Munch, Vincent van Gogh och Pierre Bonnard. Vid sidan av dem verkade tyska expressionister med svarta konturer och franska fauvister med dekorativ stil. Waldemarsudde visar vad som h\u00e4nde n\u00e4rmare oss med n\u00e5gra mindre k\u00e4nda svenska och nordiska konstn\u00e4rer som knyter an till kolorismen. Det kan vara sp\u00e4nnande ur historiesynpunkt, men g\u00f6r utst\u00e4llningen lite utsp\u00e4dd. N\u00e5gra nu levande konstn\u00e4rer fl\u00e4tas ocks\u00e5 in i utst\u00e4llningen, fr\u00e4mst m\u00e4rks Bella Runes skira, textila installationer och Ebba Svenssons stora, milt st\u00e4mda dukar. Ett intressant komplement till allt det gamla och f\u00e4rgstarka, men det sl\u00e5r inte gnistor om m\u00f6tet.<\/p>\n

Hur kom det sig att g\u00f6teborgskolorismen, detta fyrverkeri av f\u00e4rg, skedde i en regnig kr\u00e4marstad d\u00e4r man som konsthistorikern Bo Lindwall s\u00e4ger \u201dhellre skrev fakturor \u00e4n poesi\u201d? Kanske f\u00f6r att man beh\u00f6vde det d\u00e4r som mest. Det ber\u00e4ttas att Ragnar Sandberg gick gatan fram i gr\u00e5slasket och pl\u00f6tsligt kom d\u00e4r en bl\u00e5 buss! Glad sprang han in p\u00e5 en f\u00e4rgaff\u00e4r och k\u00f6pte en burk oljef\u00e4rg i samma nyans. I hans m\u00e5lning Den bl\u00e5 bussen<\/em>, 1938, finns det svidande, l\u00e4ngtande bl\u00e5 mot ljust nynnande lila himmel, mot de bleka kvinnorna med r\u00f6da och bl\u00e5 \u00f6gon, mot kala tr\u00e4d och leriga fasader. Precis som det kan vara en v\u00e5rvinterdag. Generationskamraten Ivan Ivarson s\u00e4ger \u201dJag skulle vilja \u00e4ta f\u00e4rg\u201d. N\u00e4r jag sj\u00e4lv st\u00e5r framf\u00f6r Sandbergs m\u00e5lning k\u00e4nns det som att jag g\u00f6r det, och det smakar underbart.<\/p>\n

Ivarssons Fruktsk\u00f6rd, St Georges-de-Didonne,<\/em> 1939, h\u00e4nger i rummet intill. Den \u00e4r oregerligt uppl\u00f6st i vilda kul\u00f6rer och yvig penselskrift. N\u00e4r en bes\u00f6kare i Ivarssons atelj\u00e9 ber\u00f6mde en m\u00e5lning sa han: \u201dJa, nu \u00e4r den kanske vacker, men det \u00e4r inte det den skall vara. Nu skall jag grisa ner den ett slag.\u201d D\u00e4r n\u00e4mner han ett av g\u00f6teborgskolorismens teman, det of\u00e4rdiga, vilket ocks\u00e5 \u00e4r centralt i impressionism och modernism. En m\u00e5lning kan bli trist om den \u00e4r alltigenom klar och sluten. Hellre d\u00e5 att den fortfarande andas och visar sina r\u00e5a ytor. Samtidigt kan en oavslutad process leda till sj\u00e4lvkritik. P\u00e5 baksidan av en av Karl Isaksons mest k\u00e4nda modellstudier st\u00e5r det skrivet \u201dBr\u00e4nnas\u201d.<\/p>\n

Varf\u00f6r \u00e4r psykisk sjukdom \u00f6verrepresenterad i g\u00f6teborgskoloristernas krets? I utst\u00e4llningskatalogen f\u00f6rdjupar sig f\u00f6rfattaren och psykologen Lydia Sandgren i \u00c5ke G\u00f6ransson och Inge Schi\u00f6ler som b\u00e5da insjuknade i schizofreni. Hon skriver: \u201dSvaret \u00e4r detsamma som f\u00f6r m\u00e5nga andra: f\u00f6rmodligen p\u00e5 grund av en konstitutionell s\u00e5rbarhet, i kombination med diverse stressfaktorer och en psykologiskt betingad of\u00f6rm\u00e5ga att hantera dem.\u201d Att verka som ung konstn\u00e4r med knappa resurser och uppdrivna ambitioner parat med sj\u00e4lvkritik och m\u00f6ta en of\u00f6rst\u00e5ende omv\u00e4rld, det \u00e4r som ett recept p\u00e5 underg\u00e5ng. L\u00e4gg d\u00e4rtill konstn\u00e4rsmyten om bohemen och den geniale galningen. Utan att romantisera sjukdom har den moderna psykiatriska forskningen p\u00e5visat ett samband mellan psykisk sjukdom och kreativitet. B\u00e4st om man sj\u00e4lv inte insjuknar men har det i sl\u00e4kten. Om man har en m\u00e5ttlig s\u00e5rbarhet med h\u00f6g kognitiv flexibilitet och ett divergent t\u00e4nkande.<\/p>\n

\u00c5ke G\u00f6ransson dog i tuberkulos p\u00e5 ett mentalsjukhus n\u00e4r han var fyrtio \u00e5r gammal. \u00c5ren innan dess blommade hans konstn\u00e4rskap n\u00e4r han befriad fr\u00e5n alla plikter kunde m\u00e5la dygnet runt i en l\u00e4genhet p\u00e5 trettiotv\u00e5 kvadrat som han delade med fem sl\u00e4ktingar och inneboende. Kvinna i bl\u00e5tt<\/em>, 1933-37, \u00e4r ett portr\u00e4tt av hans mor som han j\u00e4mt hade f\u00f6r \u00f6gonen i hemmet han s\u00e4llan l\u00e4mnade. Gestalten tornar upp sig bl\u00e5melerad och fl\u00e4ckad i det tr\u00e5nga bildrummet som ett v\u00e4nligt monster.<\/p>\n

Inge Schi\u00f6lers Sommar\u00e4ng, Koster,<\/em> 1966, v\u00e4ger mellan dr\u00f6m och mardr\u00f6m i sin tunga kolorit. Blommornas karmosinr\u00f6da och himlens d\u00e5nande bl\u00e5 \u00e4r b\u00e5de livslust och \u00e5ngest. Schi\u00f6ler blev hospitaliserad n\u00e4r han var tjugofem \u00e5r. Lejonparten av sitt liv tillbringade han avskuren fr\u00e5n v\u00e4rlden, men kunde i femtio\u00e5rs\u00e5ldern till sist bli utskriven tack vare ny psykofarmaka. Visst m\u00e5lade han lite p\u00e5 sjukhuset ocks\u00e5, men det var f\u00f6rst n\u00e4r han kunde bos\u00e4tta sig i sk\u00e4rg\u00e5rden, leta motiv med motorb\u00e5t och kladda av penslarna p\u00e5 klipporna som han blev sig sj\u00e4lv. D\u00e4r korsade han ocks\u00e5 v\u00e4g med Lena Cronqvist, och deras skildringar av Koster h\u00e4nger till f\u00f6rvillelsen lika i sista rummet.<\/p>\n

I utst\u00e4llningens stora sal finns Nils Nilssons Flicka som provar hatt<\/em>. Det \u00e4r ett enkelt motiv men jag blir st\u00e5ende l\u00e4nge. F\u00f6r att se hur det oranger\u00f6da och vitsk\u00e4ra, det metallgr\u00e5 och solgula leder p\u00e5 uppt\u00e4cktsf\u00e4rd. Eller se p\u00e5 v\u00e4ggen mitt emot, hur Sandberg och G\u00f6ransson f\u00f6renas i laxrosa och mintgr\u00f6nt i den lustfyllda h\u00e4ngningen. Poeten Gunnar Ekel\u00f6f menade att f\u00e4rgen inte bara var g\u00f6teborgskoloristernas medel utan ocks\u00e5 deras motiv och Ivarsson st\u00e4mde in: \u201dSpelar inte f\u00e4rgen f\u00f6rsta rollen kan det visserligen vara konst men inte m\u00e5leri.\u201d<\/p>\n

Varf\u00f6r blev g\u00f6teborgskoloristerna folkk\u00e4ra? De var l\u00e4tta att \u00e4lska, n\u00e4r v\u00e4l chocken \u00f6ver det moderna lagt sig. De skildrade m\u00e4nsklig v\u00e4rme, staden och naturen som de delade med sin publik. De \u00f6ppnade m\u00e4nniskors blick f\u00f6r att en b\u00e5t eller ett \u00e4pple kunde ses p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. De teoretiserade inte och befann sig inte p\u00e5 ett annat mentalt plan. Deras kolorit f\u00f6rknippas med gl\u00e4dje, \u00e4ven om det alltid fanns en skuggsida.<\/p>\n

Vad h\u00e4nder med k\u00e4rleken nu? Samtidskonsten g\u00e5r oftast andra v\u00e4gar \u00e4n f\u00e4rgexperimentens stig men sj\u00e4lvklart finns det f\u00e4rglyriker \u00e4ven idag. M\u00e5lare som i starka f\u00e4rger och figurativa scener f\u00e5ngar en upph\u00f6jd vardag, ta bara Duda Bebek, Ylva Sn\u00f6frid eller Ylva Ceder. Men det \u00e4r en annan konstrunda. H\u00e4r har jag skrapat p\u00e5 toppen av g\u00e5ngna tiders f\u00e4rgberg och bes\u00f6kt en komplex utst\u00e4llning d\u00e4r nya insikter kan g\u00f6ras.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ragnar Sandberg, Den bl\u00e5 bussen, 1938. Den underbara f\u00e4rgen, G\u00f6teborgskolorismen i nytt ljus, Waldemarsudde, 3 okt 2026 till 26 feb 2027. Publicerad 2026-10-05 i Konstguiden. Lysande f\u00e4rger som skriksjunger. Smaragdgr\u00f6nt, violett, r\u00f6tt, saffransgult och koboltbl\u00e5tt. Det \u00e4r sv\u00e5rt att m\u00e5la … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4180"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4180"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4180\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4190,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4180\/revisions\/4190"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4180"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4180"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4180"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}