{"id":4139,"date":"2025-10-17T15:52:55","date_gmt":"2025-10-17T15:52:55","guid":{"rendered":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4139"},"modified":"2025-10-17T15:57:41","modified_gmt":"2025-10-17T15:57:41","slug":"when-we-see-us-liljevalchs","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4139","title":{"rendered":"When we see us, Liljevalchs+"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Zandile Tshabalalas, Two Reclining Women, 2020
\nWhen We See Us, Liljevalchs+, 10 okt 2025 till 30 aug 2026
\nPublicerad 2025-10-17 i Konstguiden<\/p>\n

Gl\u00e4dje, Fest, Sensualitet, Vardag. Triumf, Frig\u00f6relse, Andlighet. Vad tror ni om dessa ledord ist\u00e4llet f\u00f6r \u00e4nnu ett filter av trauman n\u00e4r de svartas historia ska vaskas fram? S\u00e5 vill curatorerna f\u00f6r utst\u00e4llningen When we wee us<\/em> framst\u00e4lla det g\u00e5nga seklet av svart figurativt m\u00e5leri, med konstn\u00e4rer fr\u00e5n Afrika och dess diaspora. Det \u00e4r klart att ett narrativ som st\u00e4ndigt fokuserar v\u00e5ld och fattigdom \u00e4r or\u00e4ttvist, f\u00f6r den svarta kulturen inneh\u00e5ller s\u00e5 m\u00e5nga livsbejakande och \u00f6verd\u00e5diga aspekter! Men blir det inte som att tiga om elefanten i rummet? F\u00f6r ingen djupare ber\u00e4ttelse kan g\u00f6ras trov\u00e4rdig utan m\u00f6rka undertoner. Ingen m\u00e5lning blir intressant utan kontraster. Lugn, det finns medvetenhet om det i utst\u00e4llningen och m\u00e5nga verk b\u00e4r p\u00e5 en intressant ambivalens. \u00c4ven om lyckliga teman st\u00e5r med guldskrift p\u00e5 v\u00e4ggarna, utst\u00e4llningsmusiken klingar ljuvt, och m\u00e5lningarna lyser av f\u00e4rg, s\u00e5 finns eftertanken och sm\u00e4rtan ofta d\u00e4r.<\/p>\n

When they see us<\/em> \u00e4r titeln p\u00e5 en Netflixserie av Ava DuVernay och baseras p\u00e5 h\u00e4ndelserna n\u00e4r ett g\u00e4ng f\u00e4rgade ton\u00e5rspojkar blev oskyldigt d\u00f6mda f\u00f6r v\u00e5ldt\u00e4kt av en vit kvinna. D\u00e4rifr\u00e5n h\u00e4mtar utst\u00e4llningen sitt namn, men ist\u00e4llet f\u00f6r att bli sedda utifr\u00e5n och objektifierade f\u00e5r nu de svarta egen agens. De omformas till aktiva subjekt med tolkningsf\u00f6retr\u00e4de. N\u00e4r vi ser p\u00e5 oss sj\u00e4lva ber\u00e4ttar vi v\u00e5r riktiga historia. Utst\u00e4llningen \u00e4r producerad av Zeitz MOCAA i Kapstaden och har visats i Basel och Bryssel innan den landat h\u00e4r. P\u00e5 Liljevalchs+, i den vita extra konsthallen p\u00e5 baksidan av den gamla byggnaden, ska verken h\u00e4nga i n\u00e4stan ett \u00e5r. Det \u00e4r en underbar l\u00e4xa att ta till sig och det gener\u00f6sa tidsspannet verkar pedagogiskt t\u00e4nkt.<\/p>\n

Glittrande och berikande, s\u00e5 k\u00e4nns det att ta till sig utst\u00e4llningen. Men jag undrar \u00e4nd\u00e5 \u00f6ver urvalet. M\u00e4ngden av medverkande konstn\u00e4rer, d\u00e4r de flesta bara visar en m\u00e5lning, och den varierade kvaliteten p\u00e5 verken f\u00f6r tankarna till V\u00e5rsalongen. \u00c4ven om det \u00e4r en brant j\u00e4mf\u00f6relse, f\u00f6r niv\u00e5n \u00e4r s\u00e5 mycket h\u00f6gre h\u00e4r. Konstn\u00e4rerna \u00e4r etablerade och guldkornen lyser ikapp. Det \u00e4r en rolig och fantasifull samling, men det saknas en f\u00f6rdjupning av de presenterade konstn\u00e4rskapen och en \u00f6verbyggnad av de riktigt stora namnen. Var \u00e4r Kerry James Marshall, Kara Walker eller Faith Ringgold? Bara f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra.<\/p>\n

Meleko Mokgosi fr\u00e5n Botswana inleder expos\u00e9n med monumentalm\u00e5lningen Pax Kaffraria: Graase-Mans<\/em>, 2014. Duken \u00e4r drygt tv\u00e5 meter h\u00f6g och n\u00e4stan nio l\u00e5ng. Pax \u00e4r fred p\u00e5 latin, men har ofta anv\u00e4nts i sammanhang av makt och kontroll. Kaffraria \u00e4r ett kolonialt omr\u00e5de i Sydafrika bildat av det rasistiska ordet kaffir. Graase-Mans \u00e4r gr\u00e4s-m\u00e4n p\u00e5 afrikaans, som gr\u00e4sr\u00f6tter eller m\u00e4nniskor knutna till marken. I m\u00e5lningen syns tj\u00e4nsteandar, svarta m\u00e4nniskor i uniformer eller enklare kl\u00e4der som utf\u00f6r hush\u00e5llssysslor. En svart kvinna h\u00e5ller h\u00e4nderna f\u00f6rtroligt p\u00e5 ett vitt barns br\u00f6st, en pojke som kanske har mer kontakt med de anst\u00e4llda \u00e4n med f\u00f6r\u00e4ldrarna i huset. Den br\u00e4ckliga freden som vilar p\u00e5 underordning. De vitas vingliga makt byggd ovanp\u00e5 de svartas arbete.<\/p>\n

Andlighet \u00e4r det f\u00f6rsta tema som f\u00f6ljer och Edouard Duval-Carri\u00e9 fr\u00e5n Haiti visar det dekorativa verket The True Story of the Water Spirits<\/em>, 2004. En gl\u00e4nsande yta av plexiglas, likt vatten, breder ut sig p\u00e5 golvet och under det m\u00e5lningar av svarta gestalter och vita vattenliljor mot orange fond. Till den transatlantiska slavhandelns grymmaste historier h\u00f6r den om m\u00e4nniskor som sl\u00e4ngdes levande \u00f6verbord, allt f\u00f6r att f\u00e5 ut mer p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4kringen. Men precis som n\u00e4r man sanndr\u00f6mmer och kan vrida n\u00e5got d\u00e5ligt tillr\u00e4tta finns en modern mytbildning d\u00e4r det ber\u00e4ttas om att dessa m\u00e4nniskor levde vidare som vattenandar och skapade en civilisation p\u00e5 havets botten. Flera samtida svarta konstn\u00e4rer har gestaltat detta i ett poetiskt manifesterande av \u00f6verlevnad.<\/p>\n

Scherezade Garc\u00eda fr\u00e5n Dominikanska republiken vars f\u00e4rgstarka och enigmatiska m\u00e5lning Via Crucis: when the sea is my land, <\/em>2021, forts\u00e4tter p\u00e5 detta tema. Ett dubbelportr\u00e4tt omgivet av r\u00f6da tyger och eleganta m\u00f6nster. Det \u00e4r som en barockm\u00e5lning och ett hj\u00e4rtsmycke, men med svarta huvudpersoner och andra detaljer \u00e4n vad den vita konsthistorien bjuder. Garc\u00eda f\u00f6ddes p\u00e5 en \u00f6 och bor nu i New York som ocks\u00e5 \u00e4r omgivet av vatten. Havet blir i hennes tankev\u00e4rld ett land och ett hem i sig. En metafor f\u00f6r minnen och en sinnebild f\u00f6r en flytande identitet. Titeln anspelar ocks\u00e5 p\u00e5 Jesu v\u00e4g till korsf\u00e4stelsen som h\u00e4r l\u00e5nar sig till migrantens v\u00e4g, kantad av lidande och uppoffring. Hon beskriver sj\u00e4lv sina verk som flytande katedraler.<\/p>\n

Naudline Pierre fr\u00e5n USA plockar upp den historiska tr\u00e5den och spinner vidare till ren\u00e4ssansen med m\u00e5lningen Close Quarters<\/em>, 2018. Som i en dr\u00f6msyn med uppdriven kolorit skildrar hon \u00e4nglar, vanliga d\u00f6dliga och kanske lite dj\u00e4vulskap ocks\u00e5. Det \u00e4r en \u00f6msint omfamning d\u00e4r m\u00e4nniskan bor granne med gud. \u00c4r det inte det som andlighet handlar om? Ett sammanfl\u00e4tande av det metafysiska med det vardagliga i hopp om att f\u00f6rb\u00e4ttra existensen och \u00f6verskrida nuet?<\/p>\n

Sensualitet, en r\u00f6d sal fylld av m\u00e5lningar som vill h\u00e4ngivenhet och njutning, men som ocks\u00e5 sl\u00e5r vakt om m\u00f6rkret. Never Change Lovers in the Middle of the Night<\/em>, 2006, \u00e4r titeln p\u00e5 Mickalene Thomas f\u00f6rf\u00f6riska m\u00e5lning. En sexscen d\u00e4r allt \u00e4r smyckat och koreograferat. Strass, konstfulla poser, vackra f\u00e4rger och en varning som titel. Vilka blir vi i stunder av frestelse och vilka gr\u00e4nser f\u00e5r \u00f6verskridas? Thomas konstn\u00e4rskap kretsar kring teman som sj\u00e4lvk\u00e4rlek och representation. F\u00f6r henne handlar det om att \u00e5terta bilden av svarta kvinnor. Hon utg\u00e5r ofta fr\u00e5n popul\u00e4rkultur och omskapar bilderna i m\u00e5leriets k\u00e4rleksakt.<\/p>\n

Alldeles n\u00e4ra h\u00e4nger ett stort linnetyg, brett som en dubbels\u00e4ng. Det h\u00e4nger l\u00f6st utan ram och visar upp en annan s\u00e4ngkammarscen. Rom\u00e9o Mivekannin fr\u00e5n Elfebenskusten kallar sin m\u00e5lning Le mod\u00e8le noir, d\u2019apr\u00e8s F\u00e9lix Vallotton<\/em>, 2019. Det \u00e4r en parafras p\u00e5 Vallottons n\u00e4stan hundra \u00e5r gamla verk d\u00e4r en vit nakenmodell ligger p\u00e5 s\u00e4ngen och en svart p\u00e5kl\u00e4dd modell tittar p\u00e5 henne. I Mivekannin version har b\u00e5da slutat vara redskap. Den vita kvinnan har bleknat till bakgrund, fantasi eller skulptur och den svarta har kommit till liv. Hon betraktar oss, ist\u00e4llet f\u00f6r att uppl\u00e5ta sin kropp till allm\u00e4n besk\u00e5dan. De svarta som antingen osynliggjordes eller framst\u00e4lldes stereotypiskt tr\u00e4der nu fram, och f\u00f6r somliga kanske det \u00e4r l\u00e4skigt. Hela m\u00e5lningen \u00e4r som ett lekfullt sp\u00f6ke. Det vita fladdrande tyget, den omin\u00f6sa koloriten och en fastnaglande blick.<\/p>\n

Triumf och Vila r\u00e5der i den sista salen, och d\u00e4r \u00e5terfinns Firelei B\u00e1ez fr\u00e5n Dominikanska republiken med profilportr\u00e4ttet Catalyst <\/em>2015. B\u00e1ez storslagna och myllrande Afro-karibiska universum st\u00e4lldes ut p\u00e5 Louisiana h\u00f6sten 2023. Hon anv\u00e4nder sig ofta av gamla kartor och dokument som hon f\u00f6rstorar upp, skriver ut p\u00e5 dukar och m\u00e5lar ovanp\u00e5. En dekolonial krock mellan en felaktig ritad kontinent och en kropp som bubblar av f\u00e4rger och ber\u00e4ttelser. H\u00e4r finns dock ingen karta i grunden, bara en gestalt som tycks uppbyggd av skogar, himlar och kulturer. Katalysator<\/em> heter m\u00e5lningen, en gnista. Ett \u00e4mne som p\u00e5skyndar uppvaknandet.<\/p>\n

Runt h\u00f6rnet str\u00e4cker tv\u00e5 kvinnor ut sig i en soffa, det \u00e4r den sydafrikanska Zandile Tshabalalas Two Reclining Women <\/em>2020. Leopardm\u00f6nstrade kl\u00e4nningar, blodr\u00f6da l\u00e4ppar och kolsvart hud mot en lyxig crem\u00e9f\u00e4rgad soffa. Hur n\u00e4ra f\u00e5r man l\u00e4gga sig den sexualiserande traditionen? Svar: Hur n\u00e4ra som helst. Och fl\u00f6rta konstn\u00e4rligt genom att l\u00e5na uttryck och parafrasera. Blinka b\u00e5de \u00e5t den vita Henri Rousseaus hundra \u00e5r gamla m\u00e5lningar och den svarta Kerry James Marshalls dagsf\u00e4rska konst som just nu visas p\u00e5 Royal Academy i London. Att ta kommandot \u00f6ver det l\u00e4ckra och farliga, minnas historien, men g\u00e5 v\u00e4rdigt fram\u00e5t och v\u00e5ga gl\u00e4djen. Det \u00e4r en seger. I segern finns ocks\u00e5 en vila, en till\u00e5telse att njuta av det goda och det sk\u00f6na.<\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Zandile Tshabalalas, Two Reclining Women, 2020 When We See Us, Liljevalchs+, 10 okt 2025 till 30 aug 2026 Publicerad 2025-10-17 i Konstguiden Gl\u00e4dje, Fest, Sensualitet, Vardag. Triumf, Frig\u00f6relse, Andlighet. Vad tror ni om dessa ledord ist\u00e4llet f\u00f6r \u00e4nnu ett filter … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4139"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4139"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4139\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4145,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4139\/revisions\/4145"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4139"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4139"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4139"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}