{"id":4136,"date":"2025-10-17T15:49:46","date_gmt":"2025-10-17T15:49:46","guid":{"rendered":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4136"},"modified":"2025-10-17T15:49:46","modified_gmt":"2025-10-17T15:49:46","slug":"marisol-escobar-louisiana","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4136","title":{"rendered":"Marisol Escobar, Louisiana"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Marisol, Louisiana 1 okt 2025 till 22 feb 2026
\nPublicerad 2025-10-06 i Konstguiden<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got jag aldrig tidigare sett. Det \u00e4r klart, Marisol Escobar var en stj\u00e4rna p\u00e5 pop-konsthimlen i 60-talets New York, men bortgl\u00f6md vid sin d\u00f6d 2016. Hon har aldrig visats i storformat i Europa, och endast tv\u00e5 av hennes verk ing\u00e5r i europeiska museisamlingar. Men den drabbande k\u00e4nslan av det hittills osedda v\u00e4rker mer \u00e4n s\u00e5. I m\u00e4nniskostora tr\u00e4skulpturer visar hon en annan sorts popkonst. Djupt personlig och icke-v\u00e4sterl\u00e4ndsk i starka f\u00e4rger och grovt tillyxat tr\u00e4. Politiskt allvarsam, k\u00f6nsproblematiserande och humoristisk. Med Louisianas gener\u00f6sa retrospektiv v\u00e4nds ett nytt blad i historiens bok, ett nytt perspektiv g\u00f6r sig g\u00e4llande.<\/p>\n

Mar y sol, hav och sol, s\u00e5 t\u00e4nkte Marisols mamma n\u00e4r hon d\u00f6pte sin flicka 1930. Familjen kom fr\u00e5n Venezuela, tillh\u00f6rde jetset-eliten, och delade sin tid mellan Paris, Caracas och USA. Men m\u00f6rka moln drog in \u00f6ver de vackra str\u00e4nderna, mamman begick sj\u00e4lvmord n\u00e4r hennes barn var elva. I sorg och protest slutade Marisol att prata i flera \u00e5r, och konsten blev en tidig f\u00f6ljeslagare i ensamheten, hon ritade j\u00e4mt. Min mor och jag<\/em>, 1968, m\u00f6ter och blockerar vid ing\u00e5ngen till utst\u00e4llningen. En rosa, gul och svart bronsskulptur d\u00e4r den vuxna kvinnan sitter ner, medan barnet st\u00e5r p\u00e5 parkb\u00e4nken och h\u00e5ller ett skyddande solparasoll \u00f6ver sin v\u00e5rdare. Mamman f\u00f6r h\u00e4nder och f\u00f6tter t\u00e4tt ihop, sluter \u00f6gonen och ler, kniper som om en hemlighet. Den lilla Marisols ansikte \u00e4r helt igent\u00e4ppt, och kroppsspr\u00e5ket liknar det hos en soldat.<\/p>\n

Bakom den lilla familjen \u00f6ppnar sig vida v\u00e4rlden. Ett landskap av stora skulpturer i Louisianas sobra rum. Det \u00e4r en klassiskt h\u00e5llen utst\u00e4llning som p\u00e5 ett pedagogiskt s\u00e4tt radar upp verken. Marisols konst f\u00e5r plats och ljus men inte s\u00e5 mycket curatoriell fantasi att ta spj\u00e4rn mot. Tursamt nog \u00e4r verken i sig pregnant kr\u00e4vande. Jazzv\u00e4ggen<\/em>, 1963, med v\u00e4lkl\u00e4dda musiker i tr\u00e4 som tr\u00e4der fram och tillbaka likt de t\u00e4nkta tonerna ur deras infogade bl\u00e4ckbl\u00e5s. Kungafamiljen<\/em>, 1967, d\u00e4r den eviga drottning Elisabeth II samlar sina n\u00e4rmaste. Alla inklusive hunden \u00e4r inst\u00e4ngda i l\u00e5dor och f\u00f6rtingligande. De badande<\/em>, 1961-62, som steker sig tankl\u00f6st med brunsvedda lemmar och babianrosa rumpor. Det \u00e4r en kalejdoskopisk bild av tiden, en f\u00f6rundran \u00f6ver allt som m\u00e4rkligt nog kan finnas samtidigt.<\/p>\n

Att \u00e5ka bil genom New York som trettio\u00e5ring, ha en karri\u00e4r i rullning och kyssa Andy Warhol, vad kunde ha varit h\u00e4rligare f\u00f6r Marisol? Ja, det skulle ha varit sk\u00f6nare med mer j\u00e4mst\u00e4lldhet, mindre rasism, ett mer avslappnat politiskt l\u00e4ge och ett slut p\u00e5 det eviga sexualiserandet och exotifierandet av hennes kropp och konst. \u201dOm du kallar mina arbeten folkkonst har du f\u00f6rdomar om min sydamerikanska bakgrund. Folk you!\u201d S\u00e5 avslutar hon sitt citat. Fuck you, ungef\u00e4r. Trots att hennes konst b\u00e4r tydliga drag av precolumbiansk skulptur ville hon inte bejaka det, utan valde att skydda sig f\u00f6r att inte bli instoppad i en l\u00e5da. I en paneldiskussion p\u00e5 Artist\u2019s Club d\u00e4r hon satt med tre manliga konstn\u00e4rer var hon maskerad och v\u00e4grade s\u00e4ga ett ord. N\u00e4r publiken kr\u00e4vde att se henne drog hon ner masken och blottade ett ansikte som var sminkat till en mask.<\/p>\n

Bilen<\/em>, 1964, \u00e4r n\u00e4stan i naturlig storlek och ackompanjeras av gl\u00e4ttig popmusik. Den \u00e4r tung av allt sitt bruna tr\u00e4 men b\u00e4r en dr\u00f6m om himmelska f\u00e4rder med ljusbl\u00e5 kaross. I bilen sitter ett blandat s\u00e4llskap, kvinnor och m\u00e4n, vuxna och barn, svarta och vita. Deras ansiktsdrag \u00e4r skulpterade eller uttrycks med masker och fotografier. De b\u00e4r vita rosetter, svarta hattar, m\u00f6rka solglas\u00f6gon och vita cigaretter. De \u00e4r v\u00e4rsta coola, aparta r\u00f6varbandet p\u00e5 v\u00e4g att kapa v\u00e4rldsordningen, i en tid n\u00e4r s\u00e5 kallade rasblandade \u00e4ktenskap \u00e4nnu inte var till\u00e5tna i USA. Lagen kom att \u00e4ndras tre \u00e5r senare. Intill bilen finns skulpturgruppen Bes\u00f6ket<\/em>, 1964. Tre vuxna kvinnor och en flicka sitter strikt uppradade. De har fr\u00e5gande, r\u00e4dda, nollst\u00e4llda och arga ansikten. Krampaktiga h\u00e4nder vrids i kn\u00e4et. Kropparna \u00e4r inst\u00e4ngda i tunnor och tr\u00e4l\u00e5dor men ikl\u00e4dda riktiga kappor och spetsiga skor. En mjuk handv\u00e4ska vid sidan, och s\u00e5 ett par hudf\u00e4rgade tuttar rakt ut ur en kista.<\/p>\n

Myten och konstn\u00e4ren Marisol stod stadig i slutet av 60-talet. Hon f\u00f6rekom frekvent b\u00e5de i konsttidskrifter och modemagasin. Tusentals m\u00e4nniskor k\u00f6ade f\u00f6r att se hennes utst\u00e4llningar i USA, hon fick flera offentliga skulpturuppdrag i Venezuela och representerade sitt land p\u00e5 Venedigbiennalen 1968. Marisol var ocks\u00e5 med p\u00e5 Documentan i Kassel, som en av fyra kvinnor bland hundrafyrtiofem manliga konstn\u00e4rer. Men vad \u00e4r det f\u00f6r seger n\u00e4r s\u00e5 f\u00e5 r\u00f6ster f\u00e5r h\u00f6ras? F\u00f6r det fanns ju en massa kvinnliga popkonstn\u00e4rer, Yayoi Kusama, Niki de Saint Phalle, Dorothy Iannone, Kiki Kogelnik, Rosalyn Drexler, Idelle Weber, Pauline Boty, Evelyne Axell, Nicola L., Marjorie Strider och Jann Haworth, bara f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra.<\/p>\n

Tr\u00f6tt p\u00e5 glastaket reste Marisol i Sydostasien och till Tahiti f\u00f6r att dyka. I en handbok om dykning fr\u00e5n hennes egen hylla anges trettio meters djup som en standardgr\u00e4ns, vid sextio leker man med d\u00f6den och tappar vissa motoriska och mentala f\u00e4rdigheter. Marisol struntade blankt i r\u00e5den och d\u00f6k ner till sjuttio. Hon slutade dock dyka n\u00e4r hon bevittnade koralld\u00f6den i haven. Ett rum \u00e4r till\u00e4gnat djuphavs\u00e4ventyren med Fiskmannen<\/em>, 1973, i mitten. H\u00e4lften m\u00e4nniska och h\u00e4lften fisk h\u00e5ller han en fisk i handen och har ett sj\u00f6odjur vid sin sida. Runtomkring visas fotografier p\u00e5 undervattensv\u00e4rldar och filmer med scenupps\u00e4ttningar som Marisol fick skapa kostymer f\u00f6r. Trots det fantasieggande narrativet \u00e4r rummet utsp\u00e4tt.<\/p>\n

Hur mycket Marisol \u00e4n \u00e4lskade havsdjupen \u00e4r hon i sitt esse som konstn\u00e4r n\u00e4r hon g\u00e5r bland m\u00e4nniskorna p\u00e5 gatorna, genom st\u00e4der, kulturer och tider. Sista rummet \u00e4r ett homage till husgudarna och lite till henne sj\u00e4lv, som sent omsider blev inskriven i historien. D\u00e4r st\u00e5r snidade helfigursportr\u00e4tt av fotografen Horace Poolaw, biskop Desmond Tutu, av konstn\u00e4rer s\u00e5som Pablo Picasso och Georgia O\u2019Keeffe och s\u00e5 Begravning<\/em>, 1996. Det l\u00e5nga begravningsf\u00f6ljet med sm\u00e5 figurer likt leksaker, m\u00e4nniskor, h\u00e4star, kistan svept i den amerikanska flaggan, och \u00f6ver allt detta tronar en enormt stor liten pojke, som g\u00f6r honn\u00f6r.<\/p>\n

Minnet av ett ansikte dr\u00f6jer sig kvar. Marisols eget avklarnade ansikte som hon gj\u00f6t i gips om och om igen, och satte som en mask ovanp\u00e5 kroppsformade tr\u00e4klossar. Det massivt m\u00f6rka, \u00e5driga tr\u00e4et blir ett havsdjup och ur det stiger ett ljust, blundande ansikte. Det klyver ytan och ska snart sl\u00e5 upp \u00f6gonen.<\/p>\n

\n

\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n

\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Marisol, Louisiana 1 okt 2025 till 22 feb 2026 Publicerad 2025-10-06 i Konstguiden Det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got jag aldrig tidigare sett. Det \u00e4r klart, Marisol Escobar var en stj\u00e4rna p\u00e5 pop-konsthimlen i 60-talets New York, men bortgl\u00f6md vid sin d\u00f6d … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4136"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4136"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4136\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4138,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4136\/revisions\/4138"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4136"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4136"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4136"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}