{"id":4110,"date":"2025-02-24T15:33:10","date_gmt":"2025-02-24T15:33:10","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4110"},"modified":"2025-02-24T15:55:32","modified_gmt":"2025-02-24T15:55:32","slug":"apokalyps-goteborgs-konstmuseum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4110","title":{"rendered":"Apokalyps, G\u00f6teborgs konstmuseum"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nCajsa von Zeipel, Formula X, 2021.
\nApokalyps, G\u00f6teborgs konstmuseum, 22 feb 2025 \u2013 18 jan 2026.
\nRecension publicerad 2025-02-24 i Konstguiden.<\/p>\n

Kan inte apokalypsen bara komma snart? Alla tecken finns ju h\u00e4r. V\u00e4rlden \u00e4r lika svinig och r\u00e5 som under romarrikets sista dagar och \u00e4nd\u00e5 l\u00e5ter syndafloden v\u00e4nta p\u00e5 sig. Eller \u00e4r apokalypsen redan h\u00e4r utan att vi m\u00e4rker det, f\u00f6r att vi vant oss? Br\u00e4nderna, \u00f6versv\u00e4mningarna och pandemierna som \u00e4r det nya normala. Krigen, hungerkatastroferna och flyktingstr\u00f6mmarna, alltid i realtid p\u00e5 v\u00e5ra sk\u00e4rmar. Massutrotningarna i naturen och nedsl\u00e4ckningen av demokratier i v\u00e5ra samh\u00e4llen, utan att n\u00e5gon bryr sig. Att saker bara forts\u00e4tter, det \u00e4r det som \u00e4r katastrofen, skrev Walter Benjamin redan i slutet av 1930-talet.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 att v\u00e4rlden r\u00e4mnar vilken sekund som helst \u00e4r G\u00f6teborgs konstmuseums utst\u00e4llning Apokalyps<\/em> v\u00e4ltajmad. Ur dess scenografi av svarta klippor likt Mordor och salar som badar i m\u00f6rker skapas en suggestiv st\u00e4mning f\u00f6r det som vi alla befarar. Rytmiserad av teman som Hotet fr\u00e5n samtiden<\/em>, Gudarnas vrede<\/em> och Vid ruinens brant<\/em> ger utst\u00e4llningen prov p\u00e5 fantasifulla tankar och kreativa verk fr\u00e5n mitten av 1400-talet till v\u00e5r samtid. Alla vittnar de om v\u00e5r n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende utpl\u00e5ning. Att v\u00e4rlden alltj\u00e4mt, sedan urminnes tider, h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 under g\u00f6r utst\u00e4llningen evigt aktuell, framf\u00f6rallt p\u00e5 ett psykologiskt plan.<\/p>\n

Id\u00e9historikern H\u00e5kan H\u00e5kansson fr\u00e5gar sig i utst\u00e4llningskatalogen om v\u00e5r besatthet och svarar: \u201dBetraktad genom apokalypsens prisma tycks v\u00e4rlden pl\u00f6tsligt framst\u00e5 som begriplig\u201d. Allt l\u00e5ter sig inordnas i underg\u00e5ngens schema och l\u00e4nkas samman i en f\u00f6rklaring d\u00e4r v\u00e5ra farh\u00e5gor besannas. Dessutom b\u00e4r apokalypsen p\u00e5 en v\u00e4lkommen paradox, slutet \u00e4r aldrig slutet. Civilisationer m\u00e5 slaktas p\u00e5 offeraltaret men de r\u00e4tta \u00f6verlever och uppr\u00e4ttar guds rike p\u00e5 jorden. N\u00e4r vi tittar p\u00e5 konst om apokalypsen ser vi fr\u00e5n v\u00e5rt trygga h\u00f6rn vad science fiction-historikern Brian Aldiss kallade a<\/em> cosy catastrophe<\/em>.<\/p>\n

En malstr\u00f6m av m\u00e5lningar, grafiska blad och fotografier p\u00e5 utst\u00e4llningen virvlar betraktaren i \u00e5ngestens centrifug. Jag vill men kan inte dras med, och jag har tre problem med apokalypsen som s\u00e5dan. Konsten som skildrar den \u00e4r ofta kitschig, f\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt att gestalta en allomfattande katastrof och ond br\u00e5d d\u00f6d p\u00e5 ett smakfullt s\u00e4tt. Budskapet \u00e4r sv\u00e5rt att ta p\u00e5 allvar, f\u00f6r detta att vargen kommer har ropats tr\u00f6ttsamt m\u00e5nga g\u00e5nger. Begreppet \u00e4r sv\u00e5rfattbart i rent kognitiv mening, vilket grundar sig i v\u00e5r existentiella of\u00f6rm\u00e5ga. F\u00f6r att tala med Ludwig Wittgenstein: D\u00f6den \u00e4r ingen livsh\u00e4ndelse. Men det kan inte utst\u00e4llningen Apokalyps<\/em> lastas f\u00f6r eller r\u00e5da bot p\u00e5. Och det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 lovv\u00e4rt att det g\u00f6rs utst\u00e4llningar som fokuserar p\u00e5 ett begrepp och inte bara p\u00e5 enskilda konstn\u00e4rer eller epoker.<\/p>\n

Ang\u00e5ende apokalypsen i sig\u2026, h\u00f6r jag en r\u00f6st viska inom mig, den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r det p\u00e5 riktigt! Enligt psykologisk forskning intr\u00e4ffar inte drygt nittio procent av det vi oroar oss f\u00f6r, och resten som faktiskt intr\u00e4ffar sker p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n hur vi f\u00f6rest\u00e4llt oss. Men h\u00e4r handlar det inte om k\u00e4nslor utan om fakta, och det vi ser h\u00e4nda idag \u00e4r illa nog f\u00f6r att stj\u00e4lpa oss. Ledd av motstridiga inre r\u00f6ster hittar jag ett flertal nyanserade och skarpa verk.<\/p>\n

Antony Gormleys blyt\u00e4ckta skulptur Utlopp<\/em>, 1983, v\u00e4lkomnar vid ing\u00e5ngen. En hopkurad m\u00e4nniska f\u00f6r h\u00e4nderna till ansiktet som saknar anletsdrag. Ett skal inkapslat av Vesuvius utbrott, ett liv stelfruset av atomvinter eller ett lik petrifierat av klimatkatastrofer vi \u00e4nnu inte kan f\u00f6rest\u00e4lla oss. Invid h\u00e4nger Hannaleena Heiskas m\u00e5lning Rachael #3 <\/em>ur serien All those moments will be lost in time, like tears in rain <\/em>2012. Titeln h\u00e4mtar sina ord ur den dystopiska kultfilmen Blade Runner<\/em>, 1982, d\u00e4r m\u00e4nniskor hotas av androider de sj\u00e4lva skapat och st\u00e4lls inf\u00f6r moraliska dilemman. Kan en framtida AI hysa m\u00e4nskliga k\u00e4nslor och hur ska det i s\u00e5 fall v\u00e4rderas? M\u00e5lningens trollbindande Rachael \u00e4r m\u00e5lad p\u00e5 ett s\u00e4reget s\u00e4tt, hon gr\u00e5ter t\u00e5rar vi aldrig smakat ur \u00f6gon vi aldrig sett.<\/p>\n

D\u00f6d \u00e5t vackra robotar, som om det inte r\u00e4ckte med krigen vi f\u00f6r mot varandra. Just nu p\u00e5g\u00e5r drygt femtio v\u00e4pnade konflikter i v\u00e4rlden, det h\u00f6gsta antalet sedan m\u00e4tningarna startade \u00e5r 1946. I den kontexten passar Hariton Pushwagners Jobkill<\/em>, 1988, som hand i handske. Det \u00e4r en stor m\u00e5lning, gyttrigt \u00f6vers\u00e5llad av krigets alla flygplan, bomber och landg\u00e5ende fordon. Mellan st\u00e5let syns h\u00f6gar av kroppar och skelett. Hela jorden och himlen har tagits i beslag av d\u00f6dens maskineri, och allt som finns kvar \u00e4r jobbet att d\u00f6da. Roj Fribergs M\u00f6rkerbomb<\/em>, 1977, sl\u00e5r an ett annat ackord i massutpl\u00e5nandets symfoni. I en stor teckning, i ett vidstr\u00e4ckt landskap, reser sig en enorm svart v\u00e5lnad. Den \u00e4r fasansfull, bortom m\u00e4nsklig skala och f\u00f6rest\u00e4llningsf\u00f6rm\u00e5ga. Ingenting skapat av m\u00e4nniskohand kan r\u00e5 p\u00e5 den. Vi \u00e4r prisgivna, en sekund har vi p\u00e5 oss att inse det, innan m\u00f6rkerbomben likgiltigt slukar v\u00e5rt allt.<\/p>\n

Cajsa von Zeipels silikonskulptur Formula X<\/em>, 2021, har sladdat in i sista salen. H\u00f6ggravid och postapokalyptisk gr\u00e4nslar hon ett motorfordon fr\u00e5n helvetet medan mj\u00f6lken sprutar ur br\u00f6stet. Hon balanserar barn och hund, b\u00e4r en v\u00e4llingflaska i st\u00f6veln, och har r\u00e5kat k\u00f6ra genom en sushirestaurang, n\u00e5gra nigri har fastnat i d\u00e4cken. N\u00e4r framtiden \u00e4r en oviss variabel i livets ekvation \u00e4r det kanske en s\u00e5dan \u00f6verlevnadsformel vi beh\u00f6ver. Bakom kvinnan p\u00e5 vr\u00e5l\u00e5ket syns Ann Edholms abstrakta m\u00e5lning Nacht und nacht I<\/em>, 2020. R\u00f6da och svarta saxar de vassa formerna i varandra. Natt och \u00e5ter natt, med k\u00e4karna l\u00e5sta i strid. Ingen n\u00e5d eller dag i sikte. Framf\u00f6r kvinnan h\u00e4nger Anselm Kiefers Fallande \u00e4ngel<\/em>, 1979, men \u00e4ngeln faller inte. I ett askgr\u00e5tt landskap st\u00e5r hon avklarnad och solens bleka str\u00e5lar kr\u00f6ner hennes huvud.<\/p>\n

Trots att m\u00e4nniskor varit \u00f6vertygade om att allt \u00e4r f\u00f6rlorat har de fortsatt att skapa. I det finns en tr\u00f6st. Dan Wolgers nutida vanitas-skulptur V\u00e5ta kinder<\/em>, 2004, med ett kranium ur vars \u00f6gonh\u00e5lor det l\u00f6per smala kedjor som \u00e4ndar med tv\u00e5 ankare. Hoppet, det sista som \u00f6verger en. Anna von Hausswolffs instrumentala ljudverk Depths<\/em> som utst\u00e4llningen \u00e4r insvept i. Musiken har en sj\u00e4las\u00f6rjande klang, den l\u00e5ter en vila i sorgen, tar m\u00f6rkret p\u00e5 allvar, men den fastnar inte d\u00e4r utan styr blint mot ett ovisst hopp. Apokalyps \u00e4r ocks\u00e5 ordet f\u00f6r uppenbarelse.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Cajsa von Zeipel, Formula X, 2021. Apokalyps, G\u00f6teborgs konstmuseum, 22 feb 2025 \u2013 18 jan 2026. Recension publicerad 2025-02-24 i Konstguiden. Kan inte apokalypsen bara komma snart? Alla tecken finns ju h\u00e4r. V\u00e4rlden \u00e4r lika svinig och r\u00e5 som under … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4110"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4110"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4110\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4114,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4110\/revisions\/4114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4110"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4110"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4110"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}