{"id":4072,"date":"2024-09-13T11:58:56","date_gmt":"2024-09-13T11:58:56","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4072"},"modified":"2024-09-13T11:58:56","modified_gmt":"2024-09-13T11:58:56","slug":"valeria-montti-colque-venedigbiennalen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4072","title":{"rendered":"Valeria Montti Colque, Venedigbiennalen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nValeria Montti Colque representerar Chile p\u00e5 Venedigbiennalen 2024.
\nIntervju publicerad i Konstguiden nr 2, 2024.<\/p>\n

Valeria och jag st\u00e4mmer tr\u00e4ff i ett av hennes hem, H\u00f6kar\u00e4ngens centrum, d\u00e4r hon st\u00e5r p\u00e5 torget och pratar med n\u00e5gra v\u00e4nner. Direkt n\u00e4r hon kramat dem hejd\u00e5 ringer hennes barn och barnets pappa. L\u00e4ngre fram p\u00e5 gatan m\u00f6ter filmaren Alexis Zeiss som g\u00f6r en dokument\u00e4r om henne. Utanf\u00f6r atelj\u00e9n packar Valerias pappa upp n\u00e5gra gipsskulpturer. Innanf\u00f6r tr\u00f6skeln h\u00e4lsar vi p\u00e5 konstn\u00e4ren Rossana Mercado-Rojas, en samarbetspartner. Vi kryssar fram mellan konst, kostymer och saker som \u00e4r bra att ha. Valeria \u00e4r nyligen hemkommen fr\u00e5n Venedigbiennalen d\u00e4r hon f\u00e4rdigst\u00e4llt ett stort verk. Vi ses precis innan min deadline f\u00f6r texten, men det gick inte tidigare f\u00f6r hon hade fyrtio graders feber, och s\u00e5 fort intervjun \u00e4r \u00f6ver ska hon arbeta med sitt projekt f\u00f6r Open Art i \u00d6rebro. Vi har tv\u00e5 timmar p\u00e5 oss och gr\u00e4ver fram tv\u00e5 stolar f\u00f6r att ha n\u00e5gonstans att sitta.<\/p>\n

\u2013 Du representerar Chile p\u00e5 Venedigbiennalen nu i sommar med verket Mamita Monta\u00f1a. En kolossal installation i form av ett berg. Kan du ber\u00e4tta om id\u00e9n bakom verket?
\n\u2013 Mamita Monta\u00f1a, eller mammaberget, \u00e4r en sex meter h\u00f6g gestalt och runt henne st\u00e5r skulpturer i keramik. P\u00e5 en av v\u00e4ggarna i rummet h\u00e4nger en tjugoen meter l\u00e5ng textil bildber\u00e4ttelse, som jag betraktar som en mural, och bredvid projiceras tv\u00e5 videofilmer. Mamita Monta\u00f1as v\u00e4xtprydda huvud symboliserar den blomstrande sj\u00e4len, en vision\u00e4r kraft som inget kan stoppa. Hon \u00e4r himlen, horisonten och regnb\u00e5gen som anspelar p\u00e5 dr\u00f6mmarnas uppfyllelse. Hon \u00e4r ocks\u00e5 staden som m\u00f6ter naturen och en kropp best\u00e5ende av m\u00e5nga olika platser som alla \u00e4r v\u00e5ra hem. Slutligen b\u00e4r hon p\u00e5 minnen och f\u00f6renar nutid med framtid. N\u00e4r jag v\u00e4xte upp i Stockholm med chilenska f\u00f6r\u00e4ldrar k\u00e4nde jag mig ifr\u00e5gasatt med min dubbla tillh\u00f6righet. I vuxen \u00e5lder p\u00e5 en picknick p\u00e5 \u00d6land kom en motsatt k\u00e4nsla \u00f6ver mig: jag tillh\u00f6r visst och det h\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 mitt! Ur den upplevelsen skapade jag ett performance, Himlajorden p\u00e5 picknick, d\u00e4r jag bjuder till en magisk picknick vid regnb\u00e5gens slut. Alla \u00e4r v\u00e4lkomna, du, din granne, \u00e4nglar, demoner och mystiska v\u00e4sen. Mamita Monta\u00f1a b\u00e4r bilder fr\u00e5n picknicken p\u00e5 sin kjol och skulpturerna som omger henne \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g dit. De som kommer \u00e4r bland annat Det Svarta Vilda Molnet som l\u00e4tt blir d\u00f6mt av andra, Jokerita, en kvinnlig joker som k\u00e4nner sig rotl\u00f6s och El Cocinero, kocken som g\u00f6r soppa av allt. P\u00e5 baksidan av bergets kjol finns bilder av en bergskedja och Kebnekajse som min sj\u00e4l kanske s\u00e5 sm\u00e5ningom blir en del av, s\u00e5 som mina f\u00f6rf\u00e4der \u00e4r en del av Anderna. I bildserien bakom berget syns husen fr\u00e5n H\u00f6kar\u00e4ngen, en horisontlinje och f\u00e5glar, som \u00e4r en symbol f\u00f6r frihet och \u00f6verskridande av gr\u00e4nser m\u00e4nniskan ritat p\u00e5 marken. Filmerna visar Jokerita som k\u00e4mpar uppf\u00f6r ett berg i staden medan vinden susar och f\u00e5glarna sjunger.<\/p>\n

\u2013 Curatorn f\u00f6r den chilenska paviljongen, Andrea Pacheco Gonz\u00e1lez, \u00e4r baserad i Madrid. Du lever i Sverige och biennalens titel i \u00e5r \u00e4r Foreigners everywhere. Vilka reaktioner har ni f\u00e5tt p\u00e5 att ni b\u00e5da tillh\u00f6r den chilenska diasporan?
\n\u2013 Till en b\u00f6rjan skrev chilenska medier om la sueca, den svenska fr\u00e4mlingen, men jag har inte f\u00f6rdjupat mig i det utan levt vid sidan av mitt stora berg och arbetat p\u00e5 det. Andreas titel p\u00e5 paviljongen \u00e4r Cosmonaci\u00f3n som f\u00f6r tanken till en imagin\u00e4r nation, st\u00f6rre och rikare \u00e4n vad landsgr\u00e4nser till\u00e5ter. Att v\u00e5rt projekt vann t\u00e4vlingen om Chiles paviljong \u00e4r ett erk\u00e4nnande av den chilenska diasporan. Samtidigt har det en vidare betydelse som en utmaning av traditionella nationsidentiteter. \u00d6ppningen av utst\u00e4llningen var k\u00e4nslosam och jag fick fin respons. M\u00e5nga m\u00e4nniskor i min generation \u00e4r av blandad h\u00e4rkomst och det k\u00e4nns hedrande och angel\u00e4get att f\u00e5 representera dem.<\/p>\n

\u2013 Berg \u00e4r ett \u00e5terkommande tema f\u00f6r dig och Mamita Monta\u00f1a \u00e4r inte det f\u00f6rsta berget du g\u00f6r. Varf\u00f6r \u00e5terv\u00e4nder du till bergen?
\n\u2013 Min morfar var fr\u00e5n Peru och tillh\u00f6rde Aymara, ett urfolk p\u00e5 den andinska h\u00f6gplat\u00e5n. Enligt deras tro \u00e4r bergen en helig plats dit f\u00f6rf\u00e4derna \u00e5terv\u00e4nder efter d\u00f6den. Anderna l\u00f6per fr\u00e5n Karibiska havet till Kap Horn, s\u00e5 var du \u00e4n \u00e4r i Sydamerika \u00e4r Anderna d\u00e4r, antingen synliga eller som en referens. F\u00f6r mig \u00e4r bergen en symbol f\u00f6r mitt ursprung. De st\u00e5r f\u00f6r styrka och tyngd, och utg\u00f6r en best\u00e4ndig plats som jag kan kalla mitt hem. Men eftersom La Cordillera, familjebergen, \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt bort har jag skapat mina egna berg som f\u00f6ljer mig d\u00e4r jag \u00e4r nu. N\u00e4r min mormor gick bort kunde jag inte resa till hennes begravning i Chile, s\u00e5 jag gjorde en egen ritual f\u00f6r att ta avsked av henne. Det utvecklades till performance-verket La Jardinera, tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4starinnan, d\u00e4r en av karakt\u00e4rerna b\u00e4r ett heligt berg. Min mormor \u00e4lskade sin tr\u00e4dg\u00e5rd och La Jardinera visar hur vi ska ta hand om v\u00e5ra v\u00e4xter som \u00e4r metaforer f\u00f6r v\u00e5ra k\u00e4nslor.
\nEtt annat berg jag gjorde \u00e4r Apu MamaH\u00f6jden Ojitos de Sal. Apu \u00e4r det g\u00e4ngse ordet f\u00f6r berg och sedan kommer namnet, ofta ett manligt. Mitt berg \u00e4r kvinnligt och anspelar p\u00e5 S\u00f6derh\u00f6jden d\u00e4r jag v\u00e4xte upp. Chiles h\u00f6gsta berg heter Ojos del Salado och Ojitos de Sal \u00e4r ett till h\u00e4lften p\u00e5hittat uttryck av mig f\u00f6r \u00f6gats t\u00e5rar. Apu Mama\u2026 befolkas av olika karakt\u00e4rer fr\u00e5n f\u00f6rorten, f\u00f6rankrade i alla tider. De f\u00f6ds ur min fantasi eller ur verkliga historier. Apu Mama\u2026 best\u00e5r av huskroppar medan Mamita Monta\u00f1a \u00e4r kvinnokropp, men i grunden \u00e4r de b\u00e5da stora enheter som best\u00e5r av flera universum. Jag vill uttrycka k\u00e4nslan av att varje m\u00e4nniska \u00e4r en v\u00e4rld i sig.<\/p>\n

Och runt om oss g\u00f6r sig olika v\u00e4rldar p\u00e5minda. Valerias telefon surrar, barnen messar nu n\u00e4r hon inte lyfter luren. Rosannas symaskin knattrar fr\u00e5n rummet bredvid och l\u00e5gm\u00e4lda samtal fl\u00e4tas med f\u00e5glarnas kvitter utanf\u00f6r det \u00f6ppna f\u00f6nstret. Jag hamrar p\u00e5 min b\u00e4rbara dator och f\u00f6rs\u00f6ker hinna ikapp det Valeria s\u00e4ger. Det g\u00e5r bra f\u00f6r oss alla, fram\u00e5t.<\/p>\n

\u2013 Sverige och Chile \u00e4r dina heml\u00e4nder. I ditt liv och din konst befinner du dig i ett berikande men ocks\u00e5 sv\u00e5rnavigerat mellanf\u00f6rskap. Kan du ber\u00e4tta mer om ditt ursprung och hur det p\u00e5verkat ditt skapande?
\n\u2013 N\u00e4r jag v\u00e4xte upp blev jag ofta tillfr\u00e5gad om varifr\u00e5n jag kom. Sa jag Sverige menade folk att jag var chilensk. Sa jag Chile sa dem att jag var svensk f\u00f6r att jag \u00e4r f\u00f6dd h\u00e4r. Idag t\u00e4nker jag att ingen kan best\u00e4mma vem jag \u00e4r och att ens identitet \u00e4r r\u00f6rlig hela livet. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar flydde milit\u00e4rkuppen i Chile, de kom till Sverige i mitten av 70-talet. Vi b\u00f6rjade ett nytt liv medan Pinochet-regimen och den sjutton \u00e5r l\u00e5nga milit\u00e4rdiktaturen fortsatte i v\u00e5rt andra hemland. Jag \u00e4r uppvuxen med ber\u00e4ttelser om diktatur och flykt men ocks\u00e5 om solidaritet och framtidsvisioner. Jag har insett hur viktigt att f\u00e5 ber\u00e4tta sin egen historia. Att inte bara godta n\u00e5gon annans ord om sin verklighet.<\/p>\n

\u2013 Du \u00e4r ocks\u00e5 aktuell nu i sommar med ett projekt initierat av Statens konstr\u00e5d som \u00f6ppnar p\u00e5 OpenArt i \u00d6rebro, vad visar du d\u00e4r?
\n\u2013 El Rey gick ovan el Rainbow blev en vacker Rosa, festm\u00e5ltid p\u00e5 Ekekas Mantel. Det \u00e4r min beskrivande titel p\u00e5 ett m\u00e5ngfacetterat verk. Mitt arbete tar sitt avstamp i ett av \u00d6rebros landm\u00e4rken, en gammal staty av Karl XIV Johan, den f\u00f6rste Bernadotten, som var nyanl\u00e4nd en g\u00e5ng i tiden. Jag f\u00f6rvandlar skulpturen p\u00e5 den h\u00f6ga sockeln till en Ekeka, en gudinna jag skapat utifr\u00e5n El Ekeko, den andinska guden f\u00f6r v\u00e4lg\u00e5ng och v\u00e4lst\u00e5nd. P\u00e5 platsen runt sockeln ska Ekekas mantel breda ut sig. Manteln \u00e4r inspirerad av ett tyg med regnb\u00e5gsm\u00f6nster som skapades under pandemin av femhundra Mapuchev\u00e4vare fr\u00e5n Fundaci\u00f3n Chilka i Chile. De satte ihop sina tyger till en kilometerl\u00e5ng v\u00e4rldsrekordtagande v\u00e4v. P\u00e5 invigningen av mitt verk kommer jag och andra konstn\u00e4rer att bjuda in publiken till en procession d\u00e4r vi rullar fram regnsb\u00e5gsberg genom staden. V\u00e5r vandring kulminerar i att vi ska att bygga ett berg av dr\u00f6mmar, eller rent konkret av minnessaker som l\u00e4mnats in av olika m\u00e4nniskor. N\u00e4r berget \u00e4r f\u00e4rdigt ska det placeras p\u00e5 en flotte i vattnet och alla deltagare bjuds till en konstn\u00e4rlig festm\u00e5ltid skapad av Elle Azhdari. Verket kommer att aktiveras under sommarens g\u00e5ng med workshops, vi kommer bland annat dela ut blommor fr\u00e5n \u00d6rebros parker och bjuda p\u00e5 ansiktsm\u00e5lning.<\/p>\n

\u2013 Relationer och samarbeten \u00e4r grundl\u00e4ggande i din konst. Du bjuder in andra konstn\u00e4rer, v\u00e4nner, familjemedlemmar och publiken till kollektiva processer. Hur kommer det sig att du vill ha medskapare till dina verk?
\n\u2013 Det blir ofta mycket roligare och b\u00e4ttre om fler bidrar med sina id\u00e9er och kunskaper. Att leva och verka i ett kollektivt sammanhang har sedan barndomen varit viktigt f\u00f6r mig och sk\u00e4nkt gemenskap och trygghet. Samarbeten bidrar till samh\u00f6righet och ger m\u00f6jlighet f\u00f6r nya ber\u00e4ttelser och v\u00e4rldar att v\u00e4xa fram. \u00c4r vi flera i processen skapas det n\u00e5got nytt utanf\u00f6r min kontroll. Arbetar jag kollektivt kan jag ocks\u00e5 genom min konst ge plats \u00e5t andra i offentligheten vilket bidrar med ett inkluderande och politiskt perspektiv.<\/p>\n

\u2013 En dans p\u00e5 rosor i en g\u00e5ngtunnel vid Haninge station \u00e4r ett av dina offentliga verk. Du har ocks\u00e5 utf\u00f6rt fyra muralm\u00e5lningar i ett bostadsomr\u00e5de i Grimsta utanf\u00f6r Stockholm och en konstn\u00e4rlig gestaltning f\u00f6r Gr\u00e4nbyskolan i Uppsala. Hur \u00e4r det att arbeta p\u00e5 uppdrag med konst som ska finnas mitt i m\u00e4nniskors vardag och bli kvar i m\u00e5nga \u00e5r?
\n\u2013 M\u00e4nniskor f\u00f6rv\u00e4ntar sig kanske inte att se konst i ett publikt rum men i b\u00e4sta fall kan konsten f\u00f6rtrolla deras v\u00e4g i vardagen. Det k\u00e4nns fint att f\u00f6rs\u00f6ka bidra till en plats p\u00e5 det s\u00e4ttet och bra att konsten f\u00e5r vara kvar l\u00e4nge s\u00e5 att alla bjuds in till att uppt\u00e4cka nya lager av den allteftersom. En dans p\u00e5 rosor i tunneln till Rudans fritidsomr\u00e5de tillkom n\u00e4r jag tog emot tv\u00e5 ungdomar fr\u00e5n Haninge kommun, Bilal och Martin. Att vi skulle g\u00f6ra konsten i tunneln var deras sommarjobb. Jag skrev till dem att ta med sig saker de tyckte om. Bilal tog med en Ikea-kasse med grejer och Martin ingenting. Vi skrev p\u00e5 ett stort papper vad de var intresserade av, som breakdance, och jag f\u00f6rs\u00f6kte komma p\u00e5 bilder utifr\u00e5n det till v\u00e5rt stora collage. Martin tog snart ocks\u00e5 med sig saker, bland annat babushka-dockor, och jag m\u00e5lade av rosor fr\u00e5n dockornas scarfs. Fyra \u00e5r senare tillfr\u00e5gades jag om att ocks\u00e5 m\u00e5la taket i tunneln, och jag valde regnb\u00e5gen som \u00e4r en symbol f\u00f6r att f\u00f6lja sina dr\u00f6mmar. Graffitif\u00f6rmedlingen gjorde en tolkning av min skiss och utf\u00f6rde m\u00e5lningen. Verket heter En dans p\u00e5 rosor eftersom Bilal \u00e4lskar att dansa och jag \u00e4lskar rosor. Livet \u00e4r inte en dans p\u00e5 rosor, men kanske ibland.<\/p>\n

Valeria andas in, urs\u00e4kta men jag m\u00e5ste \u00e4ta lunch. Klockan n\u00e4rmar sig tre p\u00e5 eftermiddagen och hon st\u00e4ller in en glasburk soppa med metallock i mikrov\u00e5gsugnen. T\u00e5l den metall? fr\u00e5gar jag och pekar. Oj! utbrister hon, det har aldrig h\u00e4nt mig f\u00f6rut. Vi \u00e4r strax klara, s\u00e4ger jag och s\u00e5llar h\u00e5rt.<\/p>\n

\u2013 Dr\u00f6mmen och dess vision\u00e4ra kraft \u00e4r viktigt f\u00f6r dig och jag t\u00e4nker p\u00e5 Martin Luthers Kings ber\u00f6mda tal med omkv\u00e4det I have a dream\u2026 Vad dr\u00f6mmer du om just nu?
\n\u2013 Trots att v\u00e4rlden ser ut som den g\u00f6r f\u00e5r vi f\u00f6rmedla till v\u00e5ra barn att det inte \u00e4r k\u00f6rt och att vi m\u00e5ste k\u00e4mpa. Om man ska utvecklas och v\u00e4xa som m\u00e4nniska m\u00e5ste det vara till\u00e5tet att dr\u00f6mma och t\u00e4nka bortom det som r\u00e5kar finnas just nu. Jag upplever att barn och unga har den kraften. Det kan liknas vid en blomstrande sj\u00e4l som \u00e5terkommer hos Mamita Monta\u00f1a p\u00e5 Venedigbiennalen. I flera tidigare verk tar jag ocks\u00e5 upp n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att dr\u00f6mma. Vamos de Paseo \u00e4r en ceremoniell promenad d\u00e4r jag skjuter fram min son i en barnvagn som samtidigt \u00e4r en b\u00e5t p\u00e5 livets hav. Vi letar efter havet tillsammans. Jag gjorde detta performance som en besv\u00e4rjelse vid tiden f\u00f6r de uppm\u00e4rksammande bilbr\u00e4nderna i f\u00f6rorterna runt Stockholm. Med konsten vill jag visa mina barn att de har makten att forma sin egen framtid.<\/p>\n

Men i stunden har v\u00e5ra barn makten \u00f6ver v\u00e5r nutid och det \u00e4r h\u00f6g tid att h\u00e4mta p\u00e5 skolan. Valeria och jag har pratat snabbt som bara mammor kan och nu springer vi \u00e5t varsitt h\u00e5ll.
\n\u2013 Kom med din dotter till \u00d6rebro i sommar! ropar hon.
\n\u2013 Ja! svarar jag. F\u00f6r det skulle ju vara m\u00f6jligt, men jag dr\u00f6mmer mig ocks\u00e5 bort till Venedig.<\/p>\n

Faktaruta: Valeria Montti Colque
\n\u2013 F\u00f6dd 1978, bosatt i J\u00e4rf\u00e4lla, har tv\u00e5 barn.
\n\u2013 Multimediakonstn\u00e4r. Arbetar med installationer, performance och fotocollage.
\n\u2013 Aktuell i sommar p\u00e5 Venedigbiennalen t.o.m. 24 nov och p\u00e5 OpenArt i \u00d6rebro t.o.m 8 sep. Har en separatutst\u00e4llning p\u00e5 Bonniers konsthall n\u00e4sta \u00e5r.
\n\u2013 Medverkat tidigare i utst\u00e4llningar p\u00e5 Moderna museet, V\u00e4rldskulturmuseet, S\u00f6dert\u00e4lje konsthall och El Museo de la Solidaridad Salvador Allende, Santiago i Chile.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Valeria Montti Colque representerar Chile p\u00e5 Venedigbiennalen 2024. Intervju publicerad i Konstguiden nr 2, 2024. Valeria och jag st\u00e4mmer tr\u00e4ff i ett av hennes hem, H\u00f6kar\u00e4ngens centrum, d\u00e4r hon st\u00e5r p\u00e5 torget och pratar med n\u00e5gra v\u00e4nner. Direkt n\u00e4r hon … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4072"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4072"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4072\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4074,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4072\/revisions\/4074"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4072"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4072"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4072"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}