{"id":406,"date":"2011-07-19T21:47:59","date_gmt":"2011-07-19T21:47:59","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=406"},"modified":"2011-07-23T21:43:02","modified_gmt":"2011-07-23T21:43:02","slug":"meta-isaeus-berlin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=406","title":{"rendered":"Meta Isaeus-Berlin"},"content":{"rendered":"

Recension publicerad 2006-05-08 p\u00e5 Konsten.net<\/em><\/a><\/p>\n

Fickla Vr\u00e5rna, Liljevalchs konsthall<\/em>
\nMeta Isaeus-Berlin st\u00e5r mitt i sitt konstn\u00e4rskap och mitt i en spricka. Klyvnaden g\u00e5r mellan installationerna, de som hon har blivit k\u00e4nd med och uppburen f\u00f6r och det nya, m\u00e5lningarna, som hon nu har best\u00e4mt sig f\u00f6r att satsa p\u00e5. \u201dJag vill m\u00e5la och alltid vara i det rummet\u201d s\u00e4ger hon i intervjufilmen. Vidare f\u00e5r man veta att hon har k\u00e4nt en stor leda p\u00e5 sistone d\u00e5 den sj\u00e4lvp\u00e5lagda uppgiften stavades tredimensionell gestaltning.<\/p>\n

Hur blev det s\u00e5? Varf\u00f6r anser hon att hon inte kan komma l\u00e4ngre med installationerna och hur kom hon fram till att hon skulle m\u00e5la ist\u00e4llet? Vidare, hur anv\u00e4nder hon sin utst\u00e4llning p\u00e5 Liljevalchs f\u00f6r att summera det g\u00e5ngna och hur l\u00e4gger hon fram ber\u00e4ttelsen om sin nyorientering?<\/p>\n

Trots att Isaeus-Berlin f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 att g\u00f6ra installationer inleder hon utst\u00e4llningen med just en stor och till p\u00e5 k\u00f6pet ny installation: Jag f\u00f6rl\u00e5ter ingenting<\/em> (2006). I katalogen redovisas hennes tvekan inf\u00f6r att ta med verket, det \u00e4r tekniskt komplicerat och kr\u00e4ver m\u00e4ngder av vatten. Precis s\u00e5nt hinkk\u00e5nkande och ingenj\u00f6rsber\u00e4knande som hon beh\u00f6vde en paus fr\u00e5n men sedan \u00e4ndrar hon sig och menar att installationen verkligen beh\u00f6vs och att den \u201d\u00f6ppnar utst\u00e4llningen med ett rytande\u201d. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte h\u00e5lla med, verket \u00e4r sannerligen en pampig anfang. Skulpturhallen upptas helt av en font\u00e4ngrupp som med sina anspr\u00e5k inte st\u00e5r barockens vattenkonster efter, men ist\u00e4llet f\u00f6r tumlande gudar \u00e4r arenan fylld av ett vardagsrumsm\u00f6blemang. Bokhyllor, bord, stolar, f\u00e5t\u00f6lj \u00f6versv\u00e4mmas. F\u00f6r att vara en katastrof \u00e4r den ovanligt angen\u00e4m, n\u00e4stan v\u00e4lg\u00f6rande. Man stiger in i en sval ljusrymd av vattnad luft, brokig scenografi och ett porlande. Om hela ens hem, alla b\u00f6cker, alla filtar pl\u00f6tsligt utsattes f\u00f6r mjukt strilande vatten vore det\u2026 vackert och ganska roligt \u00e4ven om man snart skulle harkla sig och s\u00e4ga: hemskt. Men om den uppsluppna syndafloden \u00e4nd\u00e5 inte gick att stoppa s\u00e5 skulle man kunna luta sig tillbaka och surfa p\u00e5 v\u00e5gorna till sin egen underg\u00e5ng, Valerie Solanas r\u00e5d till m\u00e4nnen seglar upp som en l\u00e4mplig parallell. Isaeus-Berlin uppvisar samma oresonliga humor men riktar udden mot sitt eget samh\u00e4llsskikt, Medelklassens apokalyps<\/em> var den alternativa titeln. Vad valet av b\u00f6cker betr\u00e4ffar yttrar hon att det \u00e4r \u201dklassiker som var sp\u00e4nnande att f\u00f6rst\u00f6ra\u201d. Det spelar ingen roll om hon har l\u00e4st och \u00e4lskat eller tv\u00e4rtom, kalldusch f\u00f6r rubbet, bokslut. Sp\u00e4nningen ligger i det ob\u00f6nh\u00f6rligt nivellerande f\u00f6r nu ska allt som \u00e4r bekant, hela ens vardag och allt man l\u00e4rt bli Atlantis. Jag f\u00f6rl\u00e5ter ingenting<\/em> refererar till m\u00e5nga tidigare verk och j\u00e4mf\u00f6relsen mellan ett vardagslivs slut och ett konstn\u00e4rskap som ska summeras \u00e4r sj\u00e4lvklar, men det var f\u00f6rst\u00e5s inte i arbetet med detta verk som hon ins\u00e5g att installationerna var \u00f6verspelade f\u00f6r hennes del. Jag f\u00f6rl\u00e5ter ingenting<\/em> \u00e4r en planerad och retorisk slutpunkt men den verkliga slutpunkten, den d\u00e4r hon k\u00e4nde att det inte l\u00e4ngre gick ser annorlunda ut.<\/p>\n

\u00c5terblickens transparance<\/em> (2004) visas karakt\u00e4ristiskt nog i den motsvarande stora salen d\u00e5 man n\u00e5tt halvv\u00e4gs genom utst\u00e4llningen. Rummet \u00e4r nersl\u00e4ckt och ett sp\u00f6kt\u00e5g av m\u00f6bler ilar f\u00f6rbi. Hemmets stumma akt\u00f6rer \u00e4r bleka och tunna som flarn, de har f\u00e5tt en skrud av eterisk organza och h\u00e4ngts upp i nylontr\u00e5dar. Deras kroppar s\u00e4ckar ihop och de p\u00e5minner om m\u00f6bel\u00f6verdrag, vita lakan som man t\u00e4ckte med f\u00f6rr i v\u00e4rlden d\u00e5 n\u00e5got l\u00e4mnades. F\u00f6rl\u00e5t, s\u00e5 kallades ett f\u00f6rh\u00e4nge. N\u00e4r n\u00e5got var \u00f6vert\u00e4ckt var det bra med det, men h\u00e4r finns ingen f\u00f6rsoning, allt \u00e4r genomskinligt. F\u00f6rresten, de sydda m\u00f6blerna kanske inte alls ska betraktas som \u00f6verdrag, det \u00e4r nog precis tv\u00e4rtom. De \u00e4r snarare det innersta i varje m\u00f6bel, ett slags skelett och en platonisk modell. I \u00c5terblickens transparance<\/em> gr\u00e4ver sig Isaeus-Berlin allts\u00e5 till en essens men en teoretisk s\u00e5dan, hon kommer till n\u00e5got som egentligen inte existerar. Tillfr\u00e5gad om sitt verk talar hon om uppfattningen att hela ens liv sveper f\u00f6rbi i d\u00f6ds\u00f6gonblicket. Ett mindre drastiskt s\u00e4tt att uppfatta verket p\u00e5 \u00e4r att se det som \u00e4nnu en summering av hennes tidigare konstn\u00e4rskap men till skillnad fr\u00e5n Jag f\u00f6rl\u00e5ter ingenting<\/em> \u00e4r \u00c5terblickens transparane<\/em> tr\u00f6tt och anemisk. Hon har arbetat med m\u00f6bler i decennier, hon har dr\u00e4nkt dem i vatten och s\u00e5gat i dem, vridit och v\u00e4nt, nu har hon gjort sp\u00f6km\u00f6bler av tunnaste tyg. Hon har skrapat sig fram till benet. Det g\u00e5r inte att komma l\u00e4ngre, det g\u00e5r inte att karva mer i samma stycke! Det h\u00e4r \u00e4r slutpunkten. Nearly Nothing<\/em> (2002) \u00e4r inte med p\u00e5 utst\u00e4llningen men \u00e4r ocks\u00e5 en sista utpost. En interi\u00f6r best\u00e5ende av torkad frukt och gr\u00f6nsaker, strimlor. Bordet och stolarna lagda med l\u00e4ngsg\u00e5ende gurkskivor. Ytterligare en spr\u00f6dhet som str\u00e4var efter att uppl\u00f6sas. S\u00e5 varf\u00f6r sinar sakerna, varf\u00f6r g\u00e5r det inte l\u00e4ngre och vad ska hon g\u00f6ra? Hon besvarar sin undran med en motfr\u00e5ga: \u201dVarf\u00f6r arbetar jag inte med k\u00e4rlek?\u201d I intervjufilmen ber\u00e4ttar hon om en tankest\u00e4llare inf\u00f6r m\u00f6tet med Francisco de Goyas Maja p\u00e5kl\u00e4dd <\/em>och Maja naken<\/em> p\u00e5 Pradomuseet. Goya verkade ha roligt n\u00e4r han m\u00e5lade dem, han visste uppenbarligen hur man ska leva sitt liv. Varf\u00f6r ska hon inte kunna ha roligt? Installationerna kan f\u00f6rvisso te sig roliga f\u00f6r betraktaren eftersom de \u00e4r djupt originella och \u00f6verraskande men m\u00e5nga av dem handlar definitivt inte om n\u00e5got roligt eller om k\u00e4rlek. Snarare tycks de upprepade g\u00e5nger dra n\u00e4ring ur det som skr\u00e4mmer.<\/p>\n

Chair Beside Bed<\/em> (1996) kan n\u00e4mnas som ett exempel, den st\u00e5r i rummet bredvid organzakavalkaden. En stol med en gel\u00e9seg hinna i ryggen h\u00e5ller vaka invid en ovanlig konvalescent, en vattensjuk b\u00e4dd. Det \u00e4r l\u00e4tt att drabbas av indignation, vatten i s\u00e4ngen, s\u00e5 ska det inte vara! Fast om det f\u00f6r en g\u00e5ngs skull \u00e4r s\u00e5 kan man dr\u00f6ja sig kvar och titta lite. Det som l\u00e4gger sordin p\u00e5 st\u00e4mningen \u00e4r stelheten. Filten multnar sakta, stolsmembranet har n\u00e5got orubbligt och f\u00f6rseglat \u00f6ver sig. \u00c4ven om n\u00e5got nu h\u00e4nde, om n\u00e5got skulle spritta upp ur s\u00e4ngvattnet s\u00e5 skulle stolen \u00e4nd\u00e5 inte se f\u00f6r sin gr\u00e5starr utan bara forts\u00e4tta v\u00e4nta eller vakta. Den sjuke kan lika g\u00e4rna ha uppl\u00f6sts i sin svett f\u00f6r v\u00e4ntan har \u00f6verlevt sig sj\u00e4lv och sm\u00e4lt in i m\u00f6blerna. Att ladda f\u00f6rem\u00e5l med k\u00e4nslor, f\u00f6rm\u00e4nskliga dem, g\u00f6ra dem bekanta och samtidigt, eller d\u00e4rmed obehagliga \u00e4r ett surrealistiskt arv. V\u00e4gen dit g\u00e5r via Sigmund Freud och hans teorier om det kusliga, ett begrepp som h\u00e4rb\u00e4rgerar det hemtama och mitt i detta en understr\u00f6m av n\u00e5got fr\u00e4mmande, orov\u00e4ckande och borttr\u00e4ngt. I det h\u00e4r fallet \u00e4r det fr\u00e4mst vattnet som inte h\u00f6r till men som \u00e4nd\u00e5 passar f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt v\u00e4l in i scenen. Vattnet symboliserar vanligtvis det heliga och livgivande och eftersom det tillskrivs s\u00e5dana egenskaper har det under \u00e5rhundraden tj\u00e4nat som botemedel. En medicin som ans\u00e5gs l\u00e4mplig f\u00f6r att driva ut onda andar. Michel Foucault tar upp detta i sin expos\u00e9 Vansinnets Historia<\/em>, han illustrerar hur sinnessjuka trakterades med vattenterapi och hur hysterikor ordinerades skadligt l\u00e5nga bad. Efter utdragen praxis kom vattnet s\u00e5lunda \u00e4ven att skrivas ihop med sjukdom och vansinne. Det blev en symbol ocks\u00e5 f\u00f6r det rakt motsatta och det \u00e4r i detta gr\u00e4nsland som Chair Beside Bed<\/em> st\u00e5r stadigast. Verket har med andra ord l\u00e5ngt till k\u00e4rleken, och lusten i arbetet med en s\u00e5dan installation kan inte j\u00e4mf\u00f6ras med gl\u00e4djen i att, som Goya, m\u00e5la en m\u00e4nniska som man \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i. S\u00e5 hur kan man som Isaeus-Berlin g\u00e5 tillv\u00e4ga f\u00f6r att f\u00e5 in k\u00e4rlek i sin konstn\u00e4rliga praktik? G\u00e5r det \u00f6verhuvudtaget att f\u00e5 in den k\u00e4nslan utan att \u00f6verge installationerna? G\u00e5r det allts\u00e5 att g\u00f6ra en k\u00e4rleksinstallation och \u00e4r det \u00f6nskv\u00e4rt?<\/p>\n

Isaeus-Berlin redog\u00f6r f\u00f6r en id\u00e9skiss, hon ville sexualisera ett m\u00f6bels\u00e4llskap. Kotteriet skulle utbyta erotiska meddelanden, bokstavligt talat under bordet. Inskriptionerna skulle vara synliga f\u00f6r publiken medelst speglar vilka skulle skjutas in mellan m\u00f6belbenen… Stopp, betraktarna blev generade, hon blev generad och det hela verkade f\u00f6r henne djupt obehagligt. Dessutom var det framf\u00f6r ett par m\u00e5lningar som hon b\u00f6rjade ifr\u00e5gas\u00e4tta sitt konstn\u00e4rskap. Man f\u00e5r en k\u00e4nsla av att det \u00e4r d\u00e5 som Isaeus-Berlin inleder sitt letande, det \u00e4r dags att fickla vr\u00e5rna, precis som utst\u00e4llningen heter. Fickla \u00e4r ett nyskapat verb av ordet ficklampa som ett barn vann en t\u00e4vling med och Isaeus-Berlin anammade ficklandet som en tankemodell. Hon ville rikta ljuset p\u00e5 det som hade sopats undan, g\u00f6mts eller gl\u00f6mts bort. I sitt letande fick hon syn p\u00e5 en annan konstn\u00e4rlig v\u00e4g inom sig sj\u00e4lv, hon m\u00e5lade som ung. Hon slutade men hennes far tyckte alltid att det var synd. Han avled och hon saknade hans samtal inom sig sj\u00e4lv. Faderns bortg\u00e5ng blev en bidragande orsak, ett par andra anledningar var suget efter f\u00e4rger och m\u00e4nniskor. I Isaeus-Berlins installationer finns full\u00f6diga m\u00e4nniskor enbart som betraktare och f\u00e4rgackorden \u00e4r sparsmakade. Ytterligare ett sk\u00e4l ber\u00f6rdes redan i b\u00f6rjan, det tunga fysiska arbetet och beroendet av andra n\u00e4r stora installationer ska materialiseras. I m\u00e5leriet beh\u00f6vde hon bara sin egen person och allt var upp till henne allena. \u201dJag best\u00e4mmer och jag best\u00e4mmer\u201d upprepar hon och skrattar \u00e5t sig sj\u00e4lv, men det \u00e4r p\u00e5 allvar och det \u00f6ppnar upp estetiken i hennes m\u00e5lningar. Motiven och m\u00e5leris\u00e4ttet \u00e4r sprungna ur pur, pretentionsl\u00f6s lust. Det spelar ingen roll om f\u00e4rgen \u00e4r taffligt p\u00e5lagd eller om det \u00e4r d\u00e5ligt tecknat f\u00f6r hon best\u00e4mmer och allt annat \u00e4r ovidkommande.<\/p>\n

M\u00e5lningarna blommar ut i en v\u00e5ldsam smakchock av allt det som har varit f\u00f6rbjudet, mest det s\u00f6ta. En veritabel sockerbagare tr\u00e4der fram med glasyr \u00f6ver hela scenen i Don Giovanni \u00e4r sjuk<\/em> (2005) och n\u00e5got som ser ur att vara en skruvad slickepinne i j\u00e4tteformat i Meeting Point<\/em> (2006). Det rinner och sliskar om m\u00e5lningarna och Isaeus-Berlin verkar ha sparat godisarna f\u00f6r l\u00e4nge inom sig f\u00f6r de har klibbat ihop, tar man en s\u00e5 f\u00f6ljer hela sk\u00e5len med. Det \u00e4r den initiala k\u00e4nslan, att allt h\u00e4nger f\u00f6r t\u00e4tt ihop och att man har ertappat henne med handen i kakburken. M\u00e5lningarna har inte samma kr\u00e4vande pregnans som installationerna och den t\u00e4ta h\u00e4ngningen g\u00f6r det dessutom enkelt att dra alla \u00f6ver en kam. Att avf\u00e4rda dem som alltf\u00f6r kanderade tills man uppt\u00e4cker att sockret bara \u00e4r en ingrediens i bakverket. Sm\u00e4rtan \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en annan. Isaeus-Berlin ville arbeta med k\u00e4rlek men k\u00e4rleken blir snabbt konfliktfylld. En kvinna blir l\u00e4mnad A Moment Ago<\/em> (2005), bara en luftr\u00f6relse dr\u00f6jer sig kvar. En gumma letar efter svaren Too Close<\/em> (2005), hon stirrar in i en sekret\u00e4r, lirkar p\u00e5 helt fel st\u00e4lle. Sorgen och substansl\u00f6sheten i m\u00e4nniskors relationer understryks av det vattniga m\u00e5leris\u00e4ttet. De har glaskroppar, saker regngr\u00e5ter omkring dem och sm\u00e4lter av k\u00e4nslor. Isaeus-Berlin skulle kunna l\u00e5na Edvard Munchs ord om att m\u00e5la med sitt hj\u00e4rteblod. Munch h\u00e4lsas med en parafras, Ett underligt m\u00f6te<\/em> (2005) d\u00e4r en kvinna m\u00f6ter Vampyr<\/em> som blodar ner v\u00e4ggen den h\u00e4nger p\u00e5. H\u00e4lsningen \u00e4r inte med p\u00e5 utst\u00e4llningen, flera andra av Isaeus-Berlin m\u00e5lningar \u00e4r \u00e4nd\u00e5 fyllda av blinkningar till m\u00e5leriets m\u00e4stare men det k\u00e4nnetecknande, det egna och \u00e5terkommande i hennes nya praktik \u00e4r\u2026 m\u00f6blerna.<\/p>\n

De v\u00e4lk\u00e4nda rollinnehavarna tar upp sin invanda plats och axlar en stor del av handlingen \u00e4ven om mediet \u00e4r utbytt. M\u00e4nniskor f\u00e5r vackert dela med sig av uppm\u00e4rksamheten. M\u00f6blerna framtr\u00e4der ocks\u00e5 m\u00e5ngen g\u00e5ng i ensamt majest\u00e4t i m\u00e5lningarna. I Varf\u00f6r gjorde de s\u00e5?<\/em> (2004) har hon m\u00e5lat tv\u00e5 s\u00e4ngar st\u00e4llda t\u00e4tt och frontalt mot varandra. Duken Implosion<\/em> (2005) \u00e4r ett k\u00f6k som \u00e4r vitdegigt p\u00e5 ytan men som spricker upp i en m\u00f6rk och f\u00e4rgig ravin. M\u00e5lningens n\u00e4rhet till tv\u00e5 av hennes installationer \u00e4r uppenbar. I am Not at Home<\/em> (1996) d\u00e4r 40 kilo trolldeg har j\u00e4st sig till ett landskap med mj\u00f6lt\u00e4ckta vidder och torra dals\u00e4nkor och Vad minnet v\u00e4ljer<\/em> (2001) d\u00e4r m\u00f6blerna i ett hem \u00e4r itus\u00e5gade och sammansatta igen, fast utan den mittersta delen. Flera m\u00e5lningar lutar sig p\u00e5 ett s\u00e5dant tydligt s\u00e4tt mot installationerna men h\u00e4ngningen understryker inte detta. M\u00e5lningarna och installationerna till\u00e5ts inte att ing\u00e5 en n\u00e4rmare dialog utan presenteras i skilda rum. Naturligtvis har det med utst\u00e4llningstekniska sk\u00e4l att g\u00f6ra, de olika verken beh\u00f6ver olika ljusf\u00f6rh\u00e5llanden, men det handlar ocks\u00e5 om ett betonande av att installationerna tillh\u00f6r en v\u00e4rld medan m\u00e5lningarna utg\u00f6r en annan. Isaeus-Berlin verkar vilja \u00e5tskillnaden. P\u00e5 vandringen genom salarna framst\u00e5r installationerna som isolerade paradstycken i hennes konstn\u00e4rliga g\u00e4rning, de intar rollen som historiska dokument. M\u00e5leriet d\u00e4remot \u00e4r en ny ventil med oviss framtid. Installationerna \u00e4r m\u00e5nga och har en v\u00f6rdnadsbjudande tyngd men Isaeus-Berlin v\u00e4ljer \u00e4nd\u00e5 att anv\u00e4nda sin retrospektiva utst\u00e4llning till att markera ett avstamp och profilera sig som en oslipad och lustdriven m\u00e5lare.<\/p>\n

Isaeus-Berlins nya konstn\u00e4rliga v\u00e4g och f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt \u00e4r l\u00e4tt att analysera p\u00e5 tv\u00e5 vitt skilda vis. Hon st\u00e4ller ut m\u00e5lningar som brister i utf\u00f6rande men inte i energi. Hon g\u00e5r vart hon vill och bryr sig inte och man kan uppskatta hennes mod. Hon utnyttjar sin mitt-i-karri\u00e4ren-utst\u00e4llning p\u00e5 Liljevalchs s\u00e5 som ingen av de tidigare stj\u00e4rnorna gjort. Ernst Billgren, Dan Wolgers, H\u00e5kan Rehnberg, Tuija Lindstr\u00f6m och Anders Widoff bj\u00f6d alla p\u00e5 ett v\u00e4lk\u00e4nt fyrverkeri. \u00c4ven om deras konstn\u00e4rskap \u00e4r m\u00e5ngfasetterat s\u00e5 r\u00f6rde det sig \u00e4nd\u00e5 om v\u00e4lavv\u00e4gda sammanfattningar. Isaeus-Berlin, \u00e5 andra sidan, blottar en kris och v\u00e4nder den till en helt ny presentation av sig sj\u00e4lv. Utst\u00e4llningsaffischen \u00e4r en m\u00e5lning och utst\u00e4llningskatalogens framsida \u00e4r som en romantisk visa framkl\u00e4md av en positivhalare. S\u00e5 k\u00e4nner inte publiken igen henne, man vaknar till, glad och nyfiken. Det andra s\u00e4ttet att se p\u00e5 saken \u00e4r att h\u00e5lla sig kall, det beh\u00f6vs inget mod f\u00f6r en helgardering. S\u00e4ger hon att hon och ingen annan best\u00e4mmer om hur m\u00e5lningarna ska vara s\u00e5 g\u00f6r hon sig immun mot andras \u00e5sikter. Man kan angripa b\u00e4st man vill, alla argument blir ov\u00e4sentliga \u00e4nd\u00e5, men vad har en s\u00e5dan konst i ett utst\u00e4llningssammanhang att skaffa?<\/p>\n

Oavsett vilket syns\u00e4tt man favoriserar s\u00e5 kommer man inte till den springande punkten. B\u00e5da uppfattningarna \u00e4r utanp\u00e5verk med liten relevans f\u00f6r Isaeus-Berlins konstn\u00e4rskap eftersom m\u00e5lningarnas betydelse som konstobjekt \u00e4r sekund\u00e4r. Deras roll som andrum och ett s\u00e4tt att gjuta nytt liv i en f\u00f6r henne stagnerad praktik \u00e4r l\u00e5ngt viktigare. M\u00e5lningarna \u00e4r det som installationerna en g\u00e5ng var och kanske \u00e5ter kommer att bli. De \u00e4r en v\u00e4lbeh\u00f6vlig markering f\u00f6r henne och f\u00f6r publiken om att hon f\u00e5r vara det hon en g\u00e5ng i tiden best\u00e4mde sig f\u00f6r: konstn\u00e4r, och en s\u00e5dan m\u00e5ste f\u00e5 g\u00f6ra det hon vill. Att m\u00e5la och att st\u00e4lla ut m\u00e5lningar blir d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4sentligt som handling. Det \u00e4r m\u00f6jligt att se hela utst\u00e4llningen som ber\u00e4ttelser om handlingar, eller v\u00e4gar i den konstn\u00e4rliga erfarenheten. Hur man kan arbeta, hur man inte kan arbeta, hur man ser p\u00e5 det man har gjort och hur man kan g\u00e5 vidare. En s\u00e5dan historia \u00e4r i grunden det som presenteras p\u00e5 Liljevalchs konsthall och ber\u00e4ttelsen \u00e4r, inte minst p\u00e5 grund av sin ovanliga \u00f6ppenhj\u00e4rtighet, v\u00e4rd att lyssna till.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Recension publicerad 2006-05-08 p\u00e5 Konsten.net Fickla Vr\u00e5rna, Liljevalchs konsthall Meta Isaeus-Berlin st\u00e5r mitt i sitt konstn\u00e4rskap och mitt i en spricka. Klyvnaden g\u00e5r mellan installationerna, de som hon har blivit k\u00e4nd med och uppburen f\u00f6r och det nya, m\u00e5lningarna, som … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[11,95],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/406"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=406"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/406\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1348,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/406\/revisions\/1348"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=406"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=406"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}