{"id":4059,"date":"2024-09-13T11:31:31","date_gmt":"2024-09-13T11:31:31","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4059"},"modified":"2024-09-13T11:48:09","modified_gmt":"2024-09-13T11:48:09","slug":"jockum-nordstrom-jeff-olsson-rolf-andre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4059","title":{"rendered":"Jockum Nordstr\u00f6m, Jeff Olsson, Rolf Andr\u00e9"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011.jpeg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-4066\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011.jpeg\" alt=\"\" width=\"1600\" height=\"1078\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011.jpeg 1600w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011-300x202.jpeg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011-1024x690.jpeg 1024w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011-768x517.jpeg 768w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011-1536x1035.jpeg 1536w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/gallerimagnuskarlsson-jeff-olsson-in-full-bloom-2011-445x300.jpeg 445w\" sizes=\"(max-width: 1600px) 100vw, 1600px\" \/><\/a><br \/>\nJeff Olsson \u2013 In Full Bloom 2011.<br \/>\nJockum Nordstr\u00f6m, Jeff Olsson, Rolf Andr\u00e9, utst\u00e4llningen Den allvarsamma leken p\u00e5 konsthallen Lokstallet i\u00a0Str\u00f6mstad 6 juli \u2013 11 augusti 2024.<br \/>\nPresstext best\u00e4lld av konsthallen Lokstallet 2024.<\/p>\n<p>Leken \u00e4r gratis, den \u00e4r fri. Lek f\u00f6der fantasi, skapar ordning och oordning. Lek har ingen koppling till ekonomisk vinning. Leken \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n v\u00e5r kultur och har format m\u00e4nniskan som kulturvarelse. S\u00e5 k\u00e4nnetecknar Johan Huizinga leken i sin bok Homo Ludens, den lekande m\u00e4nniskan. Och f\u00f6r oss vuxna, t\u00e4nker jag vidare, ju allvarligare klangbotten ett sk\u00e4mt eller en lek har desto b\u00e4ttre. F\u00f6r d\u00e5 avsl\u00f6jas en existentiell sanning d\u00e4r \u00e4ven ambivalensen f\u00e5r ta plats. Det roliga \u00e4r inte bara skoj. Humor \u00e4r viktigt och allvarligt, det \u00e4r en omst\u00f6rtande, vision\u00e4r och radikal kraft.<!--more--><\/p>\n<p>Alla vi barn tecknade, ber\u00e4ttar Jockum Nordstr\u00f6m, det var ett s\u00e4tt att hitta koncentrationen och lugnet. De bodde litet, tre pojkar i ett rum, och samarbetade g\u00e4rna i stora bilder som de ritade p\u00e5 i flera dagar. Jockum fortsatte att studera m\u00e4nniskor, v\u00e4xter, arkitektur, textilier och andra bilduttryck. Vissa barn slutar aldrig att teckna. Naiva, samtida och arkaiska tr\u00e4dde hans v\u00e4rldar fram. Innerliga blyertsbilder med humor och melankoli, som blivit stilbildande f\u00f6r m\u00e5nga unga konstn\u00e4rer. Han \u00e4r uppvuxen i olika f\u00f6rorter till Stockholm och anv\u00e4nder milj\u00f6erna d\u00e4r som en scenografi, men \u00e4ven mer naturn\u00e4ra uttryck g\u00f6ra sig g\u00e4llande. Ett \u00e5terkommande tema \u00e4r relationsproblematik. Det kan handla om k\u00e4rlek, javisst, men ocks\u00e5 om familj, skola, uppfostran och alienation. Hur behandlar samh\u00e4llet sina medborgare? Kan ett hus eller en stad ut\u00f6va uppfostran? De skulpturala objekten blir till svajande arkitektur byggd av t\u00e4ndsticksaskar och kartong. Materialvalen \u00e4r viktiga, de skapar rytmer, antirytmer, f\u00e4rgskalor och mellanrum som minner om ensamhet, men inte i negativ bem\u00e4rkelse. Verken har genomg\u00e5tt m\u00e5nga stadier och n\u00e4r sista handen lagts vid dem \u00e4r det bara slutet p\u00e5 en unik process.<\/p>\n<p>Natt upplyst av fullm\u00e5ne r\u00e5der i Jeff Olssons bilder, och i det silvriga skenet blommar m\u00f6rkrets alla nyanser. Svartvitt n\u00e4stan j\u00e4mt, med kol, grafitpulver och torrpastell p\u00e5 papper eller p\u00e5 tredimensionella objekt, men s\u00e5 rikt p\u00e5 val\u00f6rer att det r\u00e4cker f\u00f6r att beskriva en hel v\u00e4rld. Ett kungarike d\u00e4r olika makter pr\u00f6var sin styrka och d\u00e4r naturlagar s\u00e4tts ur spel. D\u00e4r vandrar levande och d\u00f6da, m\u00e4nniskor, djur och gr\u00e4nsvalser p\u00e5 smala stigar. Himlarna \u00e4r tunga, tr\u00e4den tysta, str\u00e4nderna olycksb\u00e5dande och bergen ob\u00f6nh\u00f6rliga. Kort och gott en j\u00e4mmerdal. Men det \u00e4r inte hela sanningen om Olssons universum. F\u00f6rutom att det \u00e4r hemskt \u00e4r det ocks\u00e5 roligt och punkigt. Popkulturellt mitt i evigheten. De tidstypiska inslagen, de unga m\u00e4nniskorna och deras attribut i den tidl\u00f6sa vildmarken flyttar in v\u00e5r samtid i sagan. Den omin\u00f6sa naturen \u00e4r ocks\u00e5 m\u00e4ttad med romantik, och alla till synes illvilliga eller maktl\u00f6sa varelser som bebor den har en humoristisk \u00e5dra. De kan skratta \u00e5t sig sj\u00e4lva. Det sl\u00e5r \u00f6ver till humor f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 hemskt, p\u00e5 ett dr\u00f6mskt och vackert s\u00e4tt. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt v\u00e5gar och orkar vi st\u00e5 kvar och kan l\u00e5na v\u00e5rt inre till alla sinnesst\u00e4mningar och nyanser. Det finns alltid mer att titta p\u00e5, det \u00e4r s\u00e5 in i norden detaljerat och \u00f6msint framsmekt. N\u00e4r m\u00f6rkret skildras med k\u00e4rlek \u00e4r det l\u00e5ngt ifr\u00e5n m\u00f6rker allena.<\/p>\n<p>R\u00e5 styrka och f\u00f6rfining gifter sig i Rolf Andr\u00e9s visioner. Primitivt och raffinerat om vartannat tills det helt sammanblandas i tung sv\u00e4rta, spr\u00f6da linjer och starka f\u00e4rger i teckningar, m\u00e5lningar och skulpturer. Andr\u00e9 var en intellektuell konstn\u00e4r med vida blickar ut\u00e5t, men samtidigt fast f\u00f6rankrad i Str\u00f6mstad d\u00e4r han levde och verkade under senare h\u00e4lften av 1900-talet. Han arbetade som styckare p\u00e5 Centrumhallen f\u00f6r att inte vara beroende av konstf\u00f6rs\u00e4ljning och de kompromisser det skulle inneb\u00e4ra. Andr\u00e9s tanke om konsten var att den skulle vara autonom och utg\u00f6ra en egen verklighet, ist\u00e4llet f\u00f6r att avbilda den verklighet som omger oss. I en l\u00e5ng serie m\u00f6ter vi huvudstudier baserade p\u00e5 Vincent van Goghs sj\u00e4lvportr\u00e4tt. M\u00e4starens ansikte genomg\u00e5r maniska metamorfoser, sv\u00e4rmar av streck h\u00e4rjar kinderna och \u00f6gonen gl\u00f6der f\u00f6rkolnade. I n\u00e4sta serie \u00e4r det tigrarna som st\u00e5r p\u00e5 tur. De muterar, sm\u00e4lter, njuter och skriker i \u00e5ngest. Tigrarna f\u00f6rl\u00e4nas m\u00e4nskliga drag, de visar upp v\u00e5rt k\u00e4nsloregister, st\u00e5r p\u00e5 bakbenen, och blottar br\u00f6st och k\u00f6n. Kvinnorna sj\u00e4lva \u00e5terfinns p\u00e5 andra bilder, en sorts vildvittror med axlar v\u00e4xande till fj\u00e4derl\u00f6sa vingar. H\u00e4r kan allt h\u00e4nda och g\u00f6r det. En v\u00e4rld av dr\u00f6mmar, arketyper, f\u00f6rtr\u00e4ngda lustar och vilda vr\u00e5l sl\u00e5r upp sina portar.<\/p>\n<p>Jeff, Rolf och Jockum, rotade i var sin konstn\u00e4rsgeneration och \u00e4nd\u00e5 finns en stark valfr\u00e4ndskap dem emellan. De f\u00f6renas i drastisk humor, klurig blick och i ett sorts sj\u00e4lvp\u00e5taget s\u00e4rlingskap. Tecknandet \u00e4r centralt f\u00f6r alla tre. Detta att rita fram v\u00e4rldar och befolka dem med det som annars r\u00f6r sig under ytan. En allvarsam lek tar sin b\u00f6rjan.<\/p>\n<p><em>Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jeff Olsson \u2013 In Full Bloom 2011. Jockum Nordstr\u00f6m, Jeff Olsson, Rolf Andr\u00e9, utst\u00e4llningen Den allvarsamma leken p\u00e5 konsthallen Lokstallet i\u00a0Str\u00f6mstad 6 juli \u2013 11 augusti 2024. Presstext best\u00e4lld av konsthallen Lokstallet 2024. Leken \u00e4r gratis, den \u00e4r fri. Lek &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4059\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4059"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4059"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4059\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4068,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4059\/revisions\/4068"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4059"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4059"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4059"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}