{"id":4025,"date":"2024-03-19T17:58:35","date_gmt":"2024-03-19T17:58:35","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4025"},"modified":"2024-03-19T18:09:07","modified_gmt":"2024-03-19T18:09:07","slug":"jens-assur-privat-natur-liljevalchs-konsthall","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4025","title":{"rendered":"Jens Assur, Privat Natur, Liljevalchs konsthall"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nJens Assur, ur serien Privat Natur.\u00a0<\/em>Liljevalchs konsthall, 6 okt 2023 \u2013 7 jan 2024.
\nIntervju i tidskriften Konstguiden nr 3, 2023.<\/p>\n

Det tar sju timmar med t\u00e5g fr\u00e5n Stockholm till \u00c5re, s\u00e5 Jens Assur och jag ska h\u00f6ras digitalt. P\u00e5 dagen f\u00f6r v\u00e5rt samtal skriker tidningarnas f\u00f6rstasidor om stormen Hans, \u00f6versv\u00e4mningar i \u00c5re och ursp\u00e5rade t\u00e5g i mellersta Norrland. De materiella skadornas omfattningar ber\u00e4ttigar inte dessa rubriker, s\u00e4ger Jens, vi har inga d\u00f6dsfall. R\u00f6sten \u00e4r koncis och informationen paketerad i exakta formuleringar. Det \u00e4r inte som Louisiana 2005 och orkanen Katrina, l\u00e4gger han till. Genast finns hans karakt\u00e4ristiska blick d\u00e4r, ett sj\u00e4lvklart globalt perspektiv samtidigt som hans seende \u00e4r specifikt, lokalt och detaljs\u00f6kande.Tidigare bodde du i Sven-Harrys gyllene hus i Vasaparken mitt i Stockholm, men nu \u00e4r du bosatt i Duved, en mil fr\u00e5n \u00c5re. Era tv\u00e5 yngsta barn f\u00f6ljde med dig och din fru i flytten medan de tv\u00e5 \u00e4ldsta stannade i huvudstaden. I Duvedpodden pratar Jan \u00c5man med dig om dynamiken mellan stad och landsbygd. \u00c4r din flytt en del i ett st\u00f6rre demografiskt m\u00f6nster?<\/p>\n

Stockholm var mitt hem i trettio \u00e5r och jag var en stark f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r stadens m\u00f6jligheter till arbete och relationer. N\u00e4r staden \u00e4r som b\u00e4st p\u00e5g\u00e5r ett samtal d\u00e4r som \u00e4r vitalt b\u00e5de f\u00f6r individen och f\u00f6r samh\u00e4llet i stort. Efter tre decennier k\u00e4nde jag dock att jag f\u00f6rvarades i staden och att vi som familj levde upp n\u00e4r vi l\u00e4mnade Stockholm f\u00f6r ett mer naturn\u00e4ra liv. Runt 2010 levde f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen fler m\u00e4nniskor i st\u00e4derna \u00e4n p\u00e5 landsbygden. Den globala folkvandringen till st\u00e4derna uppgick d\u00e5 till \u00e5tta, nio miljoner m\u00e4nniskor i m\u00e5naden. Nu v\u00e4xer intresset att l\u00e4mna staden f\u00f6r landsbygden. Idag \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00e5 en f\u00f6rskoleplats i Duved och en ny skola f\u00f6r \u00e5ttahundra elever invigdes nyligen. De som v\u00e4ljer att stanna kvar h\u00e4r eller flytta hit s\u00e4tter n\u00e4rheten till naturen fr\u00e4mst, kanske till och med f\u00f6re karri\u00e4r och familj. Och om det \u00e4r n\u00e5got intresse som definierar norra Sverige s\u00e5 \u00e4r det jakten. Men \u00c5redalen har ett rikt persongalleri och en genomstr\u00f6mning av folk och id\u00e9er. Visst finns det landsbygd i Sverige stagnerad som en dyp\u00f6l, men det g\u00e4ller inte h\u00e4r.<\/p>\n

Privat natur<\/em> \u00e4r ditt senaste projekt och din utst\u00e4llning \u00f6ppnar i oktober p\u00e5 Liljevalchs konsthall. Under sju \u00e5r har du i svartvita bilder skildrat din familj och dig sj\u00e4lv n\u00e4r ni umg\u00e5s, reser och sportar i naturen, och samlat detta i en bok. Du st\u00e4ller existentiella fr\u00e5gor om m\u00e4nniskans m\u00f6te med naturen och hennes plats i densamma. Vilka svar har du kommit fram till?<\/p>\n

Den som har en relation till naturen kan leva ett rikt liv oavsett var hen hamnar i samh\u00e4llet, ekonomiskt, socialt eller geografiskt. Naturen ger oss m\u00f6jligheter att komma i kontakt med det djupt m\u00e4nskliga. D\u00e4r upplever vi lycka, tr\u00f6tthet, r\u00e4dsla, frid och vi m\u00f6ter oss sj\u00e4lva. Du kan inte k\u00f6pa en relation till naturen eftersom den bygger p\u00e5 egen drivkraft, kunskap och lust. N\u00e4r vi \u00e4gnar oss \u00e5t friluftsliv tillsammans med andra finns tv\u00e5 dimensioner, den personliga och den delade. I naturen blir vi en enhet via samarbeten och utmaningar, och det \u00e4r den fr\u00e4msta anledningen till att jag och mina n\u00e4rmaste tillbringar mycket tid utomhus. Jag kommer fr\u00e5n en by med nittio inv\u00e5nare i nordv\u00e4stra J\u00e4mtland, d\u00e4r mina f\u00f6r\u00e4ldrar drev den lokala skidbacken. Nu har jag \u00e5terv\u00e4nt till landsbygden f\u00f6r att kunna ta del av naturen utan att beh\u00f6va resa iv\u00e4g. Men fotografierna i Privat natur<\/em> ber\u00e4ttar ocks\u00e5 om en exploaterad v\u00e4rld och om konflikterna n\u00e4r allt fler vill ta del av naturen. Projektet handlar fr\u00e4mst om v\u00e5r relation till naturen och inte om naturen i sig, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r bilderna svartvita och ortnamnen lyser med sin fr\u00e5nvaro. Materialet kommer fr\u00e5n v\u00e5ra upplevelser i Sverige, men ocks\u00e5 fr\u00e5n platser som Zimbabwe, Namibia och Argentina. N\u00e4r jag v\u00e4xte upp var resandet n\u00e5got fint. Det var synonymt med att m\u00f6tas och f\u00f6rst\u00e5 andra kulturer, s\u00e5 som Sverker S\u00f6rlin diskuterar i en av bokens texter. Nu finns en ber\u00e4ttigad kritik av resandet, samtidigt som flygandet i Sverige slog rekord i juli med tre och en halv miljoner passagerare. Vi m\u00e5ste alla g\u00f6ra f\u00e4rre resor och resa p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n med flyg. En resa m\u00e5ste ha betydelse och f\u00e5 ta tid.<\/p>\n

I ditt projekt Hunger<\/em> fr\u00e5n 2010 belyser du i fem fotob\u00f6cker klimatkrisen och konsumtionssamh\u00e4llet. Du g\u00f6r nedslag i megast\u00e4der, avfolkningsbygd, k\u00f6plador och jordbruk, och skriver att ditt verk inte ska ses som konst eller reportage utan som ett kravbrev. Vilken v\u00e4g har f\u00f6r\u00e4ndringen tagit sedan dess?<\/p>\n

\u00c5t b\u00e5da h\u00e5llen. Vi har en \u00f6kad medvetenhet som genomsyrar samh\u00e4llet, privatpersoner installerar solpaneler och avst\u00e5r fr\u00e5n bil och k\u00f6tt. Det finns initiativ som Northvolts batterifabrik, H2 Green Steel och en industri som v\u00e4djar till regeringen om tydliga direktiv f\u00f6r omst\u00e4llning. Samtidigt \u00e4r Europas v\u00e4gar igenkorkade av lastbilar med paket vi best\u00e4ller p\u00e5 n\u00e4tet, privatjeten g\u00e5r i skytteltrafik och konsumtionshetsande influencers blir f\u00f6rebilder. Men det \u00e4r inte effektivt att l\u00e4gga ansvaret p\u00e5 individer, en h\u00e5llbar utveckling m\u00e5ste f\u00f6rankras i ett samh\u00e4lles lagar. Titeln Hunger<\/em> anspelar inte bara p\u00e5 sv\u00e4lt utan ocks\u00e5 p\u00e5 girighet. Hur ska vi l\u00f6sa energifr\u00e5gorna n\u00e4r n\u00e4sta miljard vill flyga till Rom \u00f6ver helgen? Utmaningen f\u00f6r oss p\u00e5 individniv\u00e5 \u00e4r att vi inte beh\u00f6ver ta konsekvenserna av v\u00e5ra val eftersom vi lever s\u00e5 kort. Forskarna och aktivister sl\u00e5r larm men politikerna \u00e4r senf\u00e4rdiga. Vad g\u00f6r den h\u00e4r diskrepansen med oss p\u00e5 ett psykologiskt och filosofiskt plan?<\/p>\n

Du har en bakgrund som pressfotograf och dina tidiga svartvita reportagebilder fr\u00e5n Sverige \u00e4r samlade i f\u00f6rsta delen av diptyken Och himlen d\u00e4rovan<\/em>. I den andra boken \u00e5terfinns reportage i f\u00e4rg fr\u00e5n hela v\u00e4rlden, gjorda exklusivt f\u00f6r projektet. I f\u00f6rordet skriver PO Enquist att ett bra fotografi har en episk laddning, en m\u00f6jlighet till en stor ber\u00e4ttelse. Det \u00e4r ett utsnitt som skapar ett t\u00e4nkt f\u00f6re och ett efter. Kan du ta oss bakom kulisserna till dina bilder en stund?<\/p>\n

Min vision p\u00e5 90-talet var att fotografierna skulle ber\u00e4tta en historia b\u00e5de med sitt inneh\u00e5ll, via det som sker i bilden, och via sin estetik, komposition, ljus och f\u00e4rg. Det finns bilder som f\u00e5ngar ens intresse p\u00e5 ett \u00f6gonblick. Och det finns mer subtila bilder med flera lager som inte l\u00e5ter sig avkodas vid ett f\u00f6rsta \u00f6gonkast. En roman kan rymma en historia som inte \u00e4r framskriven men som \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r att utl\u00e4sa. Likas\u00e5 en film d\u00e4r det p\u00e5g\u00e5r en ber\u00e4ttelse mellan scenerna. I f\u00f6rsta boken skildrar jag ett Sverige d\u00e4r allt fler st\u00e5r utanf\u00f6r samh\u00e4llets traditionella normer, av tv\u00e5ng eller av eget val. Samer, asyls\u00f6kande, nynazister, funktionsvarierade och heml\u00f6sa. Om m\u00e4nniskor inte k\u00e4nner sig delaktiga i samh\u00e4llet utmanas demokratin. Det som sker i Sverige sker ocks\u00e5 i resten av v\u00e4rlden och vice versa, vilket ledde mig in i arbetet med den andra boken. Det finns en sp\u00e4nning i det extrema och det kan vara l\u00e4ttare att skapa verk med genomslagskraft ur ett s\u00e5dant material. I projekt som Hunger<\/em>, Africa is a Great Country<\/em> och Privat natur<\/em> riktar jag i st\u00e4llet kameran mot medelklassen. Det ger m\u00f6jligheten att unders\u00f6ka den kontext jag sj\u00e4lv r\u00f6r mig i och en beredskap att diskutera min egen roll i ett st\u00f6rre sammanhang.<\/p>\n

Den sista hunden i Rwanda<\/em> \u00e4r din kortfilmsdebut fr\u00e5n 2006. En fotograf (Jonas Karlsson) och en journalist (Reine Brynolfsson) reser i folkmordets sp\u00e5r p\u00e5 jakt efter de starkaste bilderna och de b\u00e4sta ber\u00e4ttelserna. Du var sj\u00e4lv i Rwanda i mitten av 90-talet uts\u00e4nd av Expressen och din film blir ett brutalt \u00e4rligt, humoristiskt och v\u00e5ldsamt vittnesm\u00e5l. Hur ser en krigsfotografs vardag ut och varf\u00f6r slutade du i det yrket efter sju \u00e5r?<\/p>\n

Filmen \u00e4r en personlig uppg\u00f6relse med mitt och andras f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt och agerande i den h\u00e4r typen av situationer. \u00c4ven om uppdraget har ett viktigt syfte kr\u00e4vs det en viss cynism f\u00f6r att genomf\u00f6ra det. Filmen handlar ocks\u00e5 om hur den dokument\u00e4ra sanningen konstrueras, hur d\u00f6da kroppar arrangeras och skadade m\u00e4nniskor ombeds att inte le p\u00e5 bild. Journalister g\u00f6r ett angel\u00e4get arbete, m\u00e5nga drivs av en genuin humanistisk \u00f6vertygelse, en vilja att \u00f6ppna allm\u00e4nhetens \u00f6gon och g\u00f6ra skillnad, men p\u00e5 samma g\u00e5ng finns en aspekt av t\u00e4vlan. Bilder fr\u00e5n konfliktomr\u00e5den prisas ofta i t\u00e4vlingar, men det \u00e4r inte smakfullt att t\u00e4nka p\u00e5 utm\u00e4rkelser samtidigt som man skildrar m\u00e4nniskor i deras mest utsatta \u00f6gonblick. I folkmordets Rwanda sk\u00f6t man hundarna f\u00f6r att de \u00e5t av liken. Finns det fler som lever p\u00e5 liken? Vilka \u00e4r hundarna egentligen? Uppdragen har tagit mig ut i v\u00e4rlden, men p\u00e5 ett djupare plan vet jag inte hur folk har det i krig. Jag har valt att \u00e5ka dit och jag kan n\u00e4rsomhelst \u00e5ka d\u00e4rifr\u00e5n. Det jag l\u00e4rt mig \u00e4r respekt f\u00f6r andra m\u00e4nniskors liv och levnadsvillkor, och en stark tro p\u00e5 solidaritet.<\/p>\n

I fotoprojektet Africa is a Great Country<\/em> fr\u00e5n 2013 utmanar du den stereotypa bilden av en kontinent pr\u00e4glad av krig, sv\u00e4lt och sjukdomar. Du visar urbant blomstrande samh\u00e4llen med en v\u00e4xande medelklass och valde Hans Rosling som invigningstalare p\u00e5 din utst\u00e4llning. Det har g\u00e5tt tio \u00e5r sedan dess och Afrika st\u00e5r inf\u00f6r nya utmaningar. Vad ser du nu n\u00e4r du tittar p\u00e5 samma platser som d\u00e5?<\/p>\n

N\u00e4r jag \u00e4r i Afrika har jag ena foten i d\u00e5tiden och andra i framtiden, m\u00e4nniskans utveckling blir mycket p\u00e5taglig d\u00e4r. I Afrika kan man resa tillbaka i tiden per kilometer fr\u00e5n stadens k\u00e4rna, och komma till samh\u00e4llen utan rinnande vatten, elektricitet och avlopp. Det rapporteras nu om en hungerkatastrof p\u00e5 Afrikas horn som kan sk\u00f6rda upp till trettio miljoner liv och ett m\u00f6jligt krig med Niger som epicentrum, samtidigt som delar av Kigali p\u00e5minner om Hollywood Hills med swimmingpooler och tennisbanor. Jag upplever att det i v\u00e4stv\u00e4rlden bara finns tv\u00e5 ber\u00e4ttelser om Afrika, katastrofen eller det pittoreska, med savann och exotiska djur. Vi refererar till Afrika som om det vore ett land, men kontinenten \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n Kina, Indien, USA och merparten av Europa tillsammans. Afrikas starka ekonomiska tillv\u00e4xt \u00e4r en spegelbild av v\u00e4stv\u00e4rlden och Asien med supermalls, bostadskomplex och stora parkeringsytor i st\u00e4der som Maputo i Mo\u00e7ambique, Dar es-Salaam i Tanzania, Kigali i Rwanda, Lagos i Nigeria och Accra i Ghana. N\u00e4r jag visade mina fotografier blev en del provocerade. V\u00e5r sj\u00e4lvbild \u00e4r att v\u00e4stv\u00e4rlden leder utvecklingen men nu s\u00e5g man en konkurrerande kultur d\u00e4r det fanns rikedom och livskraft. Visst dras Afrika med korruption, v\u00e5ld och oj\u00e4mlikhet, och jag f\u00f6rv\u00e5nas ocks\u00e5 \u00f6ver vurmen f\u00f6r Kinas och Rysslands investeringar. De \u00e4r totalit\u00e4ra regimer med avsaknad av m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Folkrepubliken Kina tr\u00e4der fram i din kortfilm Killing the Chickens to Scare the Monkeys<\/em> fr\u00e5n 2011. Titeln \u00e4r ett tales\u00e4tt f\u00f6r strategin att avr\u00e4tta dissidenter som en varning. Vi ser en avr\u00e4ttning av sju f\u00e5ngar i ett \u00f6kenlandskap med milit\u00e4rer och politiker p\u00e5 plats, och sedan en ung kvinna i olika vardagsh\u00e4ndelser innan hennes d\u00f6d. Allt ligger i \u00f6ppen dager och \u00e4r vackert som en m\u00e5lning, samtidigt som en kuslig obegriplighet infinner sig. Hur v\u00e4xte filmens narrativ och bildspr\u00e5k fram?<\/p>\n

Inspirationen kom fr\u00e5n ett fotografi som smugglats ut ur Kina efter massakern p\u00e5 Himmelska fridens torg 1989. Bilden visar en avr\u00e4ttning av dissidenter, uppst\u00e4llda och bakbundna. I bakgrunden p\u00e5g\u00e5r samtal mellan politiker och milit\u00e4rer, en del ler. Blandningen av det fruktansv\u00e4rda och vardagliga fastnade hos mig. Filmen f\u00f6rsta scen \u00e4r en sexton minuter l\u00e5ng tagning i realtid med sextio statister, fordon och hundar. Scenen b\u00f6rjar och slutar med en tom bild, allt uppst\u00e5r och f\u00f6rsvinner framf\u00f6r en. Flera tittare har fr\u00e5gat hur jag fick tillst\u00e5nd att filma av avr\u00e4ttning, de tror att det \u00e4r en dokument\u00e4r. Den internationella resa mina filmer gjort har varit betydelsefull f\u00f6r mig och jag har f\u00e5tt m\u00f6ta en cineastisk och politisk medveten publik. I Sverige upplever jag ett visst f\u00f6rakt eller r\u00e4dsla f\u00f6r ambitioner, man ska akta sig f\u00f6r att uppfattas som pretenti\u00f6s.<\/p>\n

I Korparna<\/em> tar du steget till l\u00e5ngfilm och v\u00e4nder din blick mot Sverige. Filmen \u00e4r baserad p\u00e5 Tomas Bannerheds roman som vann Augustpriset 2011. Historien handlar om en sm\u00e5bonde som sliter i ett liv han inte valt men \u00e4r besatt av att hans son ska ta \u00f6ver g\u00e5rden. Din film nominerades till sju guldbaggar 2017, den uppm\u00e4rksammades f\u00f6r sin karga sk\u00f6nhet, konsekvens och tyngd, och f\u00f6r Reine Brynolfssons rollprestation som pappan. Det s\u00e4gs att en film f\u00f6ds tre g\u00e5nger, vid manus, filmning och klippning. Vad har varit utm\u00e4rkande f\u00f6r utvecklingen av din film?<\/p>\n

Det var viktigt f\u00f6r mig att inte g\u00f6ra en filmad ber\u00e4ttelse utan en film som utg\u00e5r fr\u00e5n bokens tema och \u00e4nd\u00e5 har sin egen tonalitet och h\u00f6jd. Romanen Korparna<\/em> har ett fantastiskt spr\u00e5k och min uppgift var ett skapa ett parallellverk till det i film. En perspektivf\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r att filmen utg\u00e5r fr\u00e5n pappan medan boken f\u00f6r sonens talan. Men pojken och pappan har samma livscykel, de \u00e4r i grunden samma person, och sonen m\u00e5ste ta \u00f6ver g\u00e5rden f\u00f6r att pappans livsval inte ska ha varit f\u00f6rg\u00e4ves. Det var centralt f\u00f6r mig att \u00e5terge ett jordbruks\u00e5r i filmen med de olika \u00e5rstiderna. Att vara bonde \u00e4r fysiskt kr\u00e4vande, men ocks\u00e5 psykiskt eftersom man \u00e4r utl\u00e4mnad till naturen, sjukdomar och v\u00e4drets krafter. Vi utgick fr\u00e5n en autentisk g\u00e5rd som vi omvandlade till 70-tal och konsulterade b\u00f6nder f\u00f6r att allt skulle vara korrekt och trov\u00e4rdigt. P\u00e5 manusstadiet \u00e4r allt m\u00f6jligt och friheten finns delvis kvar under inspelningen, men klippningen \u00e4r en slutgiltig och naken process. Korparna<\/em> \u00e4r en underber\u00e4ttad film, mycket ligger mellan scenerna, den \u00e4r gjord f\u00f6r en publik som \u00e4r redo att ge den tid.<\/p>\n

Du har gjort stora och m\u00e5ngfacetterade projekt. Vart \u00e4r du p\u00e5 v\u00e4g nu och vad har du l\u00e4rt dig l\u00e4ngs v\u00e4gen?<\/p>\n

Jag uppskattar k\u00e4rnan i mitt arbete, fotograferandet och filmandet. I stora projekt finns det gott om tidsslukande kringarbete s\u00e5som planering, kommunikation och lansering. Att \u00e5terv\u00e4nda till det fysiska skapandet \u00e4r av st\u00f6rsta betydelse. Att g\u00e5 upp varje dag, omfamna arbetet och utmanas av det.<\/p>\n

Vi l\u00e4gger p\u00e5 efter tre timmar. Utanf\u00f6r f\u00f6nstret har regnet och bl\u00e5sten tilltagit i styrka. M\u00e4nniskor g\u00e5r i h\u00f6stkappor fast det \u00e4r b\u00f6rjan av augusti men Kungliga Biblioteket har fortfarande sommartider och st\u00e4nger snart. Jag sl\u00e4nger mig p\u00e5 cykeln med datorn i dubbla plastp\u00e5sar. Nu ska jag omfamna och utmanas. F\u00e5 kontakt med n\u00e5got inom mig av trampandet och fl\u00e5sandet p\u00e5 v\u00e4gen? Ut p\u00e5 tur aldrig sur.<\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jens Assur, ur serien Privat Natur.\u00a0Liljevalchs konsthall, 6 okt 2023 \u2013 7 jan 2024. Intervju i tidskriften Konstguiden nr 3, 2023. Det tar sju timmar med t\u00e5g fr\u00e5n Stockholm till \u00c5re, s\u00e5 Jens Assur och jag ska h\u00f6ras digitalt. P\u00e5 … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4025"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4025"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4025\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4036,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4025\/revisions\/4036"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4025"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4025"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4025"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}