{"id":4019,"date":"2023-08-11T20:15:08","date_gmt":"2023-08-11T20:15:08","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4019"},"modified":"2023-09-11T20:20:32","modified_gmt":"2023-09-11T20:20:32","slug":"jockum-nordstrom-intervju","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4019","title":{"rendered":"Jockum Nordstr\u00f6m, intervju"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-scaled.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-4020\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-scaled.jpg\" alt=\"\" width=\"2560\" height=\"1590\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-scaled.jpg 2560w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-300x186.jpg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-1024x636.jpg 1024w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-768x477.jpg 768w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-1536x954.jpg 1536w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-2048x1272.jpg 2048w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Jockum-Nordstrom-483x300.jpg 483w\" sizes=\"(max-width: 2560px) 100vw, 2560px\" \/><\/a><br \/>\nIntervju med Jockum Nordstr\u00f6m aktuell med utst\u00e4llningen Inget Papper, Inga mynt, Liljevalchs konsthall till 14 maj 2023.\u00a0Publicerad i nr.1 av Konstguiden 2023.<\/p>\n<p>\u2013 Jag \u00e4r snart d\u00e4r, s\u00e4ger Jockum p\u00e5 telefon, vill bara att hunden ska leka av sig i sn\u00f6n! G\u00e5rden \u00e4r vit som ett ark papper, kors och tv\u00e4rs \u00f6ver den skyndar m\u00e4nniskor f\u00f6rbi, svarta av vinterkl\u00e4der. Runt om reser sig gula 1700-talshus som en g\u00e5ng inhyste Barn\u00e4ngens textilfabrik. Kvar finns fasader, syftningslinjer och sp\u00e5r, och tydligt i allt det st\u00e5r Jockum Nordstr\u00f6m. Det m\u00e5ste vara han, f\u00f6r p\u00e4lsm\u00f6ssan med \u00f6ronlappar har jag sett p\u00e5 ett gammalt foto och n\u00e4san \u00e4r som om han tecknat den sj\u00e4lv. En italiensk tryffelhund har han ocks\u00e5, som hoppar upp p\u00e5 mig. Jag klappar Rio, men han sk\u00e4ller. Han vill att du ska klappa mer, f\u00f6rklarar Jockum. Jag h\u00f6jer en avv\u00e4rjande hand och d\u00e5 h\u00f6jer hunden sin tass som i en spegel. Vi sparkar av oss sn\u00f6n och stiger in. H\u00e4r \u00e4r hans vinteratelj\u00e9, men han arbetar ocks\u00e5 alla tider p\u00e5 \u00e5ret i sin atelj\u00e9 p\u00e5 Gotland. Det \u00e4r tyst, bak tjocka murar och h\u00f6ga f\u00f6nster. Visuellt sprakar det desto mer. Skira st\u00e5ltr\u00e5dsskulpturer p\u00e5 b\u00e4nkar och tidningsurklipp som dr\u00e4ller nedanf\u00f6r. De f\u00e5r gott s\u00e4llskap av t\u00e4ndsticksaskar, pipor, sn\u00e4ckor, kakelugn med girlang av kottar och cykel.<!--more--><\/p>\n<p>\u2013 R\u00f6ran \u00e4r helt avg\u00f6rande, s\u00e4ger Jockum, det finns ingen chans att komma ig\u00e5ng med en kreativ process om det \u00e4r st\u00e4dat. N\u00e4r jag g\u00e5r till atelj\u00e9n vill jag komma till samma mentala punkt som dagen innan, och \u00e4r det r\u00f6rigt blir det l\u00e4ttare. Mina verktyg, material och b\u00f6cker vet jag d\u00e4remot alltid var jag har.<\/p>\n<p>\u2013 Din utst\u00e4llning med titeln \u201dInget papper, inga mynt\u201d \u00f6ppnar snart p\u00e5 Liljevalchs+. Hur skulle du vilja karakt\u00e4risera den?<\/p>\n<p>\u2013\u00a0Det \u00e4r h\u00f6gt i tak i de nya salarna och jag k\u00e4nde direkt f\u00f6r att svara p\u00e5 det genom att g\u00f6ra sm\u00e5 saker. Det mesta har tillkommit under de senaste \u00e5ren, inget har visats tidigare i Stockholm och de flesta verken \u00e4r h\u00e4mtade direkt fr\u00e5n atelj\u00e9n. De mobila skulpturerna \u00e4r centrala i utst\u00e4llningen, enkla och anspr\u00e5ksl\u00f6sa. Man f\u00e5r trycka ner pedaler f\u00f6r att de ska r\u00f6ra sig och en del l\u00e5ter ocks\u00e5. Ska jag visa?<\/p>\n<p>Jockum g\u00e5r bort till ett bord och s\u00e4tter snabbt ihop en s\u00e5dan mobil. En l\u00e5ng st\u00e5ltr\u00e5d med ett mynt roterar runt en st\u00e4llning av metall och kartong, pl\u00f6tsligt smeker myntet \u00f6ver n\u00e5gra str\u00e4ngar och musik p\u00e4rlar fram. Det \u00e4r lekande, skrattretande l\u00e4tt. Luftigt.<\/p>\n<p>\u2013 Hur kom du fram till det h\u00e4r uttrycket?<\/p>\n<p>\u2013 Jag gjorde ett stort r\u00f6rlig skuggspel \u201dWhen the Anchor Hits the Sand\u201d som st\u00e4lldes ut i New Orleans och p\u00e5 Skissernas Museum och k\u00f6ptes av Moderna Museet. Sedan ville jag g\u00e5 vidare med liknande projekt, men arbeta med befintligt ljus. Runt skulpturerna p\u00e5 Liljevalchs kommer teckningar, objekt och collage att gruppera sig. Material spelar stor roll f\u00f6r mig, vilken f\u00e4rg p\u00e5 vilket papper och med vilken p\u00e5l\u00e4ggning. Materialk\u00e4nslan \u00e4ndras i ens liv, jag \u00e4r inte lika strikt och v\u00e4lansad nu utan mer skiftande. Om jag var broderande f\u00f6rut \u00e4r jag mer grovhuggen nu. Teckningarna \u00e4r lugnare, inte lika myllrande, men \u00e4nd\u00e5 ber\u00e4ttande. Jag tror att alla konstn\u00e4rer beh\u00f6ver \u00e5teruppfinna sig sj\u00e4lva. Konsten \u00e4r en p\u00e5g\u00e5ende frig\u00f6relseprocess, en frig\u00f6relse fr\u00e5n allt och alla, mest fr\u00e5n sig sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>\u2013 Du slog igenom i b\u00f6rjan av 2000-talet med teckningar i s\u00e4regen stil. Naiva, surrealistiska, samtida och arkaiska. Innerliga blyertsbilder med humor och melankoli. De spreds snabbt och blev stilbildande f\u00f6r flera generationer av konstn\u00e4rer. Kan du ber\u00e4tta n\u00e5got om den tiden?<\/p>\n<p>\u2013\u00a0Jag har alltid m\u00e5lat p\u00e5 dagarna men vid den tiden satt jag ocks\u00e5 och tecknade med blyertspennor p\u00e5 n\u00e4tterna. Det var en hisnande v\u00e4rld som \u00f6ppnade sig, n\u00e4stan ett undermedvetet, v\u00e4gledande tillst\u00e5nd. Min gallerist Magnus Karlsson tog med sig n\u00e5gra teckningar till Art Basel \u00e5r 2000. Samma \u00e5r st\u00e4llde jag ut p\u00e5 Zwirner Gallery i New York med framg\u00e5ng. Institutioner som Museum of Modern Art b\u00f6rjade k\u00f6pa verk av mig och mina gallerister ringde, kan du inte g\u00f6ra en till bild snart? Det var stressande men framg\u00e5ngen gav ocks\u00e5 m\u00e5nga givande kontakter och en ekonomisk trygghet som gjorde det m\u00f6jligt att utvecklas konstn\u00e4rligt.<\/p>\n<p>\u2013\u00a0Vilka teman skulle du s\u00e4ga att du har i ditt konstn\u00e4rskap?<\/p>\n<p>\u2013 Man har med sig en scenografi, men den r\u00f6r sig och f\u00f6r\u00e4ndras. Om jag \u00e4r p\u00e5 landet kan natthimlen med stj\u00e4rnorna och tystnaden komma in i mina bilder. I staden finns en annan puls som drivs av m\u00e4nniskorna. Jag \u00e4r uppvuxen i olika f\u00f6rorter till Stockholm och kunde husen d\u00e4r, rummen, ljuset, s\u00e5 jag tecknade det. Mitt stora tema n\u00e4r jag slog igenom var relationsproblematik, inte bara i k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llanden utan ocks\u00e5 n\u00e4r det kommer till familj och skola. Visst fanns sex med, vilket m\u00e5nga fokuserade p\u00e5, medan jag bara s\u00e5g det som en v\u00e4sentlig del av m\u00e4nskligt liv. Om jag f\u00f6rbigick det med tystnad skulle jag ljuga. Ett annat viktigt tema blev alienation och utanf\u00f6rskap. Infl\u00e4tat i det fanns uppfostran och hur samh\u00e4llet behandlar en. Ett hus och en stad kan ocks\u00e5 ut\u00f6va uppfostran. Idag ligger jag n\u00e4rmare n\u00e5got annat, rytmer, antirytmer och f\u00e4rgskalor. Mellanrum och ensamhet, men inte i negativ bem\u00e4rkelse.<\/p>\n<p>\u2013 Vilken roll spelar ensamheten f\u00f6r dig konstn\u00e4rligt?<\/p>\n<p>\u2013 Det \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r den typen av konstn\u00e4r jag \u00e4r. F\u00f6r mig \u00e4r det viktigt att komma till en plats d\u00e4r andra inte trampat. Jag \u00e4r en papperskonstn\u00e4r och f\u00e5r vara ifred d\u00e4r. Det var inte m\u00e5nga som arbetade s\u00e5 n\u00e4r jag var ung och jag fick ett eget utrymme att vara p\u00e5. Ensamheten handlar inte om att bli en b\u00e4ttre m\u00e4nniska utan om att komma vidare i sin bildv\u00e4rld. Jag kan lyssna hundra g\u00e5nger p\u00e5 en skiva, inte f\u00f6r att jag \u00e4lskar den utan f\u00f6r en st\u00e4mning jag beh\u00f6ver. Sedan tycker jag mig ha f\u00f6rst\u00e5tt vad den handlar om. Det \u00e4r en metafor f\u00f6r ensamheten, man h\u00e5ller p\u00e5 och tjatar p\u00e5 ett livsn\u00f6dv\u00e4ndigt s\u00e4tt. Ett konstverk g\u00e5r igenom m\u00e5nga stadier och det f\u00e4rdiga verket \u00e4r bara slutet p\u00e5 en unik process.<\/p>\n<p>\u2013\u00a0Dina bilder \u00e4r ett fl\u00e4tverk av olika tider som graviterar mot en f\u00f6rg\u00e5ngen, delvis f\u00f6rlorad v\u00e4rld. Vad tycker du h\u00e4nder n\u00e4r du sammanst\u00e4ller svunna stunder med mer moderna uttryck?<\/p>\n<p>\u2013 Jag \u00e4r inte ute efter att skapa en s\u00e5dan effekt. Vaktm\u00e4starbostaden vi sitter i \u00e4r en del av det f\u00f6rg\u00e5ngna men jag t\u00e4nker inte p\u00e5 det som n\u00e5got v\u00e4sensskilt fr\u00e5n oss. Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 mycket 50-tal i dina bilder? var en fr\u00e5ga jag fick en g\u00e5ng. Jag kunde se sj\u00e4lv i backspegeln att det var sant, men jag hade inte lagt till 50-talet utifr\u00e5n, p\u00e5 ett utstuderat s\u00e4tt. Ist\u00e4llet var det min barndomsv\u00e4rld, med ett sj\u00e4lvklart s\u00e4tt att m\u00f6blera och kl\u00e4 sig p\u00e5. Det finns ett mode i att leva i \u00f6gonblicket. Att kalla konst f\u00f6r samtidskonst och nutidskonst \u00e4r ett utslag av det. Men att fokusera s\u00e5 starkt p\u00e5 nuet gr\u00e4nsar till senildemens. Ett kulturellt uttryck som \u00e4r helt frigjort fr\u00e5n sina r\u00f6tter blir ointressant. Konsten \u00e4r en gigantisk konstruktion av det f\u00f6rflutna, nuet och framtiden som rullar tillsammans i en stor boll.<\/p>\n<p>En boll? Rio vaknar och tassar fram till oss, p\u00e4lsen virvlar sig krusig och jag klappar vidare. Han vill inte sova mer trots buset i sn\u00f6n s\u00e5 Jockum f\u00e5r leka, h\u00e5lla i ett hundben resten av intervjun och dra n\u00e4r Rio hugger tag.<\/p>\n<p>\u2013 Vilka inspirationsk\u00e4llor har du och hur anv\u00e4nder du dem?<\/p>\n<p>\u2013 N\u00e4r andra menade att jag var surrealist sa jag realist, jag tecknar min egen verklighet. Naivist \u00e4r ett annat epitet jag f\u00e5tt, men jag \u00e4r inte en gubbe bakom en stubbe, \u00e4ven om jag skulle vilja vara det ibland. Ist\u00e4llet \u00e4r jag uppvuxen i en intellektuell storstad och kan inspireras av naivister som stockholmsskildraren Josabeth Sj\u00f6berg, den samiske konstn\u00e4ren Nils Nilsson Skum eller sj\u00f6mannen Primus Mortimer Petterson som b\u00f6rjade m\u00e5la. Mest \u00e4r jag en produkt av modernismen, \u00e4r det n\u00e5got jag kan s\u00e5 \u00e4r det den epoken. Men jag \u00e4r lika mycket en antimodernist. Myllret av figurer och ting jag haft i mina teckningar \u00e4r en f\u00f6rmodernistisk trend med representanter fr\u00e5n skilda tider som Lucas Cranach, indiska miniatyrm\u00e5lare och Otto Dix. Jag tycker mycket om gnetigheten i Dix teckningar, hur han l\u00e5ngsamt ritade sig igenom h\u00e4nder och ansikten. Bortsett fr\u00e5n konst studerar jag hela tiden min omedelbara omgivning, s\u00e5som jag tror att de flesta konstn\u00e4rer g\u00f6r, jag tittar p\u00e5 m\u00e4nniskor, v\u00e4xter, arkitektur, textilier och andra bilduttryck.<\/p>\n<p>\u2013 Du har v\u00e4l utt\u00e4nkta titlar p\u00e5 b\u00e5de verk och utst\u00e4llningar. Vilken roll spelar orden och ber\u00e4ttelserna i ditt konstn\u00e4rskap?<\/p>\n<p>\u2013 Jag b\u00f6rjade intressera mig f\u00f6r poesi i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern. Jag har alltid tyckt om att l\u00e4sa men l\u00e4st l\u00e5ngsamt. Poesin passade mig med sitt bildskapande koncentrerade uttryck. Min aktuella utst\u00e4llning heter \u201dInget papper, inga mynt\u201d f\u00f6r att det varken finns papper eller mynt i samh\u00e4llet idag medan mitt liv har varit fullt av mynt, frim\u00e4rken och papper. \u201dWhy is Everything a Rag\u201d \u00e4r en annan titel p\u00e5 en utst\u00e4llning jag haft och en textrad h\u00e4mtad fr\u00e5n Carl Jonas Love Almqvist. Varf\u00f6r \u00e4r allting en trasa handlar om v\u00e4rldens tarvlighet. \u201dFor the Insects and the Hounds\u201d \u00e4r en tredje utst\u00e4llning jag kan n\u00e4mna, den \u00e4r sprungen ur tiden p\u00e5 landet. Min tanke \u00e4r att konsten inte bara finns till f\u00f6r publiken utan att konsten som helhet finns i sig sj\u00e4lv, s\u00e5 som naturen finns, och \u00e4r v\u00e4ldigt viktig f\u00f6r oss som m\u00e4nniskor. Jag \u00e4r ute efter ett glapp mellan titeln och verket, d\u00e4r orden och bilden kan verka tillsammans och skapa n\u00e5got nytt i tomrummet.<\/p>\n<p>\u2013 Dina fem barnb\u00f6cker om Sailor och Pekka har f\u00e5tt s\u00e4llskap av b\u00f6ckerna \u201d\u00c5ret runt\u201d, \u201dVart ska du?\u201d och \u201dFabler och andra ber\u00e4ttelser\u201d med \u00e4ldre texter av Lev Tolstoj illustrerade av dig. Vilken v\u00e4rld vill du f\u00f6rmedla genom b\u00f6ckerna du g\u00f6r?<\/p>\n<p>\u2013 Jag vill ge barnet och f\u00f6r\u00e4ldern en k\u00e4nsla eller en ton som bara finns i den boken. Det de m\u00f6ter beh\u00f6ver inte vara realistiskt, men det ska finnas en problematik fr\u00e5n livet. Att skapa en v\u00e4rld i en bok tar tid, det \u00e4r n\u00e4stan lika sv\u00e5rt som att g\u00f6ra en utst\u00e4llning. Milj\u00f6n och karakt\u00e4rerna m\u00e5ste vara trov\u00e4rdiga och underbyggda psykiskt. Mina b\u00f6cker sl\u00e5r inte an hos alla, och det beh\u00f6ver de inte g\u00f6ra. Kultur ska inte bara drivas av det mest s\u00e4ljbara.<\/p>\n<p>\u2013 Du komponerar ocks\u00e5 musik och spelar elbas. Egensinniga och trolska melodier du gjort med andra som \u201dSovkup\u00e9\u201d eller \u201dBabylons floder\u201d finns att h\u00f6ra p\u00e5 Spotify. Vad betyder musiken f\u00f6r dig och hur f\u00f6rh\u00e5ller den sig till din bildkonst?<\/p>\n<p>\u2013 Musik \u00e4r ocks\u00e5 konst f\u00f6r mig och mina musikaliska samarbeten, som mynnat ut i flera album, har gett mig oerh\u00f6rt mycket konstn\u00e4rligt. Joakim \u00c5hlund \u00e4r den jag arbetat mest med, men p\u00e5 senaste skivan \u00e4ven med Moussa Fadera och Isak Hedtj\u00e4rn. Min bror Niklas och min son Rudolf, Rulle, alias Mr Tophat, bildade en bluestrio i n\u00e5gra dagar och sl\u00e4ppte ocks\u00e5 en skiva. Jag har alltid lyssnat aktivt p\u00e5 musik, ig\u00e5r var det Elvis Presley och idag Schubert. Jazzpianisten Teddy Wilson, grekisk folkmusik, det finns m\u00e5nga inspirationsk\u00e4llor. Musik har med tid att g\u00f6ra p\u00e5 ett mer konkret s\u00e4tt en vad bild har. Konsten st\u00e5r ofta stilla och man kan g\u00e5 in och ut ur den hur man vill. Med musiken kommer olika sociala sammanhang och det \u00e4r en mer kollektiv konstform. Samtidigt finns stora likheter mellan bildkonst och musik, hur man odlar uttryck och f\u00e5r fram rytmer, skalor och tomrum. Mellanrummet \u00e4r viktigt i b\u00e5da konstarterna. Det m\u00e5ste finnas en vilja och medvetenhet i t\u00e4theten, om det \u00e4r f\u00f6r t\u00e4tt \u00e4r det n\u00e5got som d\u00f6r.<\/p>\n<p>\u2013 Du har ocks\u00e5 samarbetat konstn\u00e4rligt med andra som st\u00e5tt dig n\u00e4ra. Hur kan s\u00e5dana projekt se ut?<\/p>\n<p>\u2013 Karin och jag har alltid f\u00f6rt ett samtal om det vi g\u00f6r konstn\u00e4rligt och st\u00f6ttat men aldrig klampat in i varandras atelj\u00e9er. Den kanadensiske konstn\u00e4ren Marcel Dzama och jag har skickat material till varandra fram och tillbaka \u00f6ver Atlanten och gjort bilder ihop. Per Erik Adamsson har fotograferat alla mina verk och utst\u00e4llningar genom \u00e5ren och vi har \u00e4ven spelat in musik. Poeten Johan Nordbeck och jag har gjort fyra b\u00f6cker tillsammans. Min son Valentin som \u00e4r arkitekt och formgivare har arbetat med katalogen till utst\u00e4llningen p\u00e5 Liljevalchs.<\/p>\n<p>\u2013 Vilken uppv\u00e4xt fick du och vad ledde dig fram till konsten?<\/p>\n<p>\u2013\u00a0Alla vi barn tecknade, att g\u00f6ra bilder var ett s\u00e4tt att hitta koncentrationen och lugnet. Vi bodde litet, mina tv\u00e5 br\u00f6der och jag sov och lekte i samma rum. Ibland ritade vi i flera dagar p\u00e5 samma bild och blev det f\u00f6r plottrigt tejpade vi dit nya papper. En g\u00e5ng byggde min lillasyster och jag en stad i papper, med sjukhus, fabriker och sp\u00e5rvagnar. Vi b\u00f6rjade vid p\u00e5sk och h\u00f6ll p\u00e5 i ett helt \u00e5r. Jag \u00e4lskade att resa n\u00e4r jag var liten och betraktade hamnar och j\u00e4rnv\u00e4gsstationer som mystiska platser. Cowboy, snickare och sj\u00f6man, det ville jag bli men sedan jobbade jag p\u00e5 posten i flera \u00e5r. Sedan utbildade jag mig och fick arbeten som illustrat\u00f6r. N\u00e4r jag var drygt tjugo \u00e5r tr\u00e4ffade jag Karin och barnen kom, nu har vi barnbarn ocks\u00e5. Jag \u00e4r n\u00e4rmare min barndom nu \u00e4n f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan d\u00e5 jag kanske kom ih\u00e5g mer. Men k\u00e4nslan av att g\u00e5 med hunden i sn\u00f6n \u00e4r mer lik en barndomsk\u00e4nsla nu \u00e4n tidigare i mitt liv. S\u00e5dana f\u00f6rnimmelser ligger ocks\u00e5 till grund f\u00f6r min nya utst\u00e4llning p\u00e5 Liljevalchs.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><em>Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Intervju med Jockum Nordstr\u00f6m aktuell med utst\u00e4llningen Inget Papper, Inga mynt, Liljevalchs konsthall till 14 maj 2023.\u00a0Publicerad i nr.1 av Konstguiden 2023. \u2013 Jag \u00e4r snart d\u00e4r, s\u00e4ger Jockum p\u00e5 telefon, vill bara att hunden ska leka av sig i &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4019\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4019"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4019"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4019\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4021,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4019\/revisions\/4021"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4019"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4019"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4019"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}