{"id":3996,"date":"2023-09-11T13:28:29","date_gmt":"2023-09-11T13:28:29","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3996"},"modified":"2023-09-11T20:23:38","modified_gmt":"2023-09-11T20:23:38","slug":"karin-broos-intervju","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3996","title":{"rendered":"Karin Broos, intervju"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nKarin Broos \u2013 Det stora bl\u00e5<\/em> 2010.\u00a0Intervju med Karin Broos, aktuell med utst\u00e4llningen Svart Sol p\u00e5 Liljevalchs konsthall till 27 aug 2023. Publicerad i nr. 2 av Konstguiden 2023.<\/p>\n

Landskapet \u00f6ppnar upp sig som ett andetag. Frykens vida, bl\u00e5 vatten \u00e4r en fjord kramad till sj\u00f6 av de v\u00e4rml\u00e4ndska skogarna. K\u00f6r mot Arvika, Sunne, har Karin Broos skrivit, sv\u00e4ng av mot \u00d6stra \u00c4mtervik. Grusv\u00e4gen leder genom skir gr\u00f6nska och d\u00e4r st\u00e5r det gamla skolhuset med glasveranda. Hundskall h\u00f6rs n\u00e4r jag knackar p\u00e5 och s\u00e5 forsar det nerf\u00f6r trappan i ett lurvigt vattenfall, stor pudel, liten pudel och golden retriever. Karin och jag s\u00e4tter oss i vardagsrummet, hundarna l\u00e4gger sig vid v\u00e5ra f\u00f6tter och somnar tv\u00e4rt. Atelj\u00e9n \u00e4r tom, s\u00e4ger Karin och tecknar avv\u00e4rjande mot en d\u00f6rr p\u00e5 gl\u00e4nt, transportfirman var h\u00e4r fr\u00e5n \u00e5tta p\u00e5 morgonen till \u00e5tta p\u00e5 kv\u00e4llen, tre personer som lastade \u00f6ver hundra verk.<\/p>\n

\u2013 Din utst\u00e4llning Svart sol<\/em> kommer att h\u00e4nga p\u00e5 Liljevalchs hela sommaren. Vad betyder det h\u00e4r f\u00f6r dig?<\/p>\n

\u2013 Det betyder s\u00e5 mycket att det k\u00e4nns overkligt. Jag \u00e4r euforiskt glad f\u00f6r jag hade aldrig kunnat dr\u00f6mma om det. Samtidigt inneb\u00e4r det en viss \u00e5ngest, mina m\u00e5lningar \u00e4r en del av mig sj\u00e4lv och jag uts\u00e4tter mig f\u00f6r andras blickar. Jag har haft separatutst\u00e4llningar f\u00f6rut, men det h\u00e4r \u00e4r den st\u00f6rsta presentationen hittills.<\/p>\n

\u2013\u00a0Den svarta solen \u00e4r en gammal symbol f\u00f6r d\u00f6den, vintern och underjorden som anv\u00e4nts i olika sammanhang. Hur kommer det sig att ni valde Svart sol<\/em> som utst\u00e4llningstitel?<\/p>\n

\u2013 Min dotter Sara sa att jag inte kunde kalla utst\u00e4llningen f\u00f6r svart sol, alla skulle bara t\u00e4nka p\u00e5 nazisterna. Men det g\u00e5r inte att l\u00e5ta dem l\u00e4gga beslag p\u00e5 bilder och ord. Jag t\u00e4nker p\u00e5 Julia Kristevas definition av melankoli, en k\u00e4nsla av f\u00f6rlust men man vet inte av vad. Det man s\u00f6rjer liknar hon vid en m\u00e4rklig sol, skinande men svart, och det st\u00e4mmer med hur jag upplever mina m\u00e5lningar.<\/p>\n

\u2013 Om du \u00e4nd\u00e5 ska precisera, vad handlar melankolin och ensamheten om i din konst?<\/p>\n

\u2013 Melankoli \u00e4r inte n\u00e5got jag uppfattar som enbart negativt eller deprimerande. Victor Hugo beskriver det som att vara lycklig \u00f6ver att vara sorgsen. Jag \u00e4r melankoliskt lagd och det f\u00e4rgar av sig p\u00e5 m\u00e5lningarna. Likadant med ensamheten, som jag har ett stort behov av. Men det handlar ocks\u00e5 om en ensamhet i relationer, att man aldrig riktigt kan n\u00e5 en annan m\u00e4nniska och det avst\u00e5ndet f\u00f6rs\u00f6ker jag att uttrycka.<\/p>\n

\u2013\u00a0Motiven i din bildv\u00e4rld \u00e4r vardagliga och \u00e5terkommande. Du avbildar ofta kvinnor i n\u00e4rheten av vatten och skog eller skildrar dem i inomhusmilj\u00f6er. Varf\u00f6r anv\u00e4nder du dig sj\u00e4lv och dina erfarenheter i din konst?<\/p>\n

\u2013 Jag m\u00e5lar min egen vardag som till det yttre \u00e4r ganska h\u00e4ndelsel\u00f6s men d\u00e4r det under ytan finns en sammansatt ber\u00e4ttelse. Det kan vara n\u00e4r man dricker kaffe eller kammar h\u00e5ret p\u00e5 sin dotter. Vardagliga situationer man inte reflekterar \u00f6ver i stunden, men g\u00e5r man miste om dem k\u00e4nner man att det \u00e4r de sm\u00e5 \u00f6gonblicken som \u00e4r sj\u00e4lva livet. N\u00e4r jag hittar ett motiv som jag trivs med vill jag utveckla det och se hur mycket jag kan f\u00f6r\u00e4ndra st\u00e4mningen med sm\u00e5 medel s\u00e5 att bilden till slut \u00f6ppnar upp sig i n\u00e5got annat.<\/p>\n

\u2013 Hur f\u00f6rh\u00e5ller du dig till sk\u00f6nheten, till det som \u00e4r vackert n\u00e4r du m\u00e5lar?<\/p>\n

\u2013 F\u00f6rut var jag r\u00e4dd f\u00f6r sk\u00f6nheten och ville absolut inte m\u00e5la barn eller vackra m\u00e4nniskor f\u00f6r d\u00e5 skulle det bli kitsch. Sedan har jag omv\u00e4rderat det, och ser en utmaning i att m\u00e5la n\u00e5got m\u00e5nga betraktar som banalt. Vad som \u00e4r bra eller d\u00e5ligt beror p\u00e5 autenciteten, hur \u00e4kta n\u00e5got \u00e4r. Och ju vackrare motivet \u00e4r desto mer sm\u00e4rtsam \u00e4r p\u00e5minnelsen om det f\u00f6rg\u00e4ngliga. Mitt i lyckan finns k\u00e4nslan av hur tillf\u00e4lligt och sk\u00f6rt allting \u00e4r.<\/p>\n

Det klirrar fr\u00e5n hallen. Lite fika? fr\u00e5gar Marc och rullar fram en vagn med hela ostindiska kompaniet p\u00e5. Tekanna med huva, en m\u00e4ngd glasburkar med mystiska marmelader och nybakat br\u00f6d. Vi pratar om Marcs hemland Nederl\u00e4nderna, elcyklar och bakmaskiner, som de slitit ut m\u00e5nga av, och sedan \u00e5terg\u00e5r Karin och jag till intervjun.<\/p>\n

\u2013\u00a0Du har tre d\u00f6ttrar och fem barnbarn, och ni st\u00e5r varandra n\u00e4ra. De unga kvinnorna har genom \u00e5ren ofta figurerat i dina m\u00e5lningar och nu har de sina barn med sig. Kvinnorna \u00e4r p\u00e5tagligt stilla i dina bilder. Om du haft s\u00f6ner, hade du m\u00e5lat dem p\u00e5 samma s\u00e4tt, tror du? Eller om du inte haft barn, hur hade dina motivkretsar sett ut d\u00e5?<\/p>\n

\u2013 Det undrar jag ocks\u00e5! Det beror f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 vad det hade varit f\u00f6r s\u00f6ner. Om de ocks\u00e5 skulle vara h\u00f6gk\u00e4nsliga och b\u00e4ra p\u00e5 en s\u00e5rbarhet. N\u00e4r jag avbildar mina d\u00f6ttrar \u00e4r det inte f\u00f6r att portr\u00e4ttera dem. Jag har aldrig en tanke p\u00e5 vem det \u00e4r i bilderna, ist\u00e4llet \u00e4r m\u00e4nniskorna metaforer f\u00f6r olika st\u00e4mningar.<\/p>\n

\u2013\u00a0Den stilla kvinnan upph\u00e4ngd i ett \u00f6gonblick \u00e4r ett stort tema i v\u00e4sterl\u00e4ndsk konst. Johannes Vermeers och Vilhelm Hammersh\u00f6is lugna kvinnogestalter i ett milt inomhusljus. Kvinnan vid eller i vatten \u00e4r ett annat minst lika stort tema med f\u00f6retr\u00e4dare som Pierre Bonnard och Anders Zorn, men ocks\u00e5 sedda av en samtida blick, i Annika Elisabeth von Hausswolffs, Sara-Vide Ericsons och Rineke Dijkstras bildv\u00e4rldar. Vilka sj\u00e4lsfr\u00e4ndskaper har du i konsten och kulturen?<\/p>\n

\u2013 Flera av de du n\u00e4mner k\u00e4nner jag ett sl\u00e4ktskap med. Jag har genom \u00e5ren inspirerats av m\u00e5nga m\u00e5lare, fotografer och musiker n\u00e4r jag upplever att vi s\u00f6ker efter samma sak. Leonard Cohen och Bob Dylan lyssnar jag ofta p\u00e5 i atelj\u00e9n. Marlene Dumas och Edvard Munchs m\u00e5leri \u00e4r viktigt f\u00f6r mig. Diane Arbus och Sally Manns fotografier var en \u00f6gon\u00f6ppnare n\u00e4r jag s\u00e5g dem f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n

\u2013 Simone de Beauvoir skriver i\u00a0 den feministiska klassikern Det andra k\u00f6net<\/em> fr\u00e5n 1950 att man inte f\u00f6ds till kvinna, man blir det. Vad handlar kvinnoblivandet om, enligt dig, och hur har det f\u00f6r\u00e4ndrats under din livstid?<\/p>\n

\u2013 Mina ton\u00e5r blev f\u00f6rst\u00f6rda av speglar och utseendefixering. \u00c4ven om jag ins\u00e5g intellektuellt hur vansinniga sk\u00f6nhetsidealen var kunde jag inte frig\u00f6ra mig fr\u00e5n dem och insjuknade i bulimi. Jag frigjorde mig fr\u00e5n \u00e4tst\u00f6rningarna n\u00e4r jag b\u00f6rjade p\u00e5 konsth\u00f6gskolan. Litteraturen och konsten balanserade utseendehetsen och bidrog till mitt uppvaknande. P\u00e5 70-talet fanns hoppet om att kvinnorollen var under f\u00f6r\u00e4ndring, men nu befinner vi oss i en enorm backlash.<\/p>\n

\u2013 I din m\u00e5lning Det stora bl\u00e5 <\/em>I <\/em>fr\u00e5n 2010 ligger en ung kvinna i en bred s\u00e4ng med bl\u00e5tt \u00f6verkast, en bit ifr\u00e5n henne ligger ett sp\u00e4dbarn. Kvinnan \u00e4r bortv\u00e4nd, hon v\u00e4nder barnet ryggen. Jag blir r\u00e4dd f\u00f6r att jag ser en mamma som f\u00f6rskjuter sitt barn. Men hall\u00e5, \u00e4r min n\u00e4sta tanke, hon ligger bara och vilar sig! \u00c4r mammarollen s\u00e5 sn\u00e4v att man inte ens f\u00e5r v\u00e4nda sig om i s\u00e4ngen?<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga reagerar starkt p\u00e5 den m\u00e5lningen. Det \u00e4r inpr\u00e4ntat i oss att det enbart \u00e4r fantastiskt att vara mamma. S\u00e5 djupt rotat att man hela tiden m\u00e5ste vara tillg\u00e4nglig f\u00f6r sina barn. Men ett moderskap har ocks\u00e5 negativa sidor, som den stora tr\u00f6ttheten.<\/p>\n

Karin verkar inte ett dugg tr\u00f6tt, m\u00e5leriet i atelj\u00e9n \u00e4r en stenh\u00e5rd rutin som ackompanjeras av l\u00e5ngpromenader och simning. Jag har f\u00f6reslagit att vi ska bada i Fryken och tagit med min v\u00e5tdr\u00e4kt, men det \u00e4r kallt h\u00e4r i mitten av maj och jag b\u00f6rjar \u00e5ngra mig. Ute p\u00e5 verandan under den gr\u00e5 himlen glittrar n\u00e5got ljusbl\u00e5tt. Ska vi bada i poolen? fr\u00e5gar jag. Karin \u00e4r inte n\u00f6dbedd, vi byter om och stiger ner i det varma vattnet.<\/p>\n

\u2013\u00a0Du simmar \u00e4ven n\u00e4r det \u00e4r minusgrader och tunn is p\u00e5 sj\u00f6n och vatten \u00e4r ett essentiellt element i din konst. Varf\u00f6r \u00e4r vattnet s\u00e5 viktigt f\u00f6r dig?<\/p>\n

\u2013 Jag tror att det \u00e4r viktigt f\u00f6r alla. Evolution\u00e4rt sett kommer vi fr\u00e5n vattnet, n\u00e4r vi steg upp ur havet tog vi det med oss inombords och vi l\u00e4ngtar st\u00e4ndigt efter det. Ukrainska soldater som stridit vid fronten rehabiliteras med delfinterapi, de f\u00e5r simma med delfiner f\u00f6r att det \u00e4r l\u00e4kande. B\u00e5de mina finaste och mest traumatiska minnen har med vatten att g\u00f6ra. Jag har stor respekt f\u00f6r vatten, bara tanken att Frykens djup n\u00e5r ner till hundratrettiofem meter skr\u00e4mmer mig.<\/p>\n

Vi g\u00e5r upp p\u00e5 land, torkar oss och jag s\u00e4tter p\u00e5 inspelningen igen.<\/p>\n

\u2013 Vilka motg\u00e5ngar har du haft i ditt liv och hur har du g\u00e5tt vidare efter dem?<\/p>\n

\u2013 Slutet av 70-talet var en sv\u00e5r tid f\u00f6r mig med flera sorgliga och hemska h\u00e4ndelser som kom slag i slag. Min syster dog efter en tids sjukdom, min b\u00e4sta v\u00e4n dr\u00e4nktes av sin pojkv\u00e4n, jag f\u00f6dde ett d\u00f6tt barn med navelstr\u00e4ngen virad om halsen och senare drabbades jag ocks\u00e5 av utomkvedshavandeskap. L\u00e4karen menade att det var f\u00f6renat med livsfara f\u00f6r mig att f\u00e5 fler barn och jag hade redan en dotter, men sedan f\u00f6dde jag tv\u00e5 friska flickor till och livet gick p\u00e5. Sorgen hann ikapp mig n\u00e4r ett f\u00f6l p\u00e5 ett of\u00f6rklarligt s\u00e4tt fick elst\u00e4ngslet i en snara om halsen. Ston stod bredvid och f\u00f6rs\u00f6kte buffa liv i sin unge, hennes juver rann av mj\u00f6lk. D\u00e5 brast det f\u00f6r mig och jag trodde att jag skulle bli galen. Men jag kom tillbaks med hj\u00e4lp av vardagen och m\u00e5leriet.<\/p>\n

\u2013\u00a0Vad har du f\u00f6r drivkraft i ditt arbete och hur skulle du vilja karakt\u00e4risera din m\u00e5leriska utveckling?<\/p>\n

\u2013 Varje m\u00e5lning \u00e4r en kamp och ibland ett rent helvete, men n\u00e4r det fungerar infinner det sig en stor livsk\u00e4nsla. Kanske \u00e4r det dopaminet som \u00e4r min drivkraft? Det har i alla fall aldrig varit pengar eller ber\u00f6mmelse. Jag utbildade mig p\u00e5 Kungliga Konsth\u00f6gskolan s\u2019Hertogenbosch i Nederl\u00e4nderna p\u00e5 70-talet. Det var en traditionell och str\u00e4ng skola d\u00e4r fler \u00e4n h\u00e4lften gallrades ut varje \u00e5r, medan de som avlade examen garanterades statlig konstn\u00e4rsl\u00f6n. F\u00f6r en del var det en katastrof men jag beh\u00f6vde disciplinen f\u00f6r att utvecklas. Efter avslutade studier hade jag ett behov av att revoltera mot den \u00f6verdrivna tekniska perfektionen och alla reglerna. Inte anv\u00e4nda fotografi som f\u00f6rlaga, inte k\u00f6pa en tub svart f\u00e4rg utan alltid blanda till svart av andra f\u00e4rger… Idag har jag f\u00f6rsonats med det jag l\u00e4rt och uppskattar att beh\u00e4rska de m\u00e5leriska teknikerna. Samtidigt ser jag mig fr\u00e4mst som en tecknare och jag har ocks\u00e5 arbetat mycket med grafik.<\/p>\n

\u2013\u00a0Tillsammans med din man Marc Broos bosatte du dig p\u00e5 landet efter konsth\u00f6gskoletiden. Hur kommer det sig att ni valde bort sammanhangen, konstn\u00e4rsl\u00f6nen och det moderna livets bekv\u00e4mligheter?<\/p>\n

\u2013 Tidsandan var en annan, det var fult att t\u00e4nka strategiskt p\u00e5 egen vinning. Jag l\u00e4ste Thoreaus Skogsliv vid Walden<\/em> och l\u00e4ngtade till naturen. Vi hittade ett hus utan rinnande vatten och d\u00e4r fick vi v\u00e5ra tre barn. Vi hade h\u00e4star, hundar, f\u00e5r och bin. Det var ett fritt och enkelt liv bortom ekonomisk stress och \u00e4ngslan f\u00f6r en konstn\u00e4rskarri\u00e4r.<\/p>\n

\u2013\u00a0Idag driver dottern Stella Broos Alma L\u00f6v Museum of Unexpected Art d\u00e4r m\u00e5nga konstn\u00e4rer st\u00e4ller ut, hennes syster Sara Broos \u00e4r filmregiss\u00f6r och ni \u00e4r n\u00e4ra v\u00e4nner med m\u00e5laren Lars Lerin som bor i n\u00e4rheten. Hur har framg\u00e5ngarna och de n\u00e4tverk ni byggt upp p\u00e5verkat dig i ditt skapande?<\/p>\n

\u2013 Huset vi bor i nu hittade vi p\u00e5 80-talet och Marc b\u00f6rjade bygga Alma L\u00f6v som stod klart tio \u00e5r senare. Konsthallen gjorde att tongivande kritiker kom hit och att fler b\u00f6rjade intressera sig f\u00f6r min konst. Jag slog igenom med en utst\u00e4llning p\u00e5 Kristinehamns konstmuseum 2008, d\u00e5 hade jag varit verksam i trettio \u00e5r och var femtio\u00e5tta \u00e5r gammal. Att det tog s\u00e5 l\u00e5ng tid \u00e4r jag tacksam f\u00f6r, i lugn och ro har jag kunnat uppfostra mina barn och samtidigt utvecklas i mitt konstn\u00e4rskap.<\/p>\n

Vi reser oss upp fr\u00e5n soffan. Hundarna vaknar med ett ryck och f\u00f6ljer s\u00f6mndrucket ut, p\u00e5 stigen mot Alma L\u00f6v. Inne i den stora ladan m\u00f6ter installationer, videoverk och fotografier i en labyrint av kamrar och rum som aldrig tar slut. Jag hamnar p\u00e5 ett mexikanskt caf\u00e9 i mitten av byggnaden och blickar ut \u00f6ver hj\u00e4ssan p\u00e5 Roland Perssons elefant i naturlig storlek. Utanf\u00f6r monterar Peter Johansson gravstenar p\u00e5 robotgr\u00e4sklippare. Alma L\u00f6v \u00e4r kanske inte f\u00f6r alla, s\u00e4ger Marc med sin holl\u00e4ndska accent, men f\u00f6r alla andra! Han skrattar och river ig\u00e5ng traktorn. Karin st\u00e5r h\u00f6gt upp p\u00e5 en balkong, fortfarande med bl\u00f6tt h\u00e5r, och vinkar hejd\u00e5 som fr\u00e5n ett skepp.<\/p>\n

Faktaruta: Karin Broos
\n\u2013 F\u00f6dd 1950 i Uppsala. Bosatt i \u00d6stra \u00c4mtervik. Gift med Marc Broos, d\u00f6ttrarna Sara, Sissela och Stella.
\n\u2013\u00a0M\u00e5lare, tecknare och grafiker.
\n\u2013 Representerad i samlingar s\u00e5som Moderna museet, \u00d6rebro l\u00e4nsmuseum, V\u00e4rmlands museum, ett flertal kommuner, landsting och privata samlingar.
\n\u2013\u00a0F\u00f6retr\u00e4dd av Alma L\u00f6v Museum of Unexpected Art.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karin Broos \u2013 Det stora bl\u00e5 2010.\u00a0Intervju med Karin Broos, aktuell med utst\u00e4llningen Svart Sol p\u00e5 Liljevalchs konsthall till 27 aug 2023. Publicerad i nr. 2 av Konstguiden 2023. Landskapet \u00f6ppnar upp sig som ett andetag. Frykens vida, bl\u00e5 vatten … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3996"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3996"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3996\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4023,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3996\/revisions\/4023"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3996"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3996"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3996"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}