{"id":3992,"date":"2023-09-11T13:19:00","date_gmt":"2023-09-11T13:19:00","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3992"},"modified":"2023-09-11T13:19:00","modified_gmt":"2023-09-11T13:19:00","slug":"tradgarden-nationalmuseum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3992","title":{"rendered":"Tr\u00e4dg\u00e5rden, Nationalmuseum"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>

NM 1750, Joakim Skovgaard, Eva i Paradiset eller Ormen i Paradiset, Sign. 1911, Olja p\u00e5 duk<\/p><\/div>\n

Tr\u00e4dg\u00e5rden, Konst och natur under sex sekler, Nationalmuseum, till 7 jan 2024.
\nRecension publicerad 2023-03 p\u00e5 Konstguiden digitalt.<\/p>\n

Finns det en b\u00e4ttre plats \u00e4n tr\u00e4dg\u00e5rden? Och d\u00e5 menar jag inte att dubbelvikt rensa ogr\u00e4s utan att befinna sig i ett ideallandskap. Blommor, frukter, f\u00e5gels\u00e5ng. Porlande vatten, solens str\u00e5lar och tr\u00e4dens skugga. Paradiset, inte konstigt att vi b\u00f6rjade d\u00e4r. Men bristen p\u00e5 kunskap, sex och barn avgjorde saken f\u00f6r Eva, och de tvingades ut ur Edens lustg\u00e5rd. Sedan dess har m\u00e4nniskan f\u00f6rs\u00f6kt att g\u00f6ra naturen mer g\u00e4stv\u00e4nlig. Odlingar, betesmarker och parker. Utomhusrum f\u00f6r kroppslig och sj\u00e4lslig \u00f6verlevnad. Nationalmuseums utst\u00e4llning famnar allt detta, med fokus p\u00e5 \u00e4ldre tiders tr\u00e4dg\u00e5rdskonster och utflykter in i samtiden.<\/p>\n

En vidstr\u00e4ckt barockpark m\u00f6ter i entr\u00e9n, Pierre-Denis Martin m\u00e5lning Vy av Ch\u00e2teau de Portchartrain<\/em>. Anl\u00e4ggningen \u00e4r enorm och perspektivet gudomligt, det \u00e4r n\u00e4stan att man ser jordens kr\u00f6kning. Parken \u00e4r geometriskt utstakad, marken nivellerad och tr\u00e4den formklippta, som i Versailles och p\u00e5 Drottningholm. S\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llde man sig paradiset. 1600-talets m\u00e4nniskor s\u00e5g den vilda naturen som syndafallets konsekvens. Berg, kaotiska skogar och tr\u00e4sk var en styggelse som skulle tuktas. En kultiverad, ordnad natur var att f\u00f6redra. Joakim Skovgaards m\u00e5lning Eva i Paradiset<\/em> fr\u00e5n 1911 som syns strax intill visar ett helt annat ideal, en f\u00f6rvildad, mystisk tr\u00e4dg\u00e5rd med exotiska inslag fr\u00e5n hans resa till Java. Men 1600-talet hyste ocks\u00e5 en l\u00e4ngtan till ett mer fritt och milt herdelandskap f\u00f6r vilket det karga Arkadien i Greklands inre blev en projektionsyta. Konstn\u00e4rerna som m\u00e5lade arkadiska eller klassiska landskap, s\u00e5som Nicolas-Didier Boguet, hade aldrig varit d\u00e4r. Ist\u00e4llet gick de ut i ruinbestr\u00f6dda, flacka betesmarker kring Rom eller kopierade andras m\u00e5lningar d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

Steget fr\u00e5n det klassiska landskapet till 1700-talets mer naturliga parker \u00e4r inte l\u00e5ngt och g\u00e5r via rokokons f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r det intima. Antoine Watteaus m\u00e5lning K\u00e4rlekslektionen<\/em> avbildar ett fint s\u00e4llskap i en tr\u00e4ddunge som v\u00e4ssar sina sinnen till v\u00e4xtlighetens behag och lutspel. Frivola toner klingar vidare i den samtida Emma Helles frodiga skulpturer och gifter sig v\u00e4l med konsthistorien de st\u00e5r omgivna av. P\u00e5 1700-talet inser m\u00e4nniskan att hon kan vara ett hot mot skapelsen och en fullst\u00e4ndig omv\u00e4rdering sker. Naturen blir god och det vilda jungfruligt. Berg och skogar g\u00e5r fr\u00e5n amoraliska till \u00e4delt uppbyggliga. Vid den tiden skapar Gustav III de engelska parkerna p\u00e5 Haga och Drottningholm tillsammans med sin arkitekt Louis Jean Desprez, och menar att dessa tv\u00e5 \u00e4r de enda i Sverige som kan uppvisa fantasi.<\/p>\n

De kungliga parkernas portar \u00f6ppnade f\u00f6r allm\u00e4nheten p\u00e5 1800-talet och stadsborna fick ett offentligt rum d\u00e4r h\u00f6g st\u00e4llning visades genom sysslol\u00f6sa promenader. Kungstr\u00e4dg\u00e5rden i Stockholm var en s\u00e5dan plats, medan Palmhuset i G\u00f6teborg fr\u00e5n 1878 utg\u00f6r en arvtagare till forna tiders orangerier. Tr\u00e4dg\u00e5rdar har alltid varit en statusmark\u00f6r. Adolf Ulrik Wertm\u00fcllers konventionsbrytande stadsportr\u00e4tt av Marie\u2013Antoinette med barnen i parken vid Petit Trianon h\u00e4nger bredvid Albert Bartholom\u00e9s lika monumentala m\u00e5lning av sin fashionabla fru i ett v\u00e4xthus hundra \u00e5r senare. Impressionisterna omhuldade tr\u00e4dg\u00e5rden och l\u00e4ngst gick Claude Monet. Han skapade sitt outsinliga motiv och flyttade in i det, den japanskt inspirerade tr\u00e4dg\u00e5rden med n\u00e4ckrosdammarna i Giverny. Den nu levande Peter Fries svartgl\u00e4nsande bronsskulpturer av tr\u00e4d sk\u00e4nker tyngd och kontrast \u00e5t impressionisternas f\u00e4rgekvilibrism. Monet, Renoir och Pissaro syns till p\u00e5 utst\u00e4llningen men inte Morisot, Cassatt eller Bracquemond. Det \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt av tv\u00e5 anledningar, dessa kvinnor var en sj\u00e4lvklar del av den impressionistiska cirkeln och de favoriserade tr\u00e4dg\u00e5rden som utomhusmotiv eftersom de inte kunde r\u00f6ra sig fritt i staden utan manligt f\u00f6rkl\u00e4de.<\/p>\n

Utst\u00e4llningens sista utpost \u00e4r den moderna tiden d\u00e5 kolonilotter blev popul\u00e4ra och stadsparker odlades upp under de tv\u00e5 v\u00e4rldskrigen, men det \u00e4r katalogen som vittnar om detta. I salarna f\u00e5r innerliga tr\u00e4dg\u00e5rdsskildringar av naivisterna Hilding Linnqvist och Sven Ericson X:et avsluta tidsaxeln, och s\u00e5 de tidigare n\u00e4mnda Helle och Frie. Att \u00f6ppna med de mest k\u00e4nda parkerna, de b\u00e4rande tankarna och de fr\u00e4msta m\u00e5larna under flera \u00e5rhundraden och avsluta s\u00e5 h\u00e4r blir m\u00e4rkligt. Utst\u00e4llningen \u00e4r vacker och genomt\u00e4nkt men ocks\u00e5 en tidskapsel, och f\u00f6r den som tar fasta p\u00e5 titelns sex sekler k\u00e4nns det snopet n\u00e4r energin sinar l\u00e5ngt innan v\u00e5r tid.<\/p>\n

Fotografiskas utst\u00e4llning In Bloom<\/em> som ocks\u00e5 kan ses nu blir ett sorts ofrivilligt samarbete d\u00e4r m\u00e4nniskans f\u00f6rh\u00e5llande till naturens sk\u00f6nhet och s\u00e5rbarhet forts\u00e4tter in i samtiden. Sexton praktiserande fotografer visar snygga pl\u00e5tar som alltf\u00f6r ofta f\u00e5r en anstrykning av reklambild. Nej, b\u00e4ttre vore om Nationalmuseums utst\u00e4llning fortsatte p\u00e5 Moderna museet och ArkDes. Jag skulle vilja se en v\u00e4rdig forts\u00e4ttning p\u00e5 forna tiders landskapsarkitektur och id\u00e9historia. Konstn\u00e4rer som ber\u00f6r fr\u00e5gor om milj\u00f6 p\u00e5 ett mer samtida och genomgripande s\u00e4tt, och moderna projekt d\u00e4r natur omformas, s\u00e5som Skogskyrkog\u00e5rden eller Jonas Dahlbergs refuserade monumentet f\u00f6r Ut\u00f6ya. Jag saknar ocks\u00e5 representationen av gemene mans tr\u00e4dg\u00e5rdslust med allt fr\u00e5n gr\u00f6na v\u00e5gen till bihotell. Voltaire som l\u00e5ter Candide s\u00e4ga att man m\u00e5ste odla sin tr\u00e4dg\u00e5rd och Jean-Jacques Rousseaus uppmaning om att v\u00e4nda tillbaka till naturen \u00e4r ord aktuella \u00e4n idag. Att leka gud och plantera ett fr\u00f6 \u00e4r ocks\u00e5 en motst\u00e5ndshandling och en del av n\u00e5got st\u00f6rre.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tr\u00e4dg\u00e5rden, Konst och natur under sex sekler, Nationalmuseum, till 7 jan 2024. Recension publicerad 2023-03 p\u00e5 Konstguiden digitalt. Finns det en b\u00e4ttre plats \u00e4n tr\u00e4dg\u00e5rden? Och d\u00e5 menar jag inte att dubbelvikt rensa ogr\u00e4s utan att befinna sig i ett … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3992"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3992"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3992\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3995,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3992\/revisions\/3995"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3992"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3992"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3992"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}