{"id":3972,"date":"2023-01-20T08:42:30","date_gmt":"2023-01-20T08:42:30","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3972"},"modified":"2023-09-11T13:13:18","modified_gmt":"2023-09-11T13:13:18","slug":"konst-i-jag-form","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3972","title":{"rendered":"Konst i jag-form"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nSara Vide Ericson, The Storm Within 2021, Magdalena Ljung Man och barn, stillbild, 2014.
\nText publicerad i tidskriften Konstn\u00e4ren nr 4 2022.<\/p>\n

Var \u00e4r du sj\u00e4lv? fr\u00e5gade en l\u00e4rare mig p\u00e5 en f\u00f6rberedande konstskola. Det var innan jag b\u00f6rjade arbeta med r\u00f6rlig bild och spela rollen av mig sj\u00e4lv i mina filmer. D\u00e4r! skulle jag nu kunna peka p\u00e5 sk\u00e4rmen, jag \u00e4r med p\u00e5 varenda bild\u2026 L\u00e4raren menade f\u00f6rst\u00e5s inte bokstavligt, hon ville komma \u00e5t en k\u00e4nsla grundad i erfarenhet och engagemang. En tydlig avs\u00e4ndare, ett jag som ville n\u00e5got. Visning<\/em> blev mitt f\u00f6rsta videoverk d\u00e4r jag i rollen av museiguide g\u00e5r runt i mitt hem och pratar om mig sj\u00e4lv i tredje person. Jag arbetade vid den tiden p\u00e5 Strindbergsmuseet och t\u00e4nkte p\u00e5 hur ber\u00e4ttelser skapas. Vad \u00e4r viktigt att f\u00f6rmedla och vad menas med att k\u00e4nna n\u00e5gon? I filmen spelar jag en version av mig sj\u00e4lv, i strikta kl\u00e4der och med v\u00e4l in\u00f6vade gester \u00e4r jag en museipedagog som aldrig fanns, men som beh\u00f6vdes f\u00f6r att skapa ett f\u00f6rfr\u00e4mligande av det v\u00e4lbekanta.<\/p>\n

Jag \u00e4r den billigaste, t\u00e5ligaste och mest tillg\u00e4ngliga modellen. Det \u00e4r konstn\u00e4rernas standardsvar p\u00e5 fr\u00e5gan om varf\u00f6r de anv\u00e4nder sig sj\u00e4lva i sin konst. Men det handlar alltid om n\u00e5got mer. Att med sig sj\u00e4lv som subjekt ber\u00e4tta sin historia eftersom ingen annan kan g\u00f6ra det i ens st\u00e4lle. Och det handlar om \u00e4ventyret att uts\u00e4tta sig f\u00f6r sina egna visioner, att se vart det kan leda en konstn\u00e4rligt. Det skulle inte kunna vara n\u00e5gon annan d\u00e4r, i mitt st\u00e4lle, f\u00f6r jag vill ber\u00e4tta det jag k\u00e4nner till b\u00e4st och b\u00e4ra fram ett vittnesm\u00e5l.<\/p>\n

Sara-Vide Ericson hade samma l\u00e4rare som jag p\u00e5 den f\u00f6rberedande konstskolan och det hon fick h\u00f6ra var att hon skulle sluta fega och m\u00e5la andras bilder utan b\u00f6rja m\u00e5la sina egna. Det var f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan.<\/p>\n

I
\nSara-Vide Ericson lever alla sina m\u00e5lningar, regisserar och iscens\u00e4tter sig sj\u00e4lv. Hon r\u00f6r sig i skogen, \u00f6ver myrar och n\u00e4ra sj\u00f6ar, i kl\u00e4der och med f\u00f6rem\u00e5l som b\u00e4r p\u00e5 en symbolisk, rituell laddning. Ur dessa dagsl\u00e5nga performances v\u00e4xer m\u00e5lningarna fram. Det \u00e4r en grundl\u00e4ggande praktik, s\u00e4ger hon, att arbeta intuitivt och l\u00e5ta de fysiska f\u00f6rnimmelserna leda v\u00e4gen till det undermedvetna. Hennes utst\u00e4llningar b\u00e4r g\u00e5tfulla titlar som Ditch Dance<\/em>, Obsolete Decoy<\/em> och Navigating Ancient Consequences<\/em> och hon kallar sig ibland f\u00f6r hunter, gatherer, painter.<\/em><\/p>\n

\u2013\u00a0Tidigare trodde jag att id\u00e9n om vad jag vill g\u00f6ra m\u00e5ste komma f\u00f6rst, men det blir s\u00e5 bakbundet f\u00f6r d\u00e5 kan verket aldrig bli smartare \u00e4n jag sj\u00e4lv. Nu till\u00e5ter jag mig att vara naiv och pr\u00f6vande och det \u00e4r l\u00e4rorikt, men ocks\u00e5 skr\u00e4mmande. Kan andra veta n\u00e5got om mig som jag inte vill ber\u00e4tta? Det brukar l\u00f6sa sig, jag kan st\u00e5 f\u00f6r det i slut\u00e4ndan.<\/p>\n

\u2013 Varf\u00f6r anv\u00e4nder du dig sj\u00e4lv och dina erfarenheter i din konst?<\/p>\n

\u2013 Jag tror att andra \u00e4r mer intresserade av att se sj\u00e4lvportr\u00e4tten i mitt m\u00e5leri \u00e4n vad jag \u00e4r. Jag ser mig mer som en sk\u00e5despelare som g\u00e5r till botten med sig sj\u00e4lv och anv\u00e4nder sig som ett verktyg f\u00f6r att s\u00e4ga n\u00e5got universellt. De egna erfarenheterna \u00e4r de man har gemensamt med andra. Det \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngt att tro n\u00e5got annat. En m\u00e4nsklig figur i en m\u00e5lning, i det h\u00e4r fallet jag, kan \u00f6ppna upp f\u00f6r identifikation. Det \u00e4r en pointer f\u00f6r betraktaren, som en f\u00e5gelhund som st\u00e4ller sig med ett ben i luften och visar att h\u00e4r finns det n\u00e5got. Sen kan jag i f\u00f6rstadiet till mina m\u00e5lningar g\u00f6ra saker som blir v\u00e5ldsamma eller obekv\u00e4ma f\u00f6r mig, och det k\u00e4nns mer anst\u00e4ndigt att g\u00f6ra det sj\u00e4lv \u00e4n att uts\u00e4tta n\u00e5gon annan f\u00f6r det.<\/p>\n

\u2013 Det sj\u00e4lvupplevda \u00e4r en f\u00f6rs\u00e4kran om autenticitet, men kan man genom en konstn\u00e4rlig process komma \u00e5t en sanning som inte \u00e4r sj\u00e4lvupplevd?<\/p>\n

\u2013 I allra h\u00f6gsta grad! N\u00e4r jag gestaltar mina dr\u00f6mmar i renactments glider det \u00f6ver till kollektiva minnen och arketyper, och jag kan komma fram till insikter som inte \u00e4r mina egna.<\/p>\n

Sara-Vide Ericsons hem \u00e4r \u00c4lvkarhed i H\u00e4lsingland. Tillsammans med sin man som ocks\u00e5 \u00e4r konstn\u00e4r och med deras dotter bor de i ett gammalt skolhus. Den r\u00f6da villan med de m\u00e5nga f\u00f6nstren reser sig mot ett b\u00f6ljande landskap. De har stora atelj\u00e9er, hundar och h\u00e4star. Det \u00e4r som upplagt f\u00f6r ett bildreportage och Vouge Scandinavia \u00e4r en av de som varit d\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Vilket inflytande har du \u00f6ver den bild som skapas av dig genom andras texter, bilder och filmer?<\/p>\n

\u2013 Skulpt\u00f6ren Mark Manders talar s\u00e5 fint om det, att de bilder man g\u00f6r av sig sj\u00e4lv och andras bilder blir ett gemensamt allkonstverk. Jag beh\u00f6ver inte vara r\u00e4dd f\u00f6r hur jag framst\u00e4lls f\u00f6r jag kan inte ta ansvar f\u00f6r andras gestaltningar av mig. Mytbildningarna lever sina egna liv och g\u00e5r inte att separera fr\u00e5n mitt liv.<\/p>\n

\u2013\u00a0Hur t\u00e4nker du om din n\u00e4rvaro p\u00e5 sociala medier?<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r roligt som ett skyltf\u00f6nster f\u00f6r konsten och bra f\u00f6r umg\u00e4nget med kollegor men jag vaktar ocks\u00e5 min tid i atelj\u00e9n. Jag har ett visst m\u00e5tt av social \u00e5ngest och social fobi. N\u00e4r jag \u00e4r s\u00e5 transparant i min konst tar det energi och jag m\u00e5ste \u00e5terh\u00e4mta mig.<\/p>\n

\u2013 Vilken roll spelar andras sj\u00e4lvportr\u00e4tt och biografier f\u00f6r dig?<\/p>\n

\u2013 Jag f\u00f6rst\u00e5r inte hur man p\u00e5 djupet kan skilja sj\u00e4lvportr\u00e4tt fr\u00e5n andra skildringar. Rineke Dijkstras portr\u00e4tt tycker jag mycket om, och uppfattar som sj\u00e4lvportr\u00e4tt men vet att de inte \u00e4r det. Jag skriver loggbok i atelj\u00e9n och l\u00e4ser g\u00e4rna f\u00f6rfattare och konstn\u00e4rer som formulerar sig kring egna kreativa processer.<\/p>\n

\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013<\/p>\n

Det Sara-Vide Ericson p\u00e5pekar om den ovissa gr\u00e4nsen mellan skildringar av sig sj\u00e4lv och andra har ocks\u00e5 varit v\u00e4gledande f\u00f6r mig. Ju mer personlig och specifik jag blir desto st\u00f6rre gensvar f\u00e5r jag av m\u00e4nniskor som k\u00e4nner igen sig. \u201dDet som \u00e4r botten i dig \u00e4r ocks\u00e5 botten i andra\u201d som Gunnar Ekel\u00f6f sa. Men han diktade ocks\u00e5 \u201dOch om n\u00e5gon fr\u00e5gar vem jag \u00e4r, svarar jag helt sanningsenligt, jag \u00e4r inte jag, jag \u00e4r inte jag, jag \u00e4r inte jag.\u201d Tusen g\u00e5nger hellre<\/em> \u00e4r ett projekt jag gjorde p\u00e5 Konstfack, jag fotograferade tusen kvinnor jag skulle kunna t\u00e4nka mig att se ut som och skrev om v\u00e5ra m\u00f6ten. Unga, gamla, lika eller helt annorlunda. Ytan \u00e4r bara en men ens inre \u00e4r en plats f\u00f6r or\u00e4kneliga r\u00f6ster, och jag ville att de skulle komma till tals. De m\u00e5nga bilderna och texterna formade sig till ett sorts jag som inte visste sina gr\u00e4nser. Oscar Guermouche gick samtidigt p\u00e5 Konstfack, tog alltid avstamp fr\u00e5n sig sj\u00e4lv i det han gjorde och utmanade m\u00e5nga med den gr\u00e4nsl\u00f6sa karakt\u00e4ren i sina projekt.<\/p>\n

II
\nOscar Guermouche arbetar med textverk och installationer som utg\u00e5r fr\u00e5n spr\u00e5kets strukturer och en sj\u00e4lvbiografisk erfarenhetsgrund. Hans konstn\u00e4rliga process bygger p\u00e5 kopiering, f\u00f6rflyttning och sammanst\u00e4llning av existerande texter. \u00c5terkommande teman \u00e4r konstruktionen av identitet, ras och etnicitet och maskulinitetens gr\u00e4nsland mellan hj\u00e4lte och monster. You made me<\/em> \u00e4r ett av hans verk, ett svart slutet hus omringat av h\u00f6gt svart staket. Ljudsp\u00e5ren till installationen \u00e4r v\u00e4l valda pianostycken, ljudet av hur n\u00e5gon s\u00e4tter ihop ett automatgev\u00e4r och en r\u00f6st som l\u00e4ser, bland annat ur manualer f\u00f6r sj\u00e4lvf\u00f6rsvar.<\/p>\n

\u2013 Det var m\u00e5nga saker i min personlighet jag inte fick ihop. Jag hade g\u00e5tt in och ut ur sammanhang och k\u00e4nde att jag inte passade in n\u00e5gonstans. Algerier i Sverige och svensk i Algeriet. Uppv\u00e4xten med en ensamst\u00e5ende l\u00e5ginkomsttagande mamma och hemh\u00f6righeten i \u00f6vre medelklass. Det pockade p\u00e5 att gr\u00e4va i allt det h\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r en konstn\u00e4r anv\u00e4nder sig av sina erfarenheter, ber\u00e4ttelser och sin kropp, blir det ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt d\u00e5 eller inte?<\/p>\n

\u2013 Orlans plastikkirurgi f\u00f6r\u00e4ndrar hennes ansikte men \u00e4r inte sj\u00e4lvportr\u00e4tt. Yoko Ono anv\u00e4nder sin kropp och sina erfarenheter som kvinna i Cut piece<\/em> men hon portr\u00e4tterar inte sig sj\u00e4lv. Tehching Hsieh g\u00f6r ett\u00e5riga performanceverk d\u00e4r han anv\u00e4nder sig sj\u00e4lv obarmh\u00e4rtigt i dokument\u00e4rt syfte men verken handlar inte om honom, han \u00e4r bara ett redskap. Jag kan tycka om ett s\u00e5dant osentimentalt bruk av den egna kroppen, objektifieringen och distansl\u00f6sheten.<\/p>\n

\u2013 Kan ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt ocks\u00e5 vara skapat av annat \u00e4n just det egna stoffet?<\/p>\n

\u2013 Sophie Calle arbetar s\u00e5, hon har en otrolig f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5nga ber\u00e4ttelser. En man g\u00f6r slut med henne och hon l\u00e5ter drygt hundra kvinnor tolka en rad i hans avskedsmail i ett multimedialt konstprojekt. I min bok Eye of the Tiger<\/em> anv\u00e4nder jag mig ocks\u00e5 av andras material f\u00f6r att belysa den jag \u00e4r, boken bygger p\u00e5 filmer jag sett under uppv\u00e4xten, som skildringar av Conan, Rambo och andra manliga hj\u00e4ltar vilka formade min mansbild. Mitt verk 50 <\/em>\u00e4r en l\u00e5da med arkivkort med f\u00f6rnamn och s\u00e5 sm\u00e5 plastp\u00e5sar med h\u00e5r. Korten anspelar p\u00e5 alla jag haft sex med men h\u00e5ret \u00e4r mitt eget som jag f\u00e4rgat. Projektet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inspirerat av Tracy Emins t\u00e4lt d\u00e4r hon skrivit namnen p\u00e5 alla hon sovit med under ett antal \u00e5r.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 vilket s\u00e4tt bygger du upp eller raserar bilden av dig sj\u00e4lv som konstn\u00e4r inf\u00f6r allm\u00e4nhetens, konstv\u00e4rldens och medias blickar?<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r oerh\u00f6rt tr\u00f6tt p\u00e5 att bli sedd som machokonstn\u00e4ren. Kanske f\u00e5r jag skylla mig sj\u00e4lv n\u00e4r jag lagt upp bilder p\u00e5 Instagram d\u00e4r jag k\u00f6r fyrhjuling eller tr\u00e4nar skytte, men det \u00e4r ju inte den jag verkligen \u00e4r. I en period var jag extremt aktiv p\u00e5 sociala medier och det bidrog v\u00e4l till att jag st\u00e4llde ut i tio olika l\u00e4nder under h\u00e4lften s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. Jag gjorde ocks\u00e5 ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt via Facebook och samlade alla mina statusuppdateringar i en bok p\u00e5 Flamme forlag.<\/p>\n

\u2013\u00a0I sju \u00e5r avsatte varje verk du gjorde ocks\u00e5 ett sp\u00e5r p\u00e5 din kropp i form av en tatuering, varf\u00f6r fortsatte du inte?<\/p>\n

\u2013 Det var mitt examensarbete n\u00e4r jag gick ut Konstfack och det k\u00e4ndes f\u00e4rdigt d\u00e5. M\u00e5nga \u00e5r senare har jag b\u00f6rjat tatuera svarta \u00f6verstrykningar som censurens streck \u00f6ver texterna. Jag \u00e4r mer tatuerad nu \u00e4n vad jag var tidigare i en konstig negation. Och h\u00e4r kommer distansl\u00f6sheten ocks\u00e5 in, att jag anv\u00e4nder min egen kropp som vilken j\u00e4vla duk som helst.<\/p>\n

\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013<\/p>\n

Blir du inte tr\u00f6tt p\u00e5 dig sj\u00e4lv? Tycker du inte att du utel\u00e4mnar dig sj\u00e4lv f\u00f6r mycket? Det \u00e4r fr\u00e5gor jag f\u00e5tt av journalister. Jo, jag blir tr\u00f6tt, men min v\u00e4g i konsten \u00e4r att gestalta mina viktigaste ber\u00e4ttelser. Det kan handla om min relation med min mamma eller om lusten att f\u00e5 barn men inte hitta r\u00e4tt eller om de f\u00f6rsta tre m\u00e5naderna av en graviditet, ett missfall och ett nytt hopp. Verken heter Mother of Pearl<\/em>, Man och barn<\/em> och Corona Radiata<\/em>. F\u00f6r varje sak jag ber\u00e4ttar finns det tio jag v\u00e4ljer att inte tala om. Men det har blivit sv\u00e5rare sedan jag fick barn, jag har inte samma r\u00e4tt till mina ber\u00e4ttelser som inte l\u00e4ngre \u00e4r helt och h\u00e5llet mina egna.<\/p>\n

III<\/p>\n

Hello, my name is Iris Smeds and I would like to talk to you about Space and Time. Hello, my name is Space and Time and I would like to talk to you about Iris Smeds. S\u00e5 b\u00f6rjar videoverket The Average<\/em> medan kameran zoomar in p\u00e5 Iris, hon sitter halvnaken med ett ok om halsen, tv\u00e5 stora urtavlor h\u00e4nger ner \u00f6ver br\u00f6sten som Salvador Dal\u00eds mjuka klockor. Hennes r\u00f6st \u00e4r allvarlig och ansiktet nollst\u00e4llt. Snart syns andra personer och en surrealistisk saga om medelm\u00e5ttighet rullas upp. En tv-hall\u00e5a och en f\u00f6rfattare br\u00e5kar om kollektivets separation, gestaltad av m\u00e4nniskor f\u00f6rkl\u00e4dda till en tusenfoting, samtidigt som Ikaros \u00e4r p\u00e5 rehab och f\u00f6rs\u00f6ker v\u00e4nja sig vid att inte brinna.<\/p>\n

\u2013\u00a0Vad \u00e4r skillnaden mellan att skriva manus \u00e5t andra och agera sj\u00e4lv?<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag spelar en roll \u00e4r jag mycket i min egen kropp och den sceniska n\u00e4rvaron blir den viktigaste aspekten. N\u00e4r jag bjuder in andra att g\u00f6ra avtryck p\u00e5 verket f\u00e5r jag arbeta med hela v\u00e4rlden utanf\u00f6r, det \u00f6ppnar upp.<\/p>\n

The Actress, The Oracle, The Tragedy<\/em> \u00e4r ett annat videoverk, det handlar om sk\u00e5despel, ekonomi, demokrati och framv\u00e4xten av ett samh\u00e4lle. Sk\u00e5despelerskan framst\u00e4lls som en arbetare i det senkapitalistiska samh\u00e4llet, hon spelar sig sj\u00e4lv och tj\u00e4nar pengar p\u00e5 det, men vad h\u00e4nder n\u00e4r hon inte spelar? B\u00e5de f\u00f6rel\u00e4saren och sk\u00e5despelerskan gestaltas av Iris Smeds som kommenterar sig sj\u00e4lv och g\u00e5r in och ut ur roller.<\/p>\n

\u2013 Ett verk \u00e4r en konstruktion, n\u00e4r jag \u00e4r med i mina verk blir konstruktionen \u00e4nnu tydligare. Det \u00e4r ocks\u00e5 roligt att sudda ut gr\u00e4nser mellan upphovsperson och sk\u00e5despelare.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r du anv\u00e4nder dig sj\u00e4lv i konsten, blir det ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt d\u00e5 eller inte?<\/p>\n

\u2013\u00a0Jag presenterar mig med mitt namn i mina filmer och performancef\u00f6rel\u00e4sningar f\u00f6r att jag vill belysa hur man skapar ett namn. Inneh\u00e5llet har inte med mig att g\u00f6ra utan jag finns d\u00e4r f\u00f6r att iscens\u00e4tta texten, i egenskap av upphovsperson. Verken handlar allts\u00e5 inte om mig, jag \u00e4r bara med d\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Hur p\u00e5verkas du av att anv\u00e4nda dina erfarenheter och din kropp i konsten?<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r utt\u00f6mmande att vara i en roll, p\u00e5 scenen och framf\u00f6r kameran. Det \u00e4r ocks\u00e5 arbetsamt att b\u00e5de vara manusf\u00f6rfattare, regiss\u00f6r och sk\u00e5despelare. Samtidigt har det fyllt ett behov hos mig, att f\u00e5 uppm\u00e4rksamhet och bli \u00e4lskad.<\/p>\n

\u2013 Var g\u00e5r gr\u00e4nsen mellan alter egon och sj\u00e4lvportr\u00e4tt?<\/p>\n

\u2013 Den gr\u00e4nsen \u00e4r superskarp. Mitt alter ego Vaska Fimpa \u00e4r inte en del av min konst. Jag beh\u00f6ver inte ta ansvar f\u00f6r henne och hon beh\u00f6ver inte f\u00f6rvalta ett konstn\u00e4rskap eller bry sig om en karri\u00e4r. Hon \u00e4r en musiker och hela hennes funktion \u00e4r att vara \u00e5ngestbefriande. Jag b\u00f6rjade med Vaska Fimpen f\u00f6r att jag var tr\u00f6tt p\u00e5 att g\u00f6ra performances i egenskap av Iris Smeds. I andra \u00e4nden av skalan finns videoverket Iris Smeds, a portrait. Det \u00e4r en l\u00e5tsasdokument\u00e4r d\u00e4r jag spelar en variant av mig sj\u00e4lv i en f\u00f6rh\u00f6jd verklighet. Jag anv\u00e4nder mig av sm\u00e5 grepp f\u00f6r att fiktionalisera mig sj\u00e4lv och visa hur man konstruerar en konstn\u00e4rsroll.<\/p>\n

\u2013 Vilken bild av dig finns i konstv\u00e4rlden?<\/p>\n

\u00ad\u2013\u00a0Jag blir paranoid av att t\u00e4nka p\u00e5 det, men det \u00e4r bra om bilden inte \u00e4r fast utan flytande och grumlig, s\u00e5 att man inte ser botten.<\/p>\n

\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013\u2013<\/p>\n

Jag har aldrig tr\u00e4ffat Iris Smeds, men nu har jag intervjuat henne p\u00e5 telefon, och jag skulle vilja prata mer med henne om lusten och orken att forts\u00e4tta, f\u00f6r det \u00e4r d\u00e4r jag st\u00e5r nu. Jag diskar ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5got vettigt och jag t\u00e4nker p\u00e5 Catti Brandelius, Joanna Rytel och Lisa Str\u00f6mbeck, p\u00e5 hur de lyckas att g\u00f6ra konst av det vardagliga kaoset som \u00e4r allas v\u00e5ra liv. Mina tv\u00e5 kommande filmer ska heta En Dinosaurie p\u00e5 M\u00e5nen<\/em> och Lejon med ett f\u00e5r om halsen<\/em>. De handlar om sm\u00e5barns\u00e5ren och om prokrastinering.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sara Vide Ericson, The Storm Within 2021, Magdalena Ljung Man och barn, stillbild, 2014. Text publicerad i tidskriften Konstn\u00e4ren nr 4 2022. Var \u00e4r du sj\u00e4lv? fr\u00e5gade en l\u00e4rare mig p\u00e5 en f\u00f6rberedande konstskola. Det var innan jag b\u00f6rjade arbeta … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3972"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3972"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3972\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3991,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3972\/revisions\/3991"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3972"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3972"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3972"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}