{"id":3921,"date":"2022-11-01T09:00:54","date_gmt":"2022-11-01T09:00:54","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3921"},"modified":"2022-11-04T10:41:47","modified_gmt":"2022-11-04T10:41:47","slug":"nan-goldin-moderna-museet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3921","title":{"rendered":"Nan Goldin, Moderna Museet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Nan Goldin, This Will Not End Well, Moderna museet, till 26 feb 2023.
\nRecension publicerad 2022-11-01 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n

“Jag har aldrig velat vara fotograf utan filmskapare”, menar den internationellt uppburna fotografen Nan Goldin, “och jag har v\u00e4ntat p\u00e5 det h\u00e4r tillf\u00e4llet i decennier”. Moderna museets utst\u00e4llning \u00e4r unik d\u00e5 Goldin presenteras som multimediakonstn\u00e4r i en stor retrospektiv. En stad av bildspel v\u00e4xer fram, tv\u00e5tusen fotografier ordnade i sex filmiska ber\u00e4ttelser med tillh\u00f6rande musik och en total speltid om drygt tv\u00e5 timmar. Varje film har sitt hus, stora svarta monoliter med v\u00e4ggar av tjockt tyg, skapade av utst\u00e4llningsarkitekten Hala Ward\u00e9. Stramt och sparsmakat i kontrast till intensiteten, gl\u00f6den, extasen och sorgen som filmerna b\u00e4r fram. \u201dThis will not end well var en rad som kom till mig i ett br\u00e5k\u201d, s\u00e4ger Nan Goldin p\u00e5 presskonferensen med sin djupa r\u00f6st, \u201dmen jag h\u00f6r att svenskar inte uppfattar humorn som ocks\u00e5 finns d\u00e4r, i m\u00f6rkret.\u201d<\/p>\n

The Ballad of Sexual Dependency<\/em> \u00e4r Goldins mest k\u00e4nda bildspel och hon har st\u00e4ndigt bearbetat det, fr\u00e5n 80-talet till \u00e5r 2008. Det inleds med musik fr\u00e5n Tolvskillingsoperan, balladen om det sexuella slaveriet, om drifterna som styr v\u00e5ra liv. Fotografier p\u00e5 par, unga, gamla, lyckliga eller modstulna, alla ur Nan Goldins bekantskapskrets, den utvidgade familjen som f\u00f6rl\u00e4nas stj\u00e4rnglans i hennes intima universum. Det \u00e4r fest, alkohol, droger, sex och misshandel. Nan Goldin sj\u00e4lv slagen av sin pojkv\u00e4n. Hon \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n en betraktande fotograf. Vidare syns kvinnor med skjutvapen, bilder av prostitution, gifterm\u00e5l, gravidmagar, barn och m\u00e4n i bilar. En st\u00f6rtflod av k\u00e4nslor, en ursinnig str\u00f6m av f\u00e4rger, ljus och skuggor. Dramatiken uppdriven som hos barockm\u00e5laren Caravaggio. Till det ett \u00f6verfl\u00f6d av infernaliskt v\u00e4lvald musik som f\u00f6ljer tempov\u00e4xlingarna och kompletterar allkonstverket. Klappret fr\u00e5n nio diabildskaruseller h\u00f6rs i tystnaden mellan scenerna. Det spelar ingen roll om ens eget liv \u00e4r lika utlevande eller inte, man \u00e4r \u00e4nd\u00e5 v\u00e4lkommen, in i det existentiella, brutalt \u00e4rliga och varma.<\/p>\n

Partylivet i New York str\u00f6ps av AIDS-epidemien som \u00f6delade kulturv\u00e4rlden och danade Goldin till en aktivist. Bildspelet The Other Side<\/em>, d\u00f6pt efter en bar i Boston d\u00e4r transsexuella samlades, formar sig till en hyllning, trots all d\u00f6d hon s\u00e5g runtomkring sig. Goldins metod blev att fotografera sig igenom allt det sv\u00e5ra. I tv\u00e5 verk skildrar hon drogberoende utifr\u00e5n egna erfarenheter. Det f\u00f6rsta, Sirens<\/em>, med f\u00f6rbiglidande sekvenser d\u00e4r hon anv\u00e4nt andras material sl\u00e5r an en rusig st\u00e4mning men blir alltf\u00f6r vagt. Det andra, Memory Lost<\/em>, vittnar om uppvaknandet och \u00e4r desto starkare. Bilderna, musiken, r\u00f6sterna p\u00e5 telefonsvararen, allt mals s\u00f6nder och blottar en isande skr\u00e4ck. Goldin var tungt beroende av sm\u00e4rtstillande l\u00e4kemedel, och hon var inte ensam. En halv miljon amerikaner hade d\u00f6tt av receptf\u00f6rskrivna opioider och familjen Sackler hade tj\u00e4nat miljarder p\u00e5 sin brottsliga f\u00f6retagsstrategi. Goldin tillfrisknade, startade gruppen P.A.I.N. och fick museer som Louvren och Metropolitan att tacka nej till enorma donationer fr\u00e5n Sackler och knacka bort deras namn fr\u00e5n sina v\u00e4ggar under de senaste \u00e5ren.<\/p>\n

Sisters, Saints, and Sibyls<\/em> \u00e4r ett hj\u00e4rtsk\u00e4rande verk. \u201dJag vill att folk ska gr\u00e5ta\u201d, s\u00e4ger Nan Goldin, \u201dmen jag har klippt ner bilderna p\u00e5 mina br\u00e4nns\u00e5r fr\u00e5n fyra till tv\u00e5 minuter f\u00f6r att publiken i Paris svimmade.\u201d Filmen handlar om systern Barbara som begick sj\u00e4lvmord n\u00e4r hon var arton \u00e5r, och huset d\u00e4r filmen visas p\u00e5minner om tornet som den heliga Barbara l\u00e5stes in innan sin avr\u00e4ttning. De inledande bilderna i det trekanaliga verket kretsar kring helgonlegenden och en r\u00f6st guidar bes\u00f6karna vidare in i ber\u00e4ttelsen om ett barn och en upprorisk ton\u00e5ring som l\u00e5ses in p\u00e5 mentalsjukhus. Svartvita fotografier av ett barn, br\u00e5k som h\u00f6rs bak tegelvillans v\u00e4ggar, sjukhuskorridorer, och en kyrkog\u00e5rd d\u00e4r Nan Goldin planterar en blomma. Barbaras psykolog sa att Nan skulle sluta p\u00e5 samma s\u00e4tt som sin syster. Hon lyckades hitta en annan v\u00e4g, den var l\u00e5ngt ifr\u00e5n s\u00e4ker, kantad av trauman och droger, ett slags martyrium, men den ledde fram till konsten.<\/p>\n

Nan Goldin \u00e4r nu sextionio \u00e5r och har slutat fotografera. Det har alltid funnits f\u00f6r m\u00e5nga fotografer i v\u00e4rlden, s\u00e4ger hon, och nu har alla en mobil dessutom. I hennes arkiv finns tusentals bilder, det \u00e4r en skatt hon f\u00f6rvaltar, vittnesm\u00e5l fr\u00e5n en epok filtrerat genom ett ovanligt temperament. Ett seende som \u00e4r inkluderande, som ingjuter mod och vetter mot hoppet. Det \u00e4r en blick som inte d\u00f6mer utan famnar livet och ser sk\u00f6nheten, trots eller tack vare fl\u00e4ckarna. Nan Goldin har alltid med sig sj\u00e4lv som insats, det \u00e4r p\u00e5 riktigt, in p\u00e5 bara skinnet. Med en s\u00e5dan inbjudan \u00e4r det sv\u00e5rt att motst\u00e5.<\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nan Goldin, This Will Not End Well, Moderna museet, till 26 feb 2023. Recension publicerad 2022-11-01 i G\u00f6teborgs-Posten. “Jag har aldrig velat vara fotograf utan filmskapare”, menar den internationellt uppburna fotografen Nan Goldin, “och jag har v\u00e4ntat p\u00e5 det h\u00e4r … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3921"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3921"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3921\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3926,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3921\/revisions\/3926"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3921"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3921"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3921"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}