{"id":3918,"date":"2022-10-22T10:42:38","date_gmt":"2022-10-22T10:42:38","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3918"},"modified":"2022-10-22T10:43:08","modified_gmt":"2022-10-22T10:43:08","slug":"inge-schioler-ake-goransson-liljevalchs","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3918","title":{"rendered":"Schi\u00f6ler, G\u00f6ransson, Liljevalchs+"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>\u00c5ke G\u00f6ransson, F\u00e4rgens tr\u00f6st, Inge Schi\u00f6ler, Landskap utan gr\u00e4ns, Liljevalchs+, till 8 jan.
\nRecension publicerad 2022-10-18 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n

F\u00e4rgen som sjunger och vr\u00e5lar eller viskar smeksamt, eftert\u00e4nksamt, det \u00e4r G\u00f6teborgskoloristerna Inge Schi\u00f6ler och \u00c5ke G\u00f6ransson. Deras parallella utst\u00e4llningar visas nu i konsthallens nybyggda annex Liljevalchs+. En m\u00e5lerisk tv\u00e5fald d\u00e4r G\u00f6ranssons finst\u00e4mda interi\u00f6rer famnas av en intim omramning och Schi\u00f6lers vildsinta naturmotiv till\u00e5ts ljuda h\u00f6gt mot taklanterninerna. Katalogen \u00e4r ocks\u00e5 en katamaran av tv\u00e5 b\u00f6cker, poeten Anna Hallberg har skrivit f\u00f6rt\u00e4tade dikter utifr\u00e5n G\u00f6ranssons kompakta motivv\u00e4rld och konstn\u00e4ren Lars Lerin f\u00f6ljer Schi\u00f6ler som en kollega i tanken till hans vidstr\u00e4ckta m\u00e5larrike i den bohusl\u00e4nska sk\u00e4rg\u00e5rden. \u00c4ven tv\u00e5 dokument\u00e4rfilmer av Pontus Hjorth\u00e9n ackompanjerar presentationerna och fyller p\u00e5 bilden av konstn\u00e4rskapen. Utst\u00e4llningarna formar sig i all sin dualitet till en genomt\u00e4nkt, rik och vacker satsning.<\/p>\n

G\u00f6ranssons och Schi\u00f6lers v\u00e4gar korsades p\u00e5 Valands m\u00e5larskola p\u00e5 1920-talet, i f\u00e4rgen s\u00e5g de en poetisk potential att uttrycka ett brett k\u00e4nsloregister. De var solit\u00e4rer och deras liv slog in p\u00e5 tragiska sp\u00e5r n\u00e4r de b\u00e5da diagnostiserades med schizofreni, en sjukdom som l\u00e5g i tiden. Ut\u00f6ver det var de s\u00e5 olika som tv\u00e5 G\u00f6teborgskolorister kan bli. G\u00f6ranssons universum var enrummaren han delade med sin mamma och tidvis med andra delar av sin sl\u00e4kt. Bristen p\u00e5 dr\u00e4gliga levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden intensifieras n\u00e4r han tjugofem \u00e5r gammal f\u00e5r barn och han virvlar ner i psykisk och fysisk oh\u00e4lsa. Det enda som fungerar \u00e4r m\u00e5leriet, skimrande \u00f6versinnligt. Utsikten fr\u00e5n f\u00f6nstret renodlas mot ett lyriskt \u00e4ventyr. Vardagens f\u00f6rem\u00e5l avkl\u00e4s sitt skenbara gr\u00e5dask och materialiseras som mening och tr\u00f6st. Sj\u00e4lv tycker han att det bara \u00e4r skisser och avkr\u00e4ver sin mor ett l\u00f6fte att inte visa tavlorna. Vid trettiofem \u00e5rs \u00e5lder, 1937, l\u00e4ggs han in p\u00e5 sjukhus och tre \u00e5r senare uppt\u00e4cker en v\u00e4n till honom hundra\u00e5ttio m\u00e5lningar, hopvikta och kletiga i moderns k\u00f6kssoffa. Det resulterar i ett genombrott och en utst\u00e4llning som G\u00f6ransson ser ledd av en sjuksk\u00f6terska. Senare s\u00e4ger han \u201dDen d\u00e4r G\u00f6ransson var visst en ganska bra m\u00e5lare, men vart tog han v\u00e4gen?\u201d Fyrtio \u00e5r gammal d\u00f6r han i tuberkulos och efterl\u00e4mnar en g\u00e5tfull bildskatt.<\/p>\n

Schi\u00f6lers andliga hem var Kosterhavet d\u00e4r han letade motiv med motorb\u00e5t, v\u00e4nde sig \u00e5t fyra h\u00e5ll och m\u00e5lade. Saltfr\u00e4tta yttersk\u00e4r, klapperstensf\u00e4lt, granith\u00e4llar eller doftvarma \u00e4ngar. Sinnligt, \u00f6msint och gl\u00f6dande matar han in f\u00e4rgen i duken, han \u00e4r hungrig och l\u00e5ter ingen av naturens skiftningar g\u00e5 till spillo, men sitt eget liv spiller han alltmer. Tjugofem \u00e5r gammal, 1933, skrivs han in p\u00e5 mentalsjukhus och fem \u00e5r senare h\u00e5lls en minnesutst\u00e4llning f\u00f6r att framtiden tycks bortryckt. Men efter nio apatiska \u00e5r tinar han upp, ritar och m\u00e5lar p\u00e5 v\u00e4ggar, lakan och toalettpapper, trots att v\u00e4nner och personal gett honom konstn\u00e4rsmaterial. \u00c4nnu viktigare \u00e4r de korta permissionerna n\u00e4r han \u00e5ker till V\u00e4stkusten och m\u00e5lar i ett frenetiskt tempo. Efter tjugosju \u00e5r av hospitalisering, 1960, friskf\u00f6rklaras han och \u00e5terv\u00e4nder till sitt r\u00e4tta element. En ursinnig f\u00e4rgstyrka och fl\u00f6dande former bryter fram, de verkar om\u00f6jliga att j\u00e4mka men Schi\u00f6ler lyckas ordna dem i ackord.<\/p>\n

Alldeles invid Liljevalchs+ i den gamla konsthallen visas den likas\u00e5 sev\u00e4rda utst\u00e4llningen \u201dEvigt liv\u201d d\u00e4r samtidskonsten st\u00e4ller sig existentiella fr\u00e5gor. Det k\u00e4nns som att deras titel smittat av sig \u00e4ven p\u00e5 \u00c5ke G\u00f6ransson och Inge Schi\u00f6ler.<\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c5ke G\u00f6ransson, F\u00e4rgens tr\u00f6st, Inge Schi\u00f6ler, Landskap utan gr\u00e4ns, Liljevalchs+, till 8 jan. Recension publicerad 2022-10-18 i G\u00f6teborgs-Posten. F\u00e4rgen som sjunger och vr\u00e5lar eller viskar smeksamt, eftert\u00e4nksamt, det \u00e4r G\u00f6teborgskoloristerna Inge Schi\u00f6ler och \u00c5ke G\u00f6ransson. Deras parallella utst\u00e4llningar visas nu … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3918"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3918"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3918\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3920,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3918\/revisions\/3920"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3918"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3918"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3918"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}