{"id":3871,"date":"2022-05-07T18:38:19","date_gmt":"2022-05-07T18:38:19","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3871"},"modified":"2022-05-07T19:04:09","modified_gmt":"2022-05-07T19:04:09","slug":"anders-zorn-pa-nationalmuseum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3871","title":{"rendered":"Zorn \u2013 en svensk superstj\u00e4rna, NM"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/Anders_Zorn_Nationalmuseum.jpeg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-3872\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/Anders_Zorn_Nationalmuseum.jpeg\" alt=\"Anders_Zorn_Nationalmuseum\" width=\"960\" height=\"600\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/Anders_Zorn_Nationalmuseum.jpeg 960w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/Anders_Zorn_Nationalmuseum-300x188.jpeg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/Anders_Zorn_Nationalmuseum-480x300.jpeg 480w\" sizes=\"(max-width: 960px) 100vw, 960px\" \/><\/a><br \/>\nAnders Zorn, Mor kl\u00e4r sitt barn, 1888.<br \/>\nZorn \u2013 en svensk superstj\u00e4rna, Nationalmuseum, 6 april \u2013 29 aug 2021.<br \/>\nRecension publicerad 2021-04-18 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>En selfmade superstj\u00e4rna m\u00f6ter i entr\u00e9n, fetsvart signatur p\u00e5 v\u00e4ggen och ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt d\u00e4runder. Nationalmuseums stora, pandemif\u00f6rsenade utst\u00e4llning dammar av Anders Zorn och l\u00e5ter honom skina i de dovt belysta salarna mot v\u00e4ggar i pastell. Det \u00e4r en traditionell m\u00f6nstring och beh\u00e5llningen ligger i att studera konstn\u00e4ren som betraktare. Zorn var ingen teoretiker, det han var riktigt bra p\u00e5 var att se och \u00e5terge. Vattnets skvalp, sk\u00e4lvningen i en underl\u00e4pp, \u00f6gats bl\u00e4nk och cigarrens r\u00f6k. Med visuell intelligens och psykologisk inlevelse kom han \u00e5t nerven i det han gestaltade. <!--more-->M\u00e5lningen Mor kl\u00e4r sitt barn, en icke-regisserad, icke-voyeuristisk situationsbild p\u00e5 stranden och jag \u00e4r genast d\u00e4r, som mamma, som barn, med min omedelbara igenk\u00e4nning. Zorn kom m\u00e4nniskorna n\u00e4ra, och utst\u00e4llningen l\u00e5ter betraktaren komma Zorn n\u00e4ra, medan v\u00e4rldar passerar revy. Moras pigor, Paris gator, Bosporens b\u00f6ljor. Avkl\u00e4tt p\u00e5 sk\u00e4rg\u00e5rdsklippor, societet i kr\u00e5s.<\/p>\n<p>Paradoxen Zorn, bondpojkens metamorfos till internationellt h\u00f6gdjur genom passionerat arbete, strategiskt karri\u00e4rbygge och inte minst tur. Han f\u00f6ds 1860 som o\u00e4kta son till en tj\u00e4nsteflicka fr\u00e5n Mora och en tysk bryggm\u00e4stare, och uppfostras av morf\u00f6r\u00e4ldrarna. Skolg\u00e5ngen blir m\u00f6jlig p\u00e5 grund av ett fadersarv och studierna vid Konstakademin tack vare en insamling. Och s\u00e5 Emma Lamm, hustrun, d\u00f6rr\u00f6ppnaren, kritikern, f\u00f6rvaltaren och direkt\u00f6ren i kulisserna. Zorn tr\u00e4der ut p\u00e5 scenen, charmar folk, m\u00e5lar virtuost, mottar ordnar och medaljer, dricker f\u00f6r mycket, \u00e4ter f\u00f6r mycket, \u00e4r otrogen, men han m\u00e5lar och hon st\u00e5r ut. P\u00e5 h\u00f6jden av sin karri\u00e4r 1896 g\u00f6r han sorti fr\u00e5n konstens metropoler och bos\u00e4tter sig i Mora. Heml\u00e4ngtan, men ocks\u00e5 nationalromantiskt mode, eldar p\u00e5 beslutet. Han arrangerar spelmansst\u00e4mmor och flyttar stugor till ett friluftsmuseum men reser ocks\u00e5 st\u00e4ndigt till Europa och USA. Zorng\u00e5rden, en mix av folklore, antikviteter och modernitet blir hans definitiva hem. D\u00e4r g\u00e5r han ur tiden 1920.<\/p>\n<p>M\u00e5lningarna \u00e4r bed\u00f6vande skickligt gjorda, rena uppvisningsstycken i vad han kunde uppn\u00e5 illusoriskt. Stilm\u00e4ssigt befinner de sig mellan impressionism och naturalism men med en viktig ingrediens av n\u00e5got vildsint, kalligrafiskt som bygger och l\u00f6ser upp p\u00e5 samma g\u00e5ng i en sm\u00e4ltande f\u00f6r\u00e4nderlighet. I dessa m\u00e5lningar finns ocks\u00e5 ett seende p\u00e5verkat av fotografin, motivet f\u00e5ngat i flykten, en asymmetrisk komposition och penselskriften som minner om r\u00f6relseosk\u00e4rpa. Portr\u00e4ttet av Jean Burnay ter sig h\u00e4pnadsv\u00e4ckande exakt. N\u00e4rmar man sig spricker ytan upp i fl\u00e4ckar och streck som tycks dragna p\u00e5 m\u00e5f\u00e5. Zorn arbetade inte med underteckning utan \u00f6vade sig i en viss gestik f\u00f6r att sedan s\u00e4tta bilden i vana svep. Det \u00e4r ett risktagande att m\u00e5la s\u00e5, speciellt i akvarell, som var hans f\u00f6rsta medium.<\/p>\n<p>Nakna kvinnor, det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga minns honom. De badande kropparna i hans m\u00e5leri st\u00e5r i kontrast till 1800-talets sexualfientliga moral, men flera har ocks\u00e5 en erotiserande slagsida, och d\u00e4r kunde utst\u00e4llningen haft en tydligare udd. Det finns rika m\u00f6jligheter till en vidare diskussion kring Zorns samtliga motivkretsar eftersom de faktiskt \u00e4r h\u00f6gaktuella idag. V\u00e5r blick p\u00e5 kvinnokroppen, p\u00e5 fr\u00e4mmande kulturer, p\u00e5 svensk tradition, p\u00e5 klassamh\u00e4llet. Det Zorn funderade p\u00e5 var vilken nyans av gr\u00f6nt Dalar\u00f6s vatten hade och hur elektriskt ljus och dagsljus f\u00f6renades utspillt \u00f6ver ett ansikte. I denna poetiska str\u00e4van g\u00f6r utst\u00e4llningen honom r\u00e4ttvisa, men en tydligare k\u00e4nsla f\u00f6r samtiden och ett svar p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r Zorn och varf\u00f6r nu skulle gjort presentationen \u00e4nd\u00e5 mer relevant.<\/p>\n<p><em>Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Anders Zorn, Mor kl\u00e4r sitt barn, 1888. Zorn \u2013 en svensk superstj\u00e4rna, Nationalmuseum, 6 april \u2013 29 aug 2021. Recension publicerad 2021-04-18 i G\u00f6teborgs-Posten. En selfmade superstj\u00e4rna m\u00f6ter i entr\u00e9n, fetsvart signatur p\u00e5 v\u00e4ggen och ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt d\u00e4runder. Nationalmuseums stora, &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3871\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3871"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3871"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3871\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3886,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3871\/revisions\/3886"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3871"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3871"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3871"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}