{"id":3639,"date":"2017-02-21T10:25:21","date_gmt":"2017-02-21T10:25:21","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3639"},"modified":"2017-02-21T10:25:21","modified_gmt":"2017-02-21T10:25:21","slug":"gunnel-wahlstrand-magasin-iii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3639","title":{"rendered":"Gunnel W\u00e5hlstrand, Magasin III"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Gunnel-W\u00e5hlstrand2.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-3642\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Gunnel-W\u00e5hlstrand2.jpg\" alt=\"Gunnel W\u00e5hlstrand\" width=\"1024\" height=\"683\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Gunnel-W\u00e5hlstrand2.jpg 1024w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Gunnel-W\u00e5hlstrand2-300x200.jpg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Gunnel-W\u00e5hlstrand2-450x300.jpg 450w\" sizes=\"(max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><\/a><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/Gunnel-W\u00e5hlstrand.jpg\"><br \/>\n<\/a>Gunnel W\u00e5hlstran, Magasin 3, 11 feb \u201311 jun 2017.<br \/>\nRecension publicerad 2017-02-16 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>Det \u00e4r sommar. Solvarma klippor utanf\u00f6r Str\u00f6mstad. En len vind andas i b\u00e5tens segel och leker om kvinnans h\u00e5r. En karakt\u00e4ristisk bild f\u00f6r Gunnel W\u00e5hlstrand som m\u00e5lar av gamla foton fr\u00e5n familjens sommarn\u00f6je. Varf\u00f6r blir det inte en banal och sentimentalt reklambild? F\u00e4rgerna. Den \u00f6verjordiskt milda, smeksamma gr\u00e5skalan som fj\u00e4rmar och kapslar in, samtidigt som allt vibrerar av liv. Hantverket. Att kunna bem\u00e4stra en vidstr\u00e4ckt och uts\u00f6kt detaljerad m\u00e5lning i n\u00e5got s\u00e5 egensinnigt som tusch. St\u00e4mningen. Dr\u00f6msk och romantisk men full av st\u00f6rningar och uppvaknanden. <!--more-->Den obekanta formen i nedre v\u00e4nstra h\u00f6rnet. Titeln <em>Den sista \u00f6n<\/em>. N\u00e4rheten i det privata fotografiet och m\u00e5lningens allm\u00e4ngiltighet, distans. Den sk\u00f6ra stunden som Jasper Sharp och Ben Street ringar in i en ess\u00e4 om W\u00e5hlstrand. De skriver om att fotografier \u00e4r \u00e5terh\u00e5llna \u00f6verg\u00e5ngar, st\u00e4ndigt p\u00e5 randen att f\u00f6rvandlas till n\u00e5got annat, p\u00e5 gr\u00e4nsen att v\u00e4nda. S\u00e5 balanserar W\u00e5hlstrand i verk efter verk. Utst\u00e4llningen p\u00e5 Magasin 3 f\u00f6ljer hela hennes konstn\u00e4rskap.<\/p>\n<p>Ett konstn\u00e4rskap som best\u00e5r av trettiofem m\u00e5lningar, som det tagit femton \u00e5r att f\u00e4rdigst\u00e4lla. Under skoltiden l\u00e4ste W\u00e5hlstrand Roland Barthes <em>Det ljusa rummet<\/em> d\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nder till ett fotografi av sin d\u00f6da mor. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00f6rstod hon att hon skulle in i tystnaden kring sin far, som begick sj\u00e4lvmord n\u00e4r Gunnel var ett \u00e5r gammal. Hon utgick fr\u00e5n familjefotografier hon kunde utantill och fr\u00e5n en skatt hon inte sett tidigare, en l\u00e5da bilder tagna av farfar. Hon ville in i bilderna, vara d\u00e4r l\u00e4nge och umg\u00e5s med sin far eller med saknaden efter honom. M\u00e5leriet blev en urs\u00e4kt f\u00f6r det. Det \u00e4r anledningen till att jag arbetar med den tv\u00e5dimensionella bilden och att jag \u00f6verhuvudtaget \u00e4r konstn\u00e4r, menar W\u00e5hlstrand.<\/p>\n<p>Svart tusch och stort papper \u00e4r W\u00e5hlstrands tekniska f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Pappret \u00e4r oftast st\u00f6rre \u00e4n hon sj\u00e4lv. Det blir l\u00e4ttare att komma n\u00e4ra d\u00e5, att kliva in och l\u00e5ta sig omslutas. Tuschet \u00e4r farligt och o\u00e5terkalleligt, det har nerv och kan stj\u00e4lpa en m\u00e5lning. Om hon spiller kan hon kassera flera m\u00e5naders arbete. Slumpen \u00e4r ingen medspelare och sj\u00e4lv vill hon vara helt tyst inf\u00f6r motivet, bara f\u00f6lja. Fast\u00e4n motivet och gr\u00e5skalan \u00e4r desamma h\u00e4nder det s\u00e4llsamt mycket n\u00e4r de sm\u00e5 fotografierna fr\u00e5n privata album v\u00e4xer till monumentala m\u00e5lningar i offentligt ljus. Bilderna var aldrig t\u00e4nkta att ses s\u00e5. Skalan g\u00f6r dem skr\u00e4mmande och g\u00e5tfulla och sammanhanget \u00f6ppnar upp f\u00f6r fler tolkningar.<\/p>\n<p><em>Mother Profile<\/em> \u00e4r ett j\u00e4ttelikt gudinneansikte i svart h\u00e5rhj\u00e4lm. Det \u00e4r mammans f\u00f6rlovningsbild och Gunnel tyckte redan som liten att bilden var stor, fast\u00e4n den rymdes i handen. De sm\u00e5 stundernas monumentalitet och fr\u00e4mlingskapet inf\u00f6r de allra n\u00e4rmaste. <em>Ny\u00e5rsdagen<\/em> med kvinnans frusna pose och den borgerliga rekvisitans tystnad p\u00e5 parkettgolvets is. Mitt i en s\u00e5dan stillhet kan vad som helst h\u00e4nda. <em>Vita p\u00e5f\u00e5glar<\/em> vid svarta buskar. Eller havets vilda <em>Wave<\/em> som krossas mot klippor strax under ov\u00e4dersmolnen. Det finns f\u00e4rgtoner i tuschet, m\u00f6rkbl\u00e5 i vattnet, ljusbrun i ansiktet, r\u00f6tt i blommorna p\u00e5 bordet. Det finns lyckosamma missar i f\u00f6rlagorna. R\u00f6relseosk\u00e4rpa p\u00e5 de l\u00e4sande i det lugna <em>Biblioteket.<\/em> Underexponerade ansikten och fr\u00e4tande ljus <em>Vid F\u00f6nstret <\/em>som ger m\u00e5lningen en andlig dimension. Tjejen p\u00e5 <em>Sydh\u00e4ls\u00f6<\/em> eller det ofattbara i att mamma inte alltid varit mamma. Och pappa f\u00f6rst\u00e5s i bild efter bild. Liten grabb, ung spoling och vuxen men yngre \u00e4n vad hans barn \u00e4r nu. W\u00e5hlstrand ber\u00e4ttar att arbetet med fotografierna k\u00e4ndes som att r\u00f6ra sig inuti en film i ultrarapid, ruta f\u00f6r ruta, \u00e5r efter \u00e5r.<\/p>\n<p>I utst\u00e4llningskatalogen citerar Lars Nor\u00e9n Reiner Maria Rilke som s\u00e4ger att f\u00f6rlusten tillh\u00f6r oss. Vi har \u00e5tminstone f\u00f6rlusten. Nor\u00e9n summerar att \u201dI s\u00e4llsynta men n\u00e4stan lyckliga fall n\u00e5r f\u00f6rlusten fram till sitt stadium av h\u00e4ngivenhet.\u201d Efter att W\u00e5hlstrand m\u00e5lat av sin pappas id-fotografi i m\u00e5lningen <em>ID<\/em> var det som att hon inte beh\u00f6vde avbilda honom mer. Det k\u00e4ndes som att han kom runt till henne utan att farfars kamera\u00f6ga stod emellan. I m\u00e5lningen <em>Walk<\/em>, \u00e4r han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen borttagen fr\u00e5n motivet och de g\u00e5r i landskapet tillsammans. Ett steg l\u00e4ngre bort ligger <em>Sandstranden<\/em>, W\u00e5hlstrands senaste m\u00e5lning d\u00e4r hon f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen utg\u00e5tt fr\u00e5n ett foto hon sj\u00e4lv tagit.<\/p>\n<p>W\u00e5hlstrand menar att man m\u00e5ste leva in sig i det man m\u00e5lar f\u00f6r att kunna avbilda det och bli en sten eller en strand. Efter\u00e5t k\u00e4nner man sig rik f\u00f6r man vet hur det \u00e4r att vara alla de h\u00e4r sakerna. Att avbilda kan allts\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s som en k\u00e4rlekshandling. I W\u00e5hlstrands fall blir det en enorm k\u00e4rlekshandling. O\u00e4ndligt med tid, t\u00e5lamod och uppm\u00e4rksamhet. Kolossal omtanke och \u00f6mhet. Alla, m\u00e5laren med, vet hur det slutar. Man kan inte \u00e5terf\u00e5 det som g\u00e5tt f\u00f6rlorat. Men att lyckas \u00e5terkalla, framkalla det icke n\u00e4rvarande p\u00e5 nytt \u00e4r en stor gl\u00e4dje och framg\u00e5ng.<\/p>\n<p>Magdalena Dziurlikowska<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Gunnel W\u00e5hlstran, Magasin 3, 11 feb \u201311 jun 2017. Recension publicerad 2017-02-16 i G\u00f6teborgs-Posten. Det \u00e4r sommar. Solvarma klippor utanf\u00f6r Str\u00f6mstad. En len vind andas i b\u00e5tens segel och leker om kvinnans h\u00e5r. En karakt\u00e4ristisk bild f\u00f6r Gunnel W\u00e5hlstrand som &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3639\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3639"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3639"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3639\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3643,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3639\/revisions\/3643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3639"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3639"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3639"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}