{"id":3601,"date":"2015-12-16T21:02:18","date_gmt":"2015-12-16T21:02:18","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3601"},"modified":"2015-12-16T21:42:33","modified_gmt":"2015-12-16T21:42:33","slug":"astrid-sylwan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3601","title":{"rendered":"Astrid Sylwan"},"content":{"rendered":"

\"AS_Vermilion\"<\/a>
\nAstrid Sylwan \u2013 Vermilion<\/em>, beskuren.
\nKatalogtext till Astrid Sylwan utst\u00e4llning p\u00e5 M\u00e4rsta konsthall 2015.<\/p>\n

Japan, Sunday, Vargtimmen<\/em>. Ett fl\u00f6de g\u00e5r i bl\u00e5tt, rosa, bl\u00e5tt, och formerna f\u00f6ljer fr\u00e5n horisontellt till vertikalt. Astrid Sylwans m\u00e5leri handlar om f\u00e4rgp\u00e5l\u00e4ggning och tillit. F\u00e4rgen ska vibrera hela v\u00e4gen genom nyansernas register och betraktaren f\u00e5r lita p\u00e5 sin k\u00e4nsla, som i m\u00f6tet med poesi eller musik. Det \u00e4r klanger, rytmer och molltoner. Den fysiska f\u00e4rgen beter sig, m\u00e5las p\u00e5, skrapas av, rinner och tv\u00e4ttas ur. Vi har l\u00e4rt oss att musik kan vara en sinnesst\u00e4mning medan m\u00e5leri \u00e4r en bild, och en bild ska f\u00f6rest\u00e4lla n\u00e5got. Men om Astrid velat att vi skulle se en valfisk hade hon m\u00e5lat en. Det \u00e4r inte meningen att vi ska gissa p\u00e5 fiskar, utan att vi ska k\u00e4nna n\u00e5got. Det kan vara sv\u00e5rt att l\u00e5sa upp den dimensionen. Det kan vara f\u00f6r intimt att h\u00e4nge sig.<\/p>\n

M\u00e5lningarna rymmer m\u00e5nga \u00e4ventyr, har inget centrum och \u00e4r inte \u00f6verblickbara. Astrid p\u00e5pekar att de expanderar utanf\u00f6r sig sj\u00e4lva, de slutar inte d\u00e4r ramen slutar, de kan vara ett utsnitt ur en m\u00e5lning som \u00e4r hur stor som helst. Titlarna kommer sist, de ger f\u00f6rslag till en tolkning, inte en f\u00f6rklaring. \u00d6gat ger sig inte, det \u00e4r rationellt och vill se n\u00e5got f\u00f6rest\u00e4llande i det abstrakta. Jag ser dem som landskapsm\u00e5lningar, s\u00e4ger Astrid. Hon jobbar tills hon k\u00e4nner igen sig, men inte p\u00e5 n\u00e5gon best\u00e4md plats utan i ett k\u00e4nslom\u00e4ssigt och fysiskt rum. Vertikalerna draperar och blockerar, f\u00e5r s\u00e4llskap av horisontlinjer som \u00f6ppnar upp ett stort perspektiv, en vila f\u00f6r blicken.<\/p>\n

Hon m\u00e5lar alltid p\u00e5 golvet, f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka s\u00e5 lite som m\u00f6jligt och improviserar sig fram. Inga f\u00f6rlagor. Gummiskrapor, tv\u00e4ttsvampar och breda penslar f\u00f6rl\u00e4nger kroppens r\u00f6relse. Akrylf\u00e4rgen torkar snabbt och bygger upp lager. Hon arbetar fokuserat i tv\u00e5 timmar. S\u00e5 tar hon upp m\u00e5lningen till st\u00e5ende, tittar en dag och l\u00e4gger upp en plan. S\u00e5 fort hon b\u00f6rjar m\u00e5la igen sl\u00e4pper planen och slumpen tr\u00e4der in. Varje m\u00e5lning \u00e4r ett steg fram\u00e5t, men hon vet inte vart. Balansg\u00e5ngen mellan stil och upprepning, mellan det att bottna i sig sj\u00e4lv och samtidigt f\u00f6rnya. Alla har en egen igenk\u00e4nnbar r\u00f6st, och alla har vissa f\u00e4rger och former nedlagda i kroppen. Ingen kommer loss fr\u00e5n sig sj\u00e4lv, men s\u00e5 l\u00e4nge det inte \u00e4r f\u00f6r l\u00e4tt utvecklas man. Hon \u00e5terkommer till Per Kirkeby, hans konsekventa str\u00e4van att f\u00f6rst\u00e5 n\u00e5got. Att han \u00e4gnar ett helt liv \u00e5t att unders\u00f6ka samma sak, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Processen, d\u00e4r varje m\u00e5lning lagrar erfarenheter som f\u00f6rs vidare till n\u00e4sta, k\u00e4nner hon igen.<\/p>\n

Phtalo<\/em>, Vermilion<\/em>, vackra namn p\u00e5 vackra f\u00e4rger. Phtalo<\/em> \u00e4r r\u00e5are, farligare och inte s\u00e5 l\u00e4ttf\u00e5ngad. Den b\u00e4r ett raseri, ett drama som r\u00f6r upp sv\u00e5ra k\u00e4nslor. Vermilion \u00e4r mer harmonisk, kanske f\u00f6r att formerna \u00e4r gripbara. Den glider inte undan p\u00e5 samma s\u00e4tt. Rift I<\/em> och Rift III<\/em> har ett sk\u00e4r i mitten som bildar en f\u00f6rskjutning i ytan. En varm, sammanh\u00e5llen f\u00e4rgskala och en viss genomskinlighet som sl\u00e4pper in ljus. M\u00e5lningarna \u00e4r optimistiska men har ocks\u00e5 en m\u00f6rkare stadga i sig, ett allvar. Om de andra kompositionerna p\u00e5minde om landskap s\u00e5 manar de h\u00e4r fram en k\u00e4nsla av kroppslighet. Astrid ser p\u00e5 sitt m\u00e5leri som en sorts dagboksanteckningar. Lugn, uppr\u00f6rdhet, allt slungas med och blir ett tidsdokument. Men oavsett k\u00e4nslol\u00e4ge finns m\u00e5larlusten d\u00e4r och en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r stora format. Mark Rothko menade att de stora m\u00e5lningarna \u00e4r de mest intima. De omsluter en. St\u00e4ller man sig n\u00e4ra finns inget annat \u00e4n m\u00e5lningen, det \u00e4r som att komma in i ett rum. Att m\u00e5la stort involverar ocks\u00e5 hela kroppen och laddar duken med energi.<\/p>\n

Akvarellerna \u00e4r en kontrast till de stora formaten. De \u00e4r vilsamma att arbeta med stillasittande. Snabba, l\u00e4tta. Hon m\u00e5lar akvarell n\u00e4r hon reser. Samtidigt \u00e4r l\u00e4ttheten bedr\u00e4glig. Blir det inte bra vid f\u00f6rsta anslaget f\u00e5r man sl\u00e4nga, det g\u00e5r inte att r\u00e4dda en d\u00e5lig akvarell. M\u00e5lar jag tio akvareller kastar jag nio, skrattar hon. De \u00e4r \u00e4nnu mer som dagboksanteckningar och har bara ett datum som titel.<\/p>\n

Vad som h\u00e5ller samman utst\u00e4llningen \u00e4r tiden, det som p\u00e5g\u00e5tt i mitt huvud under ett och ett halvt \u00e5r, menar Astrid. Hon har m\u00e5lat p\u00e5 heltid i tjugosju \u00e5r. De f\u00f6rsta tio \u00e5ren g\u00e5r \u00e5t att l\u00e4ra sig hantverket, som sedan finns d\u00e4r f\u00f6r alltid. Ibland m\u00e5lar hon av sina barn f\u00f6r att visa f\u00f6r sig sj\u00e4lv att hon kan. Men handens och \u00f6gats skicklighet lockar henne inte, hon vill \u00e5t sj\u00e4lens skicklighet. Tidigare var hennes stora m\u00e5lningar mer konstruerade, uppbyggda bit f\u00f6r bit. Nu f\u00e5r f\u00e4rgen ett st\u00f6rre spelrum. Det som upptar nu \u00e4r att \u00f6ka den energin, att hitta nerven och lita p\u00e5 att det b\u00e4r.<\/p>\n

M\u00e5leriet \u00e4r en enorm gl\u00e4dje, s\u00e4ger Astrid. Om jag f\u00e5r v\u00e4lja vad jag ska g\u00f6ra en dag s\u00e5 blir det att m\u00e5la. Jag \u00e4r en intensivt arbetande person, det \u00e4r en naturlig del av mitt liv och mina barn \u00e4r uppvuxna i atelj\u00e9n. Vissa m\u00e4nniskor har en s\u00e5ngr\u00f6st eller ett dansbehov, jag har alltid haft ett m\u00e5leribehov. Det som intresserar mig \u00e4r inte att m\u00e5la av n\u00e5got utan vad m\u00e5leriet \u00e4r i sig. Jag tror att det \u00e4r mitt kall.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Astrid Sylwan \u2013 Vermilion, beskuren. Katalogtext till Astrid Sylwan utst\u00e4llning p\u00e5 M\u00e4rsta konsthall 2015. Japan, Sunday, Vargtimmen. Ett fl\u00f6de g\u00e5r i bl\u00e5tt, rosa, bl\u00e5tt, och formerna f\u00f6ljer fr\u00e5n horisontellt till vertikalt. Astrid Sylwans m\u00e5leri handlar om f\u00e4rgp\u00e5l\u00e4ggning och tillit. F\u00e4rgen … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3601"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3601"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3601\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3608,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3601\/revisions\/3608"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3601"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3601"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3601"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}