{"id":3588,"date":"2015-07-10T20:27:35","date_gmt":"2015-07-10T20:27:35","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3588"},"modified":"2015-12-16T20:34:08","modified_gmt":"2015-12-16T20:34:08","slug":"aleksandra-jarosz-laszlo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3588","title":{"rendered":"Aleksandra Jarosz Laszlo"},"content":{"rendered":"

\"to_be_watchful<\/a>Aleksandra Jarosz Laszlo, To be watchful<\/em>, 2012.
\nBest\u00e4llningstext till utst\u00e4llning p\u00e5 R\u00e4ttviks konsthall 2015.<\/p>\n

Vad \u00e4r ett hem, hur skapas det och vem ska g\u00f6ra jobbet? Aleksandra Jarosz Laszlo k\u00f6pte en timmerstuga mitt i skogen i Dalarna f\u00f6r att g\u00f6ra om den till sin atelj\u00e9. I det gamla huset hittade hon tv\u00e5 b\u00f6cker med tv\u00e5hundra recept. Det blev aldrig en konstn\u00e4rsverkstad i dessa rum, men det blev b\u00f6rjan p\u00e5 ett konstprojekt. F\u00f6rsiktigt gick hon p\u00e5 uppt\u00e4cktsf\u00e4rd i huset som stannat i tiden och k\u00e4nde sig ansvarig f\u00f6r sakerna hon fann. Kokb\u00f6ckerna var fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1900-talet, recepten handskrivna, kvinnan som skrivit, Sigrid Anjou, hade samlat p\u00e5 dem hela sitt liv.<\/p>\n

Huvudet i montern \u00e4r vitt, har slutna \u00f6gon och sm\u00e5 st\u00f6ttande ben. Familjens \u00f6verhuvud b\u00e4r en m\u00f6ssa med ett m\u00f6nstrat band. Bandet var v\u00e4rdefullt d\u00e5, kostade sexhundra kronor nyligen och dess v\u00e4rde stiger f\u00f6r varje \u00e5r. Det kvinnliga huvudet har s\u00e5rtejp p\u00e5 \u00f6gonlocken eftersom hon \u00e4r vittne till allt och det g\u00f6r ont. En v\u00e5ning under huvudet finns m\u00e4ngder av \u00e4ggskal. Det \u00e4r inte bara det att hon \u00e4r fruktsam, hon ger fysiskt liv i dubbel bem\u00e4rkelse. F\u00f6der genom sin kropp och f\u00f6der igen genom att mata. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt uppr\u00e4tth\u00e5ller hon liv. Med de matfl\u00e4ckade b\u00f6ckerna i h\u00e4nderna f\u00f6rest\u00e4llde sig Aleksandra Sigrid i k\u00f6ket. Hur hennes liv slumrade s\u00e5 l\u00e4nge b\u00f6ckerna l\u00e5g g\u00f6mda och hur vi blir od\u00f6dliga i orden och sakerna vi l\u00e4mnar efter oss. P\u00e5 en v\u00e4gg i utst\u00e4llningen kan bes\u00f6kare dela med sig av sina recept och skriva ner ord med vilka de vill bli ih\u00e5gkomna efter sin d\u00f6d.<\/p>\n

I n\u00e4sta monter ligger textila arbeten. Det \u00e4r Aleksandras samling av saker som \u00e4r handgjorda, tidskr\u00e4vande att g\u00f6ra och beroende av tyst kunskap. Ett hantverk kan inte bara l\u00e4ras med instruktioner p\u00e5 telefon eller ur b\u00f6cker. Det beh\u00f6vs n\u00e5gon som sitter bredvid och visar. Jag tror att vi ofta gl\u00f6mmer det, s\u00e4ger hon. Tv\u00e4rs \u00f6ver utst\u00e4llningslokalen finns en workshop i stickning d\u00e4r varje deltagare forts\u00e4tter p\u00e5 det som f\u00f6reg\u00e5ende gjort. I den gemensamma v\u00e4gen av garn m\u00e4rks olika temperament och brister i tyst kunskap. Aleksandra gick sj\u00e4lv en kurs i tv\u00e5\u00e4ndsstickning, en mycket h\u00e5llbar teknik som kvinnorna fr\u00e5n trakten var stolta \u00f6ver. Men det r\u00e4cker inte med att g\u00e5 en kurs. Man m\u00e5ste sitta grupp, l\u00e4nge. Det \u00e4r ett tidsspann och en h\u00e4ngivenhet vi inte verkar vara beredda p\u00e5 idag.<\/p>\n

\u00d6ver utst\u00e4llningens v\u00e4ggar l\u00f6per ett l\u00e5ngt band av m\u00e5lningar. To be watchful<\/em> inleder sviten. Kvinnorna som r\u00f6r sig i de fina rummen vet n\u00e5got och delar det med varandra, men inte med n\u00e5gon som st\u00e5r utanf\u00f6r. Det finns traditioner som bara g\u00f6rs tillg\u00e4ngliga och bevaras f\u00f6r den egna gruppen och det finns de som ser ett v\u00e4rde i det. Men det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att dela med sig av en s\u00e5dan tyst kunskap eftersom den inte kommuniceras s\u00e5 l\u00e4tt med ord. Kanske \u00e4r den enda v\u00e4gen att f\u00f6das in i sammanhanget. F\u00f6r det g\u00e5r inte att tr\u00e4da in i en grupp och snabbt l\u00e4ra sig n\u00e5got de andra l\u00e4rt sig under hela sitt liv. Ibland l\u00e4mnar man en grupp just av den anledningen, f\u00f6r att inte l\u00e4ngre tillh\u00f6ra ett inkluderande och exkluderande sammanhang. Ett till lager i m\u00e5lningen handlar om maktrelationer. Kvinnorna i bilden \u00e4r skissartat flyktiga som en gest eller modellerade i full kroppslighet och pondus, alla fastnaglade vid sina roller. I varje grupp finns de som best\u00e4mmer och de som utf\u00f6r best\u00e4mmelserna.<\/p>\n

I Tropical modernism <\/em>\u00e5terges ett p\u00e5kostat hus med en swimmingpool och lekande i bakgrunden. I f\u00f6rgrunden en drunknad som livr\u00e4ddas via mun-mot-mun. N\u00e4r n\u00e5got tragiskt intr\u00e4ffar kan det h\u00e4nda att en grupp f\u00f6rh\u00e5ller sig passivt och \u00e4gnar sig \u00e5t n\u00e5got helt annat. Ibland kan n\u00e5got d\u00f6, f\u00f6rsvinna fr\u00e5n oss, medan vi forts\u00e4tter att \u00e4gna oss \u00e5t de livsuppeh\u00e5llande metoderna. Alla m\u00e4nniskor i dramat \u00e4r tecknade ovanp\u00e5 husets massiva fond av varm och m\u00f6rk f\u00e4rg. I m\u00e5lningen Breathing apparatus<\/em> finns ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k till livr\u00e4ddning. En sp\u00f6kligt uppl\u00f6st grupp med gasmasker har invaderat ett h\u00f6grest\u00e5ndshem. Samtidigt som de fina femtiotalshemmen, Case Study Houses, byggdes i USA riktades stor uppm\u00e4rksamhet mot \u00f6verlevnad vid katastrofer. Medborgarna tr\u00e4nades i r\u00e4tt reaktioner n\u00e4r ett larm lj\u00f6d och dessa \u00f6vningar skedde ofta p\u00e5 allm\u00e4nna simhallar. \u00c4ven idag kan det h\u00e4nda att m\u00e4nniskor i v\u00e4lordnade villaomr\u00e5den tar p\u00e5 sig skyddsmasker utan att det finns ett reellt hot.<\/p>\n

Ett liten svartvit bild p\u00e5 ett br\u00f6llopspar heter Traces of forgotten memories<\/em>. Vigseln \u00e4r en symboliskt laddad startpunkt, \u00e4ven om parets gemensamma historia b\u00f6rjade l\u00e5ngt tidigare. F\u00f6rv\u00e4ntningarna om ett gemensamt liv, ett nytt hem och om barnen som ska \u00e4rva den materiella ansamlingen av v\u00e4rden. Bitterheten och besvikelsen som alltid kommer, f\u00f6r att det inte g\u00e5r att planera in lycka och f\u00f6r att det vi har aldrig tycks r\u00e4cka \u00e5t oss. I love roses and want to be able to look at them even at night<\/em> s\u00e4ger en kvinna i ett inredningsmagasin och ber\u00e4ttar om hur hon gjorde om sitt hem direkt efter sin makes d\u00f6d. F\u00f6rst n\u00e4r han gick bort kunde hon leva ut dr\u00f6mmen om blommor fr\u00e5n golv till tak. I m\u00e5lningen har Aleksandra frigjort henne \u00e4ven sexuellt, fl\u00e4mtande kroppar i tunna linjer som tv\u00e5 andetag mot det tunga himmelriket av rosor.<\/p>\n

De amerikanska Case Study Houses \u00e5terkommer i flera m\u00e5lningar. Husen byggdes f\u00f6r hemv\u00e4ndande soldater och deras familjer, de skulle vara tillg\u00e4ngliga f\u00f6r ett brett samh\u00e4llsskikt, men det blev precis tv\u00e4rtom. Idag symboliserar de status och \u00f6verd\u00e5d och har influerat europeisk lyxarkitektur. Architect design villa<\/em> st\u00e5r mitt i m\u00f6rkbl\u00e5 natt och en solkad br\u00f6llopsfamilj g\u00e5r mot sitt \u00f6verljusa dr\u00f6mhus. De enorma f\u00f6nsterpartierna g\u00f6r hemmet till en uppvisningsmonter d\u00e4r privatliv s\u00e4tts p\u00e5 undantag. Adaptation<\/em> \u00e4r folkloristisk kl\u00e4dda par som dansar i en stram modernistisk interi\u00f6r. Husets gula innertak och den bl\u00e5 natten. Den svenska fattigutvandringen till Amerika d\u00e4r kulturer m\u00f6ttes och \u00e5terverkade p\u00e5 varandra.<\/p>\n

I den svartvita grafiken Working title<\/em> m\u00f6ts ett f\u00f6rn\u00e4mt k\u00e4rlekspar kropp mot kropp i en virvel i takv\u00e5ningen. \u00c4r det en akt av v\u00e5ld eller av njutning? Det f\u00f6rekommer m\u00e5nga olika akter bakom lykta d\u00f6rrar och klyftan mellan fasaden och det som d\u00f6ljs d\u00e4rbakom \u00e4r br\u00e5ddjup. I n\u00e4sta bild Hemmet, samh\u00e4llets b\u00e4sta v\u00e4rn<\/em> \u00e4r familjemodellen p\u00e5 plats. Mamma, pappa, barn. Bara det att alla \u00e4r gr\u00e5a och verkar l\u00f6sryckta. Malplacerade och i var sin v\u00e4rld utan djupare kontaktm\u00f6jligheter. M\u00e5lningens titel kommer fr\u00e5n en bok fr\u00e5n femtiotalet som beskriver en idealfamilj utifr\u00e5n en religi\u00f6s grund.<\/p>\n

En familj som intervjuades i ett inredningsmagasin beskrev i detalj bygget av sitt hus och simbass\u00e4ng, projektets k\u00e4rna. Floating house on the hill<\/em> utg\u00f6rs av den svidande bl\u00e5 poolen och ett par kvinnor inbegripna i en sv\u00e5rtydbar aktivitet, en gest som blir meningsl\u00f6s utan en boll eller n\u00e5got annat f\u00f6r deras h\u00e4nder. I bakgrunden syns en man och tidig spirande v\u00e5r i det steniga landskapet. Hur m\u00e5nga dagar om \u00e5ret kan de nyttja bass\u00e4ngen? Den direktf\u00f6rflyttade modellen fr\u00e5n USA st\u00f6ter p\u00e5 en verklighet som anpassar sig efter planritningen. Vi f\u00f6rs\u00f6ker njuta i iskalla pooler, ha str\u00e5lande karri\u00e4rer, vackra hem och sp\u00e4nnande fritidsaktiviteter. N\u00e4r vi inte bem\u00e4strar av alla rollerna perfekt kraschar vi urlakade som den ljusa kvinnan i Home treatment<\/em>. Utanf\u00f6r de stora f\u00f6nstren \u00e4r det gnistrande vinter. Inne i salongen kring henne har det samlats en grupp som vill f\u00f6rst\u00e5 eller tycker sig f\u00f6rst\u00e5. Doktorer, psykologer, och planritare med pennan i hand, alla vita som oskrivna blad.<\/p>\n

Cumulonimbusmoln<\/em>, n\u00e5got h\u00e4nger i luften i det hermetiskt vita k\u00f6ket. Ingen vill ha ett negativt element i sitt hem, det ska vara ljust och fr\u00e4scht, men livet med alla sina nyanser uppenbarar sig \u00e4nd\u00e5. Alla familjer har historier och historierna bildar lager som tr\u00e4der fram tydligast vid storhelger. V\u00e4lordnade och sn\u00e4lla ansikten kring bordet men vulkanen innanf\u00f6r l\u00e5ter sig inte stillas av gl\u00e4nsande sk\u00e5psluckor och orkid\u00e9er. Det som h\u00e4ngde i luften har briserat i Family-run business<\/em>. Aska tycks ha sotat ner rummet. Men trots att katastrofen redan verkar ha intr\u00e4ffat \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gon som best\u00e4mmer om det ska talas om saken eller inte. Det on\u00e4mnbara v\u00e4ltrar sig tungt i rummet och hittar ingen v\u00e4g ut.<\/p>\n

Husmodern och andra texter<\/em> \u00e4r en installation av f\u00f6rem\u00e5l och b\u00f6cker som str\u00e4cker sig \u00f6ver flera montrar i rummets mitt. I en avdelning finns \u00e4ldre tiders hush\u00e5llsredskap, vissa sj\u00e4lvklara, andra obsoleta med bortgl\u00f6md funktion. Det fanns helt enkelt fler redskap f\u00f6rr och var sak hade sitt exakta anv\u00e4ndningsomr\u00e5de. Det fanns b\u00f6cker om hur man skulle sk\u00f6ta ett hush\u00e5ll med rigid kassabok och ingen felmarginal d\u00e4r saker kunde g\u00e5 till spillo. Detaljerade anvisningar om sysslor som idag g\u00f6rs i en handv\u00e4ndning eller \u00e4r bortrationaliserade. Skillnaden mellan att plugga in flera sidor om hur man diskar vilka k\u00e4rl och med vad, mot att k\u00f6pa en flaska diskmedel och vrida p\u00e5 varmvattnet. Skillnaden mellan att stryka en skjorta i \u00e5tta steg mot att aldrig stryka sina kl\u00e4der, f\u00f6r att inte tala om sin mans kl\u00e4der.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt blir det uppenbart vad hemmafruarna gjorde med all sin tid n\u00e4r de inte arbetade och till och med hade en piga vid sin sida. Att baka br\u00f6d, sy och laga kl\u00e4der f\u00f6r sex familjemedlemmar och tv\u00e4tta utan tv\u00e4ttmaskin. Att ansvara f\u00f6r ett hush\u00e5ll som skulle vara sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande och utf\u00f6ra allt med egna h\u00e4nder. Det \u00e4r som att leva p\u00e5 sten\u00e5ldern. Kvinnan kvar p\u00e5 sten\u00e5ldern medan mannen jobbade p\u00e5 fabriken och barnen gick till skolan. Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj som lever i femtiotalets brytningstid men som fastnat i en malstr\u00f6m av sysslor och inte klarar av att lyfta blicken f\u00f6r att leva ett v\u00e4rdigare och m\u00e4nskligare liv.<\/p>\n

Med sammanst\u00e4llningen av b\u00f6cker blir det tydligt hur husmoderns ansvar kl\u00e4ddes i ideologi, politik, religion och konst. Carl Larssons bilder av hemmet och det stora inflytande de har \u00e4n idag. Eller den bortgl\u00f6mda boken Hemmet samh\u00e4llets b\u00e4sta v\u00e4rn<\/em> vars v\u00e4rden faller tillbaka p\u00e5 Luthers lilla katekes. Interi\u00f6rer i svenska hem som fortfarande liknar protestantiska kyrkor med ljusa och strama inredningar. Med Fredrika Bremer och Ellen Key kom nya tankar om vad en kvinna och ett hem kunde vara. De ansl\u00f6t sig till den l\u00e5nga kampen f\u00f6r j\u00e4mst\u00e4lldheten, den som \u00e4nnu inte \u00e4r uppn\u00e5dd.<\/p>\n

Husmodern verkar h\u00f6ra till en svunnen tid idag men samtidigt finns ett nytt intresse f\u00f6r br\u00f6dbak, husrenovering och handarbete. En sorts \u00e5terg\u00e5ng, men vad \u00e4r det som s\u00e5 m\u00e5nga vill \u00e5terv\u00e4nda till? En kvalitet i livet och i sakerna vi omger oss med. Att sakerna, kl\u00e4derna och matr\u00e4tterna ska vara m\u00e4ttade med k\u00e4nslor och tid. Att det inte bara ska vara snabbt, godtyckligt k\u00f6pt, utbytbart och utslitet i n\u00e4sta sekund. Aleksandra ber\u00e4ttar att hennes mormor lagade varje m\u00e5l mat och stickade varje dag. Hon t\u00e4nkte aldrig p\u00e5 det som n\u00e5got m\u00e4rkv\u00e4rdigt och det hade inget speciellt v\u00e4rde. Nu betraktas det handgjorda, fr\u00e5n egna r\u00e5varor framst\u00e4llda som n\u00e5got exklusivt och betingar skyh\u00f6ga priser. Mormor som stickade tr\u00f6jor hela livet skulle aldrig ha r\u00e5d att k\u00f6pa en s\u00e5dan tr\u00f6ja idag. Generation efter generation av kvinnor som skapade enorma v\u00e4rden med den ocean av tid som de la ner i sitt obetalda arbete. De visste inte om att de skapade materiella och emotionella rikedomar. Ingen visste om det. Hem uppstod ur hus som en sorts naturlag och den tysta kunskapen hade inte ens ett namn.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Aleksandra Jarosz Laszlo, To be watchful, 2012. Best\u00e4llningstext till utst\u00e4llning p\u00e5 R\u00e4ttviks konsthall 2015. Vad \u00e4r ett hem, hur skapas det och vem ska g\u00f6ra jobbet? Aleksandra Jarosz Laszlo k\u00f6pte en timmerstuga mitt i skogen i Dalarna f\u00f6r att g\u00f6ra … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3588"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3588"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3588\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3590,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3588\/revisions\/3590"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3588"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3588"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3588"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}