{"id":3550,"date":"2015-09-13T19:22:35","date_gmt":"2015-09-13T19:22:35","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3550"},"modified":"2015-09-13T19:22:35","modified_gmt":"2015-09-13T19:22:35","slug":"francesca-woodman-moderna-museet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3550","title":{"rendered":"Francesca Woodman, Moderna Museet"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/Francesca.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-3553\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/Francesca.jpg\" alt=\"Francesca\" width=\"749\" height=\"457\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/Francesca.jpg 749w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/Francesca-300x183.jpg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/Francesca-492x300.jpg 492w\" sizes=\"(max-width: 749px) 100vw, 749px\" \/><\/a>Francesca Woodman, Om att vara en \u00e4ngel, Moderna Museet, 5 sept \u2013 6 dec 2015.<br \/>\nRecension publicerad 2015-09-08 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>Titta, jag \u00e4r en kvinna! Francesca Woodmans blick och vackra kropp p\u00e5 n\u00e4stan varenda bild. N\u00e5gon som nyss l\u00e4mnat ton\u00e5ren, kl\u00e4tt av sig och f\u00f6r\u00e4lskat sig i sin attraktionskraft. Men Woodmans fotografier g\u00f6r fanfaren av sk\u00f6nhet och nakenhet komplex. I l\u00e5nga serier, i hundratals bilder fr\u00e5gar hon vad en blick, en kropp och en kvinna \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got. Hur formas en ung m\u00e4nniska n\u00e4r hon b\u00e4r rastret kvinna \u00f6ver sin m\u00e4nsklighet? Hela tiden i kontakt med konsthistoria, med surrealism och sin samtids 70-tal iscens\u00e4tter hon sig sj\u00e4lv och tittar djupt in i v\u00e5ra \u00f6gon.<!--more--><\/p>\n<p>Woodman fick rockstj\u00e4rnestatus i det sena 1900-talets konstv\u00e4rld. Ett femtiotal separatutst\u00e4llningar, flera b\u00f6cker och alla tjejer p\u00e5 konstskolorna som ville vara Francesca. Hon kom fr\u00e5n en konstn\u00e4rsfamilj, beskrivs som beg\u00e5vad och manisk, men ocks\u00e5 br\u00e4cklig. Tjugotv\u00e5 \u00e5r gammal 1981 tog hon sitt liv. S\u00e5 hela detta mogna konstn\u00e4rskap \u00e4r fr\u00e5n tiden p\u00e5 olika konstskolor? Mamman s\u00e4ger i en intervju: \u201dJag tror Francesca t\u00e4nkte att hon var bra och hade n\u00e5got att s\u00e4ga. Inte att hon l\u00e4rde sig och \u00f6vade.\u201d Woodman var ok\u00e4nd under sin livstid och sedan har bilderna f\u00e4rgats av sj\u00e4lvmordet. Fotografierna d\u00e4r en ung kvinna f\u00f6rsvinner in i en flagnande tapet, uppl\u00f6ses bland naturformer eller kryper naken genom h\u00e5let i en gravsten. De som k\u00e4nde Francesca menar att hon var full av liv och att hon inte ville uttrycka sin depression i konsten.<\/p>\n<p>Moderna Museet sammanfattar Woodmans livsverk i en intim labyrint d\u00e4r de flesta bilderna \u00e4r sm\u00e5 och p\u00e4rlar som smulor genom vita eller hudrosa rum. Det finns monumentala bilder, <em>Study for Temple Project<\/em> d\u00e4r Woodman frammanar grekisk arkitektur med kvinnor draperade i antikens mode. Eller <em>Zig Zag Study<\/em> med kroppar och f\u00f6rem\u00e5l i en l\u00e5ng rad w-former. N\u00e5gra videoverk samsas i loop och ligger n\u00e4ra fotografierna, k\u00e4rnan i Woodmans konstn\u00e4rskap, de f\u00f6rt\u00e4tade bilderna av den nakna kvinnokroppen. Ofta i rivningshus d\u00e4r f\u00f6rfallet blir f\u00f6rf\u00f6riskt. Ofta med speglar, skuggor och symbolladdade f\u00f6rem\u00e5l. Detaljerna f\u00e5ngas smeksamt med l\u00e5ng exponeringstid. Ibland \u00e4r kamerans klick \u00e4n mer utdraget vilket g\u00f6r kroppen dubbelexponerad, genomskinlig, oigenk\u00e4nnlig. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng finns transformationen d\u00e4r, ett jag \u00f6verg\u00e5r i andra tillst\u00e5nd och varelser. Som klangbotten till Woodman presenteras fotografi ur Modernas samlingar, n\u00e5gra salar f\u00f6r sj\u00e4lsfr\u00e4ndskaper.<\/p>\n<p>P\u00e5 fr\u00e5gan om varf\u00f6r Woodman fotograferade sig sj\u00e4lv kom konstn\u00e4rernas standardsvar: \u201dJag \u00e4r alltid tillg\u00e4nglig. En modell som st\u00e4ndigt finns d\u00e4r.\u201d Men det handlar ocks\u00e5 om att ber\u00e4tta sin historia och om \u00e4ventyret i att uts\u00e4tta sig f\u00f6r sina egna visioner. Woodman blir akt\u00f6r i ett l\u00e5ngt drama d\u00e4r kvinnokroppen \u00e4r konsthistoriens vanligaste motiv. St\u00f6pt i traditionen blir nakenheten okontroversiell b\u00e5de f\u00f6r henne sj\u00e4lv och hennes f\u00f6r\u00e4ldrar. Skillnaden \u00e4r att rollerna aktivt manligt subjekt och passivt kvinnligt objekt s\u00e4tts ur spel, hon regisserar sj\u00e4lv. Fast, med vems \u00f6gon? Blicken \u00e4r ned\u00e4rvd fr\u00e5n konsten, samh\u00e4llet och m\u00e4nnen och samtidigt en revolt, n\u00e5got smygs in under det vackra. Woodman arbetar med klassiska kvinnliga attribut: liljor, \u00e5lar som minner om ormar, smala bj\u00f6rkstammar och \u00e4nglavingar, men hon underminerar dekoren genom att aktivt och humoristiskt ta plats mitt bland detta. En v\u00e4n till Woodman s\u00e4ger att de gjorde narr av feministerna, men att de sj\u00e4lva var feminister. I ett videoverk st\u00e5r Francesca bakom ett halvtransparent papper och skriver sitt namn tv\u00e4rs \u00f6ver det, sen drar hon loss pappret i hudflagor och tr\u00e4der fram naken. \u00c4r Francesca sitt namn, sin kropp, sin avbild? Till slut river hon pappret och hon l\u00e4mnar scenen. Det sanna, full\u00f6diga jaget tycks vara om\u00f6jligt att n\u00e5.<\/p>\n<p>I flera fotografier j\u00e4mf\u00f6r hon det kvinnliga med det djuriska. Hon g\u00e5r naken p\u00e5 alla fyra runt ett h\u00f6rn i ett kalt rum och f\u00e5r pl\u00f6tsligt syn p\u00e5 sig sj\u00e4lv i en spegel. Det skulle kunna vara en f\u00f6rnedrande kvinnobild. Ist\u00e4llet \u00e4r den lekfull och mytisk. Ett kultiverat djur g\u00e5r ur grottan, uppsatt h\u00e5r, ring p\u00e5 fingret, och riktar en fr\u00e5gande min in i spegeln. Francesca sitter hopkrupen ikl\u00e4dd prickig kl\u00e4nning. I den slitna v\u00e4ggen finns ett stort h\u00e5l. Hon \u00f6ppnar sin kl\u00e4nning och blottar hud, slickar sig om fingret och tittar g\u00e4ckande mot oss. Tagen p\u00e5 bar g\u00e4rning eller har hon v\u00e4ntat l\u00e4nge? Vem \u00e4r j\u00e4garen och vem \u00e4r bytet? Bilden \u00e4r full av h\u00e5l, s\u00e5r, fl\u00e4ckar, cirklar, det kvinnliga, och s\u00e5 \u00f6gonen som h\u00e5ller fast i ett j\u00e4rngrepp.<\/p>\n<p>I New York Daily finns en j\u00e4mf\u00f6relse: \u201dWoodman skapade f\u00e4rre bilder under sitt liv \u00e4n vad som laddas upp p\u00e5 Facebook varje sekund.\u201d Hon planerade fotografierna i f\u00f6rv\u00e4g, skissade, gjorde f\u00f6rstudier, f\u00f6r att sedan ta sin bild. Med enkla medel, sig sj\u00e4lv, vardagliga f\u00f6rem\u00e5l och luggslitna rum fick hon fram suggestiva v\u00e4rldar d\u00e4r det som \u00e4r utan mening f\u00e5r mening och hon lyckades g\u00e5 p\u00e5 djupet i detta att vara m\u00e4nniska. Stora teman som liv och d\u00f6d behandlas p\u00e5 ett genomt\u00e4nkt s\u00e4tt, trots att hon inte fick leva m\u00e5nga erfarenheter och bilderna st\u00e5r starka kvar trots att hon avslutade sitt liv f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan.<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Francesca Woodman, Om att vara en \u00e4ngel, Moderna Museet, 5 sept \u2013 6 dec 2015. Recension publicerad 2015-09-08 i G\u00f6teborgs-Posten. Titta, jag \u00e4r en kvinna! Francesca Woodmans blick och vackra kropp p\u00e5 n\u00e4stan varenda bild. N\u00e5gon som nyss l\u00e4mnat ton\u00e5ren, &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3550\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3550"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3550"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3550\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3554,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3550\/revisions\/3554"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3550"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3550"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3550"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}