{"id":3471,"date":"2015-02-23T17:57:21","date_gmt":"2015-02-23T17:57:21","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3471"},"modified":"2015-02-23T17:57:21","modified_gmt":"2015-02-23T17:57:21","slug":"varsalongen-liljevalchs-konsthall-3","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3471","title":{"rendered":"V\u00e5rsalongen, Liljevalchs konsthall"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>V\u00e5rsalongen, Liljevalchs konsthall, 30 jan \u2013 29 mars 2015.
\nRecension publicerad 2015-02-11 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n

Den cykliska V\u00e5rsalongen \u00e4r \u00e5ter h\u00e4r och bjuder p\u00e5 ett d\u00e9j\u00e0 vu. Liljevalchs konsthallschefer som avl\u00f6st varandra har alla satt sin pr\u00e4gel p\u00e5 salongen och utst\u00e4llningarna har varierat kraftigt i karakt\u00e4r och kvalitet. M\u00e5rten Castenfors som st\u00e5tt vid rodret i sju \u00e5r upprepar sitt recept att blanda h\u00f6gt och l\u00e5gt med h\u00e4nvisning till V\u00e5rsalongens sj\u00e4l. Ja, det \u00e4r en jurybed\u00f6md utst\u00e4llning d\u00e4r alla f\u00e5r skicka in verk. Men vem vill betecknas som l\u00e5g eller titta p\u00e5 det som \u00e4r l\u00e5gt? Med utg\u00e5ngspunkten att h\u00e4r visas bra och d\u00e5ligt, f\u00e5r man ta skeden i vacker hand och hitta sin egen snitslade bana bland det som \u00e4r lovv\u00e4rt eller i alla fall bra i sammanhanget.<\/p>\n

I f\u00f6rsta salen ett Big Bang. Flera maffiga verk som sl\u00e5r an tonen, att h\u00e4r \u00e4r upptakten till n\u00e5got stort. Joakim Allgulanders himlastormande konstruktion Katapult<\/em>, Karola Messners j\u00e4ttem\u00e5lning V\u00e4rldsteater<\/em> som famnar m\u00e4nniskans historia och Hel\u00e9ne Anderssons installation Posture<\/em> d\u00e4r ett klot visuellt brakar in ett m\u00e5lat tyg s\u00e5 att f\u00e4rgerna flyger och far. I andra salen forts\u00e4tter det storskaliga med Simon Anunds betongiga stadsplan Fragile<\/em> och Niki Lindroth von Bahrs svarta, j\u00e4ttelika, gulliga och skr\u00e4mmande Ghost Cat<\/em>. Naturligtvis finns m\u00e4ngder av m\u00e5leri runt om p\u00e5 v\u00e4ggarna, bra s\u00e5dant av M\u00e4rta K\u00f6nig och Tomas Larsson.<\/p>\n

I kabinetten f\u00e5r de mer finstilta uttrycken plats. Jenny Janssons hemlighetsfulla collage Tidan 1-3<\/em>, Anita K\u00e4rrmans skira kompositioner av japanska skrivtecken och Thomas Temptes fantastiska intarsiaarbeten som gestaltar antinazistiska h\u00e4ndelser, Vita rosens sista flygblad<\/em> och Lejonet fr\u00e5n M\u00fcnster<\/em>. Halvv\u00e4gs in i utst\u00e4llningen \u00e5terfinns de konceptuella uttrycken. Erika Fransson fr\u00e5n G\u00f6teborg visar ett av V\u00e5rsalongens fr\u00e4schaste verk, en fotoserie p\u00e5 en l\u00e5da d\u00e4r man kan h\u00e4nga ner sina br\u00f6st i tv\u00e5 h\u00e5l och l\u00e5ta avfotografera l\u00e5dan allena. Vad h\u00e4nder d\u00e5 med sexualiseringen av den kvinnliga kroppen? Ett helt annat fotografiskt projekt \u00e4r en vardagssurrealistisk svit med sv\u00e4vande man av Johan Westerlind.<\/p>\n

Den enda genren som inte kommer till sin r\u00e4tt p\u00e5 V\u00e5rsalongen \u00e4r videokonsten. I flera \u00e5r har filmerna f\u00e5tt en egen black box-sal d\u00e4r monitorerna st\u00e5tt t\u00e4tt och guldkornen lyst, men nu finns bara ett f\u00e5tal oinspirerande verk spridda i salarna. Desto l\u00e4ttare \u00e4r det att k\u00e4nna igen teman som \u00e5terkommer, exempelvis staden. Den stora skulpturen Floating City <\/em>av Nina Lindgren och Joakim Engbloms h\u00f6ghus m\u00e5lade rakt ovanifr\u00e5n. Tomas Conradis tecknade takskyltar fr\u00e5n kaliforniskt 20- och 30-tal ger den mest intressanta inblicken i vad urbanitet \u00e4r och kan vara.<\/p>\n

I de sista salarna syns de textila teknikerna, som Rebecka Llerenas H\u00e5rboll<\/em>, en kattp\u00e4lsig fotboll med svans eller den \u00e4ckelvackra, stora mattan Frukost<\/em> med bacon, \u00e4gg och bruna b\u00f6nor av G\u00f6teborgs-baserade Maja Michaelsdotter Eriksson. De politiskt laddade verken kommer ocks\u00e5 p\u00e5 sluttampen. Max Johansson Str\u00f6ms sovjetiskt inspirerade affischer som avbildar Fredrik Reinfeldt eller Tove Krabos Affective Seasons <\/em>d\u00e4r stads- och industrilandskap badar i giftiga f\u00e4rgsl\u00f6jor.<\/p>\n

Efter ett fullt varv i salarna blir det som alla redan visste \u00e4nnu tydligare. Bra konst \u00e4r inte sv\u00e5r, tv\u00e4rtom, den \u00e4r glasklar, och m\u00e4nniskor som \u00e4r ovana vid kulturyttringar f\u00f6rst\u00e5r inte mer av d\u00e5lig konst. V\u00e5rsalongen \u00e4r popul\u00e4r, f\u00f6rra \u00e5ret kom sjuttiosex tusen bes\u00f6kare. D\u00e4r finns ett stort ansvar. Folk kommer inte f\u00f6r att de lockas av stridsropet h\u00f6gt och l\u00e5gt. De kommer f\u00f6r att det \u00e4r en tradition, f\u00f6r att de k\u00e4nner n\u00e5gon av de drygt hundra medverkande, f\u00f6r att det \u00e4r kul att se en s\u00e5 stor utst\u00e4llning, f\u00f6r att s\u00e5 m\u00e5nga andra g\u00e5r, och f\u00f6r att salongen har en ambition att tala till gemene man.<\/p>\n

Det finns olika s\u00e4tt n\u00e4r man vill v\u00e4nda sig till allm\u00e4nheten. Ett s\u00e4tt \u00e4r att g\u00f6ra en mix av det som r\u00e5kar bli inskickat. Ett mer ambiti\u00f6st s\u00e4tt vore att f\u00f6rs\u00f6ka vrida spiralen till det mer sp\u00e4nnande. Det g\u00e5r, det har gjorts f\u00f6rut, men det tar flera \u00e5r. Fr\u00e4mst handlar det om att ta de s\u00f6kande och sin publik p\u00e5 st\u00f6rre allvar. I stort och sm\u00e5tt kan man g\u00f6ra det, att v\u00e5ga manifestera n\u00e5got i sina val och verkligen skapa en salong, att ha verkbeskrivningar i katalogen och att inte \u00e4gna fyrtionio sidor av publikationen \u00e5t bilder p\u00e5 juryn och texter om hur l\u00e4tt det var att v\u00e4lja.<\/p>\n

Det finns tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga utbildade konstn\u00e4rer som knappt f\u00e5r st\u00e4lla ut och tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga autodidakter som inte f\u00e5r platsen de f\u00f6rtj\u00e4nar. M\u00e5nga bra konstn\u00e4rer skickar inte in sina verk f\u00f6r de m\u00e4rker hur salongerna ser ut, \u00e5r efter \u00e5r. Det finns en dold V\u00e5rsalong, botten av isberget, den har funnits d\u00e4r i m\u00e5nga vintrar nu. Fr\u00e5gan \u00e4r bara n\u00e4r vi ska uppt\u00e4cka och erk\u00e4nna den.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e5rsalongen, Liljevalchs konsthall, 30 jan \u2013 29 mars 2015. Recension publicerad 2015-02-11 i G\u00f6teborgs-Posten. Den cykliska V\u00e5rsalongen \u00e4r \u00e5ter h\u00e4r och bjuder p\u00e5 ett d\u00e9j\u00e0 vu. Liljevalchs konsthallschefer som avl\u00f6st varandra har alla satt sin pr\u00e4gel p\u00e5 salongen och utst\u00e4llningarna … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3471"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3471"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3471\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3477,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3471\/revisions\/3477"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3471"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3471"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3471"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}