{"id":3286,"date":"2014-01-31T17:31:08","date_gmt":"2014-01-31T17:31:08","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3286"},"modified":"2014-01-31T17:31:52","modified_gmt":"2014-01-31T17:31:52","slug":"varsalongen-liljevalchs-konsthall-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3286","title":{"rendered":"V\u00e5rsalongen, Liljevalchs konsthall"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/Petter-Kreuger-Medvetandets-k\u00e4llare1.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-3288\" title=\"Petter Kreuger - Medvetandets k\u00e4llare\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/Petter-Kreuger-Medvetandets-k\u00e4llare1.jpg\" alt=\"\" width=\"850\" height=\"567\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/Petter-Kreuger-Medvetandets-k\u00e4llare1.jpg 850w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/Petter-Kreuger-Medvetandets-k\u00e4llare1-300x200.jpg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/Petter-Kreuger-Medvetandets-k\u00e4llare1-449x300.jpg 449w\" sizes=\"(max-width: 850px) 100vw, 850px\" \/><\/a>Peter Kreuger \u2013 Medvetandets k\u00e4llare, V\u00e5rsalongen, Liljevalchs, 24 jan \u2013 24 mars 2014.<br \/>\nPublicerad 2014-01-29 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>V\u00e5rsalongen hinner b\u00e5de b\u00f6rja och sluta innan v\u00e5ren kommer, men det g\u00f6r inget. Salongen bl\u00e5ser inga v\u00e5rvindar i konsten, den bef\u00e4ster en tradition. Varje \u00e5r kring 2000 s\u00f6kande och 150 antagna, alla tekniker, \u00e5ldrar, lands\u00e4ndar och niv\u00e5er. \u201dH\u00f6gt och l\u00e5gt\u201d \u00e4r honn\u00f6rsordet i katalogerna, vilket m\u00e5ste inneb\u00e4ra att juryn ser genom fingrarna f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla \u201dalla\u201d. Mixen best\u00e5r av amat\u00f6rer, konstskoleelever och professionella yrkesut\u00f6vare som saknar arenor. Salongens svaghet \u00e4r riktningsl\u00f6sheten och det inklusiva. Styrkan \u00e4r att alla har chansen att m\u00f6ta stor publik, f\u00f6rra \u00e5ret kom 65 000 bes\u00f6kare. En utst\u00e4llning med s\u00e5dant genomslag lockar bra konstn\u00e4rer, de som inte r\u00e4ds eller har r\u00e5d att r\u00e4das sammanhanget, och som bl\u00e5ser liv i st\u00e4llningstaganden. Jag \u00e4gnar resten av texten \u00e5t dem.<!--more--><\/p>\n<p>De mest intressanta verken p\u00e5 salongen finns i videorummet. Kim Jansson, student p\u00e5 Valand i G\u00f6teborg, ber\u00e4ttar i <em>Den heliga mannen och den befl\u00e4ckade kvinnan<\/em> om sin toalettst\u00e4dning p\u00e5 Kastrups flygplats. Vill hon inte prata med n\u00e5gon p\u00e5 en fest presenterar hon sig som st\u00e4derska. Vill hon prata rekapitulerar hon ett m\u00f6te i jobbet, med Dalai Lama. Efter\u00e5t blev hon uppkallad till chefen: skakar du hand med en till k\u00e4ndis f\u00e5r du sparken! Senay Berhe &amp; Meron Mangasha reser vidare i klasskillnader l\u00e4ngs bl\u00e5 tunnelbanelinje i Stockholm. Filmen heter <em>Bl\u00e5tt Blod <\/em>och kostar 1 kr.<\/p>\n<p>Cecilia Torquato &amp; Gunhild Enger beger sig p\u00e5 en annan resa, <em>Inbox: resan ingen ville g\u00f6ra<\/em> d\u00e5 f\u00f6retagsledningen f\u00f6reslagit Auschwitz. Baserat p\u00e5 en rolig maildialog, d\u00e4r gr\u00e4nserna f\u00f6r vad som \u00e4r till\u00e5tet att s\u00e4ga flyttas fram, portr\u00e4tterar verket oviljan att uts\u00e4tta sig f\u00f6r allvar. Emil Borhammars <em>An Art Film<\/em> tar ocks\u00e5 tag i allvaret p\u00e5 ett humoristiskt s\u00e4tt. En man g\u00e5r med sin hund genom ett shoppingcentrum. I ljudsp\u00e5ret ber\u00e4ttar konstn\u00e4ren om hur varken hans professor eller hans mamma f\u00f6rstod n\u00e5gonting av filmen. Sj\u00e4lv ser han hur mycket som helst. Det handlar om makt, kontroll, kommunikation mellan arter, kommersialism, politik\u2026 Och visst, allt finns d\u00e4r, med r\u00e4tt sinnelag och ciceron.<\/p>\n<p>Utanf\u00f6r videorummet m\u00e4rks filmen <em>Tape Recording <\/em>d\u00e4r WOL Performanceduo, tv\u00e5 medel\u00e5lders kvinnor, Wenche Tankred &amp; Lovisa Johansson, spelar tufft p\u00e5 klistrig tejp framf\u00f6r h\u00e5rd grafittiv\u00e4gg och f\u00f6rl\u00f6jligar allt som vill stoppa in m\u00e4nniskor i fack. Livia Ripellinos ovanifr\u00e5nfilmade koreografi summerar v\u00e5r besatthet av ordning. P\u00e5 fruktl\u00f6s jakt efter det perfekta \u00e4ndrar akt\u00f6rerna tv\u00e5ngsm\u00e4ssigt om i sin v\u00e4rld, men det enda de skapar \u00e4r vackert abstrakta m\u00f6nster.<\/p>\n<p>Den ifr\u00e5gasatta ordningen \u00e4r ett givande sp\u00e5r i \u00e5rets salong. I entr\u00e9n m\u00f6ter Linnea Dodlis affisch upp, det ser ut som propaganda fr\u00e5n tredje riket med \u00f6rn-varg-huvud och snirklande text, men \u00e4r en ompaketering av ett sms, \u201dJohan och jag ska ha barn\u201d. Mobiltelefonens begr\u00e4nsningar tas ocks\u00e5 upp av Romina Zomegnans f\u00f6rslag p\u00e5 varningstexter till f\u00f6rpackningar, Smartphones skadar hj\u00e4rnans kapacitet till sociala interaktioner, d\u00f6dar umg\u00e4ngen och relationer, saxar jag. Ett annat textverk \u00e4r Max Grundells <em>I am the Artist<\/em> d\u00e4r det f\u00f6rklaras att han gjort flera verk p\u00e5 V\u00e5rsalongen, under pseudonym.<\/p>\n<p>Salongens bas skapas dock av f\u00e4rg och form, av de m\u00e5nga tv\u00e5- och tredimensionella verken som fl\u00f6dar genom salarna i en skicklig h\u00e4ngning. Lars R Melanders vassa vagnar tar t\u00e4ten: <em>Lattebarnvagn<\/em>, <em>Barnvagn f\u00f6r de minerade omr\u00e5dena<\/em>, <em>Barnvagn f\u00f6r h\u00f6gh\u00f6jdstr\u00e4ning<\/em> och <em>Barnvagn f\u00f6r ensamkommande flyktingbarn<\/em>. Petter Kreugers tr\u00e4ffs\u00e4kra tittsk\u00e5p med sm\u00e5 figurer och leksaker klarar sig ocks\u00e5 utan l\u00e4ngre f\u00f6rklaringar. <em>Summan av alla laster<\/em> \u00e4r en situation med f\u00e4rgglada containrar och lyftkran. <em>Medvetandets k\u00e4llare<\/em> best\u00e5r av v\u00e5ningsplan fyllda av klossar och figurer, d\u00e4r st\u00e5r skrivet \u201dSj\u00e4lvbedr\u00e4geriet\u201d eller \u201dLivsl\u00f6gnen\u201d. Alena T\u00f6rnberg arbetar skulpturalt i en annan tradition, hennes moln<em> Andedr\u00e4kt<\/em> med tillh\u00f6rande ljudverk av Ola Holstad, och det textila herbariet <em>Flora<\/em> \u00e4r tv\u00e5 poetiska h\u00f6jdpunkter som inte vilar p\u00e5 det verbala utan p\u00e5 ett fysiskt och taktilt varande.<\/p>\n<p>I m\u00e5leriet k\u00e4nner sig m\u00e5nga kallade men f\u00e5 n\u00e5r ett personligt uttryck. Fabian Tholins v\u00e4lkomponerade stora duk <em>X<\/em>, Fredrik Sundqvists skira, luftiga v\u00e4rldar eller Erik Sigeruds politiskt f\u00e4rgade interi\u00f6rer tillh\u00f6r de mest sev\u00e4rda. Ett \u00e5terkommande tema i m\u00e5leriet \u00e4r staden. Thomas H\u00f6jebergs <em>Babels torn<\/em> \u00e4r ett lyxigt utropstecken av skyskrapor som minner om det starka symbolv\u00e4rdet en h\u00f6g byggnad har och alla dess risker. Jan Lindsg\u00e5rd m\u00e5lningar av Manhattan \u00e4r lekfullt noggranna fantasier, medan Jan Ramstedts stadslandskap har en helt annan episk k\u00e4nsla, nerv och sorg.<\/p>\n<p>Gun Nordstrand, f\u00f6dd 1929 har broderat en liten tavla med Pussy Riot och den pakistanska flickan Malala. Jag sk\u00e4ms inf\u00f6r den \u00e5ttiofem \u00e5r gamla kvinnan. Att vi inte har kommit l\u00e4ngre. Att hon m\u00e5ste brodera det h\u00e4r. I Mia Andr\u00e9es fotografi <em>V\u00e4g<\/em> syns en glipa mellan soffa och v\u00e4gg och i fonden ett skepp. En bild av ett skepp f\u00f6rvisso, men \u00e4nd\u00e5 en m\u00f6jlig v\u00e4g. En r\u00e4ddning genom fantasins makt och bildens styrka.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Peter Kreuger \u2013 Medvetandets k\u00e4llare, V\u00e5rsalongen, Liljevalchs, 24 jan \u2013 24 mars 2014. Publicerad 2014-01-29 i G\u00f6teborgs-Posten. V\u00e5rsalongen hinner b\u00e5de b\u00f6rja och sluta innan v\u00e5ren kommer, men det g\u00f6r inget. Salongen bl\u00e5ser inga v\u00e5rvindar i konsten, den bef\u00e4ster en tradition. &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3286\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3286"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3286"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3286\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3292,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3286\/revisions\/3292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3286"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3286"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3286"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}