{"id":3262,"date":"2013-12-26T21:55:12","date_gmt":"2013-12-26T21:55:12","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3262"},"modified":"2013-12-26T22:02:23","modified_gmt":"2013-12-26T22:02:23","slug":"paul-klee-tate-modern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3262","title":{"rendered":"Paul Klee, Tate Modern"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/paul-klee-crop.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-3263\" title=\"paul-klee-crop\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/paul-klee-crop.jpg\" alt=\"\" width=\"904\" height=\"603\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/paul-klee-crop.jpg 904w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/paul-klee-crop-300x200.jpg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/paul-klee-crop-449x300.jpg 449w\" sizes=\"(max-width: 904px) 100vw, 904px\" \/><\/a>Paul Klee, Tate Modern, 16 okt \u2013 9 mars 2014.<br \/>\nPublicerad 2013-12-06 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>Tomma salar och ett tumult av folk, som effektivt t\u00e4cker f\u00f6r Klees sm\u00e5 m\u00e5lningar. Tittar man slarvigt \u00e4r det som en t\u00e5gstation i rusningstid. N\u00e4r Tate Modern visar Paul Klees samlade konstn\u00e4rskap \u00e4r det klokt att avvakta en stund f\u00f6r att sedan kunna se de sk\u00f6ra, intima verken och deras myllrande poesi. Alla de geometriska formerna, bokst\u00e4verna, siffrorna, pilarna, djuren och m\u00e4nniskorna som genomsyras av humor, dr\u00f6mmar och musik.<!--more--><\/p>\n<p>Klee inspirerades av barns teckningar, mysticism och sjukdomskonst. Han beundrades av surrealister och expressionister, men brydde sig inte om stilriktningar och skapade h\u00f6gst olika arbeten under en och samma period. Lika varierat var det i materialsk\u00e5pet, oljef\u00e4rg, akvarell, blyerts, bl\u00e4ck, pastellkrita, etsning, och ofta kombinationer av dessa. Klee var ocks\u00e5 bra p\u00e5 att skriva, r\u00e4kna och strukturera, han skrev med h\u00f6ger hand och m\u00e5lade med v\u00e4nster.\u00a0Han tillverkade egna verktyg, utvecklade kalkeringstekniker och skapade system utifr\u00e5n vilka han kunde improvisera. En Bauhaus-kollega p\u00e5 bes\u00f6k i hans atelj\u00e9 talar om en noggrant ordnad oordning. Sj\u00e4lv har han beskrivit sin arbetsmetod med orden \u201dIngen dag utan linje\u201d och sin str\u00e4van med devisen \u201dKonst avbildar inte det synliga, det snarare synligg\u00f6r\u201d. Texten triumferar p\u00e5 v\u00e4ggen i ett av de f\u00f6rsta rummen och utst\u00e4llningstiteln \u00e4r h\u00e4mtad ur citatet.<\/p>\n<p>Samtidens omd\u00f6men om Klee varierade kraftigt, han tolkades lyh\u00f6rt men blev ocks\u00e5 ifr\u00e5gasatt. Beundraren och kritikern Waldemar Jollos skrev \u201dAllt med honom \u00e4r litet och lekfullt. I kolossens tidevarv f\u00f6r\u00e4lskar han sig i ett gr\u00f6nt l\u00f6v, en stj\u00e4rna, en fj\u00e4rilsvinge\u201d. Men just det sm\u00e5skaliga, parat med materialen papper och tyg, kom att ligga honom i fatet. Hans konst ans\u00e5gs privat, feminin och f\u00f6ga meningsfull i det offentliga rummet. Vidare var hans motiv sv\u00e5rtolkade. N\u00e4r hans f\u00f6rsta utst\u00e4llning turnerade \u00e5r 1910 meddelade en konsthall att de flesta bes\u00f6karna hade uttryckt sitt ogillande och undrade om Klee kunde s\u00e4nda f\u00f6rklaringar till sina verk. Idag lider Klee av ett annat utanf\u00f6rskap, han \u00e4r en klassiker, n\u00e5gon man borde \u00e4lska, borde ha sett, och utst\u00e4llningen p\u00e5 Tate gjuter inte nytt liv i kanoniseringen. Katalogtexterna bidrar f\u00f6rvisso med en m\u00e4ngd perspektiv, men i salarna \u00e4r det traditionen som h\u00e5ller i taktpinnen.<\/p>\n<p>Det tog l\u00e5ng tid f\u00f6r Klee att hitta r\u00e4tt, st\u00e5 p\u00e5 egna ben och n\u00e5 erk\u00e4nnande. Han best\u00e4mde sig f\u00f6r konstn\u00e4rskapet i protest mot sina musikaliska f\u00f6r\u00e4ldrar som ville att Klee skulle f\u00f6lja dem i sp\u00e5ren. Men \u00e4ven om han valde penseln framf\u00f6r violinen skapade han f\u00e4rgharmonier som alluderar p\u00e5 musikaliska kompositioner, och gifte sig med pianisten Lilly Stumpf. Det var hon som f\u00f6rs\u00f6rjde Klee under m\u00e5nga \u00e5r, och n\u00e4r de fick barn stannade han hemma. Klee blev d\u00e5 livligt intresserad av sonens utveckling, vilket ledde honom till \u00e5teruppt\u00e4ckten av sina egna barnteckningar. Med dessa bilder inledde han sin verkskatalog 1911. Samma \u00e5r ansl\u00f6t han sig till expressionistgruppen <em>Der Blaue Reiter.<\/em> En resa till Tunisien \u00e5r 1914 markerade f\u00f6r Klee b\u00f6rjan p\u00e5 hans m\u00e5larkarri\u00e4r. Fr\u00e5n att ha k\u00e4mpat med f\u00e4rgen och det noggrant \u00e5tergivna f\u00f6ljde ett lugn, \u201dF\u00e4rgen \u00e4ger mig. Jag beh\u00f6ver inte jaga efter den. (&#8230;) f\u00e4rgen och jag \u00e4r ett. Jag \u00e4r en m\u00e5lare.\u201d N\u00e5gra \u00e5r senare hyllade kritikerna honom som den b\u00e4sta av de nya tyska m\u00e5larna.<\/p>\n<p>De fr\u00e4msta \u00e5ren i Klees konstn\u00e4rskap sammanfaller med en intensiv l\u00e4rarg\u00e4rning p\u00e5 den legendariska skolan Bauhaus. Klee var 41 \u00e5r, stannade under hela 20-talet, blev en av de mest uppskattade l\u00e4rarna och publicerade sina erfarenheter i <em>Pedagogisk skissbok<\/em>. Skriften fick ett stort genomslag i modernistiska kretsar d\u00e4r man f\u00f6rsvarade sig mot det h\u00e5rdnande politiska klimatet. Parallellt med undervisningen, som tog en stor del av hans tid, f\u00f6rsj\u00f6nk Klee i rut-m\u00e5lningarna, eller de s\u00e5 kallade magiska rutorna. Dessa f\u00e4rgade rektanglar blev under en tid hans huvudsakliga byggstenar och han fyllde dem med komplement\u00e4ra eller dissonanta f\u00e4rger. M\u00e5lningarna lyser som juveler p\u00e5 Tates grafitgr\u00e5 v\u00e4ggar, precis som p\u00e5 den svarta utst\u00e4llningsv\u00e4gg han sj\u00e4lv hade hemma i Dessau.<\/p>\n<p>L\u00e4get p\u00e5 Bauhaus blev dock alltmer konfliktfyllt och Klee b\u00f6rjade ist\u00e4llet undervisa p\u00e5 akademien i D\u00fcsseldorf, innan han fick sparken av politiska sk\u00e4l och hans hem genoms\u00f6ktes av Gestapo. Den tysk-schweiziska Klee och hans familj fick en fristad i Schweiz p\u00e5 30-talet, men det innebar ocks\u00e5 att han blev avskuren fr\u00e5n det konstliv d\u00e4r han var hemma. Samtidigt verkade det inte finnas n\u00e5got att \u00e5terv\u00e4nda till, 1937 inkluderades hans m\u00e5lningar i utst\u00e4llningen <em>Degenererad konst<\/em> och hans arbeten rensades ut fr\u00e5n konstmuseerna. Klee fortsatte att vara produktiv i exil fram till sin d\u00f6d 1940, och hans arv omfattar nio tusen verk.<\/p>\n<p>Att handskas med en av modernismens stora m\u00e4n \u00e4r sv\u00e5rt. Att skapa en redovisande, folkbildande utst\u00e4llning till\u00e5ter inte flamboyanta utsv\u00e4vningar. Eller? Tate Modern g\u00f6r det lite v\u00e4l enkelt f\u00f6r sig n\u00e4r allt h\u00e4ngs prydligt i vita eller gr\u00e5 rum och texterna talar kronologins och konstvetenskapens spr\u00e5k. Vad hade h\u00e4nt om man v\u00e5gade steget ut i det poetiska, personliga eller surrealistiska? Om utst\u00e4llningen blev ett parallellverk till det som uppst\u00e5r i Klees konst? \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge f\u00e5r man avnjuta den r\u00f6rande, lekfulla tonen inom ramen, transplantera bildmelodin till det egna hj\u00e4rtat, och l\u00e5ta v\u00e4rldarna uppst\u00e5 d\u00e4r inne.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Paul Klee, Tate Modern, 16 okt \u2013 9 mars 2014. Publicerad 2013-12-06 i G\u00f6teborgs-Posten. Tomma salar och ett tumult av folk, som effektivt t\u00e4cker f\u00f6r Klees sm\u00e5 m\u00e5lningar. Tittar man slarvigt \u00e4r det som en t\u00e5gstation i rusningstid. N\u00e4r Tate &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3262\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3262"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3262"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3262\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3267,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3262\/revisions\/3267"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3262"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3262"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3262"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}