{"id":2987,"date":"2013-04-08T19:59:16","date_gmt":"2013-04-08T19:59:16","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2987"},"modified":"2013-04-08T19:59:16","modified_gmt":"2013-04-08T19:59:16","slug":"roy-lichtenstein-tate-modern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2987","title":{"rendered":"Roy Lichtenstein, Tate Modern"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Roy Lichtenstein, A Retrospective, Tate Modern, 21 feb \u2013 27 maj.
\nRecension publicerad 2013-04-08 i Sydsvenska Dagbladet.<\/p>\n

Rasterpunkter, kvinnor i k\u00e4rlekskval och kraschande flygplan. Roy Lichtenstein gjorde den lilla serierutan stor, han m\u00e5lade av den, och den blev en ikon. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e4r han k\u00e4nd, och i ett av rummen p\u00e5 Tate Moderns stora retrospektiv \u00e4r det som att vandra runt i ett seriealbum. Men bara i ett av de tretton rummen, Lichtenstein hade m\u00e5nga sidor. Kinesiska tuschm\u00e5lningar, bruksanvisningar, Picasso, grekiska tempel, speglar, konstn\u00e4rsatelj\u00e9er, reklam och art deco. Lichtenstein plundrade b\u00e5de den h\u00f6ga och den l\u00e5ga v\u00e4rlden p\u00e5 bilder f\u00f6r att skapa sina trof\u00e9er av upph\u00f6jd banalitet, sina tankestycken som b\u00e5de ironiserade och \u00e4lskade f\u00f6rlagan.<\/p>\n

En av de vanligaste missuppfattningarna om popkonsten \u00e4r att den omfamnar verkligheten, l\u00e4ser jag i katalogen, popkonsten omfamnar det overkliga, det redan destillerade. Roy Lichtenstein var en abstrakt m\u00e5lande, ok\u00e4nd tills han n\u00e4rmade sig fyrtio, men 1961 f\u00f6rstorade han upp en teckning fr\u00e5n sina s\u00f6ners barnbok och v\u00e4xlade in p\u00e5 nya sp\u00e5r. Ofta h\u00e4mtade han sitt material fr\u00e5n klich\u00e9ernas och kitschens dom\u00e4ner, och menade att konsten alltsedan C\u00e9zanne hade blivit extremt romantisk och orealistisk. Han fr\u00e5gade sig sj\u00e4lv hur en s\u00e5dan konst kunde avbilda en v\u00e4rld full av bensinpumpar, skyltar och serieteckningar, men det modernistiska arvet f\u00f6rf\u00f6ljde Lichtenstein under hela hans karri\u00e4r.<\/p>\n

Lichtenstein var fascinerad av utmaningen i material, f\u00e4rg och komposition. Han hade en f\u00f6rm\u00e5ga att upph\u00f6ja, karakt\u00e4risera och komprimera likt en historiem\u00e5lare som g\u00e5tt vilse i en era av slit-och-sl\u00e4ng, och d\u00e4rf\u00f6r hamnat precis r\u00e4tt. N\u00e4r han m\u00e5lade en tv\u00e4ttsvamp som hanteras av v\u00e4lmanikurerade h\u00e4nder eller ett rostat br\u00f6d som breds med sm\u00f6r h\u00e4nde n\u00e5got m\u00e4rkligt. Det figurativa motivet blev n\u00e4stan abstrakt och s\u00e5 laddat att man gl\u00f6mmer att det \u00e4r en bild av en bild. Kanske var det pop-konstens styrka, att den skapade original f\u00f6rkl\u00e4dda till kopior? Att den lade en poetisk ordning p\u00e5 den massproducerade v\u00e4rlden.<\/p>\n

F\u00f6r Lichtenstein blev m\u00e5leriet en intellektuell resa d\u00e4r stilen h\u00f6lls rak medan de st\u00e4ndiga inl\u00e5nen skapade omv\u00e4xling. Han kalkerade en bild med hj\u00e4lp av en projektor, gjorde kompositionsm\u00e4ssiga omstruktureringar, hade assistenter n\u00e4r han m\u00e5lade och anv\u00e4nde sig av schabloner f\u00f6r rasterpunkternas str\u00f6ssel. Sp\u00e5ren efter den m\u00e4nskliga handen \u00e4r utsuddade. Men v\u00e4nta nu, h\u00e4r finns ocks\u00e5 m\u00e5lningar med j\u00e4ttelika penselstreck. Ja, de avbildade<\/em> penselstrecken \u00e4r f\u00f6rsedda med svart konturlinje och rasterpunkter, de \u00e4r m\u00e5lade med osynligt sm\u00e5, sm\u00e5 drag. Penseldraget, det prim\u00e4ra tecknet f\u00f6r autenticitet och den abstrakta expressionismens heliga Graal blir f\u00f6rl\u00f6jligat p\u00e5 det mest raffinerade s\u00e4tt.<\/p>\n

Vidare gick Lichtenstein \u00f6ver till att m\u00e5la av Picasso, som om hans m\u00e5lningar varit serierutor de med. Han m\u00e5lade konstn\u00e4rsatelj\u00e9er d\u00e4r det kreativa arbetet stigit \u00e5t sidan till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett rotl\u00f6st showroom eller grekisk arkitektur som \u00f6versatts i en viskningslek via franska nystilar innan den n\u00e5dde USA. Speglar, eller tecknet f\u00f6r spegel n\u00e4r en duk blir oval och skiftningarna i glaset \u00e5terges av ett raster. Solnedg\u00e5ngar \u00f6ver hav fr\u00e5n turistbroschyrerna, men allt abstraherat till en \u00f6verjordisk klarhet och f\u00e5ngat i ett n\u00e4t av de eviga rasterprickarna. Ett raster betyder att bilden \u00e4r m\u00e5ngfaldigad, och prickarna f\u00f6ljer objektens rundning. Lichtenstein gjorde tv\u00e4rtom, prickarna upptr\u00e4der som ett dekorativt flor, och p\u00e5 de sista m\u00e5lningarna forsar de ner f\u00f6r att n\u00e4rmast besl\u00f6ja n\u00e5gra solbadande kvinnors kroppar.<\/p>\n

Det Lichtenstein \u00e5stadkom var en livsl\u00e5ng filosofisk dialog med det kommersiella bildspr\u00e5ket. Det blev ocks\u00e5 ett samtal med den h\u00f6ga konsten, eftersom \u00e4ven den ing\u00e5r i det kapitalistiska systemet. Humor, ironi och poesi \u00e4r verktygen med vilka Lichtenstein hanterade m\u00e4nniskans perception och ikonskapande. Han gjorde ett f\u00e5tal sj\u00e4lvportr\u00e4tt, ett \u00e4r en blank spegel ovanf\u00f6r en tom t-shirt. Masskulturens omfamning av Lichtenstein blev h\u00e5rd men enligt konstn\u00e4ren Richard Hamilton gjorde det inget: \u201dAtt reproducera Lichtenstein \u00e4r som att kasta en fisk tillbaka i vattnet\u201d.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Roy Lichtenstein, A Retrospective, Tate Modern, 21 feb \u2013 27 maj. Recension publicerad 2013-04-08 i Sydsvenska Dagbladet. Rasterpunkter, kvinnor i k\u00e4rlekskval och kraschande flygplan. Roy Lichtenstein gjorde den lilla serierutan stor, han m\u00e5lade av den, och den blev en ikon. … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2987"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2987"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2990,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2987\/revisions\/2990"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2987"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2987"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}